lördag 18 februari 2017

Ickevåld är en bra grej.

Ett fantastiskt - men för oss ovant - plagg. Praktiskt, när man ser hur det används, hur väl det skyddar mot sol och hur lätt det är att klä sig utan symaskin, mm. Ja, ett rätt bra plagg. 




I höstas besökte jag ett västsahariskt flyktingläger i Algeriet. Det var en särskild upplevelse. Jag är glad och tacksam att jag fick åka, se och lära mig mer. Människor tvingas bo i lägren i mängder av år, kanske hela sina liv. I mer än 40 år har lägret funnits. Barn föds, växer upp och formas där. De passerar sin tonårstid, studerar, spelar fotboll, springer, sköter djuren, gifter sig och väntar på sin frihet. De lever sina liv så gott det går. Människorna lever under svåra omständigheter och hos många sinar hoppet.

Det finns också människor som vägrar släppa hoppet om att friheten är möjlig och att det skymtar bättre tider strax bortom hörnet. De blir glada när de ser att att andra långt bort och nära bryr sig om deras situation. De blir glada när de ser att vi bryr oss om rättvisa och orättvisa i världen, tar oss åtminstone lite ton för deras sak. Några gör det mer och några i varje fall lite smått. Även det lilla är positivt här, tänker jag.

Vårt möte med ickevåldsorganisationer i lägret var verkligen tillförande. Så glad jag blev över glädjen där, trots den svåra situationen som råder. De finns kvar i mitt huvud, känns i min kropp. Jag tänker ofta på dem och önskar att jag fann vägar att göra mer. Mer än det lilla.

Vill du bidra i västsahariernas sak, så rekommenderar jag t ex kontakt med Emmaus Stockholm eller Kristna Fredsrörelsen - som båda arbetar aktivt för att stödja västsaharierna. Ickevåldsligt. Vill du ha en specifik kontaktperson, så säg till, så lotsar jag dig vidare.

Ickevåld är en bra grej. I det kan t ex ingå att skicka ett vykort till någon eller några i regeringen. Fråga vad de gör för att bistå de som har det tufft, t ex det västsahariska folket.

Eller varför inte boka en föreläsning med någon av oss som var med på plats? Vi kan berätta något av det vi själva såg, kände och upplevde. De flesta av oss vill gärna tala mer om det vi har varit med om. Vi finns spridda landet runt, så någon av oss kanske rent av finns i ditt hörn eller nära din organisation. Hojta om du vill, så försöker vi peppa någon att komma!

A..


  • Mer om Västsahara i denna blogg här!
  • Vill du gå en ickevåldsutbildning på Härnösands Folkhögskola höst 2017, så titta in här!
  • Västsaharakommitténs fb-sida hittar du här!
  • Tidskriften Västsaharas hemsida hittar du här!

Vår chaufför i lägret skrattade gott åt oss när vi ville fotografera de vackra kamelerna - eller rätt är kanske dromedarer, för det är väl de som har en puckel - som korsade vår väg. Jag tänkte att vi betedde oss som turisterna hemma som så gärna vill fotografera renar eller andra exotiska djur som finns i vårt eget land. Vi ler åt dem och här ler lokalfolket åt oss. Det vanliga för någon är exotiskt för någon annan. Både hemma och borta. 


Att ses. Att äta & tala tillsammans. Att höra om skillnader & likheter. Att skapa nya vänskapsband. Det är viktigt. 


Nova & Kristna Freds,





torsdag 16 februari 2017

Teaterpiratsrepetition (repetition den 14/2 2017)

Nya Teaterpiraterna repeterar nu Törnråza. De har premiär den 1/4 2017.

På Teater Bristol i Sundbyberg råder just nu full aktivitet med nya kostymer, glömda attiraljer, skratt, felsägningar, omtagningar och klockrena repliker. Nu är också barnen där, de som ska delta, agera och hjälpa till. Så fint det blir, ja, så jättefint det blir. De kliver alla fint i sina roller. Det är så fint att se, ja, så jättefint att se hur pjäsen växer fram och hur karaktärerna utvecklas mer och mer. Så fint, så fint.
Fler fotografier från Teaterpiraternas repetitioner (foto Anette Grinde) hittar du här!
Biljetter till den kommande - högst sannolikt fantastiska - föreställningen köper du här!

Snövit (Alicia) är här lite sur & trumpen. Strax senare är hon fylld av glädje igen! 

Vincent försöker klura ut vem Törnråza är. Han är nyfiken och förtjust. Plötsligt kommer Snövit & Rödluvan, vilket förstås för handlingen framåt i ett skutt. Kommer de för att de vill veta vem Vincent är?

Åh, så han skräms. Så rädd Törnråza blir när Vincent plötsligt ger sig till känna. 


- Åh, nej. Vad har hänt med Törnråza (Maja)? Nu är det sorg och förtvivlan som råder på slottet.
Hur ska det gå? Ja, hur ska det gå?



Morga, en mindre charmigt vänlig, men i pjäsen väldigt viktig karaktär, som spelas alldeles prima av Maria.
Svart i såväl klädsel som i karaktärens ton. 

Mia Hällberg står för regi. Ja, hon står också för dans, mimik, riktning och glada skratt. 







Och nu är barnen från Sundbybergs Dansstudio här, de som skall vara med och göra föreställningen än mer rolig, allvarlig och intressant. Just här är de bokhyllor i en butik. Så fint, så fint.




Foto Anette Grinde

onsdag 8 februari 2017

Teaterpiraterna repar Törnråza på Teater Bristol - premiär 1 april!

Morga (Maria) stör budbäraren (Jarl), tar sig ton och kör iväg. 
Törnråza (Maja)

Elionora (syster) spelas av Eva. Här tar hon sig ton. Kanske säger hon; - Köp biljetter nu! Du gör det på vår hemsida!
Laila, i vitt i bakgrunden, hoppar in där någon fattas, lagar trasiga tröjor, servar med hjälp runtomkring lite här & där och bakar alldeles fantastiska bullar. 



- Ja, visst, en gåva skall hon få. Av mig och av mina syskon, förstås. 

Åh, nej. Åh, vilken olycka. Åh, hur skall det nu gå?

Oj, så rädd hon (Maja) blev när Vincent (Markus) kommer smygande i skogen. 


Alltid är det någon som passar i kulisserna.

- Nej men titta, nu ringer Snövit till oss, säger Rödluvan. - Sätt på högtalaren i telefonen, säger Askungen.

Roy (Åke) & Regina (Nina)





Vi lovar att alltid ta hand om dig, kära Törnråza. Vi lovar.

Kungen & drottningen & en god dos syskon samlas till frukost. 

Glada & fantastiska bästisar. 










Bilderna är från Teaterpiraternas repetition den 7 februari 2017.

Foto Anette Grinde

Fler inlägg om Teaterpiraterna i denna blogg - här!


söndag 5 februari 2017

Påminner mig själv att jag skall se - ECPATs dokumentär "När ingen ser"


Påminner mig själv att jag skall se - ECPATs dokumentär "När ingen ser"

Den sägs vara ruskig, men nödvändig - som i viktig - att se.

A..


torsdag 2 februari 2017

Teaterpiraterna repar för fullt...

Syskonen äter frukost. Regina (drottning), spelas av Nina & Roy (kung) av Åke.
De här stående bröderna Verner & Marcus, med stor skillnad i karaktärer spelas av Kalle & Peter.


Törnråza, med Å och Z, spelad av Maja, fyller snart år - men oj, vilka reaktioner. Varför blir alla plötsligt så upprörda?
Här har syster Elionora (Eva) anslutit till gruppen. Syster Alexandra (Marianne) står och trycker bakom kulisserna.

Felsägningar, glömda repliker, en rörelse som skall göra på annat sätt. Hoj, hoj, så skoj man har det här. Att teatra med Teaterpiraterna ger värme i själen.

Broder Verner (Kalle) är verkligen en särskild karaktär. Kalle gör den med bravur. Som vanligt, får man väl säga. Han (Kalle) är en väldigt bra teaterfigur.  

Syskonen Verner (Kalle), Marcus (Peter) & Elionora (Eva)

- Nej, nej, det är inget. Allt är som vanligt. Kom med här nu bara.
Kung Roy (Åke), drottning Regina (Nina) & Törnråza (Maja)


Vincent (Markus), Törnråza (Maja), Rödluvan (Jarl) & Askungen (ersättare).

Morga (Maria) är en häxig typ. Men jösses, så fint karaktären passar för Maria.
Det verkligen känns att hon gillar det hon gör. 

Här är den fantastiska gruppen som repeterar Törnråza just nu. Skoj, pepp, svett och fantastiskt.
Ute på flajen till vänster, bakom pianisten Camilla hittar vi Mia - som ser till att det blir som det blir och att alla gör det de ska. Hon står för regi och håller gruppen i lagom strama tyglar. 

Glada, fantastiska människor!

Drottning Regina (Nina) & Kung Roy (Åke) vinkar på sin tron.
Kungen Roy (gm Åke) ser lite bister ut. Vad är på gång?





Foto; Anette Grinde
Teaterpiraternas repetition 31/1 2017 - Sundbyberg

Nuvande rollista & aktörer i pjäsen; Törnråza - spelas av Maja. Regina (drottning) - Nina. Roy (kung) -  Åke.  Marcus (bror) - Peter.  Alexandra (syster) - Marianne.  Verner (bror) - Kalle.  Elionora (syster) - Eva.  Morga - Maria.  Snövit - Alicia.  Askungen - Malva (ej på plats idag). Rödluvan/Budbärare - Jarl. Vincent - Markus.

söndag 22 januari 2017

Agerar aktivistiskt och ickevåldsligt = postar vykort till Margot Wallström

Jag upplever mig själv inte så särskilt aktivistisk, men känner mig ändå lite glad när någon kallar mig aktivist. Ja, jag kanske är mer aktivistisk än många andra men avsevärt mindre än de som riktigt är. Allt är relativt, förstås.

Den där Västsaharakonflikten - alltså ockupationen som pågått alltför länge utan att någon i Sveriges regering tagit i ordentligt - skaver. Just därför tar jag idag ett av Kristna Freds nya vykort (där jag fotograferat en vägg i det västsahariska flyktinglägret i Algeriet) och postar till Margot Wallström.

För dig som vill bistå i detta, att uppmärksamma och peppa Margot Wallström att fundera över nya lösningar kring ockupationen av Västsahara, finns detta vykort att beställa från Kristna Freds. Kontakta Kerstin Bergeå (som är ickevåldsproffs) eller någon annan på kansliet så postar hon/de säkert några sådana åt dig.

Just det, att posta ett vykort till Margot Wallström kan vara just det som gör skillnad.

A..

tisdag 10 januari 2017

Smile

Smile
Anders Blomqvist
The Seeing Eye
Isbn 91-631-3844-1
2004

Fantastiska människor, tänker jag, när jag bläddrar igenom boken. Dessa underbara leenden, de som gör skillnad både för den som ger dem och den som möter dem. För visst gör ett leende skillnad?

Hur gör vi när vi möter ett leende? Hur möter vi det och hur känns det när vi går därifrån, eller som här, vänder sida? När jag tittar i denna bok, begrundar plats och tid, färger, människor och leenden, gör det något med mig. För mig ger ett leende en uppbyggande känsla. Det ger mig värme och mening. Men, bilderna ger mig också möjlighet att fundera över dessa människors liv. Hur tänker jag att deras liv ser ut, beaktande av tid, plats, färg och annats som syns i bilden? Hur kan jag förflytta mig till deras plats? Hur kan jag se deras förutsättningar, i denna värld av stora skillnader.

Ja, boken består av vackra och glada bilder, men den tar mig en god stund att begrunda.

Människor. Fantastiska människor. Vackra människor.

Tack, Anders Blomqvist, för ditt samlande på människors leenden.

A..

lördag 7 januari 2017

1971 - 1972 - 1975 - 1976 - 1979 & lite äldre dagar ....

1971. Christer. Vilhelmina.


1971. Ida. Vilhelmina.
Vem äger gocarten? Hur var det nu med detta?

1971. Tusse. Vilhelmina.

Woller Nachtweijs 75-årsfirande. Det är inte klarlagt var 75-årsfirandet ägde rum.
Var det i Lännersta? Och i sådant fall, var där?

1971. Ulrika. Vilhelmina.

1972. Tusse & Gudrun. Vilhelmina. 
1975. Maje. Gävle.

1976. Ida & Ulrika med Matterhorn i bakgrunden.

1979. Anette. Kittelfjäll.
(På monoskidan, som jag gärna vill åka på igen).
Okänt årtal, men detta är pappa i hyfsat unga dagar.
Han gillade att elda även då.
Farmor. Rachel Lundeberg,
född Haegermark. (19010610 - 1981)


Kusinerna i Gävle. När kan det vara? Kanske 1965 eller 1966? Kan vi tro att vi är där i juletid? 
Notera särskilt den fräsiga hatten på dockan som sitter i knät på ungen längst till vänster. 
Anette, Cecilia, Christer, Susanne, Katarina & Ulrika.
Ida, Ulrika & Anette i Namn (utanför Östersund)
Kanske vintern 1967-1968 eller så.