Stockholm Halvmarathon - St Eriksloppet – 1 september 2007
Så. Då stod man där på startlinjen igen. Tränad, som sig bör. Förberedd i handling och i tanke. Naturligtvis inte så bra som det kan vara, men ändå så bra som livet tillåtit just nu – eller som prioriterats just för nu.
Löpning är fantastiskt hälsobefrämjande. Löpning är tillförande i alla delar, om än en smula tidskrävande. Löpningen kräver onekligen sina prioriteringar, och man kan stundvis önska sig några vakna timmar till varje dygn.
St Eriksloppet går i vår vackra huvudstad. Stockholm, i sol och lagom värme. Stockholm, strax mellan eftermiddag och kväll. Vi möts i Kungsträdgården. Parken, som är ”mitten” i stan. Parken, som används för fest och sammankomster. Parken, som nu används för en löparfest. Här hämtar vi nummerlappar, njuter av musik och uppträdanden och ser samarbetspartners som t ex Friluftsfrämjandet visa sina aktiviteter. Man åker skidor och paddlar kajak, i backe och bassäng. Man marknadsför och talar med publiken. Det flockas och njuts bland aktiviteterna. Skratt och stoj. Glatt och tillförande, för fler än några få.
Anna Book sjunger från den stora scenen, och det talas och spexas. Applåderna och rop visar publikens närvaro och glädje. Kungsträdgården sjunger. Kungsträdgården, parken ”mitt” i stan, visar sitt vackra ansikte – tillgängligt för stadens folk och långväga besökare.
Klockan närmar sig 1600 och vi drar oss mot start. Vi värmer upp, joggar, dricker, våndas över köer till faciliteterna och håller ordning på startfållor och tid. Högtalaranläggningarna och funktionärerna håller oss på plats. I rätt tid och i rätt ordning närmar vi oss startlinjen. Alla med lugn och förväntan. 16.30. Starten ljuder, och löparna är iväg. Ett tyst tramp. Ett försök att hitta takten. Ett försök att nå sin fart, sin linje i loppet. Utan att dras med av andra, än sitt eget jag. Åtminstone inte mer, än vad man klarar av. Träning och tävling är annat. Hemma i skogen, eller på den egna vägen i stan, själv och med ingen annan än sig själv att stressa med – eller på tävlingens väg, med flera tusen duktiga löpare vid sin sida. En skillnad, så stor. Med glädje likaså.
Sportdryck och vatten. Både här och där. Så det räcker. För övrigt är detta ett ganska avskalat lopp. Lite DJ-musik, men inga orkestrar/band. Inget spex, och inget ploj. Det kändes riktigt skönt. Midnattsloppet, Göteborgsvarvet och Marathon fyller gator och torg med musik och spex och fest. Det är fantastiskt. Så det räcker. Här, i Stockholm denna kväll, kändes det riktigt skönt med ett löpararrangemang, med i princip ”bara” löpning på programmet.
Banan är vacker, genom stan. Norrmalm och runt Kungsholmen. Efter vattnet längs Norr Mälarstrand. Stadshuset. Gamla Stan och Slussen. Söder Mälarstrand, med minnet efter Sthlm Marathon – men där vi nu istället fick runda genom Tanto, med den fantastiska stora gröna parken och de många kolonistugorna, på vår väg över Södermalm. St Paulsgatan, med minnet efter Midnattsloppet – men nu åt fel håll och tungt uppför, för att sedan rulla nedför Götgatan ner mot Slussen och de sista kilometrarna ”hem”. Trött, men med lite ork kvar för att nå målet mitt i stan. Målet, med mängder av människor, supportrar och nyfikna, hänger över avspärrningarna för att begrunda och heja på alla de människor som når sitt mål.
Trötta, glada. Med en önskan om att ha gjort lite, lite mer, eller med en nöjdhet speglande över ansiktet för ett gott genomfört lopp. Med reflektion och tanke, med återhämtning och samtal med våra likasinnade, eller med sambon eller vännen som kanske inspireras att följa detta spår till nästa gång.
När vi strax senare besöker ”nätet” finner vi resultaten utan dröjsmål. Snabbaste grabb på 1.08.38 och snabbaste tjej på 1.14.51. Sista grabb, med Frankrike som bas, når målet på en tid av 2.58.22 och sista tjej på 2.55.08. Med 5 403 personer i resultatlistan finns det många däremellan. Man förundras, när man jämför. Med sig själv, och med andra. Några har pressat sin förra tid, några har slirat och önskat mer. Några har sprungit för första gången, och fått ett mått på hur de tränat och vad de kan. Några fyller sin linje, år efter år.
På ”nätet” finner vi också gamla resultat. Där kan vi jämföra, med oss själva och andra. Där kan vi också se hur det går med löpningen, och hur loppet förändras över tiden. St Eriksloppet utvecklas. Över tid. 2003 fanns - 4002 personer i resultatlistan. 2007 - 5403. Till loppen 2005 och 2007 måste arrangörerna eller ”tiden” ha gjort något specifikt för arrangemangets utveckling. Till just dessa år (2005 & 2007), från året innan, har ökningen (antal personer i mål) varit över 17% per år. Särskilt roligt att se, är kvinnornas framfart. Till loppet 2005, var kvinnornas ökning ca 23% och till loppet 2007 likaså. Männens motsvarande siffror för de åren var ca 16%, för vardera år.
Ökningen är glädjande. Som löpare är det glädjande med många deltagare. När arrangemanget fungerar. Det gör det onekligen för Hässelby SK, Spårvägens FK och Turebergs FK.
Anette Grinde
Norrtälje 2007-09-02
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar