måndag 28 februari 2011

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Titel; Vad jag pratar om när jag pratar om löpning.
Författare; Haruki Murakami - 2007.

ISBN 978-91-1-302 309 - 0
Förlag; Norstedts - 2010.


Jag läste boken "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning". Det är en väldigt pratig bok. Det är en bok fylld av allmänna reflektioner kopplade till en tillvaro som långdistanslöpare och som författare. Båda uppgifterna kräver ett skarpt fokus och en ordentlig uthållighet. Det är helt enkelt en nödvändighet att fortsätta, ihärdigt, dag efter dag, för att distansen och uppgiften skall kunna utföras. Jag är ihärdig och läser boken till sitt slut. Något av det jag lär mig i boken är vikten att inte ge upp, att bestämma sig och att fortsätta. Ja, det visste jag sedan förr, så det var ingen ny lärdom från just denna bok. Som marathonlöpare är det ju en nödvändighet.

När jag läser vidare förundras jag över texten. En bok kan uppenbarligen skrivas utifrån vilket ämne som helst, den kan vara lång eller kort, den kan säljas med rätt reklam och begrundas utifrån läsarens egna perspektiv. Med en positiv syn är detta en läsvärd bok och på sitt sätt tillförande. Sett ur något annat perspektiv finner jag inte att den var värd de 249 kronor den kostade. - Men jag kan ändå inte riktigt ångra mitt köp.

Kanske handlar det bara om förhållningssätt, reflektion och närvaro. Kanske handlar det bara om vårt ”här och nu”, när vi finner att vi tycker om något eller inte.

Nåväl. Jag blir glad av ord om löpning, det driver på, på något sätt. Kanske är det därför jag köpt och ändå tycker om boken. Jag kan känna igen mig i det jag läser. Egentligen köpte jag nog boken för att jag hörde talas om den via DN, som skrev en recension. Men, jag kan nu konstatera att jag inte håller med DN-recensenten. Det var inte "en jävligt intressant bok". Helt enkelt.

Några dagar senare inser jag att jag sänt den färdiglästa boken många tankar. Boken, dess ord och innebörd. Författarens resa och reflektioner. Hans löpning och triathlonaktiviteter. Och författarskap. Och det ställt i relation till mig. Så läser jag nog inte en bok annars - att det är faktiskt ställt i relation till mig, och min löpning och mina aktiviteter.

Jag känner måstet, inspirationen, glädjen, viktigheten, nödvändigheten och allt det där som Murakami gav uttryck för i sin bok. För visst gjorde han väl det, fast jag upplevde språket som platt och nästan malande.

Ja. Det var en positiv läsning. Jag tror bestämt att jag skall läsa den en gång till.

Anette Grinde


Publicerad i "Marathonlöparen" nr 225 - april 2/2011

Knuff om boken...
Billigt hos Bokus...
DN
SvD
GP
AdLibris

Revisor eller inte, det är frågan....

Små privata aktiebolag kan numera välja att inte ha revisor. Med revisor menas en vald kvalificerad och granskande revisor, alltså en sådan som är godkänd eller auktoriserad. De kan väljas bort, eller behållas kvar. Valet kan spela stor roll för ditt företags framtid, så visa varsamhet innan du gör ditt val.

Ett aktiebolag måste ha revisor om två av dessa tre punkter trillar in, för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren:

- fler än 3 anställda (i medeltal)
- mer än 1,5 miljoner kronor i balansomslutning
- mer än 3 miljoner kronor i nettoomsättning

För ett moderbolag i en koncern, skall döttrarnas omsättning, antal anställda och balansomslutning ses som en enhet.

Lagen gäller från och med den 1 november 2010. I ett tidigare registrerat aktiebolag kan du ändra din bolagsordning om du inte vill ha en kvalificerad revisor i ditt bolag. Detta kan göras tidigast under det räkenskapsår som börjar från och med den 1 november 2010. På en bolagstämma som följer efter räkenskapsårets utgång skall företaget då besluta:

- att ändra bolagsordningen och
- att uppdraget för revisorn ska upphöra.

Ändringarna måste sedan registreras hos Bolagsverket. Det görs genom att en ändringsanmälan sänds till Bolagsverket.

För det lilla bolaget kan det kännas lätt och rätt, att ta bort sin revisor från bolaget. Men, det är av stor vikt att du vänder på frågan några varv.

En revisor står för god kompetens. De är välutbildade. De har ofta ett helikopterperspektiv. Om du behöver en konsult eller ett bollplank till ditt företag, är din revisor den första person du skall tänka på. Han/hon känner till ditt företag, har sett dig och din verksamhet frodas, våndas eller tveka. Han/hon kan se, med andra ögon, hur din verksamhet kan vända utifrån de perspektiv du har.

Kanske vill du sälja verksamheten om några år. Eller kanske skall en generationslösning till. Kanske skall verksamheten växa och du behöver ett lån. Eller kanske kommer en ny stor kund, som vill veta att du verkligen kan leverera, eller en leverantör som vill veta att du kan betala. Revisorns kunskap och granskning spelar roll. Ibland spelar den en väldigt stor roll.

Det är viktigt att betänka frågan med nogsamhet. Det kan visa sig bli oerhört dyrbart att spara på kostnaden för revision.

Valet beror till stor del på var du är idag och vart du är på väg.

Anette Grinde






söndag 27 februari 2011

Indien; Att kunna simma

I Sverige talar vi om simskoleundervisning som något viktigt. Det är viktigt att kunna simma, ur många perspektiv. Man kan t ex leka i och nära vatten med sina vänner, man kan (med kompletterande utrustning) vara på isen, man kan rädda sig om man hamnar i vatten och behöver ta sig in och man behöver inte vara rädd för att ramla i. Detta gäller såväl vuxna som barn. Det ökar möjligheterna att vistas i naturen och det ökar livskvaliténivån. Det är en kunskap som alla bör ha och den bör nå oss i en tidig ålder. Det må vara hemmets och samhällets gemensamma ansvar att tillse att varje ung tjej/kille i vårt land får en godtagbar simundervisning i tidig grundskoleålder.

Under vår resa runt kusten i södra Indien tog vi oss, så ofta vi kunde, till sträderna för bad och strandnjutning. Där fann vi ofta de glada indierna. De badade nära, nära strandkanten. De satt i kanten eller gick ut tills vattnet var i knähöjd och doppade sig där.

Man kan dyka i vågorna, när man står med vattnet i knähöjd. Man kan njuta och skratta, och finna det väldigt skönt och roligt. Männen gick ibland ett stycke längre ut, men sällan längre än att vattnet nådde till midjehöjd. Kvinnor och barn stannade i strandkanten eller i knähöjd. De njöt. De hoppade. De skrattade. De tjöt av glädje. I alla åldrar. Det var en underbart fantastisk syn.

Männen badade i badbyxor eller i sitt höftskynke och kvinnorna i sina saris/klänningar. Vi såg, under vår två månader långa resa i Indien, praktiskt taget ingen indier som simmade. När vi frågade, fick vi information om att de inte kunde. Praktiskt taget ingen, i Indien, kan simma - var det budskap vi fick. Det gjorde mig ledsen, eftersom jag tänker att de kan få så mycket mer om de kunde. Men - återigen - hur var det nu med rätt och fel.

Vems rätt är mer rätt?

För mig är det viktigt att barnen kan simma. Liksom det är att ungdomarna skall ta körkort. Både tjejer och killar. Även om det på något sätt känns viktigare, för mig och i denna tidsålder, att ALLA tjejer verkligen gör det. Åtminstone här, i vårt land.

För indierna finns det annat som är viktigt. Och som kanske stämmer ihop med deras kultur på ett annat sätt. Och just det är rätt, just deras rätt. Att simma i klänning är för övrigt ganska svårt. Att simma i sari är nog helt omöjligt.

Anette Grinde

lördag 26 februari 2011

Indien; Man reser med de perspektiv man har....

Man reser med de perspektiv man har i sitt sinne. Med det man är.

När vi reser utanför vårt lands gräns tar vi med oss de perspektiv och värderingar vi har fostrats till och som vi har utvecklats med genom livet. Vår tanke om regler och förhållningssätt blir lätt de enda rätta, även om det inte är värderingar som är allenarådande i världen.

En av de första "reglerna" vi har att förhålla oss till när vi reser, är att "skala" i våra förutfattade meningar om hur saker skall vara. En annan grundregel är att inte ändra sin grundläggande moralstandard när man byter land. Avstå från semesterotrohet och utnyttjande av barn och kvinnor. Släng inte sopor i naturen. Visa hänsyn till folkets traditioner och kultur.

Det är av vikt att se att vårt sätt och våra förhållningssätt inte klockrent kan överföras till andra länder och deras folk. Hos dem är det helt enkelt helt annorlunda. Just det må vi förhålla oss till.

Vi kan förundras. Vi kan undra, glädjas och ifrågasätta. Men vi måste acceptera deras regler, rutiner och kultur.

Utnyttja aldrig människor, djur och natur. I det ligger rättviseperspektiv. I det ligger också ett gemensamt ansvar för omsorg om allt det levande, oavsett var vi befinner oss i världen. Det är lika viktigt i Indien som i Sverige eller i något annat av världens alla länder.

Hela vårt klots väl, är helt enkelt vårt - var och ens - ansvar. Det förändras inte för att vi byter vistelseort. Det vi dock måste göra vid bytet, är att ta reda på den lokala kulturen och levnadsreglerna. Och förhålla oss till detta som rätt. Deras rätt och mitt rätt måste jämkas, där deras rätt i många fall måste få förtur framför mitt rätt.

Ödmjukhet inför andras seder och bruk är av stor vikt. Nyfikenhet likaså. Och att lämna de förutfattade meningarna hemma.

Att resa är fantastiskt. Att möta nytt och annat. Det skapar nya tankespår och erfarenheter. Det skapar glädje till vår dag.

Anette Grinde



Kvinnofrukost i Bergshamra, den 26 mars.
Då berättar jag mer om vår resa i Indien.
Välkomna!

fredag 25 februari 2011

Ledarskap - kontrollfreak...

Hon får ofta höra att hon är en kontrollfreak. Och hon undrar själv varför gruppen inte kan återrapportera utan att hon behöver be om det. Och när hon gör det hörs åter ordet kontrollfreak.

I gruppen finns människor som har uppgifter att göra. Att uppgifterna görs spelar roll för gruppen. Det spelar stor roll och de spelar roll. Flera personer i gruppen väljer antingen att inte göra sin uppgift eller att inte återrapportera att eller hur uppgiften är gjord. Gruppen, sammantaget, kan prestera bättre om uppgifterna görs som det är tänkt och sagt.

Vad ingår i ledarens uppdrag? Varför kallas ledaren för kontrollfreak?

Anette Grinde

torsdag 24 februari 2011

Tidningen Res skriver om Bhutan..

Tidningen Res - nr mars/april 01/2011 - skriver om Bhutan. Peter Smirnakos och Johan Lindskog har besökt himmelriket och berättar om detta i senaste numret av tidningen. Res är en tidning som huvudsakligen består av reklam. Reklamnivån är alldeles för hög för att göra tidningen intressant, men från tid till annan dristar jag mig till att inhandla ett exemplar ändå.

Bhutan tillhör ett av mina önskemål. Dit vill jag åka, för att färdas med motorcykel i landet. Eller kanske per fot eller vanlig cykel. Jag läser artikeln med glädje och får lyckokänslor i min kropp vid betraktandet av bilder. Detta land vill jag verkligen besöka. Begrepp som bruttonationallycka istället för bruttonationalprodukt skapar tanke om vad som är viktigt. I det förra begreppet finns livskvalitéfrågor som tänker kring andliga, psykologiska och materiella perspektiv, medan det senare i princip bara utgår ifrån det materiella. Jag tilltalas mer och mer av att vi backar ifrån allt det materiella och noga betänker de övriga livskvalitéfrågorna som avsevärt mer viktiga.

I det bhutanska samhället talar man också om fyra pelare, ser jag i artikeln. De är hållbar utveckling, bevarande av kultur, bevarande av natur och hälsosamma styrelseformer. Det är frågeställningar som inspirerar och glädjer, även om delar av deras inställning skapar problem för just mig. Deras inrese-/turistinställning är dyrbar för besökaren. Men kanske är det väl för landet. Turismen drar med sig en del negativa företeelser. Dem kan ju det himmelska landet klara sig utan.

Bhutan står kvar på min intresselista, även om jag är rädd att det kommer att förflyta en hel del tid innan jag lyckas bocka av den som genomförd. Men man vet ju aldrig vad som händer när jag viker runt nästa hörn....

Anette Grinde

onsdag 23 februari 2011

På ålderns höst; Kaffe...

Kaffe är livskvalité.

Att inte få dricka det antal koppar man önskar under en dag, i sitt boende, är att tulla på saker som inte skall tullas på.

Klokskap är att backa på tokiga beslut.

A...

Att färdas per motorcykel i Indien

Att färdas per motorcykel i Indien är ett fantastiskt sätt att resa på. Man når nära. Man tar sig fram. Det är enkelt, helt enkelt. Det är helt enkelt det bästa sättet att färdas på i detta land. Förutsatt att du uppskattar att färdas per mc och att du inte kräver perfekta vägar, höga hastigheter, korrekta kartor, dammfrihet och krumelurfria riktningsskyltar.

Du behöver hyra en motorcykel. Det finns uthyrare tillgängliga lite här och lite där. Vi hyrde "vår" motorcykel, en Royal Enfield, i Fort Cochin - Kerala - Indien. Vi stod där inför valet att betala en dryg deposition eller att lämna ett av våra pass i pant. Det fick bli det senare. Det ställde till det något vid senare tillfällen, men i stort fungerade det ändå relativt väl att vara utan ett av våra pass.

Glöm inte att ta med dig ditt ordinarie körkort och ett internationellt körkort som är giltigt i indien. Ansökan gör du hos Motormännen. Det kostar inte särskilt mycket och är ordnat på ett kick.

Det förefaller inte vara möjligt att - lagligt - köpa en motorcykel och registrera den på dig själv, som tillfällig turist i landet. Ett avsteg från detta kan skapa dryga kostnader och ett avsevärt besvär om du t ex drabbas av en olycka under din färd. Du kan ta med dig en egen motorcykel från ett annat land, men det är då av stor vikt att du också tar med dig den när du lämnar landet. Om du lämnar den, kan det bli kostsamt av större mått.

Försäkringsskyddet är tveksamt. Oavsett riktning och ägandeskap.

Att färdas per motorcykel i Indien är fantastisk. Det vill jag göra igen och igen.

Anette Grinde

Microlån och skuldfällor....

Uppdrag Granskning har granskat - och då blir det tydligt att allt alltid slår fel, eller hur?

Microlån - små lån, för att skapa en egen verksamhet, har slagit världen med häpnad. Det har gjort skillnad för många, som har kunna skapa sin egen näringsverksamhet och som har förändrat sin livssituation i rätt riktning. Det har gjort något, med hjälp av någon.

Med varje positiv trend kommer också ett negativt budskap. Det finns människor, som utnyttjar och söndrar och det finns sådana som inte förmår komma ända fram. Det finns sådana som inte får den hjälp de måste ha, för att kunna prestera det som krävs. Och det finns sådana som nyttjar konceptet starkt för egen vinnings skull - till nackdel för andra. Som ocker till exempel.

Microlån har skapat stordåd för många. De har skapats för att det har funnits ett behov och för att någon har kunnat tillfredsställa detta behov. Det har funnits villkor och förutsättningar, för den som lånat och lånat ut, att förhålla sig till.

Det har funnits - och finns - en nivå på utbudet och en på efterfrågan. I detta har det också funnits (& kommer alltid att finnas) några som inte har hållit måttet. Det är tragiskt och det är ett alltid återkommande faktum. Det slår alltid fel, eller hur?

För övrigt är min uppfattning att microlån är fantastiska. Men - som med allt, så må det nyttjas rätt.

Rätt, är inte att debitera ränta med 30%.
Rätt, är inte att kräva amorteringar med kortkorta betalningsperioder.
Rätt, är inte att hota människor.
Rätt, är inte att skrämma människor till självmord.
Rätt, är inte att bygga grupper där människor tvingas ta ansvar för hela gruppens skulder.

Anette Grinde

tisdag 22 februari 2011

Det där med bokhandel...

Det där med bokhandel verkar vara en icke särskilt lönande affär. Eller kanske är det lönsamt att sälja dem, istället för att driva dem? Borgholms bokhandel och Malungs bokhandel är till salu. Norrtäljes likaså.

Bokhandlar har alltid intresserat mig. Liksom böckerna i dem. En bokhandel skall var lugn och välsorterad. Den skall ha en liten funderingshörna, eller kanske ett café. Den skall gärna ha författaraftnar och andra aktiviteter som drar läsare till sig.

I varje stad man besöker, skall man alltid besöka en bokhandel. Man skall också ha med sig en bok i handen när man lämnar butiken. Det kan vara något roligt, något viktigt, något nära eller kanske bara något sött.

Kanske är det dags att skaffa en bokhandel. Det tål att tänka på. Fast när jag läser om Norrtälje bokhandel (i dagens lokaltidning) och ser ägaren säga - "Det känns vemodigt, men sista året har jag inte tagit ut någon lön. I år är jag rädd att jag skulle få betala för att driva bokhandeln vidare". - så får man nog fundera ett varv till.

Jag vet att Hilda har sagt att bokhandeln i Enköping, är den bästa affären i Enköping. Det är ett betyg som heter duga. Där har bokhandeln skapat skillnad. Där finns DET, som en bokhandel skall ha.

Anette Grinde ... . . .

Linnéa tränar för ett bättre välmående...

Idag blev jag glad när jag slog upp lokaltidningen. Där fanns en artikel om en tjej som njuter av glädjen i träning. Hon åker skidor, simmar, springer och cyklar. Hon ägnar sig åt triathlon och multisport.

Artikeln är skriven så att glädjen syns.

Artikeln - eller kanske snarare Linnéa - gjorde mig riktigt glad.

Anette Grinde

måndag 21 februari 2011

Starta inte för sent....

Häromveckan drittlande jag omkull. Som en liten vante föll jag handlöst när jag gick på den blanka isen på väg till bilen. Jag och min datorryggsäck föll pladask på isen. Jag lovade mig själv att vara försiktigare i framtiden.

Idag startade jag för sent. Jag hade ett möte kl 1130 och kom inte hemifrån förrän 0940. 10 minuter för sent kan göra stor skillnad. Jag hade mina klack-usla stövlar på mig. De som slinter lätt på det isiga underlaget. Ja, just så gick det förstås. Det förbättrade inte läget med den kvarvarande tillgängliga tiden.

Jag hastade vidare per bil. Det var vinterföre - som i halt, smalt och snöigt. Det är lite trassligt att hasta i ett sådant före. Strax före staden var det fordon före. De hastade inte. Helt enkelt. Hjärtfrekvensen gick upp något, tills jag berättade för mig själv att det var bättre att andas lugnt.

Jag noterade plötsligt att det inte fanns så mycket bränsle i tanken. Det lyste rött och skarpt. Visst är rött en vacker färg, men ibland är den ändå lite opraktisk. Om än oftast självförvållad. Det var nog mest ångor kvar. Tiden för att nå bussen var slut. Bussen hade redan gått. Men, det går att hinna ifatt den. Det är en mil till nästa hållplats och till dess hinner jag om och förbi. Just så.

Nu skall vi bara se om jag också kommer hem. Frågan är, hur länge man kan köra på ångor innan de helt tar slut.

Om man vill komma fram i tid - olycksfritt - så är det också läge att börja i tid. Det är också läge att ha annat än ångor i tanken - liksom skor med lite skarpare halkskydd på. Jag får nog ändra riktning, för att detta skall gå bra - eller bättre - i framtiden. Som att starta i tid, fylla tanken bättre och klacka skorna så att de inte slinter.

Ja, jag hann till mitt möte. Med onödig stress och med onödig risk. Jag fick en ofantligt god lunch på en underbar plats tillsammans med en yrkesperson som jag hoppas att jag kan hänvisa många goda kontakter till i framtiden. Det känns roligt och bra.

Låt míg veta om du söker efter en kvalificerad revisor som står för kunskap, närvaro, engagemang och intresse. Till henne hänvisar jag gärna.

Anette Grinde ... . . .

God Morgon, måndag morgon...

God Morgon, ljuva måndag morgon.

Det är vintrigt. Det är kallt och vitt. Det är ljuvligt vackert, men ack så kallt. Vintern har oss verkligen i sitt grepp.

Längtan till värmens och det gröna gräsets tid är hög.

Anette Grinde ... . . .

söndag 20 februari 2011

Fantastiska nätverkare...

Det finns fantastiska nätverk som skapar mer för många. Vi möter mängder av nya människor - varje vecka - som letar efter nya affärsmöjligheter. Vi möter också mängder av människor som vill dela med sig av sina nätverk i syfte att skapa mer för varandra och för dem själva.

Det är ofantligt inspirerande att se den företagar- och kontaktskaparlust som finns i dessa möten.

Välkommen, du som vill skapa mer.

Vi möts på fredag igen - och vi äter frukost med 25-30 företagare. Hör av dig, om du vill följa med.

Anette Grinde ... . . .

lördag 19 februari 2011

Svenska Turistföreningen - Vandrarhem Göteborg

Jag åkte till västkuststaden Göteborg. Där behövde jag bo. Det gjorde jag på ett vandrarhem, med STF-anslutning.

STF-vandrarhemmet Stigbergsliden, nära Masthugget i Göteborg, kan rekommenderas. De har rabatt för STF-medlemmar. Nyckelkort. Frukostbeställningsmöjlighet. Tystnad, liksom lugn och ro. Spårvagnen rullar sakta förbi precis utanför. Det är nära kaj och centrum. Det är rent och fint. Här kan man gärna bo, när man behöver göra ett besök i den vackra staden i väst.

Anette Grinde ... . . .

Inbjudan till Starta eget/nyföretagarkurs.

Kursen vänder sig till nyföretagare - som står i begrepp att starta ett nytt företag eller som relativt nyligen har startat sitt företag.

Vi talar t ex om;

- Aktiebolag, handelsbolag eller enskild firma. Vilken företagsform är rätt för dig? Vad är skillnaden och hur påverkar det mitt företagande?
- Affärsidé och affärsplan
- Marknadsföring, marknadsplan och sälj
- Registrering hos Skatteverket
- Vilken skatt behöver jag betala
- Avtal
- Försäkringar
- Bokföring och deklaration
- mm

Var; Centrala Sthlm
När: 24 Mars 2011
Tid; 1300-1700

Företagshuset samarrangerar denna kurs tillsammans med redovisningsbyrån Redamo AB

Företagshuset har lång erfarenhet av utbildning inom ekonomi och skatt, mm. Vi har en bakgrund från såväl offentlig förvaltning (Skatteverket) och från det privata näringslivet. Vi har sett många av de problem och möjligheter som finns i det dagliga företagandet och kan råda ur flera perspektiv. Vårt samarbete med Redamo ger en kompletterande juridisk kompetens samt ger möjlighet till uppföljande hjälp inom redovisning för småföretagare. Kurskostnad, inklusive uppföljande nätverksmöten.

Kurskostnad 1200.- (mvs tillkommer), inklusive två uppföljande nätverkstillfällen.

Anmälan/förfrågan görs till; info (at) foretagshuset.net eller tfn 0708 905 731.

Varmt välkomna!
Hälsar
Företagshuset & Redamo
genom
Anette Grinde ... . . .

Jag besökte den vackra staden Göteborg

Underbart, får man nog säga. Ändå.

Jag besökte Göteborg. Det var kallt och snöigt. Avenyn var halvisig och inte alls så gästvänlig och folkfylld som den brukar vara i maj. Fast det är klart. Något Göteborgsvarv stod just nu inte på agendan, vare sig för staden eller för mig.

Jag var där på kurs. En kurs för ett mer aktivt affärsnätverkande. En kurs som borgar för fler möten med företagare och människor som vill skapa mer för sig själva och andra.

Det skapar skillnad för framtiden.

Att jag frös om tårna och gick vilse var ju helt mitt eget fel. Min längtan till sommaren verkar ge mig en ovilja att köpa riktigt bra vinterskor och mitt irrande mellan gatorna i staden kan bara skyllas på att jag ännu inte anmält mig till en orienteringskurs för bättre riktningskoll.

Att kursen var fantastisk var deltagarnas och kursledarens förtjänst. Det var två dagar som skapar skillnad och gör mer.

Jag såg att man kan springa Göteborgsvarvet och samtidigt gynna t ex Stadsmissionen. Det var ju fantastiskt - och jag hoppas att de väl fyller sin kvot.

Anette Grinde ... . . .

torsdag 17 februari 2011

Inspiration...

Svenska Turistföreningen, Roslagskretsen, bygger på sin verksamhet. Vårens program byggs på med en motorcykeltur och en kajaktur. Motorcykelturen sker tillsammans med MC-klubben Snöflingorna och kajakturen med Naturnära Äventyr. Dessa programpunkter kompletterar de tidigare beslutade aktiviterna i form av vandring, föreläsning och industribesök.

Vi samlar just nu in medlemmarnas och övriga intresserades mailadresser för att kunna sprida information till intresserade utan avsevärda hanterings- och portokostnader. Vi ser med glädje på strömmen av intressemail till vår Roslagskretsadress och känner tillförsikt och hopp om ett ökat besöksantal till våra framtida aktiviteter.

Vi kommer ju helt klart att lättare kunna nå våra medlemmar och intresserade allteftersom vi får in dem i ett mailregister. Vi kommer också att synas mer genom blogginlägg, artiklar och sociala medier.

I april är det vargföreläsning, i maj är det mc-tur och i juni paddlar vi kajak. Det känns oerhört spännande med nya aktiviteter på agendan och nya ledamöter i styrelsen. Det skapar helt enkelt ny inspiration.

Norrtälje behöver vara en aktiv fritidskommun. I detta bistår Svenska Turistföreningen, Roslagskretsen, mycket gärna. Vi tar gärna hjälp i detta genom nya människor i ett ökande medlemsantal och samarbete med t ex Friluftsfrämjandet och Naturskyddsföreningen.

Vill du vara med och bidra till vår vilja att växa i höjd och i bredd, så är du varmt välkommen att höra av dig till någon i vår styrelse.

Allt Gott, önskar
Anette Grinde
Ordförande STF, Roslagskretsen

måndag 14 februari 2011

Svenska Turistföreningen, Roslagskretsen

Inspiration. Ja, ett styrelsemöte kan skapa inspiration.
I dag (kväll) har Roslagskretsen haft sitt första möte efter årsmötet och vi kan glädjas åt att vi har en god och fungerande styrelse för det kommande verksamhetsåret. Det känns bra att detta år få arbeta med Inga-Britt, Eva, Ylva, Christian och Matts. Det känns roligt att arbeta med dessa människor och skapa mer och nytt i denna viktiga förening.

Det glädjer.

Vi har talat om nya aktiviteter. Och gamla. Vi har talat om att skapa nytt, marknadsföra på nya sätt, söka nya och gamla medlemmar och försöka tilltala såväl unga som gamla människor. På agendan står helt enkelt nya äventyr. Där finns nya människor, nya aktiviteter, nya tankar och nya möten. Vi har ochså talat om att synas på nya platser, som t ex marknader i bygden eller kanske vid en mc- eller en bilutställning i stadens vackra park. På agendan kan t ex finnas chokladpraliner, vandringar, tunnbrödsbakning, kajakpaddling, mc-turer och studie/industribesök. Det finns mycket vi kan göra, tillsammans med likasinnade och näraboende. Det känns roligt och väldigt inspirerande.

En principfråga som diskuterades var kostnader för våra aktiviteter. Alla aktiviteter skall kosta (en liten, liten slant). Det skall alltid vara billigare för en medlem än för en icke medlem, men alla skall vara välkomna. Vi är inte en förening som utesluter, men vi är i första hand till för våra medlemmar (och vi vill gärna, gärna bli fler medlemmar).
För ordningen skull är vi nu formade enligt följande;

Anette Grinde - ordförande
Christian Nordström - vice ordförande
Eva Eriksson - kassör
Inga-Britt Jacobson- sekreterare
Matts Imhagen
Ylva Törne (suppleant - ombedd att närvara vid alla möten, även om någon ordinarie ledamot inte är frånvarande)

På agendan står inspiration.

Allt Gott, önskar
Anette Grinde ... . . .
Ordförande STF, Roslagskretsen

En eloge till Rånäs 4h..

Rånäs 4h är en friidrottsförening med fötter i Roslagen. De idkar verksamhet som skapar skillnad. Som egna delar i verksamheten finner vi cykel, special olympics och friidrott.

Föreningen har 751 medlemmar. Av dessa är 441 män och 310 kvinnor. Där finns unga och där finns äldre. Där finns glädje, lek och allvar. Det är fantastiskt att se. Framgångarna haglar ner över föreningen. Det är glädjande att höra.

I föreningen finns det också många veteraner. I verksamhetsberättelsen för 2010 kan vi t ex finna Elisabeth Ekborg och Marketta Korpi som år efter år leker sig fram i resultatlistorna. Vi finner också Dag Dacke, Martti Mustonen och Börje Andersson. Liksom Susanne Wahlqvist och Yvonne Brandberg. Det är återkommande namn, som glädjer sig själva och föreningen med fantastiska resultat.

Föreningen och veterantävlandet står för glädje och gemenskap. Det står för allvar och för lek. Rånäs 4h är, också på veteranfronten, en framgångsrik förening. De tre bästa veteranklubbarna i Sverige 2010 var; Huddinge AIS (543 p), Rånäs 4h (380 p) och Högby IF (254 p). Varje insats spelar roll - dels för klubbens poäng och dels för glädjen för helheten, liksom för var och en för sig.

Väldigt många av de tävlande, såväl unga som gamla, får åka till Sthlmshallar för att träna. Rånäs 4h får hålla egna arrangemang i tränings- och tävlingshallar många mil ifrån hemorten. Detta bör Norrtälje kommun med skyndsamhet ändra på.

Min fråga till Kjell Jansson och hans styre är; när byggs tränings- och tävlingshallar i kommunen som kan skapa skillnad för alla idrottsutövare i trakten och för kommunen i stort?

Nya hallar - tillgängliga för många - kan utöka antal friskvårdstimmar i bygden. Friskvårdstimmar skapar hälsa. Det behöver vi så väl.

Anette Grinde ... . . .

Indien; St Francis Church

St Francis Church, Fort Cochin, Kerala, Indien. Här byggdes den första europeiska kyrkan i Indien.

I kyrkan begravdes Vasco da Gama 1524, men hämtades senare (1539) hem till Portugal för den sista vilan.

St Francis Church är en stor turistattraktion i Fort Cochin. Kyrkan var inledningsvis byggd i trä. 1506 byggdes kyrkan om av portugiserna. År 1516 var den nya kyrkan klar. 1663 togs Cochin över av holländarna, som konverterade kyrkan till att bli sin officiella kyrka. 1795 tog britterna över herraväldet över orten, men lät holländarna förfoga över kyrkan fram till 1804.

St Francis Church förklarades som ett skyddat monument 1923. Kyrkan står för ett landmärke i den indiska historien.

Den är väl värd ett stillsamt och begrundande besök.

Under varma dagar kan den med fördel användas som en stunds flykt ifrån den varma (men njutbara) solen. Det är en plats som absolut bör besökas, när du är i Fort Cochin.

Anette Grinde ... . . .

Kvinnofrukost
Bergshamra, den 26 mars.
Då berättar jag mer om vår resa i Indien.
Välkomna!

Indien; Fantastiska fiskenät...

Här och bara här, i trakten kring Fort Cochin och Ernakulam, ser vi de kinesiska fiskenäten. De är som stora håvar som sänks ner i vattnet. Vi ser dem i mängd efter kusten nära Fort Cochin, men bara i dessa trakter. Vi ser dem inte längre norrut eller söderut och vi ser dem inte på östkusten.

De kinesiska fiskenäten är fast förankrade på en stor och gles brygga. Det består av ett nät, som är som en stor håv, som kräver en del ansträngning men säkert också en fin teknik för att manövreras. Den är konstruerad som en stor sänkhåv som skopar in fisken. Den fungerar genom vikter och motvikter, är uppbyggd med hjälp av träramar och pålar. Pålarna kan vara upp till 30 meter höga. Konstruktionen är stor och mäktig. I Lonely Planet ges det utryck för att nätet kräver flera män för att manövreras, men vid ett besök strax norr om Fort Cochin noterar vi ett nät som manövreras av en ensam man.

Vid högvatten sänks nätet ner i vattnet med hjälp av stenar som vikter. Vid upptag nås, vid en brytpunkt, en jämvikt som gör det lätt att få upp nätet ur vattnet. På kvällar och nätter ser vi att fiskefolket hängt en lampa mitt över nätet innan det sänks ner i vattnet. Fiskarna söker sig till ljuset och nätet/håven tas då upp och fångsten kan bärgas.

Det är en spännande konstruktion. Fisken såldes bl a på strandpromenaden i enkla stånd. Den hölls kall och fräsch genom att upprepat täckas med is. Något/några av stånden hade en restaurang i kvarteret bredvid, där fisken kunde tillagas enligt kundens önskemål.

Dessa nät är fantastiska att se.

Anette Grinde ... . . .

Indien; Fort Cochin

Vi besöker Fort Cochin, strax väster om Ernakulam, i Kerala, Indien. Vårt syfte med besöket är att hyra en motorcykel, för att färdas vidare i det fantastiska landskapet i södra Indien.

I Fort Cochin finns historien från portugiserna, holländarna och britterna tydligt kvar. Varje turist bör, i något mått, ta en rundvandring/rundtur i dessa kvarter och se det vackra, det absurda och det kvarvarande byggnaderna och människornas historia i denna bygd. Att åka på rundvandring i dessa kvarter stöter inte på några problem. Varje ricksha-förare gör det med glädje. För mindre än 20 sek (100 rupier) kan du få en heldag, med guidning, i en liten ricksha som kör dig till alla de platser som tillhör turistrundan. Vår guide, Sudhi, tog oss runt till platser som t ex; St Francis Church, Santa Cruz Basilika, Indo Portuguese Museum, Jain Temple, Jewish Synagogue, Dutch Palace, Spices Market och därtill några fantastiska affärer med indiskt gamla underbara möbler och mattor.

Till Fort Cochin kan du ta dig landvägen eller båtvägen. Med buss, taxi, ricksha eller båt kan du ta dig från Ernakulam för inte alltför många kronor. Platsen ligger bara lite mer än ett stenkast bort.

Fort Cochin är ett turistmål för såväl västerlänningar som för indier. På söndagseftermiddagen är strandpromenaden alldeles full av vandrande indiska familjer. De njuter av värmen och havet. De tittar på fiskekommersen, köper glass och nötter av försäljarna och de umgås med sina nära. Några badar nere vid den lilla, lilla strandremsan som finns kvar. Förr fanns här en lång strand. Den stora tsunamivågen tog med sig den när den drog sig åter. Vågen skadade inga människor, men den tog med sig deras högt älskade strand.

Västerlänningarna hittar hit genom information i guideboken. I Lonely Planet finner vi rekommendationer om hotell och andra boenden. Vi ser en god dos västerlänningar och alla har denna eller en liknande bok i sin hand. På det hotell där vi bor finns det bara västerlänningar och alla har hittat dit med en guidebok i sin hand. Några indiska gäster syns inte till på detta hotell. På restaurangerna finns rätter som tydligt visar att här finns västerlänningar. Menyerna är helt enkelt annorlunda än vad de är när du reser på landsbygden. Till glädje för några och med ett stänk av sorg för oss andra.

Fort Cochin är väl värt ett besök.

Anette Grinde ... . . .





Läs mer:
*
Wikipedia
* För guide - kontakta gärna:
Sudhi - Rickshaw Service
tfn i Indien 9946554552 eller 9895413330
* För hyra av motorcykel - kontakta gärna;
Ivan Joseph
tfn i Indien 9847155306

söndag 13 februari 2011

Norrtälje; Konstrundan - maj 2011.

Roslagens konstnärsgille har inbjudit till Konstrundan 2011 i Norrtälje kommun 21-22 maj 2011 kl 12-20. Det känns lite märkligt att ansluta sig till detta, men nu är det gjort. Och då känns det plötsligt väldigt roligt.

Konstrundan återkommer år från år. Konstnärer öppnar sina ateljéer och visar sin konst. De annonserar öppet om var de finns och människor åker runt i bygden och tittar och begrundar.

Jag vet inte vem som avgör vem som är konstnär och vem som inte är. Kanske är det utövaren/konstnären själv som gör detta. Ur mitt perspektiv är jag konstnär, om jag titulerar mig konstnär ur något perspektiv. Kanske får jag då bestämma mig för att vara just det. Ur något perspektiv.

Jag är inte konstnär med en pensel i handen. Inte heller lera eller en blyertspenna. Och inte heller brons eller järn. Hos mig står kameran på första parkett. Jag tilltalas av bilder. De som visar nära. De som visar tydligt eller kanske udda. De som visar naturen. Och de som visar mer. Bilderna ändras. Allteftersom, på något vis. Ibland blir det mer och annat när man betraktat dem en stund.

Detta känns en aning märkligt. Men, vad roligt det skall bli.

Anette Grinde ... . . .

Indien; Kokos...

I Kerala, Indien, är kokospalmen av avgörande betydelse för ekonomin. Jordbrukets viktigaste produkter är ris, kokosnötter, te, kryddor och gummi. De syns överallt i landskapet.

Kokospalmen, som inte tillhör familjen nöt utan familjen palmer, har en mängd användingsområden, som t ex:

* trä/stam - husbyggen/virke, bränsle och hantverk,
* blad - hyddor/vindskydd, staket, kvastar, hantverk,
* kärna - kokosmjölk får man genom att blanda det rivna eller krossade vita köttet med vatten och pressa ur den feta vätskan.
* kopra - det vita näringsrika torkade kokosköttet - kokosolja som används t ex till tvål, olja, ljus och kokosfett. Kreatursfoder.
* vatten - drinkar och vinäger,
* skal - bränsle, kol och hantverk,
* skal (fiberhöljet) - tillverkning av tågvirke (rep) och mattor,
* nektar från blommorna - toddy, palmvin och brunt socker.
* sav - palmvin

Nöten plockas i olika mognadsgrad för olika användningsområden. Så mycket som möjligt tas till vara och man ser transporter och industriella platser genom landskapet. Om man färdas genom landskapet i södra Indien så kan man tydligt se denna palm och dess stora användningsområden. Den går helt enkelt inte att missa, vilket man ju naturligt vis heller inte ska.

Anette Grinde ... . . .
Läs mer på/i;

lördag 12 februari 2011

Indien; Det skapar lyckobubbel i min mage...

I Indien finns det kyrkor, moskéer och tempel. Det är tydligt att religion är viktigt. Den spelar roll i det dagliga livet för väldigt många människor. När vi har färdats genom landskapet har vi sett de olika religionernas täthet på olika sätt i olika delar. Ibland har moskéerna varit många. Ibland kyrkorna och ofta templen. Eftersom jag själv mest dras till kyrkorna har det givit mig en extra glädjedos när jag har sett kyrkorna med öppna dörrar. Kyrkorna har ofta varit stora, men de vi har besökt har varit enkla inomhus. Det har glatt mig stort, eftersom enkelheten kan tolkas som att resurserna hellre läggs på människor än på massiv utsmyckning. Massiv utsmyckning får mig ofta att backa ut ifrån kyrkan. Så var det dock inte här.

I samband med juletiden färdades vi i södra Indien. Plötsligt, en tidig söndagsförmiddag, möttes vi av mängder av människor som vandrade efter vägen. De var finklädda. En liten bit längre fram fick vi förklaringen. De måste ha vandrat från kyrkan i byn. Och det måste ha gått ifrån morgongudstjänsten.

Nu pågick förmiddagsgudstjänsten i kyrkan. Vi stannade till och gick in. Så gott det nu gick att komma in.

Kyrkan var stor. Dörrarna var öppna. Det fanns inga stolar. Människorna satt på golvet och de satt vid ingångarna. Människorna satt också på marken utanför kyrkan. Och stod en liten bit därifrån. Hela kyrkan var fullsatt. Människorna satt tätt, tätt, tätt. Där pågick bön, bibelläsning och underbar sång. Hela kyrkan ljöd av en stark glädje.

Det var en helt underbar syn. Det gav en fantastisk glädje att se mängden, glädjen och att höra människornas jubelsång.

När jag flyttar till Indien skall jag bo på en plats där det finns en sådan kyrka. En kyrka som fylls med människor. Människor som fyller rummet, platsen och sig själva med fantastisk jubelsång. Till detta längtar jag åter igen. Det fyller ännu mitt inre med styrka och kraft. Synen och känslan är - var - blir - förundrande stark.

Tänk. Om detta kunde upplevas här. En fullsatt och jublande kyrka. Människor, som skapar gemensamt. De lyfter tak. Och skapar kraft.

Det skapar lyckobubbel i min mage.

Anette Grinde ... . . .





den 26 mars.
Då berättar jag mer om vår resa i Indien.
Välkomna!

fredag 11 februari 2011

Snö, snö och åter snö...

Ja, det snöar. Det snöade hela dagen igår. Inatt och idag likaså. Blåst, yr och snö. Alla former av reseplaner kan helt enkelt slås ur hågen.

Det här med snö - är ju i varje fall ett Naturnära Äventyr.

Anette Grinde ... . . .

torsdag 10 februari 2011

Naturnära Äventyr; Inbjudan till kajakpaddling

Vi paddlar kajak till Ängsö Nationalpark. Den 18 juni 2011. Du tar med dig egen kajak eller låter oss veta om du behöver hyra en kajak (så att vi kan berätta var du kan hyra en kajak). Du tar på dig och med dig kläder efter väder, fika, säkerhetsutrustning och ett glatt kajakhumör.

Du har paddlat förr och kan hantera kajaken i ”väder”, inomskärs.

Kostnad; 100 kr medlem STF (150 kr icke medlem STF)

Start (=avfärd) kl 10.00 (trolig startpunkt Solö, Rådmansö).

Kajak kan hyras genom Naturnära Äventyr.

Arrangör;
Naturnära Äventyr tillsammans med STF Roslagskretsen.

Anmälan och frågor till:
Tel; 0708-905 731
Info (at ) foretagshuset.net

Anette Grinde ... . . .

onsdag 9 februari 2011

Naturnära Äventyr; Ord & bild om en resa i ett fantastiskt land...

Ord och bild om en resa i ett fantastiskt land - per motorcykel i Kerala, Tamil Nadu och Karnataka.

Landet är enormt, ur många perspektiv. Färden ger bilder som sätter sig på näthinnan. De påverkar, de förändrar och de skapar nytt. Möten med företeelser och människor skapar nya tankar om hur vi har det i våra liv.

Ord och bild om en resa.

20 mars 2011: Solhem, Älmsta (Svenska Turistföreningen, Roslagskretsen)
26 mars 2011: Kvinnofrukost Rosenlundskyrkan Bergshamra
28 mars 2011; Sockenstugan Roslagsbro, St Eriks Gille.

Vi nås på;
Tel; 0708-905 731
Info (at ) foretagshuset.net

Anette Grinde ... . . .

lördag 5 februari 2011

Där ingen skulle tro...


Titel; Där ingen skulle tro att någon kunde bo.
Text: Oddgeir Bruaset
Foto: Tor Sivertstol
Originalförlag; Genesis förlag
Copyright; Gullers Förlag, Örebro

Denna bok är skriven, som en summering, efter en tv-serie som gick häromåret. Tv-serien skapade skillnad för många av de involverade människorna. Boken handlar om människor som bor på platser som ligger i underbart fantastisk natur, som utsätter sig för stret och för ett ensamt liv. Den handlar om människor som följer sitt hjärtas röst och bor på en plats de verkligen älskar.

Boken beskriver platser och människor i Norge. Platser som ligger bortom allfärdsvägarna. I norr och i söder. Nära vatten, högt uppe på sluttningar och långt från stadens brus. I en makalöst underbar natur. Den beskriver sådant som kan te sig annorlunda.

Hos mig skapar boken beundran och längtan. De beskrivande texterna och underbara fotografierna går rakt in i mitt hjärta. Det glädjer mig oerhört att få ta del av dessa människornas livsförutsättningar och deras kraft att följa sitt hjärta, att läsa om dessa människor som bor och lever i det ljuvligt enkla. Det enkla som ändå måste vara tungt och stretsamt, men väldigt nära naturen och dess fantastiska kraft.

I boken kan vi också läsa om hur tv-programmet skapade skillnad för några av de människor som där berättade om sina liv och boplatser. Det skapade nyfikenhet och det visade att det finns fler som gärna vill bo eller besöka dessa platser och dessa människor.

Denna bok kan jag varmt rekommendera.

Hos Libris förlag kan du beställa boken.

Danderyd; Tack, vänner...

Tack, vänner, för en fantastisk fredagsfrukost.

Fredag morgon skapar skillnad. Där finns det människor som lägger manken till. Och där finns det människor som delar med sig. Det är oerhört glädjande att se.

Helen Lundgren, Catch & Relax, är nominerad som en kanditat till bästa BNI nätverkare i regionen. Att vara en av de bästa bland mellan500 - 600 medlemmar är inte fy skam. Den 8 mars vet vi om det gick hela vägen hem - vi håller tummarna stort. Jag hoppas att hela gruppen ansluter till MST-utbildningstillfället den 8 mars - gå in och anmäl dig på bni.nu redan nu.

Katarina Salvert, Travelroom, blev månadens nätverkare för januari i vår grupp. Hon har skapat skillnad för många under januari och delat med sig av sitt personliga nätverk. Detta återbördar vi mycket gärna till Katarina på våra kommande möten. Vi lyssnar särskilt nogsamt på hennes sökningar och begrundar hur vi kan hjälpa henne att finna mer och nytt.

Lena Malmgren, AdsEasy Ab, har välkomnats som medlem i vår grupp. Vi ser stort fram emot att lära känna vår nya medlem för att därefter kunna dela med oss av våra kontaktnät till henne. Jag uppmanar er alla att så snart som möjligt boka ett 1-2-1 med henne, just för att lära känna henne så att vi vet hur vi skall kunna hjälpa henne till mer. Glöm inte att boka möten med dina övriga kollegor - det är när vi lär känna varandra som vi kan göra just det vi tänkt: ge till våra vänner i gruppen.

Den 18.e har vi ett möte med många besökare - syftet är nya medlemmar. Det ser vi väldigt starkt fram emot. Det skall bli fantastiskt roligt att träffa mängden nya människor, som kommer för att skapa mer för sig själva och andra. Vi tackar då nej till besök från andra BNI-are.

På vår intresselista finns t ex rekryteringsföretag och hantverksyrken - dessa hälsas särskilt välkomna till våra möten i närtid. Om inte till mötet den 18.e, så varför inte till mötet strax innan eller strax efter. Till hantverksyrken räknas t ex snickare, målare, rör, elektriker, mm - däri finns sålunda många yrkeskategorier, som har nytta av en grupp som vår. De utgör en självklar samarbetsgruppering, där samarbeten dem emellan kan skapa stora mervärden för hantverkarna själva och för övriga i vår grupp. Ett presumtivt mycket bra powerteam sålunda.

Låt oss inte komma tomhänta till våra möten. Låt oss utmana oss själva och varandra och sträva efter att ta med minst en referens eller minst en besökare per medlem och möte.

Tack, för i fredags - jag ser stort fram emot att möta er på fredag igen.

Anette Grinde ... . . .

Hemkommen...

Hemkommen.
Ja. Jag är hemkommen från en makalös resa. Vi har färdats genom ett fantastiskt landskap. Vi har mött annorlunda människor. Vi har njutit av en underbar temperatur. Och vi har helt klarat oss utan mängder av alla de onödiga ting som vi har här hemma. Vi har därtill varit totalt befriade ifrån "köpbegär" under två månaders tid.

Väl hemma möts vi av dagstidningarnas märkliga upplysningar. Vi möts av regelsystem som ter sig absurda. Vi möts av insändare och upprördhet över frågor som ter sig begränsande. Vi möts av förhållningssätt och företeelser som skapar reflektioner kring hur otroligt olika vi är - här hemma och långt där borta.

Vad är det som är värdefullt, egentligen? Vad är det som är viktigt, egentligen?

Anette Grinde ... . . .

tisdag 1 februari 2011

Svenska Turistföreningen, Roslagskretsen

Svenska Turistföreningen - Roslagskretsen har hållit sitt årsmöte (30 januari 2011).

Britt Wennerfors välkomnar alla (17 personer) till detta årsmöte. Matts Imhagen valdes till sekreterare för detta möte och Leif Gunnerhell som ordförande för årsmötet.

Britt Wennerfors redogjorde för föregående års verksamhet och en del av den problematik som förelåg under denna tidsperiod. Hon förklarade också varför det inte erbjöds några aktiviteter under våren 2010.

Årsbokslutet visar sparsamma intäkter, vilket beror på att vi inte har haft några aktiviteter som har genererat intäkter och överskott. Styrelsen har varit sparsam under året och underskottet uppgick till 480 kr.

Lars Wickström (revisor) föredrog revisionsberättelsen för det gångna året. Granskningen har inte givit anledning till någon anmärkning och revisorerna föreslår att styrelsen kan medges ansvarsfrihet för det gångna året. Lars Wickström talar stort gott om kassören Eva Erikssons ordning i räkenskaperna för STF.s räkning.

Årsmötet beslutar att godkänna den redovisade balans- och resultaträkningen och beviljar styrelsen ansvarsfrihet för det gångna året.

Till ordförande för det kommande verksamhetsåret valdes Anette Grinde. Övriga ordinarie ledamöter i styrelsen är nu Eva Eriksson (kassör), Inga-Britt Jacobsson (ledamot), Matts Imhagen (ledamot) och Christian Nordström (ledamot). Som ersättare/suppleant valdes Ylva Törne.

Som revisorer i föreningen valdes Lena Stockman (revisor), Lars Wickström (revisor) och Maria Kammonen (revisorsersättare).

Britt Wennerfors åtog sig uppdraget att vara sammankallande i föreningens valberedning.

Efter årsmötet visade Thure Björk, långfärdsskridoåkare (i SSSK), STF-are och stor natur- och friluftsvän bilder och talade om en skidtur i de svenska och norska fjällen. Det finns verkligen fantastiska miljöer och otroliga vidder i våra relativa närområden.

Sammankomsten avslutades i glädjens tecken och med en förhoppning om många nya och fantastiska aktiviteter för en förening som står för stora värden.

Allt Gott!
Anette Grinde ... . . .