tisdag 6 januari 2009

En vänlig själ....


Vänlighet.

En vänlig man korsar min väg. En riktigt vänlig själ. Han är nästan alltid glad, som om han inte kan vara riktigt vred. Det är en fantastisk egenskap att bära med sig. Vänlighet, skratt och glädje. Han bygger kraft hos mig.

En sorgsen kvinna korsar min väg. Hon kan inte riktigt se all glädje som finns runt omkring. Det tynger och det skaver. Allt är liksom kantigt och besvärande fel. Hon tär i min själ. Hon tillför som människa, men hon tär på min kraft att skapa mer.

En fattig man, med glädje i bagaget, vandrar vägen fram. Med lätta steg finner han glädjen strax bortom hörnet. Med tillförsikt vandrar han mot framtiden. Han bor trångt och kallt. Han färdas med cykel och per fot när cykeln är trasig, eller när det är för halt i föret. Det gör mig ont, att se hur han stretar och hur lite han har - men det gör mig glad att se hans värme i blicken, att känna hans omsorg i tanken. Han bygger hopp hos mig.

En kvinna, född med silversked i munnen och utan några ekonomiska bekymmer med sig i bagaget, går ensam genom livet. Utan glädjen att dela med sig av omsorg, hänsyn och välvilja till sin nästa. Och utan viljan att se något mer än sin egen ensamna lott. Det gör mig ont, att omsorgens kraft, kärleken till medmänniskan inte har nått hennes hjärta. Det gör mig ont, att jag eller någon annan inte förmår visa henne till alla de som bär omsorg i sitt handlande och i sin tanke.
Så olika vi är.

Vi bygger energi och kunskap till någon. Vi tär och tar från andra. Precis som andra gör för oss. Ibland fast vi alls inte vet. Ibland fast vi alls inte vill. Bara för att vi är, just så som vi är. Bara för att vi fått just de egenskaperna och förutsättningarna med oss i bagaget, och/eller valt att i något mått fokusera ur något särskilt perspektiv. För att vi är, just såsom vi är.

Jag undrar, hur vi kan bli bättre. Jag undrar, hur vi kan förhålla oss - till oss själva och till varandra - på ett sätt som tillför mer än det skaver. Som skapar försoning, mer än sår och vrede. Jag undrar, hur vi kan bli bättre på att visa omsorg om oss själva och om varandra - när vi säger att vi vill, men ändå inte riktigt uppfattas så i varje steg .

En vänlig själ korsar min väg. Tillförande. Kraftbyggande.

Just så vill jag vara mot dig. Dig, just du, som korsar min väg.

Anette

Inga kommentarer: