söndag 25 juli 2010

Bråkdelen av en sekund...

Författare; Carolina Johansson
Titel; Bråkdelen av en sekund
Libris Förlag
ISBN: 978-91-7387-079-5

 
Carolina Johansson drabbas av Gud och hennes mor drabbas av en allvarlig sjukdom. Detta fäster Carolina Johansson på pränt. Jag uppfattar boken som en bearbetningsprocess. Som Carolinas samtal med sig själv, i sin bearbetning av drabbningen och sorgen efter sin mor.

 
Skrivandet är en fantastisk bearbetningsmöjlighet och ibland blir det något som också kan skrivas på ett sätt som tillför för andra. Som skapar nyfikenhet, delaktighet och möjlighet att glädjas över orden, även om de ibland är svåra.

 
Så var inte fallet här. Jag läste boken - men möttes inte av läsningen positiva reflektioner. Det blev, ganska snart, bara en "måste-läsning". Jag möttes av en människas behov av att tala om några av sina frågetecken, men bara kort och utan djup, i sin drabbning med Gud och jag möttes av en människas sista tid med sin mor. Jag saknade djupet i hennes ord om drabbningen. Jag saknade helt hennes tankar om familjens relation till drabbningen och om livet därefter, om kyrkan, om hur hon utvecklades och om hur det egentligen påverkade henne.

 
Denna bok kan jag helt enkelt inte rekommendera för läsning. Den tillförde helt enkelt inte något (till mig).

 
Däremot tillförde processen säkert till Carolina Johansson och hennes väl. Det är ett gott skäl att skriva en bok.

 
Anette Grinde

Mer om detta...

Det regnade....

Det regnade. Frenetiskt. Inatt.
Nu har det stillat sig.
Luften är fantastisk.
Det doftar underbart.

Det hänger fukt i luften.
Men det regnar inte.
Det är som om solen vill bryta igenom.
Men den når inte riktigt igenom alla de grå molnen.

I längtan efter sol och värme, njuter jag ändå av luften som nu är.
Den är underbart fantastisk.

A....

Böcker till salu

Ny böcker till salu - frakt tillkommer - Teologi/religion.

Kyrkans tjugo sekel
Ett kyrkohistoriskt kompendium
Carl Henrik Martling
Artos & Norma bokförlag 2007
Pris: 250 kr

Credo
Gustaf Wingren
Artos Bokförlag 1995
Pris: 165 kr

Spår av Gud
Vänbok till Valborg Lindgärde.
Redaktörer; Lars Ingelstam, Johnny Jonsson, Berit Åqvist - THS 2006.
Pris: 100 kr

Begagnade böcker till salu - frakt tillkommer - Skönlitteratur

Åsa Nilsonne”Ett liv att dö för”2006.
Vad vet en mor om sin tonårsson? Vad vet en tonårig pojke om sin mor? Mellan Mariam och Theo har tystnaden och lögnerna vuxit sig livsfarligt stora. När Theos skolkamrat Juri hittas knivmördad rubbas den sköra balansen. Det som startar som ett rutinärende för mordutredare Monika Pederson blir både farligare och mer oförutsebart….
Inbunden - fint skick.
ISBN 91 37 12554 0
Pris; 80 kr

Begagnade böcker till salu - frakt tillkommer - Företagsekonomi

Problembok; Redovisning och beskattning
Från år 2000, EU Bas 99.
7e upplagan med den nya bokföringslagen.
Boken innehåller övningar. Den är inte använd.
Pris; 100 kr

Faktabok; Finansiering och kalkylering.
Från år 2000. Upplaga 5.3
(Nypris då 395.-).
Pris; 100 kr

Problembok; Finansiering och kalkylering.
Från år 2000. Upplaga 5.3
Boken innehåller övningar.
Den är inte använd.
Pris; 100 kr

Den nya affärsredovisningen
13 upplagan.
Författare; Thomasson, Arvidsson, mfl.
Bas 2000.
Från år 2002
Upplaga 13:1.
Pris; 100 kr


Mail för vidare info; anette (at) foretagshuset.net eller tele 0708 905 731

A....


lördag 24 juli 2010

Två låga vita bokhyllor, mm - säljes

Två, låga, vita bokhyllor (typ enkel/Ikea). Pris; 150.-/st eller 250.- för båda.
En hög vit bokhylla (liknande de låga). Pris 150.-
Litet lågt, vitt, nattduksbord. Pris; 50.-
Strykbord. Pris 25.-
Judodräkt (barn) strl 150. Obetydligt använd.Pris; 300.-

Tingen finns strax norr om Norrtälje


Mail för vidare info; anette (at) foretagshuset.net eller tele 0708 905 731

A....

torsdag 22 juli 2010

Lissabon Halvmarathon, Lisboa Marathon

Maraton eller halvmarathonresa till Lissabon 3-6 december 2010

En lycklig kombination av gammalt och nytt – så kan man karakterisera den mångsidiga staden Lissabon, byggd på kullarna ovanför floden Tejo. I de trånga kullerstensgränderna i Alfama och Bairro Alto svävar minnen från den tid då portugiserna härskade över världshaven. En glimt av stadens nya moderna profil får du i Nationernas Park. Åk spårvagn nerför backarna, frossa i skaldjur och insup Lissabons själ till tonerna av en bitterljuv fado....

Vi har nöjet att erbjuda följande reseförslag.

Flyg från Stockholm med TAP Air Portugal – 15 platser reserverade

03 dec 15.10 avresa från Stockholm Arlanda med TP 511
18.35 ankomst Lissabon
06 dec 09.05 avresa från Lissabon med TP 510
14.25 ankomst Stockholm Arlanda

Hotell
Hotel Lisboa****
Rua Barata Salgueiro nº 5
1169-066 Lisboa
Tel: (+351)21 3500 000/5
www.hotellisboa.com.pt


Ett mycket trevligt 4 stjärnigt hotell som total renoverades 2008. Hotellet har ett priviligerat läge intill Avenida da Liberdade med 5 minuters promenad från Marques de Pombal, centrum och Baixa. Flygplatsen ligger 7 km ifrån. Hotellet har 60 eleganta rum, restaurang och bar.

Paketpris per person del i dubbelrum - kontakta Katarina Salvert, se tele nedan!

I priset ingår:
• Direktflyg Arlanda till Lissabon t/r i ekonomiklass inkl flygskatter
• 3 nätter del i dubbelrum med frukost
• Lokala skatter och serviceavgifter

Mot tillägg:
• Enkelrumstillägg totalt för 3 nätter SEK 1000
• Transfer t/r flygplats - hotell


Ring Katarina Salvert på telefon 08-400 25 280 om du vill ha ytterligare upplysningar eller tag kontakt via e-post katarina@travelroom.se

Bästa hälsningar,

Katarina Salvert
Travelroom AB

måndag 12 juli 2010

Sabotage vid nya badet....

Norrtälje Tidning 12 juli 2010.

Ja, så länge som det talats och väntats på badet i Hallstavik - och så väljer några att aktivt vandalisera, igen och igen.

Så oerhört tragiskt det är att en liten klick människor måste förstöra. Förstöra för sig själv och för andra.

Må människorna i bygden aktivt samla sig för att få slut på detta otyg.

A ...

lördag 10 juli 2010

Åland - ett underbart paradis...

Åland är landskapet med de många öarna. Åland är platsen för cykelsemester eller paddling. Eller långfärdsskridskor på vintern. På Åland kan man springa, bada eller bara vara. På Åland kan man njuta av de underbart färgglatt vackra vimplarna som pryder flaggstänger och stugor.

På Åland kan man njuta av de små vägarna längs vattnet per motorcykel. Eller per bil när årstiden så kräver.

Det finns människor som tror att man åker till Åland bara för en kryssning över dagen, eller för att stanna på båten. De bör se sig om efter mer. För där finns mycket mer. Där finns natur, vyer och vänliga människor. Där finns den röda sanden och de eviga sommarvägarbetena. Där finns färjor till öarna och där finns cykelvägar, äppelodlingar och fina platser att övernatta på.

Sommarens tid är varm och njutbar. Då finns glasstånd, fikaplatser och vänliga turistanpassningar.

Vinterns tid är lite stretig. Då är det mesta stängt och Ålänningarna kurar i sina stugor. Då är å andra sidan många fina stugor lediga och det går att välja boende på ett annat sätt än sommartid. Då kan du mysa i en härlig stuga alldeles i tysthet för dig själv. Och din vän.

Var sak har sin tid.
För Åland är det alltid tid.

A ...

Jag längtar tillbaka....

Jag längtar tillbaka till en vacker plats.

Den låg uppe i bergen. Vägen dit var smal, dammig och helt osannolik. Vägen kantades av busshållplatser, så det var en farbar väg.

Utan vår guides lotsning hade vi inte funnit denna plats. Vi hade inte fått se de unika vidderna, de osannolika vägarna och de annorlunda butikerna. Vi hade inte fått möta barnen och familjerna som tittade så förundrade på oss. Vi hade inte kunnat se allt det vi såg, kände och upplevde.

De vägar vi åkte på hade vi inte valt om vi hade åkt själva. Då hade vi heller inte fått se de fantastiska teodlingarna, som klättrade efter slänterna, eller höra historierna om människorna och hur de har det. Vi hade heller inte fått se de små byarna, där människorna levde sina liv i stillhet och eftertänksam ro.

Vi hade inte valt de vägarna vi åkte på, eftersom vi inte trott att där fanns några vägar eller att de vägarna vi såg faktiskt var åkbara.

Jag längtar tillbaka till platsen där vidderna finns. Jag längtar tillbaka till platsen där stillheten, tystnaden och den förundrande naturen finns.

Där finns gudabenådad natur, fantastiska vägar, underbara höjder, vackra människor, tystnad, bedövande oväsen, underbara färger, slit och stret, stillhet och ro, och en insikt om att vi har det fantastiskt bra här hemma i vårt land.

I det landet, långt där borta, vill jag gärna bo.

A ...

fredag 9 juli 2010

När jag åkte hemåt igår...

...så rasslade det plötsligt till på min högersida. Eller rasslade var nog fel ord. Vrålade var mer rätt. Han for förbi, på min högersida, i en rasande fart och med ett skarpt vrålande från maskinen.

Jag blev rädd och tvär, och tänkte inombords i vred ton - f..b..ade motorcyklister.

Fast, sedan tänkte jag att så kunde jag ju inte tänka - när jag är/var en sådan själv...och den stora huvudparten motorcyklister kör i lagom, trivsam fart.

Men - lite varsamhet i trafiken skulle vara på sin plats även för de som sitter på ett dunderfartåk. De skrämmer sin omgivning och skapar helt enkelt väldigt onödiga risker, för såväl sig själva som för sin omgivning.

A..

Äntligen....

Äntligen färd till jobbet per mc.
Efter en inledande alltför skarp försening lyckades jag slutligen få tag på en besiktningstid. Det krävs verkligen framförhållning för att få en sådan tid. Jag fick nu åka till Lidingö, men nu är det gjort. Utan anmärkning, mer än att det var i senaste laget. Vilket ju på sitt sätt var självförvållat.

Äntligen ljuvlig sommarvärme.
Även om den faktiskt har varit här en tid. Men jag har inte lyckats känna så mycket av den eftersom jag ständigt arbetar inomhus. Besiktningstiden tvingade ut mig, mitt på dagen. Det var fantastiskt ljuvligt skönt.

Äntligen en färd med flingorna.
Det var verkligen flera år sedan vi åkte en tur tillsammans med Snöflingorna. De är äldre, grånade, herrar med mc-intresse som möts på sommarens torsdagskvällar och åker en sväng på Roslagens slingrande vägar. Denna torsdagskväll var det kanske 35 motorcyklar, som åkte med utgångspunkt från hamnen i Norrtälje. Det är samling kl 1800 och avfärd kl 1830. 35 motorcyklar på rad är en härlig syn.

Färden gick från Norrtäljes hamn, via Frötuna k.a, Rösa, Finsta, Södertjära, Rånäs och Gottröra, innan det blev fika stopp på Nifsta gård. På Nifsta gård var det torsdags-motorträff. En sådan har vi inte sett förr på denna plats, men det var uppenbart ågot nåterkommande. Där fanns bilar av många olika modeller och där fanns motorcyklar på torsdagstur. Där fanns stora och små, unga och gamla. Ängen var fylld av bilar, motorcyklar och folk. Fikakön var riktigt lång och kvällen var ljuvligt skön.

Äntligen färd på de slingrande Roslagsvägarna.
De är fantastiska. De är riktigt slingrande, smala och det doftar alldeles ljuvligt i sommarvärmen. Det är underbart att färdas per mc på dessa vägar, att se ryggen på sin goda sambo när han kör där framför eller se honom i backspegeln strax där bakom. Det är härligt att se den långa raden motorcyklar slingra sig genom landskapet. Plötsligt trodde jag att vi mötte en rad motorcyklar, en bit längre bort - men nej, det vara bara vägen som slingrande vände genom landskapet.

Äntligen.
Ja, äntligen fick jag en ljuvlig tur i den fantastiska sommarvärmen på motorcykeln. Med min goda vän.

Äntligen.
Ja, äntligen fick jag igen känna den bedövande doften av grönskan. Doften av tall, doften av grönskan i värmen och doften av grönskan i fukten, när solen sakta dalar och kvällen närmar sig. Doften är nästan bedövande stark. Det luktar så underbart gott.

Jag undrar...
Varför lät jag det dröja så länge innan jag gjorde denna tur, detta år?
Ja. Svaret är helt enkelt att jag prioriterar fel. Jag glömmer njutningen och prioriterar stretet. Så dumt, så dumt.

A ...

lördag 3 juli 2010

Att göra fred...

- är att aktivt arbeta för fred.

Att ta initiativ, att tala för och verka för fred på olika sätt och på olika nivåer i vårt samhälle. Det är att göra fred, att skapa något aktivt och väldigt värdefullt.

När du gör det, skapar du mervärde för många fler än dig själv.

Jag ber idag för att många, med mig, vill göra fred i stort och i smått. Dag för dag, utan att vänta på att någon annan skall börja...

A..

fredag 2 juli 2010

Gotska Sandön - vårt besök midsommar 2010

Gotska Sandön är en makalös plats. Här finns sand, tallar och en fantastisk natur. Här har människor levt, stretat och förtjänat sitt värv. Här har de överlevt, eller inte. Här har de byggt, saknat, älskat, förlorat och vunnit. De har skapat och rivit ner. Här har det vandrat renar, rävar och får.

Här har det byggts järnväg i sanden, forslats timmer genom skogen och byggts båtar på varvet. Järnvägen finns inte kvar. Inte heller avverkningstanken eller varvet. Kvar finns orden om det som varit, små spår här och där och en underbart, fantastiskt vilsam miljö. Men man kan förstå att här varit slitsamt att bo och leva. Här är långt bortom det mesta, bortsett från närvaron här och nu, i en gudabenådat vacker natur.

På den gamla gårdens öppna plats finns spår kvar från svunnen tid. Här finns orden och känslan. Här fanns den stora gården och Söderlundskans bostad, en fantastisk äng och det är i dag en njutbar plats. Då, när den var bebodd, var den säkerligen mer stretsam än den ter sig för oss som här och nu vandrar i sakta mak.

Vi bor på lägerplatsen. Alla som är på besök bor tillsammans men ändå var för sig. Boendet är samlat på en och samma plats. Här finns stugor. Spartanskt utrustade. Man bor två och två, tre och tre eller kanske fyra och fyra. Ett enkelt kök, nästan helt utan utrustning och med kallvatten i kranen. Här finns också vandrarhem, numera med få-bädds-rum. Här finns även uppställda tält att hyra och här finns plats för egna tält. Ett kokhus, utebord och grillar och en matsal för dåligt väderbruk. Alla gäster bor samlade vid lägerplatsen, det är inte tillåtet att bo någon annanstand. Tillsyningsfolk och sommarvärdarna bor i fyrbyn strax intill. Allt boende är samlat - för ordning, för naturskydd och för gemenskap.

Frukost i morgonsol. En ljuvlig värme, utan särskilt märkbar vind, sprider sig i det skyddande lägret. Det skapar förutsättningar för en lugn och fridfull start på dagen. Människorna är lågmälda. De njuter av värmen, lugnet och den frid som vi skapar tillsammans.

Ja, det finns boende för många smaker och det finns människor av många olika sorter. Någon lapar sol, någon vandrar långt, någon leter växter, eller skalbaggar och några spanar efter fåglar. Någon tar skissblocket och letar efter färg och form, någon tar med sin kamera och väljer skuggor, vyer och särskilda platser att föreviga till stöd för minne och framtida återreflekterande njutning eller krassa dokumentation.

Vatten. Ja, ön är kringgärdad av vatten. Vi är sisådär 4 mil norr om Fårö och kanske 8 mil ost om Nynäshamn. Här finns ingen hamn, så vi är hänvisade till att ta hänsyn till vädrets makter. Dricksvatten finns på ön. Kallt och gott.

Morgonduschen är isande kall. Något varmvatten finns inte i duschen eller i de små stugorna. Det finns bara i det stora kokhuset, där solfångaren skapar värmen till disken. I stugorna får vattnet kokas för diskens äventyr. Duschkön blir ganska kort, när vattnet är isande kallt. Något lite varmare kan det kanske te sig i havet, även om det även där är smått isande kallt.

Mat och dryck. På ön finns inget att handla. Allt det vi önskar äta eller dricka (förutom vatten) får vi ta med. Det gäller att få med allt. Det som missas får vi helt enkelt vara utan. När vi anländer till ön behöver vi inte bära packningen själva. Den körs med traktor från landningsplatsen till lägerplatsen.

Vandringsled. Länsstyrelsen och Gotska Sandöns hembygdsförening har givit ut en liten skrift där några leder finns beskrivna. De lämnar dock stora ytor av ön obesökta, varför det ter sig lämpligt att utrusta sig med en karta för egna äventyr. Det finns oerhört mycket mer att se än det den lilla vandingsguiden beskriver. För dig som har vandring i sinnet kan rekommenderas en vandringstur runt ön. Ca 3 mil i sand och rullande små stenar tar sin tid att ta sig fram igenom. Avsätt en hel dag för detta äventyr. Glöm inte mat och dryck i lagom mängd. En vandring av denna sort kräver god tillförande energi.

Gotska Sandöns hembygdsförening. En av Sveriges största hembygdsföreningar. För bara 150 kr i års/medlemsavgift kan du stötta föreningen och få del av information genom ett litet återkommande informationsblad. Föreningen ombesörjer en aktiv vård om hus och natur på ön. De vårdar och bevarar. Kanske har du kompetens som höjer föreningen, och därmed Gotska Sandön, till nya nivåer. Kontakta föreningen och erbjud dina tjänster om du har vilja att vara aktiv för Gotska Sandöns väl.

Fyren i norr. Där guidas turisterna. De får en historielektion och de får se hur det ser ut där uppifrån. Den syns knappt från stranden. Man får leta och titta igen och igen för att få syn på den. Men från havet syns dess ljus. Fyren byggdes
1859 och automatiserades 1970. Fyren drivs med el via en kabel från Gotland.

Sanden driver och rör på sig. Ännu i början av 1900-talet vandrade randdynen väster om fyren 2 meter/år. Dynen riskerade att äta upp fyren och Fyrbyn. Ett omfattande planteringsarbete skedde därför (i början av 1900-talet) av sandväxande gräs/vegetation och tallar för att binda sanden och rädda fyren och byn från en säker undergång.

Strandningar och skeppsbrott. På museumet i fyrbyn finner vi en karta med mängder av förlisningar. Sanden rör sig och gör området svårtytt och det blir svårmanövrerat för båtarna. Många fartyg, stora och små, har strandat och slagits sönder. Många besättningsmän har räddats, men många liv har oxå skördats med anledning av dessa strandningar.

Kapellet. Ett ljuvligt litet kapell finns på ängen strax bortom lägerplatsen. Litet, ljuvligt och välbyggt. Där ordas om naturen, om Guds ord och om närvaron i nuet. Prästerna går i jour olika veckor och håller korta andakter på kvällskvisten. De ringer gärna till andakt i klockan som hänger utanför.

Kapellänget. Här växer blomster, ormbunkar och lövträd. Här flyger småfåglarna till den lilla vattenytan strax bortom kapellet.

Petter Gottberg. Om honom ordas det ruskiga historier. Röveri och eländigheter i massor ordas i de historier som bär hans namn. Han verkar ha varit av en sådan sort som skodde sig på andra och inte tog hänsyn till livets rättvisor och orättvisor. Han verkar ha varit en sådan som tog det han önskade, vare sig det tedde sig rätt eller fel ur någon annans perspektiv.

Sand, sand och åter sand. När man vandrar genom landskapet ser man ett böljande hav. Om man blickar in i skogen ser det ut som om tallarna växer i klippskrevor eller nära berghällarna. Men här finns inga klippskrevor eller berghällar. Här finns bara sand.

Tallarna finns i mängd. Här finns en miljö som de klarar. De är tålmodiga och de strävar neråt i sanden. De håller sig fast med rötterna djupt nergrävna och ger inte upp. De stretar och strävar. Några granar gör ett tappert försök, men de ger alldeles snart upp. Här finns inte förutsättningar för att de skall orka vidare. De stannar och de dör. Tallar, ljung och lingonris. Mossa och lavar.

Det finns några små stugor på södra sidan. Här finns en sötvattenbrunn. Den är grund och ligger nära stranden. Vi förundras över vattenskiftningarna och att dricksvattnet kan finnas så nära det salta eller det bräckta. Det är kallt och ljuvligt gott när vi pumpar upp vattnet från brunnen när vi passerar på vår vandringsdag.

Fyren i havet. Ner på sydvästhörnan har fyren ramlat omkull. Den har trillat ner i havet. Vädrets makter har ätit upp stranden som den stod på. Det tär och äter obönhörligt. Det är bara betongfundamentet som finns kvar nere på stranden. Resten är borta. Bortforslat eller uppätet av sanden.

Madame Söderlund. En fattig kvinna som fick rikemanskläder genom en insamling från Gotland. Att leva och verka på Gotska Sandön i rikemanskläder gav henne smeknamnet Madame Söderlund. Hon levde ett slitsamt liv och bodde i många år ensam på ön. Ett av barnen lämnade ön i vredesmod och hon återsåg honom aldrig. Berättelser säger dock att han sedan levde sitt liv på andra sidan jorden och att han därmed inte förlorade sitt liv i vågorna på sin väg från Gotska Sandön.

Stränderna. Ca tre mil kan vi vandra om vi söker oss runt stränderna. Vi möts av solen och vinden och vi får streta en aning med underlaget. Där är lös sand, där är sand som dränkts av vattnet och fått ett uns av fasthet en stund och där finns små runda rullande stenar. Där finns drivved i mängd på sina ställen och där finns skräp från båtar, kuster och omgivande miljöer. Vi finner en datorskärm eller två, ganska många omaka skor, dryckesflaskor av olika typ och annat värdelöst skräp som vi gärna kan klara oss utan i denna fantastiska nationalpark, mitt i vårt närliggande innanhav.

Tärnudden. När vi vandrar runt ön passerar vi Tärnudden. Ovanför våra huvuden flyger tärnorna. De störtdyker ner mot oss och vi får nästan ducka. De skriker ut sin oro och vi hastar en aning för att komma förbi. De lugnar sig när vi passerat och de åter känner trygghet för sina ungars väl.

Sälarna. När solen skiner och havet är lugnt ligger sälarna på stenarna vid Säludden och lapar sol. De leker i vattnet, det syns strax ovan vattenytan lite då och då och några ligger stilla och värmer sig i solen. Det njuter av värmen. Vi kan betrakta dem på håll i kikare eller genom en kameralins. Vi är nyfikna över deras rörelser, hur många de är och hur de ser ut – men vi låter dem vara i fred på sin fredade plats. Någon räknar dem till tio. Kanske räknade de med någon sten i samma färg och nästan samma form.

Torparstugan. Min vän söker efter den stora stenen. Det var målet för dagen. Nåväl, det var nog inte så allvarligt med den saken, för han fick vänta hela långa dagen innan vi nådde till den sidan av ön. Vi vandrade helt enkelt medsols istället för motsols. Gotska Sandön består av sand. Sand, sand och åter sand. Men strax utanför den västra kusten, ganska långt norrut, skymtar en sten strax över vattenytan. Den kallas för Torparstugan och dess namn kan vara sprunget ur form och storlek. Man ser bara en liten del av ytan och resten gömmer sig i havet. Inne på ön finns oxå en sten. Elefanten ligger strax bortom Kapellänget och liknar verkligen en elefant i formen. Man ser den lite krokiga ryggen, ett öra och någon har kompletterat med några lösa små stenar för att tydliggöra snabeln. För övrigt kan man inte finna många stenbumlingar på denna ö.

Vi möter Åsa Lisa Linnman och hennes make Leif när vi vandrar ner till den gamla gården. De talar i generösa tecken och vi bjuder gärna tillbaka. De pratar om Stora Karlsö, om cykling, om omöjliga skogscykelfärder, om grottklättring och om förunderliga människor och resor genom tiden och i världen. Det visar sig att Åsa Lisa är en förundrande duktig konstnär – en sådan som tecknar detaljer med fantastisk precision. De har med sig cyklarna på Gotska Sandön. De skall sedan färdas vidare till Gotland, via Fårö, och detta är bara ett stopp på vägen. Eller kanske inte bara, för detta är något helt annat än bara bara. Det är helt enkelt en förundrande fantastisk plats.

Det är förundrande njutbar att vara på denna plats. Den för med sig att makalöst lugn. Särskilt om du lämnar telefon och dator hemma. Här är inte platsen för långa telefonsamtal eller mailkonversationer. Här är platsen för vila och reflektion.

Anette Grinde