onsdag 31 augusti 2011

Solen stiger sakta...

Solen stiger sakta.
Strävsamt.
Allteftersom.
Den längtar till sin dag.
Den bygger kraft och glädje.
Som i energi och inspiration.

Luften är frisk.
Klar.
Ljuvligt stark.
Den fyller lungorna med nytt.
I djupa andetag.

Solrosorna blommar.
Bestämt.
Hela fältet står i  blom.
De följer solen allteftersom.
Vänder ansiktet till.
Njuter.
Sträcker på sig.

En ny dag.

Med lycka och njutning på programmet.

A..

tisdag 30 augusti 2011

När glöden falnar...

Det är fuktigt i luften. På gränsen till regn. Morgondaggen hänger kvar. Den får ingen chans att torka upp. Det är nästan vindstilla.

Det är en bra dag för att sätta fyr på höststädningshögarna. De som behöver komma bort innan vinteridet är ett faktum eller vårstädningen bygger nya.

Det tar fyr med lite hjälp. Som när någon hejar på. Den hålls vid liv, genom stöd och hjälp. Den hålls samman, med gemensam kraft.

När hjälpen inte finns, när stödet tar slut och när den gemensamma kraften inte syns - då falnar glöden ibland. Då är det som om regnet tagit fart och släckt det som brann så fint.

Hur gör du när glöden falnar hos dig själv?
Hur gör du när du ser att glöden falnar hos en medmänniska?



måndag 22 augusti 2011

Hoppas - av Åsa Anderberg Strollo

Författare; Åsa Anderberg Strollo
Roman 13+
ISBN 978 91 86634 14 8
Förlag; Gilla Böcker Ab
2011

Det gör ont att läsa om människor som far illa. Detta är ett angeläget ämne att skriva om, att debattera och att tydliggöra. Just därför gör det mig glad att Åsa Anderberg Strollo har skrivit denna bok. Boken är en ungdomsroman. Den är också ett debattinlägg. Den berör en viktig fråga – nämligen omsorgen om våra barn och unga, utanförskap, rädsla och längtan.

Jonna har fått nog. Hon har fått nog av sin mamma, av sin mormor och av sin hemort. Hon lämnar det gamla bakom sig och åker till Stockholm för att skapa nytt. Men det är inte helt enkelt.

Jonna möter Alex, Elina och Stadsmissionen under sin tid i Stockholm. Hon är ung, rädd och misstänksam. Hennes längtan efter kärlek och omtanke är problematisk. Den försätter henne i situationer som vi inte vill se unga kvinnor i.

Boken omsluter en kort och kall tidsperiod. Värmen och kärleken är livsviktigt, ur många perspektiv, och Jonna söker efter den med hela sin längtan. I detta utsätter hon sig för faror, men bär ändå ett stort mått av klokskap med sig. Det finns hopp om att det ändå skall kunna gå henne väl.

Åsa Anderberg Strollos ungdomsroman påminner oss om vikten av att se och lyssna. Om att inte glömma att se våra barn och unga, eller varandra.

Låt oss hoppas – alltid – att i morgon är en ny dag, där värmen och kärleken når fram dit den behövs.

Hoppas – påminner och berör. Den är lättläst och intensiv. Den stannar kvar i mitt medvetande långt efter  den är färdigläst. Den skaver. Den bör ge efterverkningar hos var och en som läser den.

Jag ser fram emot en uppföljare av denna bok. En uppföljare som visar hur det går för Jonna, Alex och Elina i  ett längre perspektiv.


Anette Grinde



Relevanta länkar;
Åsa Anderberg Strollo.s hemsida - Gilla Böcker om Hoppas 
Adlibris  - Bokus  . . . . 

Läs även andra bloggares ord om t ex Hoppas och Strollo



tisdag 16 augusti 2011

Svenska Turistföreningen hänger på trenden...

Det är inne att röra på sig, delta i tävlingar/arrangemang och det är inne att vårda sin hälsa. STF har en stor poäng i att synas och verka kring dessa aktiviteter. Där folket är, skall också STF vara.

Och just det händer. Vi, jag och min sambo, deltog nyligen i ett arrangemang som jag normalt inte sammankopplar med STF. Men, just där fann jag dem. Det gjorde mig oerhört glad. STF hänger på trenden. De syns i dessa sammanhang - i löpningens, i aktivitetens, i äventyrets, i fjällets och i naturens fantastiska miljö. Jag ser dem numera oftare vid små och stora aktiviteteter där fler och fler springer eller joggar. Jag vet att de deltog i St Olavsloppet 2011 och nu såg jag dem vid årets upplaga av Axa Fjällmaraton som gick mellan Edsåsen och Vålådalen.

STF är en organisation för alla oss "vanliga" människor, som vill, gör och njuter - och då är det naturligtvis viktigt att jag/vi just där - i många olika sammanhang - finner synliga representanter för organisationen. Ett stort plus i kanten, ger jag detta.

Nu är också tiden kommen för att utmana våra kretsar landet runt - att springa, att jogga eller att gå - att delta, där syftet är att våra medlemmar skall upptäcka rörelsen och glädjen i motionen. Och gärna göra detta tillsammans.

Jag vill härmed utmana alla våra kretsar att delta i olika typer av motionsevenemang under 2012 - gärna som synliga lag tillsammans. Peppa alla kretsens medlemmar att delta. Vårruset, Blodomloppet, Midnattsloppet och Tjejmilen är exempel på lopp som kan genomföras. Andra exempel är alla de lokala evenemang som finns. Med spring, jogg eller promenad, utifrån eget perspektiv och nivå, tillsammans eller var för sig. Eller stafetter som t ex St Olavsloppet eller Bellmanstafetten. Cykelarrangemang går naturligtvis lika bra. Eller promenad med stärkande stavar. Eller annat som skapar mer - för kropp och själ.

Utmaningen består i att ni gör - att ni utmanar, uppmanar, höjer ribban en aning och gör. Tillsammans - med kretsen och STF som synlig utgångspunkt. Och också låter oss andra veta att och vad ni gör.

Jag hoppas att vi ses - på en startlinje, under loppet eller strax efter målgång - under 2012.

Låt det synas och höras att ni utmanar, deltar och gör.

Anette Grinde
Ordförande STF Roslagskretsen



. . . .

Läs även andra bloggares ord om t ex löpning eller Svenska Turistföreningen

Övriga relevanta länkar; NaturNära Äventyr - Svenska Turistföreningen springer - Roslagskretsen


måndag 15 augusti 2011

Handikappidrott...

Svenska Handikappidrottsförbundet organiserar idrott för personer med rörelsehinder, synskador och utvecklingsstörning. Arrangemangen sker inom 18 idrotter. Idrottsförbundet bildades 1969 och blev då även medlem i Riksidrottsförbundet.

Svenska Handikappidrottsförbundet har ca 480 föreningar, 21 specialidrottsdistriktsförbund och ca 37 000 medlemmar. Av dessa är ca 20 000 är idrottsaktiva.

Kommande helg är det Handikapp SM i friidrott 2011. Det går av stapeln i Norrtälje och det är Rånäs 4H som står för arrangemanget. Människor med rörelsehinder, synskador och utvecklingsstörning kommer, under denna helg att lägga manken till för att skapa ett resultat i just sin gren. SM är, som vi alla vet, en viktig tävling. Det är allvar.

Ja, förutom att det är en aning lek, en stor dos gemenskap, så är det också riktigt allvar. Tävling och SM gör skillnad, helt enkelt. Under denna helg, i arrangemang av Rånäs 4H och Norrtälje med sitt övriga mottagande, kommer kvinnor och män att göra sitt yttersta i just sina friidrottsgrenar. Detta kan vara t ex löpning, längdhopp, höjdhopp, rullstolsåkning, diskus, spjut och kula.

Rånäs 4H spelar här en stor roll för de aktivas möjlighet att få genomföra denna viktiga tävling. Det görs med ideell kraft och med glädjen att få se människor utöva sin idrott.

Det är också möjligt tack vare de sponsorer som finns i de ideella föreningarna, såväl hos de som finns i de föreningar där de aktiva är medlemmar i och tävlar för - såsom i de föreningar där arrangemang av tävlingar görs. Utan all den brinnande ideella kraft som finns i föreningarna och utan de sponsorer som finns landet runt - i stort och i smått - skulle idrotten inte kunna göra allt det den gör.

Idrotten spelar roll. Den utövas av väldigt många människor. Unga, som gamla. I olika skick och i olika form. För oss, här nära, spelar de lokala föreningarna roll. De skapar skillnad, ur många perspektiv.

Jag ser stort fram emot att få vara en del av evenemanget i Norrtälje på lördag och söndag - genom mitt engagemang i Rånäs 4H. Jag hoppas att också du tar del. Med dina förutsättningar, din roll i uppdrag och arbete - och utifrån ditt intresse för andra människor.

Visst ses vi på lördag?

Anette Grinde



. . . . Läs även andra bloggares ord om t ex Norrtälje och Handikapp Friidrott

Övriga relevanta länkar; Handikappidrottsförbundet  - Rånäs 4H - Roslagens Sparbank (sponsor) - Norrtelje Tidning (sponsor) ....


43 km och 1800 höjdmeter.

13 augusti 2011. AXA Fjällmaraton. 43 km och 1800 höjdmeter. Det är inte precis ett vanligt marathon. Ja, sträckan är ungefär - nästan precis - som ett vanligt marathon, men därefter skiljer det en aning. De "vanliga" brukar gå på "löpbar" väg, någorlunda jämn asfalt, ibland möjligen på grusvägar eller cykelvägar. Det gjorde inte detta lopp. Inte alls.

Starten gick i Edsåsen, strax väster om Undersåker (ca 2 mil från Åre). Vi åker upp till "fjälls" några dagar innan dagen för loppet. Vi behöver boa in oss, helt enkelt.

Edsåsen. En liten by nära fjällets kant. På en nyslagen äng är startfållorna uppställda. Vi bussas dit, från målområdet i Vålådalen, på morgonkvisten. Flera bussar fylls med nervösa, spattiga och glada löpare.

Kl 0900 går starten. Startfältet, om fler än 350 löpare, drar iväg. Vi kommer inte så långt innan vi skall vika av från den lilla skogsvägen in på en liten skogsstig. Nu börjar allvaret, och sedan håller det i sig, även om man får ta det med en lagom klackspark. Vi är här för att ha skoj, inte för att det är "blodigt allvar". Här i början är det trångt eftersom fältet ännu inte har hunnit dra ut sig, men det är redan lerigt. Det är artigt, lite pratigt, några skratt och en hel del ironi. Och värre skall det bli.

Det har regnat kraftigt några dagar innan loppets startdag och det märks tydligt i markerna. Det är rejält blött och det blir mycket fort kraftigt uppsprunget i lederna. Lera, genomblöta myrmarker, smala stigar, sten och rötter - är inslag av det vi har att tampas med under våra steg denna dag – och därtill kommer de utlovade 1800 höjdmetrarna. Varje steg kräver uppmärksamhet. Du kan inte ägna särskilt många sekunder åt att njuta av de fantastiska vyerna - det är fotisättning och underlag som kräver uppmärksamhet. Varje steg, varje sekund.

Vädret under tävlingsdagen var fantastiskt. Det gjorde "resan" riktigt god. Man kan bara drömma om hur den skulle ha varit i regn. Underlaget var redan nu av lera och blöta, hur skulle det då ha varit om vädret varit sådant också. Nåväl, nu var det inte så - det var i stället sol och ljuvligt vackert. Det var helt enkelt riktigt fint.

Vårt första mål var Vällistes topp. Ca 7 km i sträcka och ca 600 höjdmeter. Stig, rötter och lera byttes vid trädgränsen mot en något torrare klättring på fjällstigen. Där fanns i stället en god mängd sten i skiftande storlek att förhålla sig till. På Vällistes topp (1025 m ö h) var utsikten hänförande. Vi stämplade, drog i oss lite vätska i ett enda långt pustande andetag och vände neråt igen. Nästa stämplingsdepå fanns i Ottsjö, vid ca 15 km, där också energiladdning fanns att tillgå. Mer blöta, lera och obeskrivbara stigar tog oss vidare genom dagen.

Därefter gick färden vidare mot Hållfjället, förbi Hållfjälltes turiststation, för att sedan runda Ottsjöns västra vik. Vid ca 27 km var det dags för en ny stämpling. Nordbotten (500 m ö h) bjöd på energi. Där fanns pasta, saltgurka, buljong och andra nödvändigheter. En näve godis känns ibland ganska nödvändigt. Godis, pasta, buljong, kanelbullar och saltgurka passar ändå ganska fint ihop. Vi sjönk ner i det gröna gräset och njöt av den fantastiska buljongen och pastan i några minuter innan våra plågade kroppar tog sikte på den sista, och tyngsta, sträckan.

Uppför, var det nu som gällde. Det hade gällt även tidigare, men nu var det verkligen uppför. Uppför, utan någon som helst pardon. Den första kilometer skulle drygt 200 höjdmeter tillryggaläggas. Det var som en vägg, rakt upp, med höga steg. Nästa depå för stämpling och energi låg på Ottfjällets vindskydd, 35 km från start, och ca 8 km från mål. Det var bara att streta vidare. På fjället blåste det lite kyliga vindar, men siktet var mer inställt på "hem" än på att bry sig om att bylta på sig en aning. Den extra tröjan och vindjackan fick ligga kvar i ryggan, medan vi stretade vidare i fjällets krassa miljö.

Strax efter depån och vindskyddet, vid 1 160 m ö h, vände blicken och stegen åter neråt. Nu var det nedförsspring på såphala, smala spångar över myrmarken, sliriga stenar och i rinnande lera som gällde ända tills vi nådde grusvägen som förde oss de sista ca 2-3 km in mot mål. En lång och rak utförslöpa, på en finfin grusväg, kan skapa bubblande lyckokänslor när man vet att det bara är sista spurten kvar. Dagens färd gick från Edsåsen - via Välliste - Hållfjället - Ottsjö - Nordbotten - Ottfjällets vindskydd - och landande så småningom vid Vålådalens finfina fjällanläggning. Det inkluderade 43 km, 1800 höjdmeter och en hel del lera.

Hela denna dag bjöd på helt annorlunda stigar än de som vi - som relativt ordinära asfaltlöpare - är vana vid. Detta var en fantastisk dag. Uppför, nedför, över myrar och spångar, över stock och sten, i lera och i leder som omvandlats till rinnande bäckfåror, brant och sugande. Ja, detta var en annorlunda dag. En fantastisk och annorlunda dag.

Att därtill få göra detta - i ett lag med sin bästa vän - är verkligen en fantastisk förmån. Det gör mig riktigt glad.

Ja. 43 km och 1800 höjdmeter känns i benen, vill jag lova. Det känns i motsvarande nivå som plus på lyckokontot. Varmt och njutbart, tillförande och vackert. Som något att minnas, för att igen påminna oss om allt det man verkligen kan. Ja, vi kan - och mer skall vi kunna.

AXA var huvudsponsor för detta arrangemang. De har uppenbart siktet inställt på några av livets viktiga äventyr. Att idrotta skapar mer. I fjäll, i stad, på landsbygd, över stock, simmande, cyklande, springande och äventyrande. De har uppenbart fokus på något riktigt bra. Att röra sig, att utmana sig och att äventyra i vårt vackra land - är verkligen något riktigt bra.

Så.
Vad kommer härnäst?
Blir det mer? Eller mindre? Eller annat? Eller vant?

Lycka är - nya, gamla, fina och utmanande stigar. Gärna sådana med barr och mossa på....

Anette Grinde




. . . .

Läs även andra bloggares ord om t ex marathon och Vålådalen

Övriga relevanta länkar;
Axa Fjällmaraton 2011 (tävlingen!) - Svenska Turistföreningen (som var på plats!) - NaturNära Äventyr (som tävlade!) - Axa Sportsclub (som sponsrade & hade lag!) - Runners World om loppet (intervju!).



Artikeln är publicerad i Marathonlöparen i september 2011.

tisdag 9 augusti 2011

I M P O N E R A D

I lördags (6 augusti) besökte vi Kalmar. Där gick Kalmar Triathlon - en tävling som går utöver mycket, mycket annat. Solen sken, vinden var relativt blid och glädjen hördes lång väg.

Dagens uppgift för deltagarna var 3860 meter simning genom två rundor om ca 1900 meter i Kalmarsund, därefter 18 mil cykling genom tre rundor om ca 6 mil ut från Kalmar  och avslutningsvis ett marathon (4,2 mil) genom tre varv på en slinga om ca 14 km. Utan uppehåll och vila emellan. Start i gryningen och målgång framåt kvällskvisten.

Carolina Andersson -
genomför Kalmar Triathlon 2011

På startlinjen denna dag stog Carolina Andersson, vår marathon-veteran-löparkamrat i Rånäs 4H. Hon har genomfört triathlontävlingar förr, men inte av denna dignitet. Hon springer långlopp, hon orienterar och hon har ägnat sig åt de olika klassikerlopp som finns (Vasaloppet, Vansbrosimningen, Vätterncyklingen och Lidingöloppet). Nu var det dags för ett riktigt stordåd - där alla de övriga stordåden plötsligt tedde sig som små. "Ironman" - en fullängdstriathlon - är verkligen inte en lek. För detta krävs en lång förberedelse, ur många perspektiv.

Carolina genomförde simningen (3 860 meter) med bravur, cyklingen (18 mil) som en dans och löpningen (42 195 meter) med fantastisk envishet.

Vi stod bredvid och tittade på när Carolina och hennes medtävlare bytte gren i växlingsområdet och stretade vidare på nästa gren. Byten skedde från simning och våtdräkt, till cykel och hjälm och sedan vidare till löparskor och vätskebälten. Nya muskler, ny energi och ett stort sinne för vidare steg i nya grenar.  Vi såg stret och glädje, frustration och leenden, glada hejarop och plågsamma miner.

Det är imponerade starkt. Man häpnar över vilka krafter som finns. När jag betraktar detta evenemang fylls jag med lust. Jag fylls med lust, glädje och energi. Jag fylls också med insikt och beslutsamhet. Den som gör - den kan.

Carolina gör - och kan. Hennes genomförande är imponerande starkt. Riktigt imponerande starkt. Det skall jag minnas - för beslut om och genomförande av framtida aktiviteter.

En ny startlinje närmar sig. Uppgiften skall antas med insikt och beslutsamhet. Den som gör - den kan. Med glädje och energi.



Artikeln är publicerat i Marathonlöparen i september 2011.

Läs mer om Kalmar Triathlon eller Svensk Triathlon generellt hos Svenska Triathlonförbundet. . . . . 
Läs även andra bloggares ord om Roslagsleden - triathlon - ironman


onsdag 3 augusti 2011

Roslagsleden...

Det är riktigt fint att röra sig på Roslagsleden. Den går från Danderyd till Grisslehamn, och man kan välja den del som passar för dagen. Idag passade det mig att röra mig i närheten av Råda, Nyby och ner mot Flottskär och Brevikstrakten. Och sedan hem igen. Jag följde inte leden hela den sträcka jag tog mig - till fots - men delar av sträckan följde jag vackra leden. Den är väl utmärkt med sin oranga färg runt stolpar, pinnar och träd.

Särskilt tilltalande är de delar som inte följer bilvägen utan i stället rör sig i skog och mark, eller på skogsvägar utan asfalt. Grus och stig är finfint att springa på. Det är helt enkelt lättare -  som i mindre stumt - att springa på ett underlag som består av grus och stig än vad det är att springa på hård asfalt.

Att springa är ljuvligt. Om än en aning plågsamt ibland.

Snart står det tävling på programmet. Det kommer att bli plågsamt så det förslår. Plågsamt är ibland njutbart. Vi får helt enkelt se hur det blir denna gång.

Anette Grinde



Läs även andra bloggares ord om Råda Naturreservat - Roslagsleden - Norrtälje . . . . eller finn en pdf om Roslagsledenwww.vaddobygden.se (under sport & motion), eller läs om Råda Naturreservat hos Länsstyrelsen.

NaturNära Äventyr laddar för tävling
- och inser att det blir ett riktigt NaturNära Äventyr.

måndag 1 augusti 2011

Palestinier....

DN har inte nått mig, trots en pågående prenumeration, så jag får läsa nyheter på nätet i stället. Där finner jag en liten notis på Svd.se om en tragedi. Igen.

" Israeliska soldater har skjutit ihjäl två palestinier i ett flyktingläger på Västbanken ". Varför?

Två palestinier. Utan namn. Människor, som levt sina liv i en konflikt. En ständigt pågående konflikt - utan synbart slut. I denna tragedi lever människor år efter år, med hatet ständigt växande - hatet och våldet.

Jag önskar att vi finge läsa om hopp som spirar i denna del av världen. Om hopp i stället för det ständiga våldet och det meningslösa dödandet.

Anette Grinde




Läs även andra bloggares ord om Västbanken, Israel, Palestina  . . . .
Eller relevanta artiklar på Aftonbladet - DN - Svd