söndag 21 januari 2018

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje



I Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje hänger fotografier som är till salu.

Ja, inte den här bilden, men andra bilder med annan natur.

Kanske har du själv eget gjorda tavlor, fotografier eller annan konst som du vill ställa ut i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje?

Välkommen dit för en stunds betraktande eller för ett samtal om dina fotografier eller din konst. Där är öppet vardagar mellan kl 1000 - 1800 och lördagar kl 1000 - 1500.

A..

söndag 31 december 2017

Gott nytt år...

Gott nytt år. Det är nu, strax, dags att börja på ett nytt. Vi får se vad som hända skall under 2018. Kanske innehåller det många nya samtal? Kanske innehåller det många nya möten? Kanske visar det sig att mänskligheten går framåt och att vi inser att vi behöver höja blicken. Ja, det återstår att se vad som händer under 2018, men vi kan var och en göra vårt bästa för att det skall bli bra och bättre.

Själv ska jag ägna mig åt samtal, böcker, cirklar, föreläsningar och dylikt. Platsen jag tänker hålla till på är Lilla torget i Norrtälje. Närmare bestämt i bokhandeln.

En bra tid för cirkelsamtal är kl 1630-1800. Vill du vara med?

Välkommen dit.

A..

fredag 29 december 2017

I bokhandeln möter vi människor


I bokhandeln är det möten som räknas. Som t ex möten med människor som är intresserade av samtal om böcker och texter, om staden och om en livaktig stadskärna. Det är fantastiskt att möta alla människor som besöker butiken, framförallt de som talar med personalen och vill skapa mer kunskap tillsammans.
Detta - möten med glada och konstruktiva människor - gör mig oerhört varm om hjärtat. 

Välkommen till Roslagens bokhandel, vid Lilla torget i Norrtälje.

A..




torsdag 28 december 2017

NT idag (28/12 2017)


En förstasida och ett heluppslag mitt i tidningen handlar idag om bokhandeln i Norrtälje. Artikeln hittas på webben  - här.

Välkommen också till Roslagens bokhandels blogg (bokbloggerskan.blogspot.se) och till den fysiska bokhandeln, förstås. Den finns på Lilla torget i Norrtälje.

A..


söndag 24 december 2017

Kulturen i rummet

Det sitter i väggarna, sägs det. Ja, ur något perspektiv gör det just det, men ändå inte. En grupp, en förening eller ett företag är förändringsbart när eller om vi så önskar. När och om vi bestämmer oss för just detta. Vad vill vi vara?

Det är inte en absolut omöjlighet, om än en smula svårt, att ändra det som sitter i väggarna, alltså organisationens kultur. Men, när vi ser vad vi är kan vi också gå vidare att bli eller vara det vi vill vara. Gruppen och alla dess beståndsdelar styr hur den är.

Jag hör människor gnissla i organisationen. Kanske gör jag det också själv. Jag ser gärna att vi upphör med gnisslet och vänder steken till glädje och inspiration.

Nej, vi går inte döden till mötes. Vår förening kommer att fortsätta att leva som en egen förening. Vi talar inte idag om att lägga ner den eller slå ihop den med en annan förening på orten. Vi är vår förening och vi är det i glädje. Vi har en riktning som säger att vi vill växa, skapa fler projekt och göra skillnad. Det kräver att vi gör. Riktningen i detta är också att vi avstår från att diskutera frågan om nedläggning och sammanslagning - det är inte konstruktivt att tala om att växa och att lägga ner på samma gång. Så, låt oss fokusera på tillväxt och glädje.

Ja, vi behöver se att förändringens vindar blåser, att det är en annan tid nu än förr och att det kommer att ändras mer framöver. Vi behöver vara förändringsvilliga, såväl de som har varit med länge som vi som är relativt nya i organisationen. Just nu vill vi bli fler och vi vill sänka medelåldern i föreningen. Vi vill också att medlemmar, som har möjlighet, kommer och är engagerade. Att sänka medelåldern innebär att vi vill välja in fler yrkesverksamma människor, kanske i åldern från 45 år och uppåt. Yngre går förstås också bra. Det innebär inte att vi är ledsna och motar de äldre, men att vi gärna ser de yngre i vårt rum.

Det gnisslas om att folk inte kommer till nätverkets sammankomster. Ja, det är ledsamt att människor väljer att avstå att komma, för att de tycker att vi (alla eller någon), platsen, tiden eller andra omständigheter är fel, men klubben består av människor som känner, tycker och är. Den består av fantastiska människor. Vi alla är olika. Någon kritiserar föreläsningarna utan att själv engagera sig i dem, se vikten av olikheterna och ha ett öppet sinne för nya företeelser. Vi ber er avstå från denna kritik. Vi ber er engagera er i dem. Någon gör ett fantastiskt arbete med att boka in ett stort antal föreläsningar med vidd, bredd och djup. Någon anstränger sig för att alltid vara på plats - för att det spelar roll både för hen själv och för alla andra. Någon jobbar eller studerar på annan ort eller har kunduppdrag som krockar med vår mötestid. Någon är sjuk eller har en sjuk anhörig. Vi är alla människor med åtaganden som inte bara faller på just vår föreningen - men vi har också ett åtagande att vara närvarande, vara engagerad och kanske ur något mått också vara stolt över det vi är och har.

Vi är ett nätverk. Nätverk som bygger på mänskliga möten utforskas bäst i möten tillsammans. Där. På plats.

A..




onsdag 13 december 2017

Juletid..

Det finns fina julkort och det finns alldeles fantastiska julkort som verkligen får oss att le.

Detta har somliga fått av sina barnbarn. Ja, inte jag då, eftersom jag inte har några barnbarn ännu.

Fint. Fint.

Välkommen till Roslagens bokhandel

onsdag 29 november 2017

Ja, det är tillåtet att tala..

Tidigare stulen bild
skapar grund för
eftertanke hos mig
idag
.
Ja, det är tillåtet att tala, men till slut räcker det. Frågor diskuteras i ledningsgruppen, inte i den stora gruppen och inte i gruppmail som stör dagen för andra.

Frågan är avgjord och därmed ett stängt kapitel. Vi följer det inslagna spåret och respekterar det som respekteras ska. Vi väljer våra ord, kritiserar inför få och berömmer ofta och mycket det som berömmas ska. Eller bör. Gärna ofta.

Diskussion om regelverket är en ickefråga. Vi följer det. Ledningsgruppen äger frågan.  Vi lägger tid och glädje på det vi ska, nämligen affärer och att hjälpa varandra. Det är därför vi är där.

Vi följer reglerna. Den som obstruerar riskerar uteslutning.

Jag ser att ordet uteslutning låter hårt. Det är det inte, det är en del i enkel riktning att göra det vi ska.

A..

fredag 24 november 2017

Ve och förtvivlan

Jag träffar en grupp fantastiska människor och vi äter tillsammans. Jag har tidigare nämnt att jag är vegetarian och nämner det (när jag kommer) som att jag inte äter döda djur.

- Det finns ostpaj eller svamppaj, det går väl bra?
- Fint!
- Innehåller den ost?
- Ja.
- Inga döda djur?

Ja, det visade den sig göra, så vi gick vidare till fetaosten som var god och ätbar för den som inte önskade döda djur i maten. Jag uppmärksammar informationen, vi talar om saken och också jag får en god måltid. Superfint.

När vi talar om saken (sakfrågan kring döda djur i ost) i en annan grupp människor får jag information om en "farlig lista". Jag får den och uppmärksammas på att Valios fruktyoghurt innehåller grishud (gelatin). Jag kan inte påstå att jag blev helt lycklig över informationen. Man måste verkligen läsa på allt om man vill undvika döda djur, palmolja eller alla fasansfulla kemikalier i sin mat.

Ve och förtvivlan.

Bortsett från detta önskar jag dig en fantastisk dag!

A..

tisdag 21 november 2017

Plötsligt stod det klart..

Lojalitet.

Idag är tid (för mig) att fundera över vad lojalitet är. Hur är vi lojala? Mot vem och mot vad? Vem kräver lojalitet? Hur krävs den och varför?

Jag kräver lojalitet av mig själv, att jag är lojal mot företag, organisationer och människor. Anser mig vara, för att det är viktigt. Jag har att vara lojal mot ägare, medlemmar, styrelse, ledning och personal.

Jag märker igen att det inte, när någon har en konflikt, tillåts att vara lojal mot både ledning, personal och övriga grupper. Jag märker att människor och konflikter kräver ställningstagande och lojalitet på ett sätt som är hopplöst. Hopplöst & tragiskt.

Någon kräver att man vänder någon annan ryggen. Jag har extremt svårt för detta. Jag ska vända en anställd ryggen, trots att hen har rättigheter och tydliga behov. Hen är människa som förtjänar värdighet. Jag ska vända en styrelse ryggen, uppmanas skada den genom att tiga framför den, trots att det är den som är vald och bär ansvaret. Jag ska tvinga bort en kvalificerad ledare, fast det inte är mitt eller personalgruppens beslut. Och inte heller allas vilja, bara de mest högröstades.

Nej, tack, till alla dessa varianter som skadar alla människor. Denna typ av lojalitetskrav gör ont i min själ. De ramlar över mig. Kräver av mig.

En person försöker tvinga mig att vända den mest skadade parten ryggen. Några andra tänker tvinga fram att en kompetent själ ska tvingas gå.

Plötsligt stod det klart att jag hade talat vänligt med någon du inte tyckte om. Din dom mot mig var inte nådig. En annan person som lyssnade teg. Hon tänkte inte äventyra sin roll eller plats för någon annans skull. Så synligt det blev. Hur ställer jag mig till det?

Vad är lojalitet?
Och vad innebär det att ha råg i ryggen?

A..





lördag 4 november 2017

Älgar är vackra djur.

Älgar är vackra djur. Stora & ståtliga vandrar de i skogen. Det är inte så ofta jag stöter på dem på mina springturer men idag hände det, minsann. På ca 20-25 meters håll kommer plötsligt ett stort hornprytt djur utlufsande framför mig. Han gjorde en vid sväng och vände in i skogen igen. Fint, mäktigt och vackert. Jag sprang vidare på min tur och gladdes över mötet.

På tillbakavägen passerade jag samma plats, varpå min tanke förstås gick till det tidigare mötet. Jag hann inte mer än tänka tanken, när det plötsligt lufsar ut inte bara en, utan tre älgar efter varandra tvärs över vägen. Också dessa typ bara 20-25 meter bort.

Så, sammantaget fyra vackra älgar passerade min väg under dagens springtur. Nära. Mäktigt. Vackert. Ja, så fint. Så fint.

A..






fredag 3 november 2017

En dag som denna...


En dag som denna, i höstens rusk, ter det sig lämpligt att hitta en bok. I dag rekommenderar jag ett besök på Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

A..






Stora boken om bin - oj, vilket konstverk!


Stora boken om bin 
Piotr Socha 
Alfabeta förlag

Isbn 9789150119558
Översättare Tomas Håkansson 
Utgivningsår 2017

Oj, vilket konstverk. Detta måste vara en perfekt present- eller julklappsbok! 

Recension kan förväntas inom kort på bokbloggerskan.blogspot.se

A..






lördag 28 oktober 2017

Jag tycker inte synd om männen, säger Karin Alfredsson

"Jag tycker inte synd om männen", säger Karin Alfredsson (som nyligen har skrivit boken Skrik tyst så inte grannarna hör) i Svd den 28/10. (Rubriken är en annan på nätupplagan).

Hon skriver en viktig artikel om #metoo - Ja, ansvaret faller på förövaren. Inte på den som utsätts. Vi har ett strukturfel som behöver åtgärdas, eller hur? Det är förövaren som ska tänka sig för. Det är inte den som utsätts - i regel kvinnorna - som skall behöva inrätta sitt liv i rädsla för dessa förövare.

Man får hoppas att #MeToo skapar tillräckligt med skav för att åstadkomma eller påbörja en strukturändring. Den behövs onekligen.

A..

fredag 27 oktober 2017

Mitt hjärtas oro - Maolu von Sivers

Mitt hjärtas oro
Malou von Sivers
Norstedts förlag
www.norstedts.se
2017
Isbn 978 91 1 307893 9

Mitt hjärtas oroAxel och Sara möts i början av 1900-talet. Han en gift välbärgad gift man med ett mörkt förflutet och ett sår som han döljer. Hon är en ung litteraturstudent i Uppsala som svärmar för Hjalmar Söderberg och letar efter något som ger livet en djupare mening. Hon attraheras av hans mörker och sårbarhet. Han ser möjligheten att komma loss från ett kvävande äktenskap, och kanske också från sig själv. Deras kärlekshistoria utspelar sig i sekelskiftets Stockholm och Uppsala, idylliska villaområden och stenpalats gömmer bultande hjärtan och en oro som aldrig tycks stillna. 

Malou von Sivers första roman har sin utgångspunkt i hennes familjehistoria och sommarprat från 2016. Hon sitter vid sin fars dödsbädd och försöker förstå hur ett sår kan ärvas från generation till generation, ett arv som har format henne som människa. 

Kärleksromanen, Mitt hjärtas oro, är första delen i en trilogi, en berättelse med personligt avstamp som sträcker sig från förra seklets början fram till idag.

Ovanstående är förlagets baksidetext. 

Recension finns på Bokbloggerskan.blogspot.se!


Länkar; 
Norstedts - om kärlek och nedärvda spår.
Norstedts - om Malou von Sivers.
Roslagens bokhandel på facebook.






onsdag 25 oktober 2017

Ester Karlsson med K

Ester Karlsson med K
Christina Olséni
Micke Hansen
2017
Bokfabriken
Isbn 978-91-76295-94-6

Ester Karlsson, 78 år och änka, bor tillsammans med kakaduan Roland i den välmående bostadsrättsföreningen Lärkan. Livet går sin gilla gång med dispyter om tvättstugan och den trasiga gallerhissen som de mest spännande inslagen i vardagen fram till dagen då Lärkans vaktmästare hittas död i sitt vindsförråd.

Polisen konstaterar snabbt att det rör sig om mord och Ester, som behöver fylla sina dagar, beslutar sig för att starta en egen utredning. Med kafferep och vaniljdrömmar nästlar sig Ester in hos både poliser och grannar, i hopp om att finna ledtrådar. När det kort därpå inträffar ytterligare ett dödsfall i fastigheten så går ingen av Lärkans invånare fri från misstankar, allra minst Ester själv.

Ester Karlsson med K är en humoristisk pusseldeckare skriven av författarna bakom succéserien Mord i Falsterbo.

Lustifik. Ja, lustig, som i humoristisk. Det är lite Ove (En man som heter Ove, skriven av Fredrik Backman) över boken. En lite lagom udda person i ett bostadsområde, som härjar runt i trakten, ställer krav och är extremt nyfiken. Ja, kanske inte bara en, de är flera, förstås. Pusseldeckare? Finns det förresten pussel som har tiotusen bitar? Ja, grannskapet blir förstås väldigt nyfikna över händelserna i föreningen och det talas en del sinsemellan, ja, ni vet som folk ju gör. Skvaller och nyfikenhet i all ära, men vart tar det vägen sen? En humoristisk pusseldeckare, ja.

Boken är lättsam och glad. Lättläst. Roande. Man vill ju veta hur det går med hissen, vem som tar soppåsen med tomburkarna och framförallt vem som är skyldig, förstås. Det löser sig så småningom och många små roande händelser dyker upp på vägen.

Roslagens bokhandel i Norrtälje
Om det låter som en bok som skulle tilltala dig, så ter det sig en smula lämpligt att köpa boken i en bokhandel nära dig. Inte på nätet eller i lurarna, alltså. För du vill väl att bokhandeln i din stad skall finnas kvar?

A..















.

lördag 21 oktober 2017

#MeToo

Alla dessa fasansfulla berättelser. All denna sorg. All denna skam. Alla dessa frågetecken. Hur kan det komma sig att vårt samhälle är så fasansfullt förtryckande, att så otroligt många kvinnor har utsatts och utsätts dagligen för övergrepp och trakasserier? Hur är det ens möjligt? Ja, hur är det möjligt att det är mer regel än undantag. Hur är det möjligt att samhället ser ut så?

Jag läser berättelse efter berättelse. Se människors sorg och förtvivlan. Jag hör hur de har utsatts, jag förstår att i princip varje kvinna har utsatts. Det är helt tydligt att det är just så. De finns några av oss som säger att vi inte har blivit utsatta, men det har vi säkert. Helt säkert. Min inledande tanke har varit att jag inte har varit utsatt. När jag läser berättelserna och när jag krafsar lite, ja, väldigt lite, på min yta, så inser jag att också jag har. Minns. Känner känslan.

Jag ser berättelser om kvinnor som, som barn eller som vuxna, har utsatts på bussen eller i parken bland andra människor. Där ingen alls gjort en ansats till att hjälpa och/eller protestera. Omgivningen står stillatigande bredvid och ser på. Blundar, fast de/vi ser. Tiger, fast de/vi borde tala. Ja, några talar, men blir tystade. Det är ungdomar och vuxna som tar sig rätten att kommentera eller agera trakasserande eller på annat sätt sexuellt mot andra, som om de ägde rätten till denne andre. Jag läser om kvinnor som utsatts av sina arbetskollegor, sin familj eller av främlingar. Det är allt från våldtäkter till kladdande händer, eller ord och förslag som bara inte kan uttalas. Jag ser så otroligt många skrämmande och sorgliga berättelser. Ja, det gör vi nu nästan alla. Ser berättelserna, känner fasan i vårt inre.

Det finns ännu några som inte ser, för att de inte ser flödet och bara hör/ser det lilla som är på nyheterna. Det finns ännu några som inte ser, för att de blundar. Det finns också ännu några som inte förstår hur fasansfullt fel allt detta är. Det finns människor som tror att det är något man måste stå ut med, som ursäktar förövaren och skyller på den utsatte. Eller t o m sig själv.

Några kända figurer dras med i fallet, när de nu namnges i det offentliga. Alltför många kommer skadeslösa ut, för att vi inte ställer människor mot väggen, berättar, anmäler. För att vi inte törs eller orkar ta striden. Kvinnorna, alla de som givit uttryck för att eller det de har utsatts för under #MeToo-taggen, går inte skadeslösa. De bär fortfarande på tankarna, smutsen och obehaget. Många gör det genom hela livet. Övergrepp går aldrig ur. De ligger kvar i kroppsnerverna.

Jag tänkte att inte jag drabbats. Jag bara betraktade mig utifrån ett skal, ett skal som ignorerat den fullständiga rättigheten till mig själv. Det var fel. Jag hade fel. Även jag har drabbats. Jag inser, tänker, att det knappt kan finnas en enda själ som inte har drabbats. Ja, även jag har utsatts för män, eller kanske man, som tagit sig rätten att tro att min kropp är för dem att göra det de vill med. Det och då, som i ett utnyttjande för hans egen skull, inte för mig eller oss. Jag vill inte ta upp frågan till ytan igen, men den kom smygande, ju längre #MeToo snurrade i mitt flöde. Ja, inte bara en händelse, utan flera, på olika sätt och med olika människor. Mer eller mindre graverande, men utan ett ja eller annat medgivande. Så ja, #MeToo.

Jag hör, eller kanske snarare ser, alla dessa fasansfulla berättelser. Det måste få ett slut. Inte på berättelserna, men på alla handlingar som ligger bakom detta. Om du inte har fått ett ja, så är det ett nej.

Man kan inte ursäkta någon med att säga att personen inte är dömd och att det därmed inte är bevisat eller brottsligt. Hen, eller kanske mest en han, äger inte rätten att med ord, bild eller fysisk handling röra en annan människas, kvinna eller man, kropp utan ett faktiskt medgivande. De må vara att det inte är juridiskt brottsligt, men det är inte något vi gör i ett samhälle som står för mänskliga rättigheter, schyst rättvisa, jämställdhet, med mera. Det är helt enkelt inte något vi gör någonstans i världen idag - om vi har acceptabel kompass för moral och schyst rätt. Det handlar inte heller om graden, stort eller smått är lika illa, det handlar om systematiken.

Alla dessa berättelser är så plågsamma. Tänk, att det finns så många män som har gjort detta. Ja, även kvinnor, men i huvudsak män. Så många som har bidragit till all denna sorg och förtvivlan, skapat så mycket rädsla och skam genom årens lopp.

Jag hoppas att vi alla kommer att markera tydligare i framtiden. Det finns inga övergrepp som är ok. Sexuella övergrepp och trakasserier är inte ok. Våld är inte ok. Små nyp är inte heller ok. Nej, inte heller insinuerande kommentarer. Stillatigande är inte heller ok om/när vi vill förändra ett samhälle. Det kräver att vi ordar och protesterar för att ett samhälle skall kunna förändras. Så, låt oss då göra det.

Stort tack, till alla er som gör just det. Ni som skriver, talar och gör.

A..



Aktuella böcker för läsning






Tips för händelser på Lilla torget i Norrtälje

Roslagens bokhandel i Norrtälje
Jag efterlyser tips på händelser i vår vackra lilla stad, t ex på Lilla torget i Norrtälje.

Bokförsäjning, förlag berättar, lokala författare signerar och föreläser, bokbytarhörna, sagoläsning för de små, bokbord med begagnade böcker, poetry slam*. Allt med lokal litterär anknytning.

Fler förslag till aktiva butiksevent och till händelser/aktiviteter på Lilla torget, Norrtälje, efterlyses. Hela vårt vackra centrum, hela vår lilla fina stad, vill synas och leva.

Jag söker också efter (fler) romaner med verkliga händelser i bakgrunden, som t ex Barn nr 8 (barnhem i New York), Morgon i Jenin (Palestina), Det blå mellan himmel och hav (Gaza), Skrik tyst så inte grannarna hör (våld mot kvinnor) och Den tyska flickan (romer, judar och andra världskriget - om båten som for till Cuba och inte blev insläppt). Detta är helt "vanliga" romaner med livsbeskrivningar och händelser som är jobbiga, vackra, plågsamma, äventyrliga, med mera, och med en bakgrundshistoria som hör verkligheten till. Författaren berättar alltså om en del av vår gemensamma historia samtidigt som det fantiseras. Detta är en typ av böcker som jag gillar. Känner du till fler sådana, så tips gärna!

A..
*) Poetry slam. Diktläsning. Dikterna skall vara originaltexter framförda av poeten själv inom en tidsram av tre minuter. Tidsövertramp ger minuspoäng. Texten skall framföras utan rekvisita, musikinstrument eller andra effekter.


Aktuella böcker just nu.




Länkar om böckerna & författarna på bilderna här ovan
Malou von Sivers (wikipedia)
Malou von Sivers (Tv4)
Hillevi Wahls blogg
Newsdesk om Ester Karlsson med K





måndag 16 oktober 2017

Systrar bakom galler

Systrar bakom galler
Nima Sarvestni & Maryam Ebrahimi
NimaFilm
2017
Filmen finns på Svt-play

I Afghanistan var Sara inspärrad i ett kvinnofängelse för att hon hade rymt med sin pojkvän vid 17 års ålder. Men utanför fängelset väntade ingen kärlek - bara våld och dödshot. Sara får hjälp att ta sig till Sverige där hon söker asyl medan bästa vännen från fängelset Najibeh blir kvar i Afghanistan. Samtidigt som Sara försöker förstå vad ett liv i frihet innebär får hon veta att Najibeh är försvunnen. Ett rykte säger att Najibeh stenats till döds av talibaner. Men är det verkligen hon? Filmaren Nima Sarvestani bestämmer sig för att återvända till Afghanistan för att ta reda på vad som hänt. 

Systrar bakom galler är uppföljare till den Emmy-belönade dokumentären Frihet bakom galler från 2012.

Det som skulle sluta lyckligt gjorde inte det.

Det här är en viktig film, precis som Frihet bakom galler är. Filmen berättar om väldigt olika, annorlunda och ur vårt perspektiv absurda, livsförutsättningar för kvinnor. Ja, för män också, men för kvinnorna ter det sig fängelselikt oavsett liv och plats. Inställningen, omgivningen, miljön, mm präglar människor och det är svårt att ändra perspektiv i ett enkelt kast.

Den här filmen gör mig arg för det som händer, eller riskerar att hända, här hemma. Hur tar vi hand om våra nya svenskar? Hur hjälper vi män och kvinnor in i vårt samhälle, utan att skapa skuggsamhällen eller andra typer av fängelser.

Nöjer vi oss med detta? Stannar vi här, tänker jag när jag sett filmen till slut? Låter vi det vara så? Det känns verkligen inte bra.

A..






söndag 15 oktober 2017

Kommunikation & grafisk profil

Att kommunicera är fantastiskt.
Glädje är en viktig del i kommunikation. I detta ligger, för mig, en lagom dos av kravlöshet utan att smita från den "regelrätta" formen. Kommunikation är mycket mer än bara lite prat. Däri ingår t ex  hur vi talar eller skriver, kroppsspråk, hållning, kläder, förhållningssätt, med mera. Vi är alla olika. Vi talar olika, agerar olika. Vi är oss själva, men behöver förhålla oss till någon form av regelsystem för att i något mått skapa ett budskap, en riktning, inom en organisation.

För mig är språket och bilden viktig, men vi ser olika saker när vi kommunicerar. Sändaren tänker en sak och mottagaren uppfattar ofta annat. Det är viktigt att se att vi aldrig kan fånga hela bilden lika. Kanske är det så för att vi är så olika.

Min riktning, när jag försöker kommunicera, är att försöka vara tydlig. Ett lagom enkelt språk, en tydlig röst, att skapa en enkel bild inom oss och att försöka att inte använda för många ord. Allt detta är svårt, så jag får försöka på nytt varje gång jag gör. Igen och igen, kanske blir det bättre nästa gång? Att kommunicera är fantastiskt, men ack, så svårt.

Grafisk profil.
Vi har en grafisk profil. Den visar vår organisations logga, våra färger, det textsnitt som är valt, med mera. En grafisk profil är framtagen för att visa vilka vi är, berätta något om oss. I den ligger vår värdegrund. Vi som går in i en organisation står bakom den, respekterar dess tonalitet, bildspråk, form, färg, mm och använder den som tänkt. Det är en enhetlig form som för oss samman i en organisation. Ja, det finns otroligt mycket mer som för oss samman, men detta är en viktig bild som vi har att samlas runt. Vi kan avstå diskussionen om den är bra, utan bara respektera den för att den är. Den finns. Den är genomtänkt. Vi använder den just så.

Ändra inte formen.
Den beslutade formen genom loggor, färger, textsnitt, form, mm, är för oss att följa. Punkt. Den är inte att ändra i. Så är det alltid med grafiska profiler. Den är bara att gilla.

Den grafiska profilen, där t ex loggan och dess färg ingår, är en viktig budskapsbärare. Vi använder den t ex för att outtröttligt visa att och vad organisationen gör, och att organisationen finns. Det vi gör, berättar, tillsammans med loggan, färgerna och textsnittet visar vår värdegrund. Det går åt båda håll, tänker jag. Låt oss alltså inte bidra till att loggan och namnet förknippas med fel saker. Vad är vår värdegrund? Ja, just det är viktigt att fånga.

Använd loggorna, färgen och textsnittet.
Vi ska förstås använda loggorna som tänkt, med de färger som tänkta. Ja, vi skall använda den grafiska profilen, läsa, öva och göra med det material som finns. Det är fantastiskt bra om gör detta genom att hjälpa varandra så att den används rätt. Det finns manualer och hjälpredor på vår hemsida. Vi lär oss också genom att vara uppmärksamma, fundera kring frågan och att ställa frågor till varandra om hur vi gör detta på bästa sätt för att få det just rätt. Rätt färg, rätt form och rätt budskap, alltså.

Jag kan få hjälp.
För mig är detta ibland obegripligt, eftersom jag är ovan att använda grafiska profiler. Men, jag vet att jag kan få hjälp. Jag försöker själv först, läser manualen, tittar (och ifrågasätter) hur andra har gjort och använder de hjälpmedel som finns i vårt "Brand center". Jag kan sen dubbelkolla med någon som kan. Min riktning är att först försöka själv och sen dubbelkolla att jag har förstått rätt. Min riktning är också att vara lyhörd. Det här är ju inte mitt område, så det finns andra som vet mer om det här regelsystemet.

Från bra till bättre.
Från bra till bättre, är min riktning. Alltså, att inte sitta riktigt nöjd. Att sätta fokus på att lära mig detta, även om det inte är mitt normala arbetsområde. Det innebär också att jag visar respekt för företagets eller organisationens ramverk. Jag vet inte bättre än alla de som aktivt har arbetat med denna fråga runt om i världen under väldigt många år och jag har inte rätt att ändra i ramen. Det är helt enkelt en strikt regel att vi inte går ifrån den grafiska profilen. Vi gör det aldrig. Vi lär oss istället hur den skall användas.

Vi provocerar gärna.
Vi provocerar gärna, vi gör gärna skillnad, vi utmanar gärna, med mera. Det gör vi både i och utanför vår organisation. Det gör, i allmänhet, samhället och oss människor bättre. Men, vi gör det inte genom att ändra och leka med med loggor, färger, textsnitt, mm som finns i den grafiska profilen. Den är helt enkelt fast i sin form.

När vi talar nu om kommunikation och grafiska profiler, så behöver vi alltså också tala om vår - organisationens - värdegrund. Hur ser vår värdegrund ut, hur utvecklas den och hur talar vi om den?
Hur hör den till, eller hur hör vi till?

A..
(Icke-kommunikatören som har svårt att hålla sig kort)



lördag 14 oktober 2017

Lilla torget - Norrtälje - Wallinska gårdarna


Norrtälje - Lilla Torget - 14/10 2017.


På vackra Lilla torget i Norrtälje ligger Roslagens bokhandel i de fina Wallinska gårdarna. Missa inte denna plats när du vandrar i Norrtälje! De röda husen härrör från 1700-tal. De byggdes strax efter det att ryssarna härjade i trakten.

Peka mig gärna till andra fotografier med vyer och detaljer från det fina torget - ja, från en annan vinkel, en annan årstid eller rent av från en helt annan tid.

A..

Länkar som i något mått har med Wallinska gårdarna och Lilla torget att göra;



På Lilla torget i Norrtälje finns
Roslagens bokhandel. Kanske har de
denna bok där. Gå gärna dit och se.
Den är väl värd ett besök, både
bokhandeln & boken
.








söndag 8 oktober 2017

Hoppa, mamma! Hoppa!

- Hoppa, mamma.
- Hoppa, säger ungen med lagom hets i rösten.

Ja, ungen är inte så liten, men är ändå mitt barn. Eller mina barn, för båda sänder samma budskap. De/hon peppar (eller hetsar) mig att göra just det jag har talat om att jag vill göra. Det jag har talat om i väldigt många år.

- Våga.
- Ja, du törs.

Själv är jag just nu livrädd. Livrädd för att göra det jag är på väg att göra. Jag håller på att måla in mig i ett hörn, så att jag inte har någon återvändo. Ja, jag är inte i mål ännu, så jag kan ännu backa, men det är egentligen inte min avsikt. Jag ska, fast jag är rätt skraj.

Jag ser boken om rädsla, som Ingemo Bonnier har skrivit. Ja, det skall jag läsa strax. Den är på väg, vill jag tro. Jag hörde Kristina Paltén tala om rädsla och tillit i sitt Ted-talk i Vilnius. Jag tänker att rädslor kan, ska och bör övervinnas, att det är viktigt att göra just det.

Andras rädslor, mina rädslor, världens rädslor och våra gemensamma rädslor får inte hindra oss att leva kvalitativt vettiga liv. Det får inte göra att vi stannar hemma, inte går utanför dörren eller inte vågar satsa.

Nu är det bara en kvarts sträcka
kvar till mål. Resan behöver leda

till att jag faktiskt vågar. 
Ja, visst är dags att hoppa!
Det finns människor som inte vågar stå på en scen. Det är en fröjd när det är gjort. Det finns människor som inte vågar gå ut. Det är en fröjd, en vinst, när det är gjort. Det finns människor som vågar satsa, vågar försöka, och därmed riskerar både en vinst och en förlust. Rädslan för förlusten eller det vi kallar misslyckandet riskerar att vi stagnerar, inte kommer till skott och inte vågar göra det vi vill och det vi borde.

Så, Anette, släpp rädslan nu och gör det du tänkt. Just nu finns möjligheten att göra just det. Så gör det.

- Fånga bollen!
- Hoppaaaaaa!

- Will do? Will try?
- Yes, will do!

A..