lördag 6 november 2010

Norrtälje behöver fler Norrtäljebor...

...läser jag i NT 2010 11 05. Markus Berensson skrev om kommunens tillväxt i ledaren denna dag. Det huvudsakliga intresset i ledaren, som steg ett utan fler steg, ligger på byggande av bostäder, som en framgångsfaktor för kommunens tillväxt.

Ja, visst är det viktigt med bostäder. Men, bara med ett allmänt svepande att någon skall hugga ner sin skog och omvandla sina åkrar till bostadsmark och bygga bostäder blir det nog inte särskilt mycket mer tillväxt i kommunen. Det krävs avsevärt mycket mer än så. Steg ett är medvetenhet, samverkan, vilja och engagemang - från dig och mig, från alla invånare och företagare/företag liksom från en stor andel politiker och tjänstemän i kommunen.

Om Norrtälje, som i tillräckligt många av dess invånare, vill att kommunen skall växa så kommer kommunen att växa - förutsatt att dessa invåndare också arbetar aktivt för att den ska växa och inte tror att det är någon annans uppgift.

Det räcker inte att byggföretagen och markägarna gör sin del. Det räcker inte att Kjell Jansson (M) och hans partikollegor gör sin del. Det räcker inte att det ordas och klagas. Det som krävs är att tillräckligt många gör - aktivt gör - sin del. Byggföretag, kommunledning, politiker i stort, företagare, elever, lärare, föräldrar, invånare, liksom du och jag - måste agera. Annars blir det helt enkelt noll och ingenting.

Vi kan inte bygga vår kommun på att människor skall pendla till Sthlm eller Uppsala. Om vi vill växa måste det ske på ett sätt så att våra invånare kan arbeta, bo och leva, och finna sina fritidsaktiviteter i kommunen. Vi måste också ha förutsättningar för utvecklings- och utbildningsmöjligheter för ungdomarna i kommunen. I det ligger t ex skolornas väl, boendefrågor, fritidsaktiviteter och arbeten. I det ligger också en uppmuntran och möjlighet att studera vidare.

Arbetstillfällen skapas genom företag. Till detta krävs ett gott och inspirerande företagsklimat. Har vi det i Norrtälje kommun? Om ja, hur gör vi det än bättre, så att fler invånare finner tjusning och glädje i företagandet? Och hur bistår vi för att göra företagandet lönsamt? Är reglerna i företagandets värld lätta att följa och begripliga att förstå? Om nej, ja då är det verkligen bara att ändra ton och takt. Utan aktiva företag finns det inga förutsättningar alls.

Alla vill inte driva företag och då måste de företag som finns känna tryggheten och nyttan med att anställa. De skall vilja. Det skall vara lönsamt. Och det skall vara lätt. Personligt lätt och personligt lönsamt, liksom samhällsmässigt lätt och samhällsmässigt lönsamt. Man kan inte kräva att enskilda människor skall ta ett stort personligt ansvar, om det inte också kan ge ett personligt mervärde. Priset kan bli väldigt högt. En väl avvägd risk ställd i relation till möjlighet till avkastning - är företagarnas ständiga lott att bedöma. För att detta skall vara lättare, krävs medverkan av omgivningen. Vi behöver handla hos de lokala företag som finns. Vi får då inte åka till annan ort för att köpa de tjänster och de varor som vi behöver. Vi måste handla på hemmaplan. Detta gäller i vår centralort och detta gäller särskilt ute på landsbygden. Handla i butikerna i Älmsta, på Vätö, på Singö, i Rånäs och i Häverödal. Nyttja företagarnas tjänster i Söderby, Rosättra, Grisslehamn, Hysingsvik eller Hallstavik. Om vi väljer att åka till Stockholm eller Uppsala för att handla det som finns i bygden, så kan vi inte begära att företagarnas skall lägga tid och resurser på att försöka driva sin verksamhet, till nytta för dig och dina grannar.

Om vi skall växa måste vi också ha en fantastisk skola. Den måste glöda. Den måste skapa kunskap. Den måste finnas för alla de olika behov som finns. Den måste skapa ungdomar som glöder av kunskap, vilja och engagemang. Hur de än må vara, vilka behov de än må ha. Den måste skapa reslust, yrkesglädje, framåtanda och mervärde. Och den får inte läggas ner. Byskolor måste byggas, leva och frodas. De måste bistås med kunskap. Där måste byggas mervärde och kompetens. Mer och tillsammans. På varje plats och i varje litet hörn av vår fantastiska kommun.

Ungarna skall inte behöva färdas och forslas. De skall få finnas på hemmaplan. I närbyar strax intill. I trygghet. Med närhet. Eftersom det spelar roll. Då kan husen i byarna fortsatta att vara bebodda. Byarna behöver inte avfolkas och det behöver inte vara svart i de flesta fönster när vi passerar alla våra vackra små byar i bygden.

Bostäder är viktigt, men notera att det finns många tomma fastigheter ute i bygden. De mår bra att få värmas upp och fyllas med ungar och föräldrar, från när och från fjärran. Skolor måste finnas såväl i vår centralort som på vår landsbygd. De får inte avvecklas och göras till stora rationella enheter. Ungarna måste få fortsätta i sin hembygd. Lärare med kompetens, glöd och engagemang måste få verka i sin syssla även på dessa platser. Kostnad, är ett oerhört relativt begrepp, som kan värderas utifrån skilda värden.

Företag och arbetstillfällen, genom glödande företagare som vill skapa arbetstillfällen och lönsamhet. För sig själva, för sina anställda och därmed till gagn för bygden. Sjukvården måste fungera. Barnomsorg är en oerhört viktig kugge. Äldreomsorgen måste klara alla de människor som behöver bistånd genom boende eller genom hjälp i hemmet. Varje äldre person som vill bo i vår bygd, skall få bo här och omhändertas med de mått och steg som är nödvändiga. Och sedan är det också viktigt med idrotten och hälsan i kommunen. En hälsans kommun har friska invånare. Den har invånare som har god kunskap efter sin skolgång, som sprudlar av lust att gå vidare till nya uppdrag eller nya studier, som längtar efter att bidra med sin tid, kraft och kompetens

Bostäder, skola, arbetstillfällen, barnomsorg, företagande och fritid är några steg som måste tas i samma svep. Inte så att en eller några skall göra allt, utan att många skall göra lite lagom. Att bara tala bostad går helt enkelt inte an.

Så, Markus Berensson, tala om fler delar i den större helheten. Bostäder är en marginell del i sammanhanget. Det finns så oerhört mycket mer.

Anette Grinde ... . . .

Inga kommentarer: