Vaknar i ett väldigt fuktigt rum. Vår tvätt är torr, men fukten har svårt att lämna det stängda rummet. Min hals är ordenligt harklig och bränner. Jag hoppas att den inte blir värre. Jag saknar Jenny & Sofie. Det är jobbigt att vara borta ifrån dem så länge, som det nu har varit.
Resorb, solskyddsfaktor 25, heltäckande kläder, packning klar. Redo för frukostpromenad.
0700. Vi hör oväsen utanför. Det är ett kort demonstrationståg med röda flaggor. En liten ny fin bil åker på motsatt sida. Tre killar från demonstrationståget rusar fram och slår vilt med pinnar på bilen. Både fram och bakrutan slås sönder. Vi tror att det är kopplat till dagens bensinstrejk och att vreden riktas mot den som kör bil idag. Vi ser att samma vrede riktas emot rickshaförare som har sina bilar i trafik. När vi går ut ser vi att fler har fått sina bilrutor sönderslagna, för att de färdats på vägen denna morgon.
Hackan & skäran syns på de röda flaggorna de har med sig. Det är uppenbart olämpligt att köra bil idag, då riskerar man att drabbas av kommunistpartiets vrede – som här inte bara visar sig i ord utan också i kraftig fysisk handling. I staden syns knappt någon trafik; inga lastbilar och bussar och bara några få rickshor. Idag är det cyklarnas och cykelrickshornas dag. Idag – som alltid – undviker vi stora folksamlingar, särskilt dem med röda flaggor (AITUC eller hackan/skäran).Det mesta är stängt i satan (Bhubaneswar) beroende av strejken idag. Vår plan är en kort dag idag. Cuttack är målet, knappt tre mil bort.
Frukost. Onion Masala Dosa, vatten (89 rupier). Färdigfrukostade 0810. Vi är lite sena idag, men så får det vara med lång dag igår och kort dag idag.
Vi läser i tidningen att det är en landsomfattande strejt, att skolor och transporter är stängda, att järnvägen blockeras men att flyget går. I Orissas huvudstad har minst 200 bilar vandalisterats. De flesta samhällsfunktioner är stängda. Banker och bankomater likaså. Vi läser också att strejken i många andra delar av landet, t ex i Kerala, varit nästan total – alltså stängt nästan allt.
Kl 0906. Allt i sin ordning. Staden lugn. Avfärd.
Kl 1140. 30 km. Cuttack. Igen ser vi alla de stora skyltarna. "De stora skyltarnas land" som vi kallat Indien när vi rest på västra sidan. I Andhra Pradesh har skyltarna inte tagit den platsen som de gjort tidigare – men här gör de det igen. De är riktigt stora.
Kl 1222. 32 km. Hotel Silver City (500 rupier). Incheckade och klara. Lämnat ifrån mig min sista passkopia och hoppas att jag kommer ihåg att kräva den åter i morgon. Trött!
Vi slöar på stadens gator, äter Samosa (grönsaker med smördeg runt om, friterad), internettar, dricker Slice (Sofies favorit) och äter slutligen en vegetarisk Meal (ris i stora lass med grönsaksröror serverad ur kladdiga hinkar.
Kl 1547. Vi delar på en öl och vilar. Kartfunderar. Vi vill bort ifrån den stora vägen, men alternativen är få. Vi är tveksamma kring boendefrågorna, som är mycket viktiga också ställt i relation till antal cykelmil under dagen.
I Orissa tuggar många män något (drog) som ger mycket saliv och ger mycket röda tänder. Vi såg det inte i Andhra Pradesh, men ser det mycket ofta här. Vi har sett det enstaka gånger på våra tidigare resor, men aldrig så ofta som här. Här tuggar nästan varje man detta. Det är en märklig skillnad.
Vi upplever Orissas befolkning mer avvaktande än vad de var i Andhra Pradesh. De talar inte lika mycket med oss, de är mer på sin kant och de är inte lika ofta kunniga i engelska. I Andhra Pradesh var det lättare, grönare och mer prat med människorna. Ja, vi är vänligt mottagna – men ändå inte i lika hög grad som i Andhra Pradesh.
Vi har hela tiden hjälm på oss när vi cyklar. Det är inte vanligt att andra har hjälm. Ja, det är nog lag på detta (per mc), men ytterst ovanligt. De kan vara 1-6 personer på en moped/motorcykel och ingen har hjälm.
Jag tänker ofta på tro, som i religion. I Orissa ser vi ingen kristendom, inga kyrkor. Det gjorde vi ofta i Andhra Pradesh. I Indien generellt är många hinduer och deras tempelbesök och tempel är mycket viktiga platser för dem. Vi får ofta frågan om vi besökt tempel, vilket vi gör ibland men ändå inte så ofta. Häromdagen åkte vi på en motorväg, med skarpa backar, där någon stod i en backe och välsignade förbipasserande stora fordon. Pilgrimerna respekteras högt här – i Indien. Det är viktigt att åka, eller gå, till viktiga platser – för att be, för att tala till sina gudar och för att besöka templen. Det finns många olika tempel. De ser olika ut i olika delstater, men de är alltid viktiga. Varje by har ett eget tempel, litet eller stort. Jag tänker på humanisterna hemma och på alla som tycker att tro .- religion - inte är viktigt, och inte förstår hur många som tycker att det är viktigt. Och respekterar deras tro genom att argumentera emot den eller förakta den. Jag tror att människors tro (religion) är något mycket viktigt och tycker att det är oerhört viktigt att respektera denna. (Nej, jag har inte någon respekt för människor som förtrycker eller använder våld i någon form i religionens namn.)
A..
Resorb, solskyddsfaktor 25, heltäckande kläder, packning klar. Redo för frukostpromenad.
0700. Vi hör oväsen utanför. Det är ett kort demonstrationståg med röda flaggor. En liten ny fin bil åker på motsatt sida. Tre killar från demonstrationståget rusar fram och slår vilt med pinnar på bilen. Både fram och bakrutan slås sönder. Vi tror att det är kopplat till dagens bensinstrejk och att vreden riktas mot den som kör bil idag. Vi ser att samma vrede riktas emot rickshaförare som har sina bilar i trafik. När vi går ut ser vi att fler har fått sina bilrutor sönderslagna, för att de färdats på vägen denna morgon.
Hackan & skäran syns på de röda flaggorna de har med sig. Det är uppenbart olämpligt att köra bil idag, då riskerar man att drabbas av kommunistpartiets vrede – som här inte bara visar sig i ord utan också i kraftig fysisk handling. I staden syns knappt någon trafik; inga lastbilar och bussar och bara några få rickshor. Idag är det cyklarnas och cykelrickshornas dag. Idag – som alltid – undviker vi stora folksamlingar, särskilt dem med röda flaggor (AITUC eller hackan/skäran).Det mesta är stängt i satan (Bhubaneswar) beroende av strejken idag. Vår plan är en kort dag idag. Cuttack är målet, knappt tre mil bort.
Frukost. Onion Masala Dosa, vatten (89 rupier). Färdigfrukostade 0810. Vi är lite sena idag, men så får det vara med lång dag igår och kort dag idag.
Vi läser i tidningen att det är en landsomfattande strejt, att skolor och transporter är stängda, att järnvägen blockeras men att flyget går. I Orissas huvudstad har minst 200 bilar vandalisterats. De flesta samhällsfunktioner är stängda. Banker och bankomater likaså. Vi läser också att strejken i många andra delar av landet, t ex i Kerala, varit nästan total – alltså stängt nästan allt.
Kl 0906. Allt i sin ordning. Staden lugn. Avfärd.
Kl 1140. 30 km. Cuttack. Igen ser vi alla de stora skyltarna. "De stora skyltarnas land" som vi kallat Indien när vi rest på västra sidan. I Andhra Pradesh har skyltarna inte tagit den platsen som de gjort tidigare – men här gör de det igen. De är riktigt stora.
Kl 1222. 32 km. Hotel Silver City (500 rupier). Incheckade och klara. Lämnat ifrån mig min sista passkopia och hoppas att jag kommer ihåg att kräva den åter i morgon. Trött!
Vi slöar på stadens gator, äter Samosa (grönsaker med smördeg runt om, friterad), internettar, dricker Slice (Sofies favorit) och äter slutligen en vegetarisk Meal (ris i stora lass med grönsaksröror serverad ur kladdiga hinkar.
Kl 1547. Vi delar på en öl och vilar. Kartfunderar. Vi vill bort ifrån den stora vägen, men alternativen är få. Vi är tveksamma kring boendefrågorna, som är mycket viktiga också ställt i relation till antal cykelmil under dagen.
I Orissa tuggar många män något (drog) som ger mycket saliv och ger mycket röda tänder. Vi såg det inte i Andhra Pradesh, men ser det mycket ofta här. Vi har sett det enstaka gånger på våra tidigare resor, men aldrig så ofta som här. Här tuggar nästan varje man detta. Det är en märklig skillnad.
Vi upplever Orissas befolkning mer avvaktande än vad de var i Andhra Pradesh. De talar inte lika mycket med oss, de är mer på sin kant och de är inte lika ofta kunniga i engelska. I Andhra Pradesh var det lättare, grönare och mer prat med människorna. Ja, vi är vänligt mottagna – men ändå inte i lika hög grad som i Andhra Pradesh.
Vi har hela tiden hjälm på oss när vi cyklar. Det är inte vanligt att andra har hjälm. Ja, det är nog lag på detta (per mc), men ytterst ovanligt. De kan vara 1-6 personer på en moped/motorcykel och ingen har hjälm.
Jag tänker ofta på tro, som i religion. I Orissa ser vi ingen kristendom, inga kyrkor. Det gjorde vi ofta i Andhra Pradesh. I Indien generellt är många hinduer och deras tempelbesök och tempel är mycket viktiga platser för dem. Vi får ofta frågan om vi besökt tempel, vilket vi gör ibland men ändå inte så ofta. Häromdagen åkte vi på en motorväg, med skarpa backar, där någon stod i en backe och välsignade förbipasserande stora fordon. Pilgrimerna respekteras högt här – i Indien. Det är viktigt att åka, eller gå, till viktiga platser – för att be, för att tala till sina gudar och för att besöka templen. Det finns många olika tempel. De ser olika ut i olika delstater, men de är alltid viktiga. Varje by har ett eget tempel, litet eller stort. Jag tänker på humanisterna hemma och på alla som tycker att tro .- religion - inte är viktigt, och inte förstår hur många som tycker att det är viktigt. Och respekterar deras tro genom att argumentera emot den eller förakta den. Jag tror att människors tro (religion) är något mycket viktigt och tycker att det är oerhört viktigt att respektera denna. (Nej, jag har inte någon respekt för människor som förtrycker eller använder våld i någon form i religionens namn.)
A..
1 kommentar:
Det är tydligen väldigt olika de olka delarna både med läskunnighet och religion.Hänger kristendom och läskunniig del i hop? visst lät det där som en fördom men...Är varje del som en egen stat med vissa bestämmanderättigheter? har du listat ut något av det? indien intresserad
Skicka en kommentar