fredag 30 november 2012

Humlan hänger kvar ...


Bilden av den lilla samlande humlan - i större format och i sprakande blåeldsfärg - hänger hos Towa, i atelje gamla huset, Norrtälje.

Där finns också bilder på den ljuvliga blåelden som vi finner längs stenkusten - den nordvästra kusten på Öland. Ett ljuvligt färgsprak som lockar humlan att samla.

Så. Bilderna finns hos Towa, i atelje gamla huset, på Kyrkogatan 6 i Norrtälje. Finns fortfarande kvar någon vecka till. Titta in.

Bilderna är inramade i mörk ram. Storlek ca 50*70 cm. Pris 1 500 kr/st, inklusive moms.


Titta in hos Towa - i atelje gamla huset. 

Kambodja...

Det verkar inte helt säkert i Kambodja. Det finns kvarvarande oroligheter som inte har löst och strider pågår till och från i gränsområdet mot Thailand. Dumt, säger jag, som gärna vill resa där.

Det sägs finnas ett stort antal odetonerade landminor i landet, framförallt i provinserna Battambang, Pursat, Banteay Meanchey, Siem Reap samt Kampong Thom. Det kan oroa en landsbygdsresenär något och begrunda om detta är rätt plats att åka till. Dessa områden ligger i västra Kambodja, och gränsar mot Thailand. Det var ungefär i dessa områden vi tänkte att vår färd skulle gå. Enligt experter bör man undvika att röra sig i skogar, på risfält, mindre vägar samt nära broar - särskilt i dessa områden. Ja, det låter sannerligen klokt att undvika minerade områden. Hur gör lokalbefolkningen där?

Den återkommande konflikten mellan Kambodja och Thailand leder till strider med flera döda och skadade. Senast detta skedde var i februari 2011. Ganska nyligen sålunda, även om det nu ser ut som om konflikten lugnat sig. Som svensk turist uppmanas man att noga överväga nödvändigheten att resa i konfliktområdet. Konflikten gäller templet Preah Vihear och det där omkringliggande markområdet. Preah Vihear ligger i Preah Vihear-provinsen, på gränsen till Thailand. Båda länderna har militär närvaro i området och de senaste åren har skottlossning utbrutit med jämna mellanrum. Nja, det låter som om detta område är något vi ändå skall undvika.

Hälso- och sjukvård är alltid viktigt att begrunda innan man reser till främmande land. En stor brist i Kambodja är bristen på just sjukvård. Vid allvarligare olycks- eller sjukdomsfall måste patienten ofta evakueras till Bangkok. Det är därför särskilt viktigt att inte resa till Kambodja utan en heltäckande reseförsäkring. Det enda sjukhus med akutsjukvårdsmöjlighet är Calmette-sjukhuset som ligger i Phnom Penh. Det sjukhuset rekommenderas dock inte för utlänningar.

Det finns ett stort antal HIV-besmittade personer i Kambodja. Malaria av svårare typ är vanlig i de nordvästra, nordöstra och norra delarna av Kambodja, vid längre vistelse utanför provinsstäderna bör profylax användas. Denguefeber finns t ex i Phnom Penh, speciellt under regnperioden. På grund av bristfällig sjukvård ökar osäkerhetsfaktorn ur många perspektiv, som t ex om statistikens riktighet. Amöbadysenteri och andra amöbasjukdomar har förekommit bland utsända svenskar och FN-anställda. En hittills okänd sjukdom har uppmärksammats i Kambodja. Sedan april i år har sjukdomen kostat ett stort antal barn livet. Mer information finns på: Smittskyddsinstitutets webbplats & WHO:s webbplats.

Fattigdom & långvariga konflikter i landet gör behov av turism och öppenhet för landet för att utvecklas, ja. Men nej, vi väljer bort detta land för nu.

Men - jag är ändå rätt nyfiken. Jag skulle nog ändå vilja åka hit. Jag undrar, har någon svensk cyklat i Kambodja, som kan berätta mer? Eller tänkt och valt bort - i sådant fall varför? Ja, jag undrar verkligen hur det skulle vara att resa här.

För övrigt kostar det minst 2 000 kr om du kör för fort på en 30-sträcka i Sverige. Don´t do it.

Anette Grinde




torsdag 29 november 2012

Marathonlöparen...

Jag söker efter nr 2-17, 19, 22, 24, 26, 29-31, 34, 36, 38, 39, 42, 44 och 46 av tidningen Marathonlöparen. De saknade numren härrör från 1960- och 1970-talen. Har du en sådan tidning, så skulle jag gärna vilja ha den eller åtminstone få ett skannat exemplar av den. Den behövs för arkiv till eftervärlden. Bortsett från dessa nummer finns alla nummer bevarade hos Kungliga biblioteket i Stockholm. 

Anette Grinde


Skitliv...

Skitliv
Ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad
Bokförlaget Atlas
Isbn 978 91 7389 4173
Redaktör Victor Bernhartz
www.bokforlagetatlas.se

Timjobb, tillfälliga anställningar, vikariat och inringning strax innan jobbet startar. Så ser arbetssituationen ut för många i vårt land just nu. Kanske mest för ungdomar, men också för andra. Jobben är ofta tunga, både fysiskt och psykiskt. Det skapar en omöjlig livssituation där det övriga livet inte går att planera eller kompletterande jobb blir omöjliga att lägga till. En ej känd arbetsdag kan inte planeras på något sätt alls. Det utesluter ett vanligt liv.

Skitliv är berättelser om förändrade arbetsvillkor i vårt samhället som skapar otroliga svårigheter att skapa drägliga liv. Arbetstagaren får ingen trygghet i de tillfälliga arbeten som aldrig kommer att göras om till en tillsvidareanställning. Det gör den egna bostaden till en utopi, oberoende helt omöjligt och det gör vanmakten stor.

Skitliv är en skrämmande bok om ett faktum som många lever i, här och nu. Bemanningsföretagen är ett helvetesgissel för arbetstagaren och en fantastiskt möjlighet till flexibilitet hos arbetsgivaren. Plus för företagen. Minus för den lilla individen.

Boken är tänkvärd. Hemsk. För mig är bemanningsföretagen en stor del av "boven" i sammanhanget. De är hindrande för en konstruktiv arbetsgivar-/arbetstagardialog. De sitter mitt i - vill tjäna pengar - och tar inte rätt ansvar. Bemanningsföretagen är dock inte allt. Företagen som använder dem och som inte ser till de anställdas väl, är en annan "bov". Det läskiga är att "bovar" finns i alla läger, såväl hos de privata företagen som hos de statliga. Ytterligare en annan bov är lagstiftningen och frånvaron av ansvar. Vems är felet, egentligen? - "Ja, inte är det mitt. Jag rättar mig bara efter de möjligheter som finns för just mig, i mitt företag."

Den utveckling - det faktum - som denna bok beskriver är fruktansvärd.

Detta är en bra julklappsbok till varje facklig företrädare i vårt land. Det är också en bra julklappsbok till de politiker som ansvarar för lagstiftning runt anställningstrygghetsfrågor. Liksom för alla de som tycker att den svenska modellen fungerar och flexibiliteten som finns tack vare bemanningsbranschen är fantastisk. Läs, och begrunda - kanske får den dig och dem att tänka i nya banor.

Hu, säger jag, om den utveckling vi har i vårt land. Hu.

Anette Grinde








Länkar & sånt;  
Adlibris - Bokus - ... Knuff om böckerKnuff om Isbn 978 91 7389 4173.   Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seBlogger.comKnuff bloggar.  Knuff om Bokförlaget Atlas - Skitliv -  Bloggare om  arbetslöshet - vikariat -  ...  

Ett ordentligt snöfall...

Söderby 29 november 2012
Ja, så är vintern här. Möjligen tillfälligt, men ändå. Det är andra gången i år. Den kom någon gång i slutet av oktober också, vill jag minnas. Då gick den igen.

Det är nu redigt mycket snö och vackert vitt. Kanske får vi önska oss en vit jul, där barnen kan busa i snön, göra vackra snögubbar och slippa den gråsvarta blötan. Ja, det vore fint. Snö är vackert. Det är fint och ljust när den får ligga kvar.

Det är som friskvård för själen när det ljusnar. När den mörka hösten är förbi och vintern istället gör sig gällande. Med minusgrader och vit, vacker snö. Man får bara hoppas att det inte blir riktigt kallt, så att min marathon- och ultraträning går i stöpet.

I december finns det några enstaka marathon att springa i Sverige. Något vanligt och något särskilt. Bovallstrand Luciamarathon är ett vanligt & Blåfrusen i Vaxholmstrakten är ett särskilt. Man kanske skall klura på att anmäla sig till något av dessa. Jag kan tänka mig att det finns några som springer båda. Inte jag, dock.

A..



Länkar & sånt;  
Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seBlogger.comKnuff bloggar.  Knuff om friskvård - Bloggare om marathon - snö  - ultralöpning  ...

tisdag 27 november 2012

Jag är inte så förtjust i vila...

Jag är inte så förtjust när jag försätter mig i träningsvila. Det är helt enkelt inte tillförande. Det är dags att skärpa sig igen, så att man inte förpassar sig ner i den ständiga vilan. Då blir det inga maror eller ultror igen, ty till dessa krävs det några mil i benen. Nu är de alldeles för få. Skall man hinna springa nuförtiden så måste det ske en god stund före kl 1500, ty annars är det mörkt. Om man inte gillar att springa i mörker förstås, men det gör ju inte jag. Vare sig gillar eller gör.

Däremot är det skönt att springa i frisk temperatur, om än inte när det drar iväg till -20 eller så. Men så är det ju inte än. Som tur är. Till helgen skall det visst dra till och bli halvvägs dit, alltså typ -10, och snö. Vi får se om det då känns alltför friskt att springa. Idag var det bara ett par grader plus - vilket var en skön temperatur för dagens springtur. Inga vildsvin, inga jägare, inga älgar och inga människor. Ja, det var tyst i skogen idag - förutom den granska kraftiga vinden som drog i träden förstås.

Lätta & tunna springskor passar för övrigt inte på nyskrapade grusvägar. Man känner varje sten och leran smyger sig lätt in i skon. Kanske var det Löplabbets försäljningstanke att jag skulle köpa två olika sorters skor, när de nu fick mig att köpa dessa lätta & lättsprungna skor. Ja, visst var de bra & sköna, men alls inte lämpliga för alla underlag. Och säkert inte lämpliga för -10 grader. Men, det återstår ju att se.

Så. Att springa är fantastiskt skönt. Det är ändå konstigt att tröskeln är så hög för att komma ut, när man ändå tycker att det är skönt när man väl är ute. Och vet att det är så. Det är onödigt dumt av mig att inte träna. Rent korkat, helt enkelt. 

A..





Länkar & sånt;  
Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seBlogger.comKnuff bloggar.  Knuff om friskvård - Bloggare om marathon - friskvårdstimme  - ultralöpning  ...

söndag 25 november 2012

Fantastiska fotografer...


Orsolya Haarberg fotograferar naturens fantastiska former. De små, de stora, de nära - och de fantastiska vyerna och detaljerna fastnar på bilderna. De som gör skillnad, de som gör att man häpnar över det vackra.

Formerna är mjuka, skarpa, mäktiga och tvära. Ibland också försiktiga. Färgerna är njutbara. Särskilt tillsammans med de fantastiska formerna. Outsägligt vackert fotograferar hon.

Jan Grarup fotograferar krig och absurditeter. Allt det vackra är förbytt till krass överlevnad. Absurditeterna haglar, som t ex den den unga pojken som bär en haj över axlarna eller ett havererat flygplan. Vapen, militärer, människor som försöker försvara sig och sina liv, extrem fattigdom, skador, barn i hopplösa situationer och trasiga liv passerar framför hans lins. Han fångar några. Det gör outsägligt ont att se hans bilder som ändå ter sig oerhört viktiga. Hur skulle vi kunna tro och hjälp om vi inte själva sett? Här kan vi se. Vi kan se fasan och sorgen, så annorlunda så att det nästan är obegripligt att tro att det är just så. Vi ser de - ändå - vackra bilderna.

En dröm hos mig är att fotografera de fattiga och utsatta människornas dag och strävan. För att visa. Och för att berätta deras historia. Så att vi förstår att livet ser olika ut för dig och mig - ställt i relation till många andra. I relation till det lotteri, som slår helt olika. Beroende av var vi bor eller hur vi är. Eller vilka vi möter genom livet.

Anette Grinde
Fotomässan Älvsjö 24 november 2012.




Länkar & sånt;  
Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seBlogger.comKnuff bloggar.  Knuff om fotografer - Bloggare om fotomässan - fotograf Orsolya Haarberg  - ... DN Fotomässan. Adlibris.

fredag 23 november 2012

Friskvård...

Friskvård. Som i hälsa som skapar mervärde. Som i att röra på sig. Och skapa bättre förutsättningar för ett långt - och friskt - liv. Och mer energi till dagen.

Man får hoppas att företagens friskvårdstimme nyttjas av många. Att den erbjuds och nyttjas. Eller ett friskvårdskort eller motsvarande att nyttjas på egen tid. Som också används, ja.

Idag blev det 34 km cykel. Det fick räcka så. I strålande solsken, om än en aning svalt. Det var skönt. Jag ser att andra laddar för en 24-timmarstävling inom kort. Att springa i 24 timmar tär på psyket. Ja, antagligen på kroppen också. Det sitter i håret, säger någon. Ja, eller åtminstone i huvudet. Själv får jag nog springa ytterligare en eller tre 6-timmarstävlingar innan jag ger mig på en 12.a - för att därefter så småningom ge mig på en 24.a. Och därtill många springande mil dessförinnan och däremellan. Det är ändå förundrande hur olika vi ser på idrott och träning. Någon promenerar lugnt och någon insisterar på att springa väldigt långt. Båda tänker förhoppningsvis på det bästa för sin egen hälsa.

För dig som cyklar och springer ute nu - glöm inte reflexvästen. Den gör stor skillnad för den som möter dig, oavsett det är i stan eller på landsbygden. Det gäller såväl dagtid som kvällstid. De dova färgerna göra att vi alla smälter in i naturens färger just nu. Det gör oss inte särskilt synliga. En liten reflex är inte nog.

Träning, ja. På var och ens nivå. Reflexväst på.

A..

Länkar & sånt;  
Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seBlogger.comKnuff bloggar.  Knuff om friskvård - Bloggare om avdragsrätt - friskvårdstimme  - ...

torsdag 22 november 2012

Har du köpt batterier till brandvarnaren?

Jag lyssnade till Räddningstjänsten idag. Vi har ca 1600 fallolyckor per år, med dödlig utgång, i vårt land. Det är den i särklass högsta olycksrisken, som vida överstiger trafikolyckor, bränder, förgiftning, drunkningsolyckor, mm. Hur hörs talet om nollvision kring fallolyckor? Nej, inte mycket. Det hörs däremot om trafikolyckor. Ja, det är viktigt med nollvisioner - men kanske skall vi då också fokusera där olyckstalet är riktigt högt. Fallolyckor händer i alla åldrar, men det fokuseras ofta på de äldre.

Vi har ca 57 000 invånare i Norrtälje kommun. Till dessa invånare finns det tre ambulanser, där två finns i Norrtälje och en finns i Hallstavik. Sommartid finns därtill två helikoptrar, som dock skall serva hela Stockholms län. I Norrtälje kommun finns också fem brandstationer, som bistår sjukvården t ex vid hjärtstopp när ambulansen inte hinner fram. De har kunskap och hjärtstartare till sin hjälp, om de hinner fram i tid. Norrtälje kommun är ca 6 mil långt, fågelvägen, från norr till söder - men innehåller många slingriga vägar innan man når fram. Fågelvägen från Norrtälje till Björkö är det inte så långt. Avsevärt mycket längre & slingrigare är det landvägen som ambulans, räddningstjänst och polis måste ta.

Räddningstjänsten tar hjälp av Sjöräddningen när det händer olyckor på öar. Men, också då är tidsfaktorn besvärande. Det är inte gjort på några minuter att nå fram. Så, det är "riskigare" att bo på landet eller på en ö. Det tar helt enkelt längre tid för räddningspersonal att komma fram.

Brandstege, brandvarnare (med aktiva batterier) och brandsläckare ter sig lämpligt att finnas i varje hem. Men, glöm inte att det första fokuset ligger på att larma och på att rädda liv. Egendomen får komma i andra - eller sista - hand.

Larma genom 112. Många blir irriterade på larmcentralernas alla frågor. Men, du som ringer, tänk på att någon larmar räddning, polis och ambulans samtidigt som du pratar med larmcentralen. Det är fler än en som lyssnar - och därmed också någon som larmar rätt instanser samtidigt som du kan prata vidare. Var noggrann i angivandet av din adress, där du är. Räddningstjänsten har ofta svårt att hitta fram. Var noggrann när du beskriver vilken hjälp som behövs, så att rätt insatser kan dirigeras till din hjälp. Hetsa inte. Håll dig lugn.

Så. Gå nu hem och kolla din brandvarnare. Har den friska batterier? Om inte, pallra dig iväg och byt. Tag inte ur det pipande batteriet innan du har köpt ett nytt - då glöms det lätt bort att sättas i ett nytt. Har du ingen brandvarnare? Köp en! Vet du någon som saknar brandvarnare? Köp en till dem! Inte som julklapp, utan som första-adventspresent eller som en torsdagspresent redan idag.

Larma. Rädda liv. Eller tvärt om, beroende av läget. Släck. Håll dig borta från den giftiga röken.

A..

Foto; Anette Grinde



Länkar & sånt;  
Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seBlogger.comKnuff bloggar.  Knuff om fallolyckor - Bloggare om brand - räddningstjänsten -brandsläckare - ...

onsdag 21 november 2012

Personlig integritet...

Ja, det går en osynlig gräns emellan oss. En sådan som ibland inte får passeras. Att inte gå för nära, att inte krama människor som inte vill bli kramade och att respektera gränsen. Ja, det är svårt eftersom gränsen inte syns. Men ibland känns den tydligt.

Igår mötte jag två olika personer där integritetsgränsen passerades. En insisterade på att kramas när jag sträckte fram handen för att säga hej då. En annan visade sin uppskattning generellt för tydligt, genom kroppsspråk, mm.

För mig blev det obehagligt, men det är också tankeväckande. Hur gör vi när vi visar våra känslor och hur förhåller vi oss till andra som passerar våra eller andras osynliga gränser?

A..



Länkar & sånt;  
Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seBlogger.comKnuff bloggar.  Knuff om integritet - Bloggare om distans - äventyr - föreläsning - ...

lördag 17 november 2012

Äventyr...

Jag tror att jag skall lägga till en tagg/etikett här, som sätter mitt fokus på äventyr. Alltså på naturnära äventyr - genomförda, enkla och nära. Det kanske kan få mig att skärpa mig. Och faktiskt genomföra fler enkla äventyr, som t ex ett maraton, en kajaktur, en mc-runda, en ultratävling eller en vandring.  Eller varför inte en cykeltur längs en fantastisk led någonstans i vårt vackra land. Eller i ett annat land.

Lapland Ultra ser ut att vara något som kan fresta. Liksom Barcelona Marathon. Och Reykjavik marathon förstås. Och hur var det nu med The great wall marathon. Den vore ju något förstås.

En cykeltur, bara några mil bort, kan också vara något. Det behöver ju inte vara omåttligt stort. 

A..



Länkar & sånt;  

fredag 16 november 2012

Man blir glad av springande människor...

Jag promenerade genom den stora staden igår, vid lunchtid, på väg till ett möte. Solen sken. Den värmde skönt - både kropp & själ. Det värmde också fint att se att det var riktigt många som var ute och sprang, sådär i lunchtid. De sprangs var för sig, och i fina grupper. Några få ibland och ganska många ibland. Kanske var det det fina vädret - eller kanske är det just så; att många ofta och gärna nyttjar lunchtimmen till något så skarpt som en fantastiskt springtur. Oavsett vilket, så gjorde det mig glad. Man blir helt enkelt glad av att se människor som springer. När de gör det för sin hälsas skull.

Nu är det lunchdags. Och friskvårdstimmesdags. 

Så, nu skall jag ut och springa!

A..

Länkar & sånt;  

onsdag 14 november 2012

Skall det vara så?

Skall det vara så, undrar hon.

I föreningen faller det på ordförandens lott att leda mötet. Hon skriver dagordningen, föreslår frågor att tala om & beslut att fatta. Ledamöterna nickar. På frågan om något ytterligare skall läggas till möts hon ofta av tystnad. Hon försöker få fler frågor på dagordningen, sådana som kommer från de övriga ledamöterna. Hon uppmanar, uppmuntrar och undrar. Men det är ändå bara hennes frågor står där när dagordningen spikas. Hon gick bet igen på att få de övriga att dela med sig av sina förslag. Eller kanske hade de inga. Någon undrar vad hon vill ha. Deras kunskap, engagemang, glöd & glädje vill hon ha. Deras glädjeinitiativ. Ja, hon vill att de delar med sig av sin sin kunskap och sitt engagemang till sina vänner i gruppen. Eftersom det är därför de är här.

Vem vill skriva dagens protokoll? Nja, ingen egentligen. Det är som en strid av få slippa. Jag skulle med glädje ha antagit skrivuppgiften, tänkte hon, men sa det inte högt. För då hade hon ju fått göra det. Och det skulle ju ha tett sig väldigt dumt.

Hon har bett de som skriver att vara tydliga i protokollen. Där skall stå vad vi har pratat om, vad vi har beslutat och vem som skall göra vad. Där skall stå ekonomiredogörelserna, så att alla vet - eftersom hela styrelsen ansvarar för ekonomi & rätt och det behöver finnas dokumenterat att de har fått informationen. Nja, säger kassören, det behöver väl ändå inte stå.

Gruppen planerar programmet. Förslag, ledare och datum diskuteras. Kostnader likaså. På varje aktivitet måste en ansvarig finnas, en av oss. Inte bara hon, ordföranden, för då blir det inte hållbart. En i gruppen tittar i sin tomma almanacka och säger, njae, inte jag. Jag jobbar nog då, den där lördagen om 9 månader. En annan säger, njae, jag vill inte själv. Ytterligare en annan sitter alldeles, alldeles tyst. Hon, ordföranden, undrar hur de tänker i sin styrelseroll och i sitt ansvar för föreningens väl. Hon vet att om hon pressar, så finns en risk att de lämnar och går, men hon undrar ibland vilken poängen är att de sitter där de sitter. Som så vanligt är. Att människor sitter, utan att ta ansvar och delta i viktiga göranden. Ja, det är också vanligt att det finns människor som tar ansvar. På riktigt - och gör. Det är härligt att se.

När sekreteraren för dagen sänder protokollet för kommentar, möts hon av tystnaden. Ingen svarar, ingen glöder och inga kommenterar når henne i retur. Ingen fyller på, vare sig med glädje eller med ord. Också hon, sekreteraren,  undrar men gör själv på samma sätt nästa gång ett protokoll eller en dagordning når henne. För att det är svårt att bryta och för att uppmuntran & glädjen inte når fram.

I en styrelse leder ordföranden mötet. Hon är också ansiktet utåt. Men, det är inte hon som är hela föreningen eller ens hela styrelsen. Det är de som ingår, som är och skapar det som blir. Tillsammans. När de vill.

Sitter du i en styrelse? Tar du din del av uppdraget på allvar? Eller sitter du och väntar på att få rätt typ av instruktion för att göra, ta ansvar? Vem/vilka är glädjespridarna i din grupp? Hjälper du själv gruppen framåt?

Skall det vara så här, undrar hon? Skall jag göra allt och de andra bara titta på? Är det bara jag som tycker att det är viktigt och att skulle kunna vara roligt? Hur får jag dem att förstå sin del av ansvaret? Hur får jag dem att förstå att det blir oerhört mycket lättare och roligare då? När de är med och gör, tillsammans.

Ja, tänker jag. I styrelser sitter människor. Där sitter någon som vill, där sitter någon som kan och där sitter någon som inte alls gör. Så är det i nästan varje grupp, men det är inget skäl att ge upp. Det finns en ljusning strax bortom nästa kurva. Där, vid nästa hållplats, finns ytterligare en person, eller kanske t o m två - en sådan som gärna vill och kan. Eller där finns en ny infallsvinkel, kanske just den som skapar skillnad.

Så nej, det skall inte vara så. Och det behöver inte vara så. Men, det kan vara så. En grupp görs av alla som är med i den. Ge inte upp. Fånga stunden, känslan och kärleken till det du finner viktigt. Sprid den känslan. Ge inte upp. 

Detta är några av alla de frågor vi talar om på kursen i föreningskunskap. Hör av dig, när du behöver en sådan kurs i din förening.

Anette Grinde
Föreläsare/lotsare på kurs föreningskunskap






Marknadsföring - fokus ideell förening. Läs även andra bloggares åsikter om  marknadsföring  - styrelsearbete - valberedning - foreningsliv - ideella föreningar...  Politometern om styrelsearbete och valberedningsfrågor  * Intressant. * Bloggkartan Norrtälje. * Nyligen.se. * Blogger.com.* Volontärbyrån - här kan du leta efter nya volontärkrafter till din förening. Det är en bra web-plats för ideella krafter. * Företagshuset - arrangerar kurser för ideella föreningar.

onsdag 7 november 2012

Obama

Nu var de kloka, tycker jag, som valde Obama till en period till. Efter att ha legat nerbäddad i sängen större delen av dagen efter gårdagens magsjuka har jag nu kravlat mig upp och ser, till min glädje, att Obama är omvald.

Jag lyssnar till hans tal och känner glädjen. Liksom drömmarna och framtidstron. Och gemenskapen. USA tror, tillsammans, på vandringen framåt. Det är dem väl unt.

Gemenskap & framtidstro är viktigt. Nu hoppas jag bara att de också bidrar till världens väl genom frånvaro av massiv vapenmakt. Att de ser att fred skapas med närvaro av omsorg & samtal och med frånvaro av vapen & aggressivitet.

Anette



Länkar & sånt;  

måndag 5 november 2012

Ljuvliga springsteg...

Ibland rinner tiden iväg lite för fort. Rätt som det är börjar det att mörkna. Kvällen närmar sig. Den närmar sig tidigt nu när novembermörkret är här. Redan kl 1530 börjar det nästa bli sent att ge sig av, om man vill vara tillbaka när det är ljust.

De dagliga springstegen är viktiga. De tillför kraft till dagen. Och till nästa. De tillför endorfiner & hälsoplus. Ibland byts löparstegen mot vila eller gympa. Eller kanske en cykeltur. Det är nödvändigt att vila en dag ibland eller åtminstone att variera. Jag tror att det blir bättre då.

Förra helgen sprang jag en 6-timmarstävling. Glädjen kändes lång tid därefter. All slitning och träningsvärk har lämnat. Kvar finns lusten att göra det igen. Att höja ribban, att se vad man kan. Det är förundrande att känna att man kan, att man vill och att det ger förnyad lust. Ja, man blir glad av sån´t. Och man blir glad av andras glädje.

Dagens löptur skedde i skymningen. Reflexväst på. Solen hade nästan lämnat. Ljuset lämnade alltmer. Väl åter till startplatsen var det nästan mörkt. Inga gatlysen, inga bilar, inga vargar och inga vildsvin. Ja, här är tryggt att springa i skymningstid. Rädslan får någon annan bära.

Att kunna springa är fantastiskt. Att vara hel är inte alla förunnat. Att känna lust för att springa är enastående. Att känna bubblande hälsoendorfiner efter tävling är ljuvligt.

-  Det gäller att minnas detta de gånger det tar emot. Som när novembermörkret lägger sig som en tung matta över oss alla.

Med lätta steg genom landskapet skapas lyckoendorfiner som ger hälsa för nu och för sen.

Anette







 

 

 

 

Länkar & sånt;  

Räkna med Gud...

Räkna inte med Gud när himlen faller ner - skriver Jenny Nordberg i en krönika i Svd. Hon har blivit motad i dörren till kyrkan, av människor som har använt sin kraft till dess slut och behöver vila en stund. Hon tycker sig bli bättre bemött på en herrklubb. Någon svarar att hon skall överväga sin plats i Svenska Kyrkan, med andemeningen att hon skall gå ur.

Kyrkan består av människor. Sådana som har kraft, som du & jag, sådana som orkar till en viss gräns och inte längre. Kyrkan behöver fler människor som orkar, som kan dela med sig till de andra. De som behöver.

När du blir bemött i en kyrka, så blir du det ofta av en människa. En sådan som består av kött och blod. De är inte bättre för att de finns i kyrkan. De har samma celler, samma sorgebeteende, samma känslostormar och samma rutinbeteenden som på ett statligt verk eller som en annan människa har i sitt hem. Det passar ibland och ibland inte. Det fungerar ibland och ibland inte.

Den enda som stillsamt lyssnar är Gud. Så honom kan du räkna med. Men, han finns inte bara i kyrkan. Han finns där du har honom. I ditt rum, i din trygghet och i dig själv. Han är gratis och finns tillgänglig hela tiden. Även om man tvivlar på det ibland. Kanske för att man själv inte förmår förstå hans spår.

Kyrkan, som institution, behöver dig. För att bevara all den kultur den står för. För att kunna bevara våra begravningsplatser, våra kyrkor och våra minnen. Kyrkan behöver dig för att kunna ha öppet för gudstjänster, begravning, vigsel, dop, kriser och andra samvarostunder som betyder mycket för många. Kyrkan är också en arbetsplats, där människor arbetar med specifika uppgifter för en specifik ersättning. Precis som du gör, när du arbetar på ett bageri, en restaurang eller ett kontor. När du går ur, försvinner en bit av den ekonomiska grunden. Då blir öppettiden kortare. Då finns det inte resurser för att klara t ex krisen i New York eller på Haiti, eller ens i den församling där du hör hemma. Att i det läget kräva att de skall låsa upp just för dig är att ta i. Såvida du själv inte är en sådan, som alltid, i alla lägen och helt utan åtskillnad & önskemål om eget rum ställer upp för andra. Även den som ger är en människa. Även om hon arbetar i en kyrka.

Att vara med i Svenska Kyrkan är att vara del av en av vår historia. Det är att ansvar för ett kulturarv och det är också att hjälpa till att se till att den finns kvar för alla de kriser och lyckostunder vi, våra familjer och våra medmänniskor behöver.

Någon säger;  - min hund och mina vänner tar hand om mig. Ja, så kan det vara för någon. Ja, så kan det vara när vi bara tänker på oss själva eller när vi vill spara en slant. Men, så är det knappast för den stora massan. Väldigt många saknar den som står vid sin sida när sorgen eller krisen slår till. Jag tror att kyrkan behövs och jag tror att många vill att den skall finnas, att de skulle sörja om den försvann.  

Jag behöver inte kyrkan just nu, men andra gör det. Och jag vet att jag kan behöva kyrkan sen. Sen, kan vara vilken dag som helst. Senare i dag eller imorgon, eller om något år. Det gäller vare sig jag är aktiv kristen eller inte. Kyrkan är en trygghetsplats. Kyrkan är en kulturplats. - Men, kyrkan bärs av människorna.

Det som är självklart för mig, är uppenbart inte självklart på samma sätt för någon annan.

Nej, man behöver inte hålla med om allt. 
Ja, man kan bli illa bemött. Eftersom det är människor som möter oss och ibland inte kan - förmår - möta oss just där vi är. Det förändrar inte att kyrkan - och allt det den står för - behövs i vårt samhälle. Det är, för mig, ett viktigt skäl att vara delaktig & att vara medlem. Även när enskilda människor inte kan & förmår.

Anette
















Länkar & sånt;  

söndag 4 november 2012

Smile :)

Smile
Fotograf Anders Blomqvist
Förlag; The Seeing Eye
2004
www.andersblomqvist.com
Isbn 91 631 3844 1

En liten bok som utstrålar glädje. Anders Blomqvist har rest. Han har samlat upplevelser och fotografier. I denna bok har han samlat fotografier av människor som ler. Unga, gamla, svenska och indiska. Liksom män, kvinnor och barn ifrån Sri Lanka, Nepal och Burma. Med mera. De ler, de skrattar och de gör mig förundrad. Jag undrar vilka de är, vad de gör och hur de har det. De får mig att längta efter människor, världen över. De får mig att längta efter att resa, till nya spännande platser - för att möta nya spännande människor. De får mig att le.

Fantastiska människor, fotograferade på fantastiska platser. Med glädje.

Ja, det är en liten bok som utstrålar glädje. Det är en sådan liten bok man gärna kan ge till någon man vill se glad.

Anette


Länkar & sånt;  
Adlibris - Bokus - Bokia Knuff om böckerKnuff om Isbn 91 631 3844 1.   Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seBlogger.comKnuff bloggar.  Knuff om Anders Blomqvist - Bloggare om fotograf  Anders Blomqvist - -  ... 

Dog av fylla....

Koltrastar dog av fylla, läser jag i dagens DN. Ja, man skall ju inte le åt andras bedrövelser, men lite log jag nog ändå.

Särskilt log jag åt - "En av ungfåglarna hittades levande, men så berusad att den måste stödja sig på vingarna och luta sig mot en vägg för att hålla sig på fötter."

Lite obetänksamt tycker jag nog att det var, att de åt av de jästa bären.

A..

fredag 2 november 2012

Utvisning av syskon ....?

I dagens NT läser jag om syskonen Cristian och Masarra Rahim som hotas av utvisning. Hon är omyndig. Han är myndig. De har varit här i fyra och ett halvt år. De lever i ovisshet. De får inget trygghetsbesked utan lever hela tiden med risken att få ett utvisningsbeslut över sig. Frånvaron av besked som innebär att de får stanna gör att de t ex får svårt att sköta sina studier på ett bra sätt och leva sina liv i lugn och ro. Det gör mig ont att läsa att vi behandlar människor som behöver vårt stöd så.

Det finns stunder när man skäms - och skräms - över dröjsmålen i besluten och frånvaron av ordentliga besked som barn och andra kan rätta sig efter. Är det verkligen rimligt att de skall ta så lång tid att fatta beslut och ge människor en rimlig chans att anpassa sina liv? Är det verkligen rimligt att låta barn vänta så länge på besked?

Det gör mig ont att läsa om dessa båda unga människor och deras öde.

Anette


Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seBlogger.comKnuff bloggar.  Knuff om invandring - migrationsverket -  Bloggare om uppehållstillstånd -   ... Socialdemokraterna. Politometern. Folkpartiet. Centerpartiet .


torsdag 1 november 2012

Begravningen...

I en artikel på Svd läser jag att den kristna begravningen har ett budskap och att det i begravningsakten talas mer om Jesus än om den avlidne. Jag får nog erkänna att även jag, som kristen, tycker att detta är en aning märkligt. Och sorgligt. Jag har besökt begravningar, i kyrkan, där den avlidne fått ett stort utrymme. Jag har också besökt begravningar, i kyrkan, där den avlidne knappt nämnts. Det senare kändes väldigt märkligt. Och väldigt sorgligt.

Oaktat vår tro vill vi minnas de som har lämnat. Oavsett var de har gått, vill vi reflektera över vad de betyder för oss. I förfluten tid och i nutid. Vi kan se det som ett avstamp för sen, där de är med oss utifrån det de är - för oss och för andra. Att höra om deras väl, deras kärlek, deras strävanden och deras liv kan hjälpa oss att minnas, så att vi har med oss dem för sen. 

Att inte tala om den avlidne känns som om vi inte alls bryr oss om. Så vill vi väl inte ha det?

A..








  


Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seBlogger.comKnuff bloggarKnuff om - bouppteckning - Norrtälje - släktforskning    Bloggare om begravning - gamla fotografier ...Mer om bouppteckning i denna blogg.