söndag 22 april 2018

Kista hembygdsgård - Väddö

Gården skänktes till föreningen 1947
Kista hembygdsgård, Väddö, Norrtälje ligger sydost om Älmsta. Gården är en gammal gård, som vårdas av hembygdsföreningen i bygden. Väddö hembygds- & fornminnesförening har gården på sin lott. Föreningen bildades 1929, så den har några år på nacken.

Gården är rätt stor, har många byggnader och en del mark. Det kräver sin man och sin kvinna, för att hålla detta i skick - både med fysisk man- och kvinnokraft och med resurser - pengar - för material, inköpta tjänster och annat som den ideella kraften själv inte förmår.

Brännvinsboden
Att skänka en gård till en förening, kan te sig generöst. Det kan också lägga mycket stor tyngd över människors axlar, människor som finns i bygden och inte vill ha på sitt samvete att en skänkt gård går till spillo, förstörs, förfaller eller liknande.

Jag hoppas att föreningen (bara) känner glädje över gården, att de förmår finna resurser och människor som vill delta i det gemensamma arbetet för ett sådant arv som gården är.

All heder till hembygdsfolket som gör skillnad, var för sig och tillsammans.

Ni är rent fantastiska.

A..


Länkar; 



lördag 21 april 2018

Du lever i mig av Kajsa Grytt


Du lever i mig
Kajsa Grytt
Natur & Kultur
2018

Jag läser Du lever i mig, av Kajsa Grytt.

Karin Johanna Grytt är känd som Kajsa Grytt. Hon är - bl a - artist, låtskrivare och författare. Kajsa Grytt är t ex känd från musikgruppen Tant Strul och musikduon Kajsa och Malena, självbiografin Boken om mig själv och romanen Nio dagar, nio nätter. Nu är hon aktuell med romanen Du lever i mig.

Boken handlar om Peter och Veronica. Son och mor. Mor och son. De lever inte tillsammans. Peter har inte växt upp tillsammans med sin mor, däremot med sin far. När hans far dör får Peter Veronicas alla brev. Han läser breven och påverkas av dem. Peter och Veronica lever sina liv och påverkas av varandra. De finns nu i varandras liv - men hur?

Kajsa Grytt skriver så att jag intresserar mig för personligheterna. Jag våndas, gläds, lider och känner i mig hur de känner. Ibland har jag lust att be dem skärpa sig, men det kan jag förstås inte. Varken kan eller ska, för det är aldrig min roll att be någon skärpa sig. Jag undrar hur händelsen eller personligheten kan ha blivit just så, vill läsa vidare och få svar.

Jag tänker på hur lätt det är att döma andra för vad de gör eller gjort. Vi dömer, trots att vi inte har hela bilden och vet hur, vad och varför. Vi dömer, alltför ofta hårt och oförsonligt, som om vi har rätten att veta bäst. Vi gör det - dömer, bedömer, värderar - alltid i något mått i vårt tyckande om gott och ont, rätt och fel, vitt och svart. Det finns alltid fler sidor av myntet och det är viktigt att se. Kanske är det någon del vi har missat?

Grytt har ett bra språk. Några enstaka ord stör mig, men inte så många. Jag önskar alltid att de grova sexuella orden inte ska finnas i böckerna jag läser. De förstör alltid mer än de tillför, sänker det vackra i språket och händelserna. Varje sådant ord tar ner berättelsen för mig, får mig att inte vilja. Kanske hör orden till personligheterna, karaktärerna, men jag skulle ändå vilja slippa ha dem i min läsning. Ja, visst hör orden till personligheterna? Ja, men ok, de hör till berättelsen. Jag får låta det vara så, acceptera utan att våndas.

Jag gillar läsningen. Fast det är tungt. Svårt. Mänskligt. Sorgligt. Men kanske är det just sådana böcker jag gillar, sådana som får mig att tänka ett varv till. Inte hasta igenom.

Vad är lycka? Vad är kärlek? Vilka är vi som människor och hur har vi kommit dit? Vad är det som gör oss till det eller dom vi är? Hur plågsamt får livet egentligen vara? Varför måste situationerna vara så svåra, tunga? Varför säger vi inte i klartext, odiskutabelt, var vi står? Varför gör vi livet så svårt?

Tack, Kajsa Grytt, för att du har skrivit. Tack, Natur & Kultur, för att ni har givit ut. Boken finns i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. Den kommer definitivt att ligga kvar i min tankevärld ett bra tag framöver och jag kommer definitivt att läsa mer av Kajsa Grytt.

Du lever i mig rekommenderas för läsning, ja!

A..


fredag 20 april 2018

Brytning av Monika Selahn

Ja, dessa fantastiska författare och detta fantastiska skrivande. Tänk, så mycket tid, glöd och energi som behövs för att skriva en bok - för att forma den, få den i skriven i rätt ordning, med konstruktiva och trovärdiga händelser och med ett trovärdigt och inbjudande språk. Korrekturläsning, form, tryck, distribution och allt annat, förutom att själva berättelsen ska ner på pränt.

Det är en enorm insats - en fantastiskt sådan - som gör att vi får all denna ljuvliga mängd litteratur till vårt förfogande - vi som vill läsa. Idag tackar vi Monika Selahn för att hon kom till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje igår (torsdag 20/4) och berättade om sin bok, om skrivarprocessen och hur det faktiskt är att skriva en bok. Det var en fröjd att få möjligheten att lyssna.

Stort tack, för gårdagens bokprat!

A..

måndag 16 april 2018

Den långa vassen skärs....

15 april 2018 - Norsjön, Nor, Roslagsbro.
Den långa vassen skärs och samlas av män i Roslagsbros hembygdsförening - St Eriks Gille. Den skärs när isen ligger kvar och säljs som en inkomst till föreningen. 

Herrarna i föreningen har gjort detta i många år, än håller de ut. Jag är i och för sig inte helt säkert bekant med uppgiften att det bara är herrar, men jag tror att det är så. Jag kan förstås ha fel. Man kan hoppas att jag har fel.

Frågan är hur många som finns kvar för att göra detta, hur länge de håller ut. Det är imponerande med all ideell kraft, tycker jag. Det är glädjande och imponerande.

Varje inslag av ideell och gemensam glädje är av godo.

A..

Lilla läseskolan av Ewa Malmborg & Hanna Granlund

Lilla läseskolan
Ewa Malmborg & Hanna Granlund
2018
Rabén & Sjögren
3-6 år
Isbn 9789129705010

Ja, stackars farmor som har gjort illa sig, men så himla bra de nyttjar tiden. Det måste vara en himmelsk fröjd för barnen att börja läsa själva, liksom att få lyssna och lära tillsammans med föräldrar och far/morföräldrar.

Boken innehåller vackra illustrationer och ett gäng roliga texter för barnen. Det är ömsom saga, ömsom övning i sagan och ömsom att träna själv. Det känns som en pedagogiskt fin bok med vackra illustrationer.  Det finns verkligen läsmöjligheter överallt. Något av detta syns i denna lilla fina bok.

Detta är en bok att läsa för och tillsammans med småglinen, minstingarna som vill lära sig och kanske snart ska börja skolan.

Pepp för läsning tillsammans med barnen!

A..

Nor - Roslagsbro - vad händer med bävrarna, tro?


Vi tog en söndagspromenad i bygden. Vi vandrade på små vägar och stigar som inte är så starkt trafikerade. Färgerna är sparsmakade. Grönska är att vänta, men den är inte här än. Några av husen har sett bättre dagar men står kvar som ett minne av förfluten tid. Här, intill Nors herrgård i Roslagsbro, har man städat runt bäcken, röjt i riset och samlat det på en enormt stor hög. Det blev öppet och fint, plötsligt såg man annat än man sett förut. Ja, visst är det fint, men vad händer med de som bott i det som var?

Bäcken är den jag kallat för "bäverbäcken" och man kan förstås undra hur man har ändrat bävrarnas livsförutsättningar nu, när man har förändrat miljön runt bäcken på ett ganska kraftfullt vis. Det blir intressant att se om bävrarna kommer att bo kvar eller om de väljer att byta boplats när deras boendemiljö så kraftigt har förändras.

Hur är en bäverboplats skyddad? Får man ändra grundförutsättningarna? Får man riva deras bo eller ändra deras bomiljö genom att röja och/eller avverka i dess omedelbara närhet? Finns det några regler kring detta eller ligger det i markägarens fulla rätt att röja i och skapa en miljö som hen själv önskar?

Det finns inget dömande i frågan, bara en enkel undran.

A..

söndag 15 april 2018

Den stora utställningen av Marie Hermanson



Den stora utställningen
Marie Hermanson
2018
Albert Bonniers förlag
Isbn 9789100169992


Den stora utställningen handlar om Albert Einstein som tilldelades Nobelpriset i fysik 1921. Han fick priset för sin upptäckt av den fotoelektriska effekten, även om han kanske var mer känd för relativitetsteorin. Det verkar, både i boken och i verkligheten, ha varit en kontrovers där.

Boken handlar också om Göteborgsutställningen 1923 och om ett antal människor som påverkas av Einstein, av tiden och av utställningen. Runt Albert Einstein finns t ex Elsa, Alberts hustru, och Betty, Alberts sekreterare. De lever med och påverkar Einsteins liv, förstås.

Otto och Bella ingår i handlingen. Otto förlorar sin mor i ung ålder men blir väl omhändertagen. Vem som är hans far är okänt. Kanske är det herrn på gården där modern arbetade. Oaktat vilket, läser vi om kvinnans roll, om svårigheterna för en ensamstående mor och om hur det påverkade sonen Otto. Kvinnors svårigheter, fördomar och förhållningssätt, tål att begrundas. Finns detta ännu kvar? Är det jämförbart med händelser i vår egen tid? Bella är en åsna som Otto har gott handlag med och som aktivt påverkar hans liv. Mer framträdande i handlingen är förstås Otto och Bella som har en hel del för sig under Göteborgsutställningen.

Ellen är 19 år. Hon flyttar in till staden från landsbygden, hittar ett oavlönat jobb på tidningen som rapporterar om utställningen, är hållen" hemifrån men frigör sig en aning allteftersom. Det krävs förstås en aning skinn på näsan för att arbeta på en tidningsredaktion. Det har hon. Som kvinna utsätts hon för männens fasoner, ja, även övergreppsfasoner. Det pågår förstås än, här i vår tid.

Ellen bor hos sin faster Ida. Jag tolkar faster Ida varande av ett annat korn är Ellens far. Det skapar nya steg i berättelsen och andra möjligheter för Ellen.

Vendela står som en dramatisk motpol till Ellen. En udda vänskap, kanske? En smula exotisk, men ändå viktig. Det finns inget som säger att vi bara ska umgås med våra likar. Det är kanske skillnaderna som gör skillnad, förutsatt att vi själva står tillräckligt stadigt på jorden så att vi inte dras med för mycket i det exotiska - om vi inte hör hemma där. Även det tillfälliga gör skillnad i livet.

Nils är polis och 29 år. Han vill vara detektiv, lösa klurigheter och samtala om dem med kollegor för att hitta rätt riktning. Han gör sig väl i sammanhanget. Han är en eftertänksam herre, med gott maner. Jante lever i honom, förstås. Ja, kanske inte bara i honom. Berättelsen är ju i Sverige, och där huserar Jante i många. Ett gott stycke blyghet eller anständig försiktighet finns också i Nils. Som det anstår en värdig person.

Berättelsen snurrar huvudsakligen kring Otto, Nils och Ellen, Albert Einsteins och hans Nobelföreläsning, liksom den speciella Göteborgsutställningen. Ja, andra personer kommer till och spelar roll i sammanhanget. Doktor Müller, Kurt Hamilton och Paul Weyland spelar roll, förstås, som personer som utmanar och skrämmer Albert Einstein, Ellen och Nils. Spelar roll gör också antisemitismen och högerextremismen. Då, som nu, snurrar extrema tankar och krafter som några finner rimliga och andra inte. Frågan är hur olika personers uppfattningar, ord och drivkrafter påverkar andra och samhället i stort. Det är relevanta frågor som behöver fångas, både då, i boken och nu i den tid vi lever i här. Också här lever extremismen i högt välmående och riskerar att skada båda samhället i stort och enskilda människor.

När Otto 80 år senare sitter på sitt äldreboende och funderar över situationen både i nutid och då, när det begav sig, får vi bilder av en helt annan tid och en helt annan livssituation. Hur är det att bli gammal, egentligen? Vad kan vi styra, själva? Det där att vi minns det gamla, men inte vad vi gjorde alldeles nyss, är förstås något som gäller oss alla när minnet ändras i den riktningen. Det återstår att se hur vi själva förhåller oss till detta, om vi får vara friska i övrigt. Han minns 1923 rätt väl.

Jag uppskattar händelse, miljö- och personbeskrivningarna. De är lätta, inte komplicerat konstruerade, flyter lätt i texten och skapar inga större konstigheter. Som alltid förundras jag över författarnas fantastiska fantasi. De olika beskrivningarna skapar allteftersom bilder åt mig, som jag ser inom mig. Bilder som visar såväl sammanhang som miljöer och personer. Som sig bör, förstås.

Albert Einstein beskrivs som en kunnig, men en smula förvirrad man, rädd för människor som vill honom ont, ja, lite disträ men närvarande i stundens nu och med en viss förkärlek för kvinnor. Han är, som kanske många är, en smula avundsjuk på en del andras familjeförhållanden som han själv inte förmår forma. Ja, vi är alla i något mått offer för det vi själva är och omger oss med, eller hur? Vi kan inte bli något annat än det vi formas till genom gener, livsomständigheter och egen fostran. Vi förmår inte mer än det vi förmår.

Jag tycker om Den stora utställningen (Marie Hermanson). Den är lättläst, handlingen löper sakta framåt och jag läser gärna vidare. Den innehåller inga överdrivna hot och makabra otäckheter, inga språkliga barriärer som grova sexscener, svordomar eller obegripliga och lagom irriterande slanguttryck eller andra märkligheter som vi - i bokcirklarna i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje - inte är överdrivet förtjusta i. Jag längtar efter det goda språket och det tycker jag mig finna här.

Jag uppskattar läsningen och hoppas att mina kamrater i bokcirkeln gör detsamma. Det lär jag märka
på måndag, för då ska vi tala om saken.

A..

måndag 9 april 2018

Den rädda löparen av Kristina Paltén

Den rädda löparen
Kristina Paltén
2018
Wahlström & Widstrand

Du imponerar, Kristina. Ja, du imponerar.

Jag läser vidare i din bok, imponeras av din resa, din bearbetning och dina ord. Jag imponeras av din idoghet, din styrka att kliva över eller utanför din rädsla men också att ständigt bearbeta den. Du har verkligen gjort en fantastisk bedrift som sprungit genom Iran, som hanterade din rädsla tillräckligt väl, mötte alla människor och genomförde resan som du gjorde. Jag har mött andra människor som har rest genom Iran - också dessa har givit uttryck för fantastisk vänlighet, generositet och vackra vyer. Det är helt uppenbart ett land att besöka.

Jag träffade dig innan du reste (ja, rätt tidigt i din planering), gjorde en liten film om dig, hörde dig tala om rädsla, kärlek och om din resa genom livet. Jag upplever dig som enkel och vanlig, och samtidigt väldigt unik. Det är ju inte alla som springer mellan Istanbul och Helsingfors, paddlar över Östersjön eller paddlar Stockholm - Göteborg i vintertid, sätter världsrekord på löpband eller springer i en ryslig värme i ett särskilt land som Iran. Det är en fröjd och en glädje att se allt det du gör, allt du har gjort och åstadkommit och att du verkar må bra av allt det du gör. Jag håller tummarna för att det är just så. Jag blir innerligt glad över människor som skapar äventyr för sig själva, utmanar sig själva, och samtidigt för med sig en idrottslig prestation. Du har definitivt gjort detta.

Den här boken kan rekommenderas för läsning. Följ Kristinas tankar, följ hennes färd genom Iran och fundera kring hur du själv gör för att genomföra projekt och mota rädslan eller annat som hindrar oss från att leva som vi vill. Kristina gör detta alldeles storartat, tänker jag som tålmodigt väntar för att se vad hon tänker hitta på härnäst. Just det, visst hade du ett ultralopp på gång i acceptabel närtid?

A..





söndag 8 april 2018

Den rädda löparen av Kristina Paltén

Den rädda löparen
Kristina Paltén
Desirée Wahren Stattin
Wahlström & Widstrand förlag
2018

Hm. Jag läser just nu Kristina Palténs bok Den rädda löparen och förundras över hur andras rädslor påverkar - kan påverka - det vi gör eller vill göra. Hur hänsynen till andra människor påverkar våra liv. Är andras känslor vårt ansvar? Är det ok att andras känslor hindrar oss att göra det vi vill?

Om jag väljer att inte göra en viss sak för att mina vänner, mina barn, mina föräldrar eller någon annan blir oroliga eller besvärade - så hindras jag av andra. Ja.

- Är det ok av andra att försöka hindra mig? Nej, eller kanske ja.
- Är det ok av mig att försöka hindra andra? Nej, eller kanske ändå ja.
- Försöker jag hindra andra genom att ge uttryck för min oro? Nej, eller ändå kanske ja.
- Är det viktigt att jag låter bli att ge uttryck för min oro? Nej, eller kanske ja.

- Ja, det finns nyanser i allt, beroende av vem vi talar med och hur vi själva är kopplade till frågan. Ju mer man begrundar frågorna, desto svårare blir det.

Jag har ännu inte nått så rysligt långt in i boken, men Kristina Palténs sätt att ge uttryck för sina tankar sätter också fart på mina tankar. Jag ser fram emot den fortsatta läsningen.

A..





Oj, ett litet vårtecken tittar fram...

Blåsipporna tittar försiktigt fram och några modiga små tussilago tar sats i ett dike. Är våren på gång, mån tro?

fredag 30 mars 2018

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar - Johannes Anyuru

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Johannes Anyuru
2017
Norstedts förlag

Är de svåraste böckerna de bästa böckerna? Johannes Anyuru fick Augustpriset 2017 för De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Vi läser boken just nu i en av bokcirklarna i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. Jag tänker att det är en svår bok, men en vacker bok. Den är oändligt mycket bättre än Världen utan dig av Jill Santopolo eller Vi ses i Disneyland av Erika Scott.

Ja, de båda böckerna var, eller blev, något mer att fundera över efter samtalet i bokcirklarna, men De kommer att drunkna i sina mödrar tårar ger avsevärt fler reflekterande tankar redan under läsningen. Den är svårare, men vackrare, tyngre och viktigare för mig och mina tankar. Den kommer att finnas kvar i min tankevärld längre, som ett viktigt minne, och jag kommer att kunna - vilja - tala om den inför andra. 

Språket innehåller slang, utländska uttryck, och ju längre jag kommer i boken, desto mer förstår jag att de har sin plats där. De stör mig mindre allteftersom. De är, blir en del av berättelsen, av språket. Jaget i berättelsen är olika personer. Ibland, när okoncentrationen drabbar mig, behöver jag rekapitulera vem jaget är just då. Är det författaren eller är det kvinnan. Hon som filmade.

Jag läser boken med ett stycke tröghet, men jag när ingen längtan efter att lägga den på hyllan. Det är ingen bladvändare, men jag vill läsa den klar. I lugn takt, med längtan och fortsatt undran. Och med återkommande reflektion.

Hur ser samhället ut framöver? Hur ser terrorismen ut? Vem spelar roll och vad spelar roll? Kommer religionen att ta över i samhället eller kommer den att spela ut sin roll, här och långt där borta? Varför använder vi religionen och yttrandefriheten för att skada andra? Yttrandefrihet. Konst. Språk. Kärlek. Mänskliga rättigheter. Ja, det finns många skikt här.

Den här boken kan jag rekommendera, men förväntar du dig en deckare, en lättläst bok eller en bladvändare så får du välja något annat. Den här boken kräver närvaro.

Den är värd besväret.

A..

Expeditionen. Min kärleks-
historia av Bea Uusma.
Rekommenderas.

onsdag 21 mars 2018

Och du kom inte tillbaka av Marceline Loridan Ivens

Och du kom inte tillbaka 
Marceline Loridan Ivens 
Natur & kultur 
2018

Ju mer man läser av berättelserna om förintelsen, desto mer lär man sig om vad som hände. Här är ytterligare en liten bok om en kvinna som varit mitt i detta. Hon skriver till sin far, för han kom inte tillbaka. De åkte till lägren tillsammans, men han kom inte tillbaka efter krigets slut. Han var en av alla de som inte fick behålla sitt liv.

Ja, hur påverkar detta Marcelines liv. Hur påverkade det hennes och hennes familjs liv och hur påverkar det mitt och ditt att läsa om detta, att lära, minnas och reflektera över berättelserna?

Detta är en läsvärd berättelse. Boken finns i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

A..


måndag 19 mars 2018

Barnen i Kramdalen

Barnen i Kramdalen
en saga om integritet, tafsare och nättroll.

Se bloggen hos Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje för fler ord om denna bok.

Vad är integritet? Varför ska man ha det?

Följ med barnen Vändela, Snäll-Kjell och Gladrian i jakten på betydelsen av det konstiga ordet integritet, ett äventyr som går genom vackra Kramdalen, Tafsarnas läskiga by och på ett betryggande avstånd från de otäcka nättrollens grotta.

Under tiden lär du dig hur du undviker faror och vad du bör göra om någon vill kramas, ta på dig eller få kontakt med dig på nätet.

Det här är en klassisk saga om ett mycket viktigt ämne. Tanken är att den på ett lekfullt och roligt sätt ska få barn att förstå integritet och rätten till sin egen kropp, och att de lär sig se varningstecken av faror som finns i det verkliga livet - och på internet.

I slutet av boken finns frågor som kan användas som diskussionsunderlag mellan barn och vuxen.

Boken ges ut av Boksmart i samarbete med organisationen Treskablinoll och har synats av personal från flera förskolor, oberoende av varandra.

Boken finns i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

A..

måndag 12 mars 2018

Vi ses i Disneyland - Erika Scott



Vi ses i Disneyland
Erika Scott
Norstedts förlag
2017

Emma arbetar på produktionsbolaget Gigant Television, som styrs av den pragmatiska vd:n Elsa Wander.

Emma är gift och har två barn. Hennes man, Andreas, är frilansjournalist och kämpar för att få uppdrag.

Emma har en tid haft värk i underlivet, när hon söker vård visar det sig att hon har drabbats av "bukens tysta tumör", äggstockscancer. Hon chockas av beskedet och förmår sig inte att berätta för familjen, utan får tröst och stöd av sin ex-sambo, Preben. Samtidigt söker Andreas också bekräftelse på annat håll, men tar risker och går över gränser på ett sätt som både fascinerar och skrämmer honom.

Boken handlar om kärlek, om relationer, om otrohet, familjeliv, arbete, barn, glädje, alkohol och tristess. Den handlar om familj, karriär och den handlar om en kvinna som drabbas av cancer men inte vet hur hon skall förhålla sig till detta. Ja, vem vet hur man skall förhålla sig till en sådan sak.

Språkbruket är emellanåt, för den som är känslig för ord, grovt. För mig alldeles för grovt. De intima scenerna beskrivs med grova ord, istället för med vackra ord. Ja, det är klart, otrohet kanske är just så. Grovt, hårt, hänsynslöst, istället för vackert.

Dessa scener gör bara ont i mig. De får mig att vilja lämna berättelsen. Jag läser ändå vidare eftersom boken ingår i vår bokcirkel. Ett flertal sidor, en del av berättelsen, vill jag bara inte vara med om. Så småningom kan jag lämna den när berättelsen kommer in i en ny dager. Jag ser att det i många människors liv finns gömda fasor, sådana man inte vill se, sådana man vill glömma.

Sjukdomen, samtalen, mamman, läkarbesöken, operationen och makens förmåga, eller kanske oförmåga, är en del av livet. Berättelsen växte när jag slapp, eller blundade för, de grova orden.

Jag tänkte där, mitt i berättelsen när de grova orden dränkte glädjen i min läsning, att den här boken inte var något för mig, men att den kanske var för någon annan.

Jag läste den ändå till slut och tänker nu att det var värt att göra det.

Hur är vi som människor? Hur sanna är vi mot oss själva och mot andra? Hur hederliga är vi i våra relationer?

Jag har nu, av bokcirkelskäl, läst två böcker efter varandra som innehåller kärlek, relationer och otrohet. Det är uppenbart inte riktigt min typ av läsning. Ja, säkert någon annans, men inte min.

A..

söndag 11 mars 2018

Världen utan dig - Jill Santopolo



Världen utan dig
Jill Santopolo
Isbn 9789175037622
2017

Boken handlar om kärlek. Den handlar om bottenlös kärlek och om hur hon - Lucy - förhåller sig till den. Boken är en kärleksroman, med reflektioner över livet ställt i relation till Gabe.

Kärleken och livet. Hur är livet, egentligen? Hur och varthän för det oss, för att vi möter någon som är på ett visst vis? Hur blir livet när eller om vi tar oss ur minnena? Eller om vi inte gör det?

Kan vi, ska vi, jämföra varandra? Kan vi verkligen hålla i den avvisade kärleken så hårt när vi går vidare med någon annan? Det skaver i mig att hela tiden höra henne tala om den andre, den som inte är där. Ja, det är just det boken handlar om, hela dess innehåll, men det blir på något sätt hemskare och hemskare - mänskligt ovärdigare - emot den som finns här och nu, allt eftersom sidorna går. Det blir, för mig, inte vackert alls.

Förutom på slutet, när det ändå blev vackert, även om det var väldigt tragiskt.

Är kärlek vackert om den hela tiden innebär att man ljuger för någon annan?

Det här är inte min typ av bok, men kanske är det din.

A..




tisdag 20 februari 2018

Dennis Lehane - En äkta man

Dennis Lehane har skrivit En äkta man.

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje har den som bok att läsa i en av sina bokcirklar. Jag har nu läst boken och blev inte helt nöjd med innehållet. Vi får se, senare, vad resten av bokcirkelgruppen tycker om boken när det är dags för ett samtal kring boken.

Ja, den är skriven av en högst kompetent författare. Ja, den har ett bra språk. Ja, den innehåller många person- och miljöbeskrivningar. Men - för mig tog det på tok för lång tid innan det hände något relevant, spänningsmässigt relevant, i boken.

Gokväll.
Recensionen från Gokväll drog upp mina förväntningar. Det var därför - för pratet hos Gokväll - som den fanns på bokvalslistan hos cirkeln. Det blev inte som jag tänkte mig. Baksidesbeskrivningen på boken stämde inte, i mina ögon, med innehållet. Jag tänkte mig att spänningen skulle starta långt mycket tidigare än den gjorde. Startsträckan blev alldeles för lång innan den faktiska spänningen infann sig. Makens underligheter tog för lite tid och text i anspråk i boken, kanske man kan säga. Den anslöt till handlingen för sent, skulle man också kunna säga.


Den underjordiska järnvägen.
En rolig detalj i boken var att den talade om den underjordiska järnvägen, som ju är en bok som finns i bokhandeln just nu. Ja, den talade inte om boken, men väl om järnvägen. Boken är en nyutkommen roman som inkluderar frågan om slaveri i USA med flera av dess följdfrågor. Kanske är det en bok att läsa för cirkeln sen?

Relationer.
Hur kommer det sig att vissa människor har så svårt för relationer och andra bygger dem som om det vore en självklarhet? I boken finns någon karaktär som är riktigt sympatisk, andra som man kan vara utan och ytterligare någon som egentligen inte beskrivs på något sätt alls. Någon bara försvinner ur handlingen - någon som kanske skulle uppskattats om hen var kvar. Personligheterna, hur människor är eller inte är, hur man kan spela teater i förhållande till andra, är intressant också att se i böckernas värld. Så är det ju också i verkligheten.

Boston.
Lehane skriver från Boston-området. I Boston var jag häromåret, så jag kan ur något perspektiv hänga upp min miljöbild med den utgångspunkten. Det är förstås fint att känna igen sig i miljön när man läser sin bok.

Anette Grinde


tisdag 13 februari 2018

Irenas barn - om Irena Sendler - av Tilar J Mazzeo

Irenas barn är en biografi om Irena Sendler skriven av Tilar J Mazzeo och utgiven  2017 (Isbn 978 91 87785 474) av Massolit förlag. Om du klickar på bokbilden hittar du till bloggen bokbloggerskan, som hör till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. Där skrivs om denna bok och också om andra böcker och om annat som hör bokhandeln i Norrtälje till. Dit vill jag förstås gärna att du hittar - både till bloggen och till bokhandeln.

Ja, det är en biografi om en kvinna - Irena Sendler - som gjorde skillnad under andra världskriget. Hon och hennes vänner räddade livet på ett stort antal barn och hon lyckades dessutom överleva själv. Hon var inte jude. Hon var polack. Hon gjorde mycket stor skillnad för de utsatta judarna.

Jag läser just nu boken. Jag gläds över att den är skriven, att den har nått min hand och att jag lär mig mer och nytt. Jag gläds också åt alla de fantastiska människor som fanns omkring Irena Sendler, som också de gjorde mycket stor skillnad. Hon hade inte kunnat göra allt detta alldeles ensam - hon hade många engagerade och fantastiska människor omkring sig.

Tack, till Tilar J Mazzeo och till Massolit förlag som skrivit respektive givit ut boken!

Boken finns i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

Lev väl!
Anette Grinde




söndag 11 februari 2018

Det är dagarna som gör skillnad..

Det är dagarna som gör skillnad. De vackra, de glada, de som är fyllda av möten och fantastiska människor.

Det är dagarna som gör skillnad. De som är fyllda av nya tankar, nya nedtecknade ord och meningsfulla frågor.

Det är dagarna som gör skillnad.

A..

söndag 4 februari 2018

söndag 21 januari 2018

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje



I Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje hänger fotografier som är till salu.

Ja, inte den här bilden, men andra bilder med annan natur.

Kanske har du själv eget gjorda tavlor, fotografier eller annan konst som du vill ställa ut i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje?

Välkommen dit för en stunds betraktande eller för ett samtal om dina fotografier eller din konst. Där är öppet vardagar mellan kl 1000 - 1800 och lördagar kl 1000 - 1500.

A..

söndag 31 december 2017

Gott nytt år...

Gott nytt år. Det är nu, strax, dags att börja på ett nytt. Vi får se vad som hända skall under 2018. Kanske innehåller det många nya samtal? Kanske innehåller det många nya möten? Kanske visar det sig att mänskligheten går framåt och att vi inser att vi behöver höja blicken. Ja, det återstår att se vad som händer under 2018, men vi kan var och en göra vårt bästa för att det skall bli bra och bättre.

Själv ska jag ägna mig åt samtal, böcker, cirklar, föreläsningar och dylikt. Platsen jag tänker hålla till på är Lilla torget i Norrtälje. Närmare bestämt i bokhandeln.

En bra tid för cirkelsamtal är kl 1630-1800. Vill du vara med?

Välkommen dit.

A..

fredag 29 december 2017

I bokhandeln möter vi människor


I bokhandeln är det möten som räknas. Som t ex möten med människor som är intresserade av samtal om böcker och texter, om staden och om en livaktig stadskärna. Det är fantastiskt att möta alla människor som besöker butiken, framförallt de som talar med personalen och vill skapa mer kunskap tillsammans.
Detta - möten med glada och konstruktiva människor - gör mig oerhört varm om hjärtat. 

Välkommen till Roslagens bokhandel, vid Lilla torget i Norrtälje.

A..




torsdag 28 december 2017

NT idag (28/12 2017)


En förstasida och ett heluppslag mitt i tidningen handlar idag om bokhandeln i Norrtälje. Artikeln hittas på webben  - här.

Välkommen också till Roslagens bokhandels blogg (bokbloggerskan.blogspot.se) och till den fysiska bokhandeln, förstås. Den finns på Lilla torget i Norrtälje.

A..


söndag 24 december 2017

Kulturen i rummet

Det sitter i väggarna, sägs det. Ja, ur något perspektiv gör det just det, men ändå inte. En grupp, en förening eller ett företag är förändringsbart när eller om vi så önskar. När och om vi bestämmer oss för just detta. Vad vill vi vara?

Det är inte en absolut omöjlighet, om än en smula svårt, att ändra det som sitter i väggarna, alltså organisationens kultur. Men, när vi ser vad vi är kan vi också gå vidare att bli eller vara det vi vill vara. Gruppen och alla dess beståndsdelar styr hur den är.

Jag hör människor gnissla i organisationen. Kanske gör jag det också själv. Jag ser gärna att vi upphör med gnisslet och vänder steken till glädje och inspiration.

Nej, vi går inte döden till mötes. Vår förening kommer att fortsätta att leva som en egen förening. Vi talar inte idag om att lägga ner den eller slå ihop den med en annan förening på orten. Vi är vår förening och vi är det i glädje. Vi har en riktning som säger att vi vill växa, skapa fler projekt och göra skillnad. Det kräver att vi gör. Riktningen i detta är också att vi avstår från att diskutera frågan om nedläggning och sammanslagning - det är inte konstruktivt att tala om att växa och att lägga ner på samma gång. Så, låt oss fokusera på tillväxt och glädje.

Ja, vi behöver se att förändringens vindar blåser, att det är en annan tid nu än förr och att det kommer att ändras mer framöver. Vi behöver vara förändringsvilliga, såväl de som har varit med länge som vi som är relativt nya i organisationen. Just nu vill vi bli fler och vi vill sänka medelåldern i föreningen. Vi vill också att medlemmar, som har möjlighet, kommer och är engagerade. Att sänka medelåldern innebär att vi vill välja in fler yrkesverksamma människor, kanske i åldern från 45 år och uppåt. Yngre går förstås också bra. Det innebär inte att vi är ledsna och motar de äldre, men att vi gärna ser de yngre i vårt rum.

Det gnisslas om att folk inte kommer till nätverkets sammankomster. Ja, det är ledsamt att människor väljer att avstå att komma, för att de tycker att vi (alla eller någon), platsen, tiden eller andra omständigheter är fel, men klubben består av människor som känner, tycker och är. Den består av fantastiska människor. Vi alla är olika. Någon kritiserar föreläsningarna utan att själv engagera sig i dem, se vikten av olikheterna och ha ett öppet sinne för nya företeelser. Vi ber er avstå från denna kritik. Vi ber er engagera er i dem. Någon gör ett fantastiskt arbete med att boka in ett stort antal föreläsningar med vidd, bredd och djup. Någon anstränger sig för att alltid vara på plats - för att det spelar roll både för hen själv och för alla andra. Någon jobbar eller studerar på annan ort eller har kunduppdrag som krockar med vår mötestid. Någon är sjuk eller har en sjuk anhörig. Vi är alla människor med åtaganden som inte bara faller på just vår föreningen - men vi har också ett åtagande att vara närvarande, vara engagerad och kanske ur något mått också vara stolt över det vi är och har.

Vi är ett nätverk. Nätverk som bygger på mänskliga möten utforskas bäst i möten tillsammans. Där. På plats.

A..




onsdag 13 december 2017

Juletid..

Det finns fina julkort och det finns alldeles fantastiska julkort som verkligen får oss att le.

Detta har somliga fått av sina barnbarn. Ja, inte jag då, eftersom jag inte har några barnbarn ännu.

Fint. Fint.

Välkommen till Roslagens bokhandel

onsdag 29 november 2017

Ja, det är tillåtet att tala..

Tidigare stulen bild
skapar grund för
eftertanke hos mig
idag
.
Ja, det är tillåtet att tala, men till slut räcker det. Frågor diskuteras i ledningsgruppen, inte i den stora gruppen och inte i gruppmail som stör dagen för andra.

Frågan är avgjord och därmed ett stängt kapitel. Vi följer det inslagna spåret och respekterar det som respekteras ska. Vi väljer våra ord, kritiserar inför få och berömmer ofta och mycket det som berömmas ska. Eller bör. Gärna ofta.

Diskussion om regelverket är en ickefråga. Vi följer det. Ledningsgruppen äger frågan.  Vi lägger tid och glädje på det vi ska, nämligen affärer och att hjälpa varandra. Det är därför vi är där.

Vi följer reglerna. Den som obstruerar riskerar uteslutning.

Jag ser att ordet uteslutning låter hårt. Det är det inte, det är en del i enkel riktning att göra det vi ska.

A..

fredag 24 november 2017

Ve och förtvivlan

Jag träffar en grupp fantastiska människor och vi äter tillsammans. Jag har tidigare nämnt att jag är vegetarian och nämner det (när jag kommer) som att jag inte äter döda djur.

- Det finns ostpaj eller svamppaj, det går väl bra?
- Fint!
- Innehåller den ost?
- Ja.
- Inga döda djur?

Ja, det visade den sig göra, så vi gick vidare till fetaosten som var god och ätbar för den som inte önskade döda djur i maten. Jag uppmärksammar informationen, vi talar om saken och också jag får en god måltid. Superfint.

När vi talar om saken (sakfrågan kring döda djur i ost) i en annan grupp människor får jag information om en "farlig lista". Jag får den och uppmärksammas på att Valios fruktyoghurt innehåller grishud (gelatin). Jag kan inte påstå att jag blev helt lycklig över informationen. Man måste verkligen läsa på allt om man vill undvika döda djur, palmolja eller alla fasansfulla kemikalier i sin mat.

Ve och förtvivlan.

Bortsett från detta önskar jag dig en fantastisk dag!

A..

tisdag 21 november 2017

Plötsligt stod det klart..

Lojalitet.

Idag är tid (för mig) att fundera över vad lojalitet är. Hur är vi lojala? Mot vem och mot vad? Vem kräver lojalitet? Hur krävs den och varför?

Jag kräver lojalitet av mig själv, att jag är lojal mot företag, organisationer och människor. Anser mig vara, för att det är viktigt. Jag har att vara lojal mot ägare, medlemmar, styrelse, ledning och personal.

Jag märker igen att det inte, när någon har en konflikt, tillåts att vara lojal mot både ledning, personal och övriga grupper. Jag märker att människor och konflikter kräver ställningstagande och lojalitet på ett sätt som är hopplöst. Hopplöst & tragiskt.

Någon kräver att man vänder någon annan ryggen. Jag har extremt svårt för detta. Jag ska vända en anställd ryggen, trots att hen har rättigheter och tydliga behov. Hen är människa som förtjänar värdighet. Jag ska vända en styrelse ryggen, uppmanas skada den genom att tiga framför den, trots att det är den som är vald och bär ansvaret. Jag ska tvinga bort en kvalificerad ledare, fast det inte är mitt eller personalgruppens beslut. Och inte heller allas vilja, bara de mest högröstades.

Nej, tack, till alla dessa varianter som skadar alla människor. Denna typ av lojalitetskrav gör ont i min själ. De ramlar över mig. Kräver av mig.

En person försöker tvinga mig att vända den mest skadade parten ryggen. Några andra tänker tvinga fram att en kompetent själ ska tvingas gå.

Plötsligt stod det klart att jag hade talat vänligt med någon du inte tyckte om. Din dom mot mig var inte nådig. En annan person som lyssnade teg. Hon tänkte inte äventyra sin roll eller plats för någon annans skull. Så synligt det blev. Hur ställer jag mig till det?

Vad är lojalitet?
Och vad innebär det att ha råg i ryggen?

A..





lördag 4 november 2017

Älgar är vackra djur.

Älgar är vackra djur. Stora & ståtliga vandrar de i skogen. Det är inte så ofta jag stöter på dem på mina springturer men idag hände det, minsann. På ca 20-25 meters håll kommer plötsligt ett stort hornprytt djur utlufsande framför mig. Han gjorde en vid sväng och vände in i skogen igen. Fint, mäktigt och vackert. Jag sprang vidare på min tur och gladdes över mötet.

På tillbakavägen passerade jag samma plats, varpå min tanke förstås gick till det tidigare mötet. Jag hann inte mer än tänka tanken, när det plötsligt lufsar ut inte bara en, utan tre älgar efter varandra tvärs över vägen. Också dessa typ bara 20-25 meter bort.

Så, sammantaget fyra vackra älgar passerade min väg under dagens springtur. Nära. Mäktigt. Vackert. Ja, så fint. Så fint.

A..