När vi reser på landsbygden i Indien möter vi kvinnor som plockar de torkade komockorna efter vägkanten eller i naturen strax intill. De samlar dem i påsar eller bär dem direkt i händerna.
De använder komockorna som bränsle för sin matlagning. Komockorna används också som byggnadsmaterial, som tätning mellan stenar, mm.
Vi förfasas och förundras över de skillnader som råder mellan världens folk. Förutsättningarna hos dem är helt annorlunda än hos oss. Jag läste, för inte så länge, i tidningen Sveriges Natur om hur vi hade det hos oss för länge sedan. I artikeln kom komockorna in, som något som skedde just för länge sedan och om att vår tid nu är helt annorlunda. Vi har nu sett att just detta - komockorna som bränsle - också finns i världen idag. Inte hos oss i Sverige, men hos människor bara några timmars färd bort.
När vi reser i Indien ser vi ofta kvinnor som samlar bränsle. Det tillhör deras dagliga syssla. Ja, ibland ser vi också män bärande på bränsle till elden därhemma, men oftast är det kvinnornas syssla. De bär grenar och trädstycken samlade i stora knippen. De bärs på huvudet hemåt. Det ser tungt och otympligt ut. De vandrar ofta i grupp om 2-3 stycken, där de tillsammans hjälps åt. Ibland vandrar de också ensamma.
Komockor och grenar/träd är bränsle till köket därhemma för den stora mängden människor i Indien. Inte gas eller el. Det kostar pengar och det saknas i tillgänglighet. Komockorna och grenarna är gratis, men det kostar kraft och tid.
Indien är ett land fyllt av rikedom. Men, det är också ett land fyllt av stor fattigdom. För de som omsluts av fattigdomen är bränslesamlandet en stor del av de vardagliga sysslorna.
På måndag kväll berättar vi mer om Indien och en del om dess väl och ve. Välkommen då.
Anette Grinde
De använder komockorna som bränsle för sin matlagning. Komockorna används också som byggnadsmaterial, som tätning mellan stenar, mm.
Vi förfasas och förundras över de skillnader som råder mellan världens folk. Förutsättningarna hos dem är helt annorlunda än hos oss. Jag läste, för inte så länge, i tidningen Sveriges Natur om hur vi hade det hos oss för länge sedan. I artikeln kom komockorna in, som något som skedde just för länge sedan och om att vår tid nu är helt annorlunda. Vi har nu sett att just detta - komockorna som bränsle - också finns i världen idag. Inte hos oss i Sverige, men hos människor bara några timmars färd bort.
När vi reser i Indien ser vi ofta kvinnor som samlar bränsle. Det tillhör deras dagliga syssla. Ja, ibland ser vi också män bärande på bränsle till elden därhemma, men oftast är det kvinnornas syssla. De bär grenar och trädstycken samlade i stora knippen. De bärs på huvudet hemåt. Det ser tungt och otympligt ut. De vandrar ofta i grupp om 2-3 stycken, där de tillsammans hjälps åt. Ibland vandrar de också ensamma.
Komockor och grenar/träd är bränsle till köket därhemma för den stora mängden människor i Indien. Inte gas eller el. Det kostar pengar och det saknas i tillgänglighet. Komockorna och grenarna är gratis, men det kostar kraft och tid.
Indien är ett land fyllt av rikedom. Men, det är också ett land fyllt av stor fattigdom. För de som omsluts av fattigdomen är bränslesamlandet en stor del av de vardagliga sysslorna.
På måndag kväll berättar vi mer om Indien och en del om dess väl och ve. Välkommen då.
Anette Grinde
Läs även andra bloggares åsikter om eldar - resor - Indien - Kerala - Goa - Karnataka - Maharashtra.- Mumbai. Map of India.
* Intressant.* Bloggkartan Norrtälje.* Nyligen.se. * Bloggregistret. * Blogger.com. * Favoritlistan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar