torsdag 29 november 2007

Bär reflexväst!

Norrtälje Tidning 29/11 2007

"Willhard", busschaffisen - talar om vikten att bära reflex. Jag är starkt benägen att hålla med honom.

På färd på landsbygden på morgonen - och under kvällstid - skräms man många gånger av mörka ungdomar efter vägkant och på busshållplatser. Att se dem i tid är praktiskt taget omöjligt, trots att vi vet att det står där. Ibland skymtar en lite reflex och det är av stort värde.

Det vore verkligen olyckligt om någon skadades, för att man skymtar dem för sent. Det räcker att djuren inte kan utrustas med hjälpmedel att synas, men människorna kan!

"Willhard" avslutar sina ord med - "PS. Köp en reflex och ge till din kompis 1 Advent. Ds."

- Det är en GOD uppmaning.

Än bättre vore - om vi var och en utrustade varje barn, varje ungdom och varje vuxen med en reflexväst. Det gör verkligen skillnad.

Min uppmaning blir. Köp en reflexväst till var och en som du bryr dig om - och se till att han/hon bär den på sin vandring efter vägen.

Anette Grinde
Norrtälje 2007-11-29

torsdag 22 november 2007

Om att leva i verkligheten...

Om att leva i verkligheten - eller kanske snarare att inte leva i verkligheten...

Att leva i verkligheten är att byggs sitt eget Rätt, utifrån vad som är Rätt.

Att byggas sitt Rätt utifrån det man tror är Allmänhetens Rätt - och inte Juridikens Rätt. Utan utifrån pespektivet att risken för upptäckt och hantering av straff är hanterbart hos var och en.
Hanterbart är det för den som är ekonomiskt fri - och kan köpa den kunskap, som kan ta dem ur den presumtiva knipan. Eller är beredd att bära risken för upptäckt utifrån ett sannolikhetsperspektiv. Eller är beredd att leva med samvetet att vi gör som vi själva önskar, i det demokratiska samhällets byggnation.

Hur blir samhällets förutsebarhet när var och en bygger sin egen rätt?

Hur gör samhället för att anpasssa sin Rätt till Allmänhetens Rätt - för att förhindra att var och varannan människa måste skapa sin egen rätt?

Hur skall vi veta vad som är Rätt? För att kunna leva i den mest Rätta verklighet som råder just nu.

Vilket samhälle vill vi leva i?

Anette Grinde
2007-11-22

söndag 18 november 2007

Abortlagstiftning

Dagen 15 november 2007
Abortlagstiftning

Vi går mot en rättighet för kvinnor från andra länder att göra abort i Sverige.
Det är bra - att Sverige tar ansvar. För sig själv och de sina. Och för människor i andra länder - särskilt för alla de människor, här i första hand kvinnor, som har en svår och utsatt situation.

Vi, i Sverige, har alltför höga abortsiffror i vår statistik.
Det kan aldrig vara acceptabelt. Denna nya tanke om en abortlagstiftning som täcker in fler, måste kombineras med en massiv kampanj för att få ner abortsiffrorna i vårt land. Abort får, skall, bara användas som en sista nödvändig åtgärd och får inte i någon form ingå i en livsstil, eller som ett preventivmedel. Abort måste vara det sista alternativet, oavsett skälet är medicinskt - med risk för liv och hälsa hos modern - eller stora livsavgörande skador på barnet - eller livsavgörande såtillvida att det helt enkelt inte alls fungerar, med hänsyn till sociala nätverk, mänsklig omsorg och närvaro. En absolut sista utväg, för förhindrande av mänsklig tragedi.

En bra lag, som måste kombineras med en massiv information för att vända trenden - ur det mänskliga perspektivet att ett liv - det ofödda barnets liv - har rätt att få fortsätta sitt liv. Ett barn är ingen lek. Det är högsta, största, allvar.

En bra lag får inte leda till att liv skördas.

Anette Grinde
2007-11-16

tisdag 13 november 2007

Carina Hägg (s): Dra in statsbidragen för samfund ...

"Carina Hägg (s): Dra in statsbidragen för samfund som är dåliga arbetsgivare -
Dra in statsbidragen för samfund som är dåliga arbetsgivare,
tycker riksdagsledamoten Carina Hägg (s).
Hon menar att många samfund utnyttjar sina anställda.
På kyrkornas arbetsgivarorganisation medger man att
det finns problem, men tycker att henneskritik är överdriven."
.
Kallelse. Att sprida ord, omsorg och rätt. Kan inte infogas i ett avtal på det arbetsrättsliga området. Men får inte heller missbrukas av sin omgivning. Som arbets-/uppdragsgivare krävs givande av omsorg, särskilt om den som i så hög grad har att ge av sig själv till andra.
.
Löfte om att leva i fattigdom, lydnad och kyskhet. Kan inte infogas i ett avtal på det arbetsrättsliga området. Omsorgen om den männskan som har att uppfylla de löftena, till sin Gud, ligger på alla de som finns i vederbörandes församling och omgivning.
.
Dräglig lön, reglerad arbetstid, reglerade arbetsvillkor och inflytande över sin arbetssituation. Skall finnas för var och en som innehar en anställning i vårt land. Genom arbetsrätt, genom arbetsmiljölagstiftning, genom utvecklings- och arbetsgivarsamtal och ibland även genom fackliga avtal.
.
Kyrkorna står inte utanför denna lagstiftning och omsorg, men har en annorlunda situation genom alla ideella människor som verkar på olika nivåer. Det är aldrig acceptabelt att människor, oavsett vilken arbetsgivare de har, försätts i en omänsklig arbetssituation. Men - att koppla okunniga arbetsgivarsituationer till statliga bidrag, är att gå ett steg i fel riktning.
Rätt riktning bör istället vara att utbilda arbetsgivarrepresentanter - styrelser - ställa dem till personligt ansvar för de uppgifter de underlåter att fånga, och för den eventuella brist i omsorg som de väljer i sina beslut.
.
Utbildning, utbildning och utbildning - och ett tydligare personligt ansvar - kan vara ett sätt att fånga problematiken.
.
Anette Grinde
2007-11-13

torsdag 8 november 2007

Allmänhetens Rätt - Juridikens Rätt...?

Fortkörning.
Bussen passerar en 50-skylt. Hastighetsmätaren ligger tryggt kvar på 90.
Trafiken flyter framåt i ett jämnt flöde. I samma takt. Bilarna ligger tätt, farligt tätt, efter varandra. Bussen har en egen fil. Ingen olycka händer. Inga tvära kast eller inbromsningar. Det flyter helt enkelt fram, i en jämn ström.

Hur ser var och en, där i sina bilar, på överträdelsen i trafiken? Från 50 till 90 i trafiken som flyter fram? Hur skulle en "åskådare" (genom t ex tidning, tv & radio) tänka när det händer en olycka – och där framgår att bilen eller bussen kört 90 istället för 50?

Hur hade trafiken flutit om någon eller några få följt regeln – 50 – där övriga följt strömmen – som låg i 90? Hade inbromsningar och tvära kast då riskerat att vara till skada i trafiken?

Vad är Rätt? Att köra 50 är Rätt! Men här kan det i praktiken skapa fel, i form av olyckor, eftersom så få gör rätt.

Att göra Rätt kan bli Fel. När Rätt anses Fel.

Är det då Allmänhetens Rätt som skall gå före Juridikens Rätt?

Anette Grinde
2007-11-08

Göran Hägglund - Kristdemokrat....

DN 2007-11-07 (www.Dn.Se)
"Mördare och personer dömda för sexbrott ska varken få
eller inneha läkarlegitimation.
Det säger socialminister Göran Hägglund
som nu vill skärpa reglerna.
"

Nej.
Fatta inte beslut. Stifta inte lagar. Skriv inte instruktioner. Som gör att människor som har gjort misstag inte kan få förlåtelse av vårt samhälle, ta omtag och börja om på nytt.

Fatta beslut. Stifta lagar. Skriv instruktioner. Som bygger på människors förmåga att lära av sina misstag, ångra och ta lärdom - och gå vidare på visare stigar.

Låt Sonat vara Sonat.

Människor lär sig. Allteftersom.

Låt oss lära oss att förlåta.

Anette Grinde
2007-11-08

onsdag 7 november 2007

Nya skatteregler på gång...(1/1 2008)

Skattedeklarationsändring från 1/1 2008.
Moms i tre månadersperioder i stället för varje månad. Januari - mars, redovisas i maj. April - juni, redovisas i augusti. Osv.

Bra. Då slipper vi oftast ligga ute med momspengar för sådant vi ännu inte fått in från våra kunder.

Dumt. För de som missar tanken på den större redovisningen och betalningen som kommer 4 gånger per år, i stället för löpande varje månad.

Å andra sidan skall siffrorna finnas till hands redan månadsvis, och då är det ändå bara en betalningsfrist.

Bra. Också för den reducerade risken för dryg förseningsavgift. 4 ggr per år istället för 12.

Kanske Dumt. För Skatteverket som senare ser bristen hos företagen som strular, och därmed inte kan fånga dem i tid.

I syfte bl a motverka skatteundandragande föreslås, också det per 1/1 2008, även en del andra regeländringar.

Som t ex om någon skriver moms på en faktura, utan att vara momsskyldig, så skall den också betalas. Det låter bra. Logiskt och klokt.

Ändrat för byggbranschen är att de nu skall ta ut moms även på förskotts- och a contofakturor.
Bra. Så hanteras allt på en och samma gång, så som det ju är i andra branscher.

Därtill må de fakturera senast två månader efter jobbet är klart, och de måste också upprätta en formaliamässig faktura när de jobbar åt privatpersoner. Bra. Kanske underlättar det vandringen mot vitt, redovisat och rätt.

En annan regel som planeras gälla från årsskiftet är att privatpersoner fortsättningsvis skall betala moms i Sverige om de t ex köper en bil, mc, flygplan eller båt i ett annat EG-land. Reglen gäller när transportmedelt är nytt, och hur det brukas saknar betydelse. Moms skall betalas av privatpersoner och andra som inte är momsregistrerade i Sverige.

Något nytt och något annorlunda.
I tanke om mer skattepengar till rätt instans.

Anette Grinde
2007-11-07

DN (7/11 2007) - Kan misstag aldrig sonas...?

I dagens DN (7/11 2007) kan vi läsa om en morddömd man som nu studerar till läkare vid Karolinska Institutets läkarutbildning. Han antogs tillsammans med 130 andra och påbörjade sina studier i september 2007. Artikeln indikerar att detta är felaktigt och andas åsikter att en person som dömts till mord inte kan få bli läkare.

En fråga att ställa sig är; Kan misstag aldrig sonas? När kan vi gå vidare i livet?

Denna vecka - söndagen den 11/11 2007 i alla våra kristna kyrkor - är temat; Förlåtelse Utan Gräns.

Det ger anledning till tanke.

Vi, var och en, gör igen och igen, misstag. En del är stora och en del är små - ur någons perspektiv. Ur någon annans är det tvärtom. Mord är sannolikt alltid att ses som ett stort misstag. Liksom ett skattebrott är.

Ibland gör vi helt enkelt i stundens hetta eller oförmågans desperation, felaktiga val. Nästan alla drabbas av detta - i någon mån, i någon tid, i något mått. Vi kan helt enkelt inte klara oss perfekt genom livet. Det är på intet sätt en ursäkt. Men det är en insikt.

När vi gör dessa felsteg måste det finnas en möjligghet till Omtag - för alla oss, alla de, som gör dessa fel.

Det är "Överheten" som har att döma. Efter utmätt straff och tillbörlig ånger - är det sonat. Måste det vara sonat. Det är då inte upp till Media eller allmänt tyckande att återigen döma, utifrån en icke komplett bild av alla omständigheter. Döma det som redan är dömt, och ångrat.

Vi måste då få en möjligthet att ta Omtag i livet.

Misstag! Kan göras. Får inte, men görs.
Och de måste någon gång kunna sonas.

Vi måste, även - vi alla - människorna i samhället, kunna förlåta - liksom vi måste kunna förlåtas för våra felsteg i livet.

Gud förlåter oss - när vi ångrat oss. Rättsväsendet förlåter oss - när vi sonat.

Låt oss andra gå i deras fotspår.


Anette Grinde
Norrtälje 2007-11-07

Publicerad i Tidningen Kristdemokraten nr46/16 nov 2007.
Publicerad på Kristdemokratens hemsida - www.kristdemokraten.com - 18 november 2007
http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=26149

- Replik av Lillemor Gustafsson
http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=26193

tisdag 6 november 2007

Ordfront Nr 10-11/2007 Att vägra vapen - Leif Ericsson

Ordfront
Nr 10-11/2007
Ord med anledning av "Att vägra vapen" - Krönika av Leif Ericsson


Människor med moraliska seismografer, som reagerar före oss andra, måste ha rätt till skydd – ja.
De måste våga. Det måste finnas en möjlighet att i samvetsvägran erhålla en möjlighet till alternativ – annat än fängelse.
Vår skyldighet är – alltid – att följa lagen.
Men ibland krockar den ordentligt med våra samveten. Då måste det finnas en möjlighet att avstå. Inte i det tysta. Inte i ett omotiverat val. Utan genom ett öppet, tydligt, motiverat val.

Ibland fattar lagstiftaren fel beslut. Ibland gör ledarna fel bedömningar. Dessa måste, i något mått, kunna överprövas av den som skall genomföra handlingen.
Nej. Det kan inte vara i sin ordning att dessa människor inte kan få sina handlingar prövade utifrån ett mänskligt mått, istället utifrån det strikta lagstiftningsmåttet.

Anette Grinde
2007-11-05

Ordfront Nr 10-11/2007 Helkasst - Anders Mathlein

Ordfront.
Nr 10-11/2007
Kort sagt. Ord med anledning av inlägg ”Helkasst” – av Anders Mathlein

Plastkassar.
Varför använder vi så kopiöst mycket plastkassar?
Gammal vana? Påbud av butikerna, som kanske tjänar gott på dem? Nytta till vår sophantering?

Vad säger miljön? Den säger nog gärna – Nej, tack!

Av miljöhänsyn bör vi fortsättningsvis använda annat än plastpåsar för hemtransport av våra varor. Kan vi följa en uppmaning att inte mer bära hem varorna i plast?

Låt oss istället välja papper, eller tyg. Helst det senare. Tyg, för återanvändning. Igen och igen. Med möjlighet att använda till annat. Kanske också med möjlighet att sprida ett budskap som du gillar. Bry dig om. Naturen. Miljön.

Så – för Miljön. Skulle du kunna tänka dig att avsluta din hantering av plastpåsar när du handlar? Till glädje för alla kommande generationer? Dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Anette Grinde
2007-11-05

Rättspraxis.....

Rättspraxis

Det ser ut som om samhället har skapat en ny innebörd av begreppet Rättspraxis. Jag läser en ”Hallå där” i Norrtälje tidning 2007-11-06 – med den moderate riksdagsledamoten Göran Pettersson. Han är en av de som skall stå för den lagstiftning som finns i vårt land, och som därigenom också ger direktiv till medborgare och rättsväsende om hur regelsystemet fungerar i Sverige.

I ”normala” fall stiftas lagar som människorna i landet har att rätta sig efter. När någon uppfattar att så inte sker skall domstolarna göra avvägningar utifrån de bestämmelser som finns i regelsystemet, och jämföra detta med de verkliga omständigheter som finns i livet. Domstolarna skapar genom detta en Rättspraxis, som visar hur de beslutade bestämmelserna skall användas.

Detta system har visat sig inte fungerande. Regelsystemet, som våra valda politiker infört, har visat sig ”för petigt”, som riksdagsmannen Göran Pettersson uttrycker det. För andra kan det vara obekvämt, eller bara inte tilltalande att bidra till det allmänna. Svårigheten att ta sig igenom – känna till - reglerna är också en allvarlig aspekt i sammanhanget. Eller kanske görs det enbart med tanke på den egna vinningen. Den egna plånboken, och det som kan göras av det glödande innehållet, påverkar oss i stora mått.

Det som ter sig skrämmande i sammanhanget är att var och en, allt fler, nu tar sig rätten i sina egna händer. Det är inte domstolarnas och de beslutade reglerna som utgör Rättspraxis i samhället, utan det är Allmänhetens Rättspraxis som råder. Det är därmed helt i sin ordning att betala Svart – till prästen eller pastorn vid t ex bröllop, dop och begravning. Trots att han gör det i sin tjänst, till vilken vi som är medlemmar erlägger kyrkoavgift och kollekter. Trots att det är i strid med skattelagstiftningens bestämmelser. Det är också, i samhällets nya Rättspraxis, i sin ordning att betala Svart – för t ex hantverkssysslor, städning och andra tjänster som kommer nära hemmet och den personliga plånboken.

Statsapparaten missar enorma summor, till förtret för pensionernas höjd, barnomsorgens kvalitét, skolans lärar- och kunskapstäthet, ålderdomens omvårdnad, vägnätets standard, mm. Regelsystemet uppluckras och blir allt mer oförutsägbart. Varför skall just jag hålla mig till regelsystemet, när inte ens våra riksdagsledamöter finner Juridikens Rättspraxis längre vara rådande? När dessa finner Allmänhetens Rättspraxis hålla större klass.

Jag beklagar. Sörjer. Jag beklagar och sörjer samhällets, vår allas, utveckling. En utveckling i sakta vandrande från Luthersk omsorg och rätt, till ett samhälle som stödjer sig på individernas enskilda personliga avvägningar istället för ifrån lagstiftarens intentioner och omsorg för helheten. Till vilken nytta är det för var och en att följa de regelsystem som finns – när t o m riksdagsmännen, som stiftar dem, finner dem orelevanta.


Anette Grinde
2007-11-06

Ansvar Ulrica Schenström

Ansvar

Är det verkligen genom att avgå, som man tar sitt ansvar?
Är det inte genom att be om ursäkt – inse sin brist i sitt handlande – och ta nya, korrekta tag som man tar ansvar över en uppkommen situation?

Ingen. Absolut ingen kan hävda sin totala ofelbarhet. Vi gör hela tiden misstag. En del ganska små, ut någons perspektiv, och en del oförsonligt stora.

Men. Om vi inser att ett misstag har begåtts. Om vi inser och rekapitulerar. Och tänker oss att med stort allvar försöka att inte upprepa misstaget. Är det då inte bättre att vi får behålla den kompetens som fanns – och finns – och istället för att börja om på nytt, i nya spår. Igen och igen. På nytt – för en ny hård granskning av människorna. På nytt – för en ny, hård, startsträcka ur många perspektiv.

Tidigare val och handlingar kan aldrig göras ogjorda. Men vi kan lära oss av våra misstag. Framtidens ord, val och handlingar kan förändras. Vi kan lära oss av det som varit. Vi kan se att det inte är solidariskt acceptabelt, t ex att bryta mot lagen och att betala/ta emot svarta inkomster. Vi kan se att det inte på något sätt är acceptabelt att bryta mot de regelsystem som lagstiftaren satt som vår ram, i detta land. Om vi ändå gör det, krävs det onekligen ett samtal om varför vi bryter mot regelsystemet, vilka konsekvenser det får eller skulle kunna få och hur vi bättrar oss.

Vi gör fel. Ständigt. Det är självklart inte ok. Men vilket kopiöst slöseri på kompetens, när ansvaret bara består i att vederbörande skall avgå. Gå sin väg- och ta all sin kompetens och sin unika förmåga med sig.

Ja. Visst är det så att varje person är utbytbar. Att varje person kan ersättas med någon annan. Men – vilket värde ger det oss. Dig och mig. Och alla andra, med den unika kompetens vi alla bär på. Vi, som garanterat gör fel genom livet. Gång på gång.

Ulrica Schenström må ha passerat en otillåten gräns. Kanske t o m med råge. Men straffet, (eller avgångsvederlaget om det var sant att det uppgick till flera miljoner) är inte måttligt, eller på långt när ställt i proportion till handlingen. Eller konsekvensen.

Ok. Det är fel att dricka under jour. Det är ett regelfel av grovt mått.
Ok. Det får inte hända. Och det får definitivt inte hända igen. Att erhålla ett avgångsvederlag för ett sådant fel, känns onekligen felaktigt. Konsekvensen bör vara motsatt. Tjänstefel och löneavdrag ställer sig i mer korrekt dager, än avgångsvederlag.

Men återigen - är det värt att förlora kompetensen, för att bara fylla den av någon annan som brister lika stort, men på något annat sätt. Är det värt konsekvensen att ingen till slut vågar ta uppdraget – som riskerar att utsättas för medias, och medpolitikernas, totala hetsjakt? Blir det bättre? Tar man verkligen ansvar genom att gå, eller tvingas gå? För att bättra rollerna i vårt samhälle? Eller för att sudda sin historia något noggrannare?

Blir det verkligen bättre? När enda lösningen är en STOR avgångspott och avgång, istället för omtag och ny kraft. Och istället för krafttag mot det enorma moralförfall som nu härjar i vårt samhälle.

Anette Grinde
2007-11-05

lördag 3 november 2007

Civil Olydnad.....

Jag läser i Politik A-Ö, från Centern.
Jag läser om Civil Olydnad – och att Centern anser; Att civil olydnad inte ska användas i vårt demokratiska samhälle då det finns andra sätt att påverka.

Jag håller med om Centerns ståndpunkt. Min förhoppning är att alla partier intagit denna ståndpunkt.

Civil olydnad är, enligt min uppfattning, att bryta mot lagar och regler. Det används som en form av protest emot de lagar och regler som uppfattas som felaktiga eller obegripliga. Lagar och regler ter sig ofta felaktiga och obegripliga när de på ett ej avsett sätt drabbar enskilda individer eller organisationer och man inte kan nyttja regelsystemet för att undgå bestämmelsen. Det slår då helt enkelt fel.

Jag möter nästan dagligen människor som tycker sig äga rätten att bryta mot våra lagar och regler, för att de slår fel just för dem. Fel, för att det är dyrt - för dem personligen. Fel, för att det ställer till besvär – för dem personligen. Fel, för att man därmed inte kan nyttja bidragssystemet fullt ut. Fel, därför att det genererar en skattekostnad eller avgift som besvärar. Fel, därför att det helt enkelt är lite obekvämt för dem.

Dessa människor finns i företagen, i församlingarna, i de ideella föreningar, bland de anställda och bland de som står utanför. De, kanske vi, finns på alla nivåer, i alla led – och de rättfärdigar alltid sitt handlade. De, kanske vi, glömmer ”alltid” sin del i ansvaret för den stora helheten.

Regelsystemen passar sällan alla. Det finns nästan alltid en grupp av människor som hamnar i periferin, eller på annat sätt inte passar in i ramen.
Finns det något sätt att i den individuella hänsynen ta hänsyn till dessa människors livssituation?
Finns det något sätt vi kan förmå dem/oss att avstå från att bryta mot gällande regelsystem, till förmån för den stora gemensamma helheten?

Jag undrar hur vår skattesituation skulle se ut, om vi var och en gjorde det de skulle enligt lag och rätt? Jag undrar hur vår värld skulle se ut, om vi var och en tänkte på sin nästa och helheten istället för på sin egen lilla näpna täppa.

Anette Grinde
2007-10-16 Norrtälje

torsdag 1 november 2007

Ronnie Sandahl: Vi som aldrig sa hora

Ronnie Sandahl: Vi som aldrig sa hora

En förskräcklig bok.
Ord, en berättelse helt utan hopp.
En berättelse om människor som alla helt saknar tro och framåtkänsla.
ord, som inte i något led leder till en positiv tanke.

För vem är denna bok tänkt?
Vad är den tänkt att tillföra?

Anette Grinde
2007-11-01