fredag 26 juli 2013

Krönika tidningen Helg ..


American Car Show gick av stapeln häromveckan. Vi tog en cykeltur in till Norrtälje för att titta på festen. Solen sken, vår vackra park var fylld av makalösa bilar och mängder av människor. Jag blir så glad över sådana evenemang. Tänk, så många timmar det läggs ner på pyssel med gamla bilar. De går från skrot till fantastiska konstverk. (Och ja, ibland går det tvärtom). Ja, så många timmar det läggs ner för att genomföra alla dessa fantastiska evenemang i vår stad. Tänk, så många människor som tillför tid, kraft, glädje och pengar för att detta skall kunna göras just här. Nog kan man inte annat än bli glad för denna underbara ihärdighet. Det är en himmelsk tur, att det finns sådana som gör.

Nyligen drog vi nordväst, för en utflykt över helgen. Vi slog oss ner på en liten camping, ca 2 mil från Avesta strax nära Dalälven och vid Dalarnas södra kant. Där var riktigt fint. Vi tog en cykeltur runt Färnebofjärden. Turen förde oss till Dalarna, Västmanland, Uppland och Gästrikland på en och samma cykeltur. Inte en mygga inom synhåll, men väl fantastiska vyer. En nationalpark, flera naturreservat, öppna odlade och betade landskap, skog och mark av helt olika karaktär, ljuvliga blomster, njutbara skogsvägar, stigar och otrafikerad landsväg tillsammans med lätt vajande flaggor mot den ljuvligt blå himlen och det underbart gröna landskapet. Vi bor i ett land som är fantastiskt vackert. Jag drar djupa andetag av lycka, när jag begrundar all den ljuvliga natur jag kan och får vara mitt i. Den är min. Fast den också är din. Vår allas, rent av. Så ljuvligt vackert, så rent och så fint. Det gäller att minnas ibland, att mycket av det allra vackraste finns nära. Nästan bara runt min egen knut. Nära, enkelt och tillgängligt. Ja, nästan som mitt alldeles eget.

Årets Grannsämja har precis hunnit passera. Det är ett grann-knyt-kalas där alla i vår by ansluter och bidrar. Vi upptäckte häromåret att vi inte visste vilka flera av våra grannar var. Vi talade inte med dem. Log knappt när de passerade. Det har blivit ändring på det. Nu kalasar vi tillsammans på paj, tjälknöl, färskpotatis och underbara sommartårtor, samtidigt som vi får loss alla de roligaste historierna som hänt sen sist. Plötsligt är grannarna fantastiska människor, istället för skumma figurer som passerar på vägen. Det gör verkligen sitt till för vänskapen och grannglädjen, att mötas, lyssna och njuta av mat och samtalslust en stund. Att missa detta sommaräventyr gör man inte gärna.

Nu är tid för fler evenemang, mer sommarsol, ljuvlig grönska och njutande människor i mängd. För vad vore Norrtälje och vår vackra lilla stad utan all denna sommarflärd?

Anette Grinde

 
Krönikan är publicerad i
tidningen Helg, Norrtälje Tidning 20130726
 

torsdag 25 juli 2013

En ljuvlig sommardag ...

Sol & ljuvlig värme.

Ja, då får man hålla räkningen då. Om man skall klara 50 pass på 100 dagar. Eller minst 50 och gärna fler.

Lillsystra Ida har meddelat att hon har anmält sig till Sthlm Halvmarathon i mitten av september. Känn ingen press, tänker jag, och är oerhört nära att anmäla mig själv. Ja, om jag hetsar henne till annat, så får det väl vara i sin ordning att hon hetsar tillbaka. Eller är det kanske hon som hittills har hetsat till allt?

Kanske, kanske, är det så.

A..



Från 1 till 50 på 100 dgr.
24/7 - 31/10 2013.
 25/7 #2 = drygt 10 km.
24/7 #1 = drygt 14 km.

onsdag 24 juli 2013

Önska bort Önska nytt


Önska bort
Önska nytt
Ingrid Olsson
Gilla Böcker
Isbn 9789186634285
2012

Boken innehåller korta berättelser som fångar hela livsöden.
"Har du ingen som kan komma och hämta dig?" Sköterskan la sin hand på hans axel. Han skakade på huvudet. Hans fingrar rörde vid plastpåsens handtag. Det är där hon ligger, tänkte han. Hon som kunde ha hämtat mig ligger i påsen.
En kille med sin mammans saker i en plastpåse, en tjej i en trappuppgång, en ryggsäck som är för tung för en helg i Åre. Ord som inte vill ut, något som tickar i magen, en pappa som inte får finnas.
Ingrid Olsson är författare till ett flertal böcker för barn och unga. Med de två böckerna "Blink, blink med stjärnan" och "Önska bort, önska nytt" tänjer hon gränser i både form och innehåll. En handlar om barn, en handlar om unga. Historier som går rakt in. (Gilla Böcker)

Ja, boken innehåller korta berättelser som går rakt in. Den håller mig i ett grepp, fast den bara innehåller korta historier. Korta, men känsloladdade. Starka. De innehåller kärlek, men det är som om de inte vill ta emot kärleken. Eller inte kan. Eller som om de inte kan stå ut med den, fast de längtar efter den.

Önska bort Önska nytt är lättläst. Det är gjort på en kort stund, men den sätter sig i mitt hjärta. Kärleken känns. Den som är så svårt att förhålla sig till, men som vi ändå så starkt behöver.

Älskade du. Lyssna till kärleken. Ta emot den. Kärleken är ett måste. Njut av den. Förkasta den inte.

A...

Böcker beställs bäst direkt från förlaget. Eller ännu hellre från författaren själv, förstås. Annars hos en bokhandlare som gör sig till för att bokhandlare skall finnas kvar.
 

Adlibris. Bokus. Gilla böcker.

Mer länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.se.  Knuff bloggar

Från 1 till 100 ...

Eller kanske borde det ha stått från 1 till 50 på 100 dagar?

Nåväl.

Från onsdag 2013-07-24 till torsdag 2013-10-31 ska 50 löppass genomföras. Hur eller var - barfota, med skor på löpband, utomhus, på en ljuvlig skogstig eller i en övertrafikerad stadsmiljö spelar ingen roll - bara du springer 50 pass på 100 dagar. Ja, fler kan väl gå an, men gärna inte färre. Kort eller långt avgör du själv. Du hänger väl på? Anmäl dig här!

Start idag alltså.

A..


Från 1 till 50 på 100 dgr.
24/7 - 31/10 2013.
#1 = 14 km.

Kära sommar. Jag vill tacka dig ...

Kära sommar.

Jag vill tacka dig för den ljuvliga solen. Och för värmen du sprider till oss, här uppe i det kalla norr. Jag vill tacka dig för ljuset och för värmen som mjukar upp vår kropp och vår själ. Den som gör oss vänligare till mods, som får oss att tina en aning.

Om det inte vore för solen, ljuset och värmen skulle vår natur inte kunna vara så sagolikt vacker, så färgglad och så skiftande. Ja, sommarens vackra regn spelar också roll, men det är ljuset och värmen som värmer min iskalla själ.  Jag vill tacka dig, kära sommar, för den.

Sen kommer hösten. Också det är en fantastisk tid. Kylan smyger sig sakta in. Och mörkret närmar sig. Men visst kommer de fantastiska färgerna först? Det är gult, rött, brunt och grönt i ett underbart färgsprakeri. Det är ändå lite skönt att sätta på sig den varma tröjan till skydd mot kylan. Att kura ihop sig lite, tända vackra ljus och dricka en varm kopp te när det mörknar så sakta på kvällen är ju ändå inte att tänka på i sommartid. Ja, hösten är en vacker tid. Jag kan redan nu längta efter känslan att gå genom den stora högen fallna höstlöv. Höra det sköna ljudet när de sakta bryts ner under mina steg. Som snö, men ändå inte. Den känslan skulle jag sakna om jag inte då var här.

Vintern, ja den ljuva vintern. Den vita och bistert kalla. Den där luften är iskall, klar och skön. Den där det gnistrar vackert över nejden de få timmar solen kryper upp vid horisonten. Vintern, när vi kan skida nerför backen. Eller våndas över en aldrig sinande snömängd, som tär på sinne och ork. Hur oändligt vackert allt det vita än är. Nej, utan vår vita och bistra vinter vill jag ändå inte vara. Men kanske behöver hon inte vara så oändligt lång?

Ja, våren är också en ljuvlig tid. Då vi gått från sommar till höst och vidare till vinter är det dags att få tina en aning igen. Då, precis när det räcker. Precis när vi alldeles har fått nog, så kommer den, minsann. Det är då det sprudlar i naturen. Det växer och frodas. Ja, det fullkomligt exploderar av naturkraft, så att vi nästan kan se från sekund till sekund hur det ändras allteftersom. Ja, det ger mig hopp om att sommaren, med all dess ljus och värme, snart är här. Våren är en underbart fantastisk tid. Utan den vill jag verkligen inte vara.

Men, du kära sommar. Trots alla de andra årstidernas plats i våra liv, när vi nu bor där vi bor och är där vi är, så tror jag ändå att jag tycker om dig allra mest. Din ljuva soliga värme värmer min själ. Ja, jag behöver dig så väl.

Anette Grinde


Mer länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.se.  Knuff bloggar

tisdag 23 juli 2013

En enad styrka vandrar mot samma mål ....

FNs resolution 1325 antogs år 2000, där kvinnor, fred och säkerhet ligger i fokus. Som en följd av resolutionen bildades, år 2003, Operation 1325. Dess syfte är helt enkelt att förverkliga resolutionen. Operation 1325 är en svensk förening, en paraplyorganisation, som idag har sex medlemmar. Medlemmarna består av organisationer, som i sin tur omsluter mer än 8000 medlemmar. De sex medlemmarna är; IKFF (Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet), KFF (Kvinnor för Fred), UN Women Sverige, RIFFI (Riksförbundet Internationella Föreningar För Invandrarkvinnor), SEK (Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd) och SKV (Svenska kvinnors Vänsterförbund). 

Operation 1325 samarbetar också med Sveriges Kvinnolobby, som är adjungerad till styrelsen. Sammantaget består paraplyorganisationen därmed av ett stort antal medlemmar genom de aktiva kvinnoorganisationer som ingår i föreningen. Varje organisation har också frågan som sin egen, även om de gemensamt driver frågan genom paraplyorganisationen. Det ena utesluter inte det andra.

Fokus i FNs resolution 1325 är kvinnor, fred och säkerhet. För att åstadkomma en hållbar fred och säkerhet i världens konfliktområden krävs kvinnors medverkan. Genom resolutionen uppmärksammas detta, men ställer inte absoluta krav. Det finns heller inga specifika sanktioner om resolutionen inte följs. Mer än ett allmänt åtlöje när det inte görs. För visst är det förfärande fånigt, att den inte är genomförd med hull och hår?

Säkerhetsrådet uppmanar enträget medlemsstaterna att se till att kvinnor i ökad utsträckning deltar på alla beslutsnivåer i nationella, regionala och internationella institutioner och mekanismer för förebyggande, hantering och lösning av konflikter.

Ja, kvinnorna skall vara med i alla beslutsnivåer. För hållbar fred krävs att hela befolkningen är representerad. Att man låter alla komma till tals. Och att man ser de olika gruppernas förutsättningar och behov. Och skapar fred, säkerhet och trygghet för alla. Det kan inte göras om alla inte är med.

Säkerhetsrådet understryker att alla stater är skyldiga att avskaffa strafflöshet och att lagföra alla personer som anklagas för folkmord, brott mot mänskligheten samt krigsförbrytelsen, däribland brott som sammanhänger med sexuellt och annat våld mot kvinnor och flickor, och betonar i detta hänseende nödvändigheten av att, där så är möjligt, undanta dessa brott från amnesti.

Ja, våld mot kvinnor är inte i sin ordning. Aldrig. Våld mot kvinnor, barn och familjer för att söndra i samhället är inte i sin ordning. Det är inte i sin ordning oavsett skäl. Att använda våld mot kvinnor och barn i krig eller av andra skäl, är något av det fegaste och mest fruktansvärda man kan göra. Det är förundrande att män, ja, i huvudsak män, tar till detta grepp. Det är också förundrande att de i många fall inte straffas och att ledningen medverkar till att straffrihet råder.

När människor träter är det av stor vikt att de ser andra som unika individer, med rätt till liv och säkerhet. När kriget, frustrationen och rädslan tränger in i människornas vardag förändras deras sinnen. Våldsamheterna eskalerar. Den grundläggande moralen flyttar sina gränser. De blir något annat. Då är det viktigt att det finns människor omkring som behåller gränserna. Som låter de juridiska skyddsmurarna vara synliga och berätta inom vilka gränser vi får röra oss.

En enad styrka - män och kvinnor, sida vid sida - behöver vandra mot samma mål. Där fred råder och där säkerhet för alla är målsättningen. I varje forum måste alla - män och kvinnor - vara representerade. Annars kan vi inte nå dithän. Vi måste se allas sidor, män och kvinnor, unga och gamla. Vi måste se, respektera och arbeta för varandras väl. Inte bara mitt. Eller ditt. Utan för allas väl.

Operation 1325 består av en enad styrka. Kvinnorna i medlemsorganisationerna har enats om att arbeta för allas väl. De längtar till den stund är kommen när alla andra vill så också. De arbetar aktivt för att vi skall nå dithän.

För att fred och säkerhet skall vara möjligt krävs kvinnors medverkan i samtliga beslutsforum som talar om fred och om förebyggande av konflikter. Före, mitt i krisen och i efterarbetet. Så ja, det är dit vi är på väg. Som en enad styrka.

A..





Idag ...

 
Idag står det njutning på agendan.
 
Glädje, lyckospår och njutning.
 
Det står samma sak i morgon.
 
Och dagen därpå också.
 
 
A..

måndag 22 juli 2013

Handbok i jämställdhet...

Handbok i jämställdhet
Praktiska råd vi internationella insatser
Isbn 978 91 7253 396 7
2008
Räddningsverket

Det är som om man inte förstår det alldeles självklara, tänker jag när jag läser de inledande texterna. Det är ju ändå för märkligt. Om det finns män, kvinnor och barn i ett samhälle, så måste man se och utveckla samhället efter just det. Där måste finnas trygghet och goda livsvillkor för alla. Och alla måste kunna vara delaktiga.

Om det är brinnande krig så har män, kvinnor och barn helt olika förutsättningar att klara sin vardag. Om de skall passera en flod, där det finns - eller inte finns - en bro, så har män, kvinnor och barn många gånger helt olika möjligheter att färdas på eller över den och därmed att nyttja den på ett bra sätt. Säkerheten behöver därmed begrundas utifrån de olika personernas eller gruppernas perspektiv, för att det skall bli bra. Om de skall samla ved, ordna mat, begrunda sin skolgång, hämta vatten, passa sig för minor i naturen eller skydda sig från motståndets soldater i krig - så har de alla olika förutsättningar. Hänsyn måste tas till alla, när man utformar de bästa förutsättningarna för deras väl.

Räddningsverket - nu MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) - har som mål att genusperspektivet skall genomsyra den internationella verksamheten, vare sig de finns i en konfliktsituation eller i ett katastrofområde. Kvinnor måste, t ex, själva vara med och formulera de problem och behov som finns, för att utforma de bästa lösningarna för dem och för barnen i deras närhet. Görs det, mån tro?

Det är oerhört viktigt att vara medveten om att kvinnors och mäns villkor ser olika ut och att en konflikt eller katastrof därmed kan få helt olika konsekvenser för dem. Att lyssna på alla grupper, är därmed helt nödvändigt.

Frågan är hur man gör.

Två tredjedelar av de som dog i tsunamin var kvinnor. För att de inte kan simma, för att de bär kläder olämpliga för simning och för att de tar hand om barnen. Många av männen befann sig ute på havet, och var därmed mer skyddade.

Kvinnor letar ved och hämtar vatten till familjens hushåll. De får vandra långt hemifrån. Ibland följer barnen med. Ibland är markerna fyllda av minor. Och ibland ser minorna ut som små och spännande leksaker.

Får kvinnor tala med eller umgås med män eller krävs det att de har sin make eller förälder med sig? På vilka platser träffas kvinnorna? På vilka platser träffas männen? Kan de mötas på samma plats? Är mötet farligt för någon av dem? På vilket sätt?

MSB har en uppförandekod som gäller för all personal som deltar i verkets insatser. Utgångspunkten är tanken om alla människors lika värde oavsett kön, etniskt ursprung, sexuell läggning, politisk åskådning eller funktionshinder. Glädjande är att de har nolltolerans vad gäller överträdelser av uppförandekoden. Den som bryter mot koden blir hemskickad och får inte åka ut i fält igen. Låt oss hoppas att det är så också i praktiken och inte bara vad som är noterat i svart på vitt.

Finns denna skrift i en nyare upplaga, tro?

A..








 

lördag 20 juli 2013

Guantanamo

DN idag. Om Guantanamo. Ja, vad säger man?

Vad säger man om mänskliga rättigheter? Om tortyr? Om rättvisa rättegångar? Om människovärde? Om fred på jorden?

Ja, USA, vad säger man?

Stäng Guantanamo. Nu.
Avsluta alla former av tortyr. Nu.
Sluta avlyssna världen. Nu.
Montera ner alla era kärnvapen. Nu.

A..

 

fredag 19 juli 2013

Det närmar sig krönikedags igen ..

Det närmar sig krönikedags igen, och jag lider nu av idétorka. Inom en dag eller två måste jag skriva något som känns bra, något om rörelse och kanske också om föreningslivet. Något om glädje och människor som tillför till min dag.

Något om sådant som gör mig glad.

Glad blir jag av aktiv rörelse, föreningsaktiva människor som tillför till andra och också den fest som står för dörren här hos oss.

Årets Grannsämja skall snart gå av stapeln. Den ser vi fram emot minsann.

A..

torsdag 18 juli 2013

Bombay Boulevard - Håkan Elofsson

"När Håkan Elofsson fotograferar utgår han från miljön och ögonblicket och i det akuta nuläget slår han på sina sinnen. Kameran kan vara nyckeln till andras liv, samtidigt fungerar den som hans sköld och legitimerar hans närvaro. Det skulle kunna vara någon annanstans i världen, men nu är det en resa utmed Bombay Boulevard." - Fotografiska muséet, Sthlm, 28 juni - 11 augusti, 2013.

Jag hör bruset. Jag känner färgernas kraft. Dofterna väller över mig, genom bilderna. Indien känns och hörs. Indien påverkar mig. Indien fyller mig med glädje, fasa och förundran.

Jag betraktar Håkan Elofssons bilder, som just nu hänger på Fotografiska muséet i Sthlm. De får mig att minnas bruset, färgerna, lukterna, fattigdomen, glädjen - och det faktum att vår världs resurser och människornas förutsättningar är fruktansvärt orättvist fördelade.

Bilderna får mig att frustreras och längta. Minnas färgerna och bruset, men också kvinnornas och barnens liv på gatan. Ja, också männens. Jag minns de som sover under en filt vid husväggen i staden och gör sin morgontoalett mitt framför oss på trottoaren. De som letar bland soporna, de som envist och påträngande sträcker ut handen i en bön om en peng. När jag blundar ser jag dem framför mig. Känner känslan som fångar mig. Oförmågan, samvetet, frustrationen, ofullkomligheten.

Håkan Elofssons bilder blir, med kunskapen om hur det ser ut i verkligheten, otroligt påträngande. Jag känner dofterna och ser glädjen. Och den makalösa maktlösheten i min oförmåga att förändra vår orättvisa värld.

A..


Länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.se.  Knuff bloggar.  Knuff om Fotografiska museet - Indien -  Bloggare om  Fotograf Håkan Elofsson - fattigdom -  ...  My News Desk ... Elofsson bild...

Vi cyklar sakta genom landskapet.


Vi cyklar sakta genom landskapet. Vi njuter av de fantastiska färgerna, naturens välbefinnande och arbetets kraft. Vi ser människorna arbeta på fälten, sida vid sida, och vi tänker att det är härligt att de har ett arbete att gå till. Grönskan är ljuvlig där riset frodas. På lott efter lott. Sida vid sida.

Ett stycke senare är alla grönska som bortblåst. Markerna är torra. Vattnet är någon annanstans. Jag undrar var. Vi cyklar vidare. Plötsligt kommer de stora dammarna. De ligger sida vid sida, i stora områden. Vi ser att arbetet pågår med att bygga nya dammar. Vi ser väldigt få som arbetar. Det finns inga grönskande fält kvar att bruka.

I de vattenfyllda dammarna slår de syresättande propellrarna runt vattnet i dammen. För annars kan räkorna inte leva. Som tack för räkornas ankomst saknar människorna jord att bruka och ett arbete att gå till. Naturen är inte längre vacker. Jag betraktar den med fasa, ur många perspektiv.

Strax bortom nästa krök rinner floden. Den är nästan torrlagd. Kvinnorna tvättar i den tunna vattenfåra som ännu sakta rinner fram. Det färgglatt vackra och långa sarityget ligger på tork i sanden. Nästan allt vatten har omdirigerats till räkdammarna. I tider av lite regn, när flodvattnet sinar, känns det absurt att vattnet inte kommer fler till del. Räkdammsvattnet går knappast att tvätta i. Eller att dricka. Eller att göda sina åkrar med, om sådana ens finns kvar.

Sorgen växer i mig när jag ser dammarna ta över det vackra landskapet.

I de fattiga delstaterna längs Indiens östra kust tar människorna de möjligheter de kan till att tjäna en slant just där, just då. Kanske var ersättningen för marken så frestande att de trodde att de skulle kunna förändra sin situation. Kanske slog missväxten till och de blev tvungna, för att få mat på bordet. Kanske blev det omgivande tvånget hårt, eftersom grannen sålt och det ändå inte fanns något vatten kvar till risfälten.

Vi vet inte varför eller hur de stora räkodlingarna lyckas växa fram där kulturen annars bjuder bruk av jorden i små familjebrukade lotter. Vi cyklar vidare genom landskapet, funderande och resonerande med olika personlig riktning.

Inte ens vi, två vänner per cykel genom det fantastiska indiska landskapet, är överens om vad som kan vara bra för människornas och naturens väl. Hur skall då alla de som lever just där kunna enas och göra det bästa för naturens och sitt eget väl?

A..


(Den senaste cykelturen i Indien företogs i jan/mars 2013, läs mer här)
 

 

Länkar & sånt;  
Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seBlogger.comKnuff bloggar.  Knuff om äganderätt - Indien -  Bloggare om  räkodlingar - fattigdom -  ...  Miljömagasinet. Wikipedia om tidningen.

 

 
 
 


onsdag 17 juli 2013

Som helvetet på jorden ...

Som helvetet på jorden är reportaget rubricerat. Det som beskriver rohingyafolkets situation i Burma. Reportaget finns i OmVärlden nr 1/2013 och handlar om det utstötta folket. Jonas Gratzer hade besökt västra Burma. Han var skakad av det han sett.

Rohingyas är statslösa och utsatta för övergrepp och förtryck i det land de vill se som sitt. Eftersom de alltid varit här. Fötts och bott här, i generationer. De har ingen trygg plats att bo och leva på.

Reportaget visar bilder från uppsamlingsläger där människor bor, utan att äga något och utan att kunna leva ett drägligt liv. Har de mat, bostad, trygghet, arbete, rent vatten, toaletter, semester i en solstol med en paraplydrink i handen, med mera - nej, allt fattas dessa människor.

Och vi sitter tysta på våra stolar, förfasas en stund och låter det fortgå.

A..

Uteslut inte...

Uteslut inte den som vill. Bjud in. Samla kompetensen och begrunda hur vi kan göra för att bilden skall bli större, tydligare och mer för oss alla. När vi utesluter människor förlorar vi den kompetens som de bär. Vi vet inte vad de kan bidra med om vi inte nogsamt lyssnar och lär.

Varje individ bär en enastående kompetens. Hen kan bidra. Lägga till - till det vi har. Skapa nya riktningar. Tillföra glädje och energi. Om vi låter hen göra just det.

Arbetet i STFs nomineringskommitté är obehagligt. Det blir mer och mer obehagligt, ju mer jag tänker på det. Där är vårt uppdrag att utesluta människor som vill vara engagerade. Det är vårt uppdrag att bedöma och gradera dem. Att ställa dem mot varandra. Sätta plus och minus, och välja bort. Genom ett enkelt penseldrag, ett ögonblicks verk, tar vi bort någon från gemenskapen och engagemanget. Vi kan därigenom skada någon som lagt oändligt mycket energi och glöd i vår rörelse. Någon som bidrar och gör, till skillnad från så många andra.

När jag bara bemöts med tystnad i mitt samtal eller mitt görande dalar min glöd. När jag bemöts med ord och handling som bär positiv kraft, stärks jag och kan prestera mer. När jag får ett nej, vänder jag mig om och går en annan väg. Ibland mot samma mål, men på en annan väg. Men ibland vänder jag mig mot ett helt annat mål. Då förlorar rörelsen just den som har sagt nej - den kraft jag bär. Den kan inte ersättas av någon annans. Någon annan kan tillföra, ja. Nästan lika, men ändå helt olika. Eftersom vi alla bär helt olika kompetens, tankar och göranden kan vi inte ersättas för att få samma kraft.

Ibland ses vi som ersättbara. Det är vi inte. Inte jag, inte du och inte heller den som står vid din sida. Vi är helt unika. Var och en spelar roll.

Att då välja bort ter sig som ett ofantligt stort resursslöseri. Att välja bort skadar både rörelsen och individen. Låt oss avstå från att välja bort. Låt istället den som vill, vara med.

Nomineringskommittén arbetar med att välja bort. Detta görs trots att regelsystemet säger att var och en kan väljas. Det är tveksamt om det är rätt att de kan väljas om de inte nominerats (av sig själva eller av någon annan), även om det hävdas så. Men, de kan i varje fall väljas om de nominerats. För mig betyder det att de måste synas i valprocessen. De måste synas i tidningen och de måste synas på nätet. Tillsammans med alla de som kommittén inte har valt bort.

För mig ter sig regelsystemet kring nomineringarna märkliga. Å ena sidan skall det finnas ett visst antal valbara personer till röstning. Kommittén skall välja bort bland människor som visat kraft och energi. Sådana som vill. Å andra sidan kan var och en väljas. Kanske t o m även personer som inte har nominerats.

Låt oss hoppas att några utmanar systemet. Låt oss hoppas att någon skriver en motion kring detta, där tanke, handling och hjärta finns med. Och låt oss hoppas att någon ser till att välja några som inte finns med på nomineringskommitténs lista.

Människor som vill skall inte väljas bort. De skall få möjligheten att väljas in. De skall få möjligheten att visa att de kan och vill.

A..


Länkar & sån´t. Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. * NT-bloggar.

måndag 15 juli 2013

Jag läser i Miljömagasinet ...

Jag läser i Miljömagasinet (nr 28/2013) om Martin Smedjeback. Han talar om ickevåld och civil olydnad. Ja, han talar inte bara. Han gör också, till skillnad från många andra. Han gör och tar ansvar för sina handlingar. En konsekvens är t ex några fängelsestraff. Poängen med aktiviteterna är att göra, visa, tala och ta ansvar för handlingen. För att visa omvärlden hur skadligt vi lever. Aktiviteter som visar den skadliga vapenindustrin - den som dödar, skadar, skrämmer och förstör - står högt på agendan. Men det gör också frågan om aktivt ickevåld, alltså frånvaro av fysiskt och psykiskt våld och aktiva handlingar för en bättre värld.

Han är duktig på att skapa uppmärksamhet. Det skapar också uppmärksamhet i förhållande till företeelserna och det i sig skapar nya tankar, diskussion och flera aktiva.

Jag hoppas att han drar många människor till sina kurser, eftersom jag tror att det skapar fler tankar och mer kunskap hos de som deltar. Ju fler som är med på tåget, desto bättre. För en vänligare värld.

Heja Heja.

A..



Intressant . Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Blogger.com. Knuff om ickevåld - flyktingar  - Annika Spalde. Bloggare om ickevåld - flyktingpolitik. Politometern.se   Wikipedia. Bloggar.se om ickevåld. - fredsrörelser. - yttrandefrihet. Genderforce. Kristna Fredsbloggen.

söndag 14 juli 2013

Aktiv rörelse med god vän, är inte fy skam ...

Så.
25,94 km får duga för idag.
Det såg mörkt ut ett tag. Himlen var allvarligt dyster, men vi samlade ihop oss själva, lite ryggsäckspackning och tog bilen bort till Roslagsbro kyrka. Därifrån tog vi sköna springsteg i det höga gräset längs Roslagsleden bort mot Hov (eller heter det Hof?). Strax är vägen mer väg och man slipper det höga kittliga gräset. Vi fortsätter förbi Gräfsta och är snart nära backen upp mot Porshanken. Vi svänger höger och följer Roslagsleden på de fina stigarna som kräver närvaro och full koll på fötterna. Det är härligt att springa på dessa stigar. Man blir glad av att springa på slingrande stigar fulla med rötter, kottar, berg i dagen och tvära kurvor.

Löparvännen vill ha några extra km i sina löparben, så vi tog leden förbi Färsna och vidare mot Vigelsjö, innan vi drar mot Norrtälje centrum och vidare mot Ica Norrköp dit vi skall innan hemfärd. Jag var helt säker på att leden följde elljusspåret, men rätt som det var insåg jag att jag hade fel. Markeringarna försvann. Nere vid viadukten skulle vi ha hållit höger och rundat sjön Ludden, istället för att följa elljusspåret. Vi får ta omtag en annan gång och reka en gång till inför kommande års Jättelångt. Någon gång skall det väl ändå bli rätt?

Nåväl. Hemåtfärden inleddes med pakethämtning på Ica Norrköp, handling och sedan spring åter till bilen vid Roslagsbro kyrka. Paketet innehöll en vagn, att springa med, så nu kan löpning ske även med packning, handling eller annat nödvändigt (eller onödigt) bagage.

Ja, drygt 25 km löpning får duga för idag. Aktiv rörelse med god vän, är inte fy skam. Det gör mig glad. Inget regn, trots hotfulla moln.

Jag får tacka löparvännen för ännu en god tur.

A..


Länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seBlogger.comKnuff bloggar.  Knuff om naturupplevelser -  Bloggare om  löpning - Roslagsleden  * Vandra Roslagsleden. * Roslagsleden. * Calazo Förlag (säljer en ny bok om att vandra på Roslagsleden. * Utekartan (har Roslagsleden utmärkt).

Sommar. 44 km. Glass .....

Sommar.
Ljuvligt blå himmel, kortbyxor och kortärmad tröja. En lagom blid vind.
American Car Show.
Glass innan den sköna återfärden hem.

Hemma belönar vi oss med ljuvlig färskpotatis i ugn med olivolja, lök och tomater, toppat med fantastisk lax. Saint Clair, Chardonnay, i ljuvlig ton följer måltiden och ger den lite extra. Solen sjunker sakta ner bakom det oansade äppelträdet. Kvällen är vidunderligt skön.

Gammaldags vaniljglass lägger sig som ljuv musik över rabarberpajen som får avsluta måltiden. En liten dos konjak och päronlikör ger känslan en förnyad riktning innan vi granskar sommarkalendern, klurar över aktiviteter under hösten och ordar kring morgondagens aktiviteter. Slavdrivaren skall gräva diken medan jag skall besöka hembygdsgårdens sommargudstjänst innan söndagspasset börjar.

En bra dag går mot sitt slut. 44 km cykel är avsevärt bättre än ingenting.

Vi när hopp om ännu en fantastisk dag, när nästa dag gryr.

A..
Lördag 20130713


Länkar & sån´t. Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se.* Kulturarv Stockholm . se * Roslagsbro hembygdsförening (St Eriks Gille).

 

lördag 13 juli 2013

Ingen fred utan kvinnor ...

I Sydsvenskan skriver Drude Dahlerup, Birgitta Holst Alani och Maj Britt Theorin om aktuella frågor. Temat för dagen är Ingen fred utan kvinnor.

De talar om Egypten och Tunisien. Och konstaterar att kvinnorna inte är där de skall vara. Att de inte kan väljas in. De talar om grusade förhoppningar, men att där ändå finns hopp. De talar om mod.

Ja. Eller nej. Det blir ingen fred när kvinnorna inte är med. Det handlar om kvinnors mänskliga rättigheter och det handlar också om att ta del av allas - män och kvinnors - kompetens för att hitta rätt väg genom svårigheterna. Svårigheterna att nå fred, när allas frågeställningar inte är med, är uppenbara. Tänk, att det självklarar fortfarande är en så svår fråga.

Till varje ny post som handlar om fred och säkerhet måste det finnas flera förslag på kandidater - lika många män som kvinnor. I varje förhandling måste varje part vara representerad av lika många kvinnor som män. I varje beslutande och ledande organ måste det finnas lika många kvinnor som män. Alltid, och utan undantag. Hur trovärdigt blir det annars? Och hur hållbart blir det?

Bortsett från detta fanns barnen på plats i FN igår. Malala Yousafzai talade för alla, inte bara för sig själv. Rättigheten till utbildning är grundläggande och självklar. Tänk, att det är en fråga man måste strida om. Något så helt självklart, men ändå så omöjligt för många.

Nog lever vi i en förunderlig värld.

A..

 

söndag 7 juli 2013

30 km.

Så. Idag var det riktigt varmt. Typ 28 grader eller så. Gassigt. Nej, vi klagar inte på värmen, men det var nästan väl varmt för en springtur. Särskilt om man startar mitt på dagen. Så mycket skugga stod inte att finna.

Vi styrde kosan mot Älmsta, längs Roslagsleden via Brevik, Bagghusbron och den mest lättsprungna biten längs kanalen upp mot Älmsta. Vi fick många glada vinkningar från båtåkarna i kanalen, liksom också från alla de som var ute på en stillsam sommarpromenad. Rysligt fint.

Upp till Älmsta var det nästan prick 15 km. Vi vände vid bron, drog samma väg tillbaka till Bagghusbron men slank sen in på Edblads för kaffe & glass som ett nödvändigt energitillskott på hemvägen. Ja, det behövdes nog. Det var en aning stolpigt i benen för att komma igång igen efter stoppet, men vi lyckades ändå pinna på den sista milen hem. Det är onekligen lättare när man är två. Slavdrivarkamraten är ganska bra att ha med sig på turen. Utan honom kom jag nog inte i mål.

Löpning 30 km två gånger denna vecka, känns inte som fy skam. Det får duga för en sån som mig.

Tycker jag.

A..

 

Kvinnor saknas ...

OmVärlden (nr 4-2013). Jag läser om mitt Indien. Det land jag tycker väldigt mycket om, men också frustreras över. Det är ett land där orättvisorna mot kvinnorna flödar. Och därmed också mot barnen, männen och familjerna.

Där orättvisorna mot kvinnornas finns, finns också orättvisan mot samhället i stort. Orättvisan mot kvinnorna gör att samhället inte kan utvecklas, frodas och grönska som det annars skulle kunna. Som det skulle kunna, om allas väl och kunskap kom till sin rätt. Om alla fick bidra, ta del och lägga till utifrån den kunskap de bär.

I artikeln i OmVärlden talas om att kvinnor saknas. Det talas om aborter av flickfoster, hemgifter som ruinerar familjer som har döttrar och om kvinnorna som tvingas gifta sig med flera bröder eftersom det saknas kvinnor i samhället. Det talas om en hög mödradödlighet p g a osäkra aborter. 2011 gick det 914 födda flickor på 1000 födda pojkar. Artikeln, uppmärksamheten kring problematiken, är viktig.

Sista ordet, i Omvärlden nr 4-2013, går till Shailaja Chandra. Hon talar om att våldtäkterna i Indien kan bli en brytpunkt. Att händelserna skapade en enorm uppmärksamhet och folkstorm emot våldet och orättvisorna mot kvinnorna.

Låt oss hoppas att folkstormen inte lägger sig, utan att fokus hålls kvar för kvinnors rättigheter. Den omfattande diskriminineringen som finns i Indien (och på många andra platser i världen) måste få ett slut. Okunskapen i rättsväsendet, särbehandlingen av söner i jmf med döttrar, hemgifterna, skillnaden mellan män och kvinnors rättigheter i ägande och attityderna gentemot kvinnan i samhället är några av de frågor som måste förändras. Det är inte gjort i en handvändning, men det måste ske. Det måste ta fart och ligga kvar högt på dagordningen.

Från vår senaste resa minns jag kvinnorna, vars ansikten var förstörda. Vi såg det flera gånger under vår färd längs den östra indiska kusten. Vi såg skadorna och hur illa de läkt. Vi fasade i tanken kring  hur ont det måste har gjort och vilken pina dessa kvinnor måste har utsatts för innan, under och efter dessa händelser. Varför måste det ske? Varför har vi inte kommit längre i arbetet för trygghet världen runt?

Kvinnors väl är en viktig fråga. Inte bara för kvinnan. Utan för samhället i stort.

Av rättvisa mår vi alla väl.

Anette


Länkar & sånt;  
Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seKnuff bloggar.  Knuff om Omvärlden -  Bloggare om  aborter - IndienUN Women (månar om kvinnors väl) ... 

lördag 6 juli 2013

Stick ut och spring, vetja...

Vart vi än vänder oss talas det om löpning. Till slut får man le.

Jag får ett sms från Ida som säger att det är kris. En löparsko är försvunnen. Är det månne Xanti som har ätit upp den? Jag hoppas att hon hittar den, annars får hon lov att köpa ett nytt par igen. Eller springa i de gamla. En försvunnen sko kan inte hindra en så viktig syssla.

Malin drömde att hon skulle springa med mig (fast jag inte ville). Hon drömde att hon var barfota och hade löparskorna i ryggsäcken. Barfotalöpning (eller barfotaskor) sägs vara bra, så där är hon på rätt väg.

Mari sade igår att det var för varmt, men att hon skulle springa idag. Kanske får jag kolla om det är gjort.

Kicki sprang 2 mil häromdagen, så hon håller igång som hon ska. Bra så.

Sofie var lite sur för att hon var tvungen att bryta sin fina svit av löpning, den som flöt så fint dag efter dag. Kanske var det ändå bra att hon vilade en dag eller två, så att hon inte drabbas av någon onödig skada. Det är bra att vila ibland, även om det är ljuvligt att springa igen och igen.

Också Jenny har fått på sig sina springskor. Ja, det är hög tid nu när Tjejmilen närmar sig snart.

Karin är tyst. Hon har semester, men jag undrar om hon springer som hon ska. Som personlig coach kanske jag ändå måste kolla hur det går. (Ja, hon springer. Så klart det går bra!)

Carina & Kristina har sprungit fantastiskt långt. Jag blir avundsjuk så jag nästan dånar av deras prestation. Tänk, att ha en kropp som håller för flera hundra mil på ett bräde.

Ja, till slut får man le. Vart vi än vänder oss är det någon som talar med oss om löpning och ibland också om cykling, förstås. Det sprider sig minsann.

Man blir glad av sån´t.

A..



 

fredag 5 juli 2013

Det borde vara fler sådana som du ...

Jag är engagerad i en del föreningar. Jag tycker att föreningslivet är viktigt. Men, ibland blir jag en aning frustrerad. En stor anledning till frustrationen är svårigheten att få svar av människor som är med. - Med i styrelsen, med som medlem i föreningen eller som har något annat åtagande med anledning av föreningens existens. Det gör det hela en aning tungt.

När någon hör av sig till mig med anledning av föreningsarbetet, t ex per mail, så gör jag mitt yttersta för att svara. När jag hör av mig till styrelseledamöterna i de föreningar jag är delaktig i så möts jag oftast av tystnad. Det gör att jag inte vet om de läst informationen, om de har någon åsikt, om jag kan bestämma alldeles själv och de ändå tar ansvar eller om jag är ute och cyklar. Oavsett vilket skälet är, så får jag mycket sällan något svar.

Som sittande i en styrelse är du ansvarig för det som sker där. Om du inte svarar eller inte bryr dig om, så är du fortfarande ansvarig. Du gör det svårare för resten av styrelsen, eller för den som försöker engagera dig, genom att bara sitta tyst. Ett svar kostar bara lite, lite tid - men skapar oerhört mycket mer för mottagaren.

Idag fick jag ett svar från en kvinna, som vänligt tackade nej. Hennes mail gjorde mig bekymrad, för att hon tackade nej, men det gjorde mig också glad. Hon tog sig tid, hon förklarade varför och hon tackade mig för mitt engagemang. Hennes ord - "Än en gång tack för att du är så engagerad så att du hör av dig. Det borde vara fler sådana som du där ute i samhället. Det ideella engagemanget är så viktigt." - värmer och gör mig glad.

Ja, man blir glad av sån´t.

Anette


Konsten är att göra det långsamt...

Konsten är att göra det långsamt.
Springa alltså. Eller springa långt.
Konsten att springa långt är att göra det långsamt.
För då skall det ju gå att springa långt.
Långsamt.
Det skall jag tänka på nästa gång.
Typ i morgon.

A..

torsdag 4 juli 2013

Jag var helt enkelt tvungen...

Jag var helt enkelt tvungen att springa idag, eftersom jag annars hamnade för långt efter slavdrivaren, sett ur veckodosperspektiv. Det kan ju inte gå för sig. Då lär jag ju aldrig klå honom igen. Dessutom var jag tvungen att ta mig in till staden för att köpa en present till lördagens kalas och det är onödigt naturförstörande att köra bil när man absolut inte måste. Så jag drog på mig löparskorna och knöt på mig ryggsäcken. Jag hade nu velat haft en löparvagn, så att jag kunde handla lite mer än bara sådant som kunde bäras i ryggsäcken. Men, inte det inte. En annan gång kanske.

In till staden gick bra. Det gäller att hålla en lagom takt och inte tro att man skall palla att springa raskt. Roslagsleden från Roslagsbro kyrka och in mot Norrtälje är fin att springa på. Hem började det att trassla en aning, så jag fick begära handräckning den sista biten. 30 km får ändå duga.

Löpning är ändå fantastiskt skönt. Löpvila får dock gälla i morgon. Kanske kan man cykla istället? Ja, jag får väl ordna årsredovisningen först och se om det blir tid över för cykelturen sen.

Anette


Länkar & sån´t.
Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. * NT-bloggar.

 

tisdag 2 juli 2013

Det löser sig säkert ...

Det löser sig säkert - heter civila samhällets skuggberedning till försvarsberedningen, skriven 2013. Du hittar den på IKFFs hemsida (IKFF.se)

I dokumentet återfinns reaktioner från några av de civila samhällets aktörer. Medverkande är; Civilförsvarsförbundet, Diakonia, Greenpeace, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF), Kristna Fredsrörelsen, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, Svenska Läkare mot Kärnvapen, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen och Östgruppen.  IKFF, som ansvarar för skriften i stort, skriver att de även fortsättningsvis kommer att arbeta för att det civila samhällets röst finns med i debatten. - Det känns, för mig, viktigt och bra. Jag hör att de talar om viktiga frågor.

Civilförsvarsförbundet inleder med det viktiga observandumet att medborgarnas kraft måste tas tillvara när den framtida försvarpolitiken formas. De noterar också att svenskarnas egna krishanteringsförmåga tunnas ut med anledning av den kraftigt minskade försvarsutbildningen (värnplikten). Hur är allmänheten förberedd på allmänna och svåra kriser? Ja, det känns om en relevant fråga. Kommer vi alla att stå handfallna vid en samhällskris? Nej, sannolikt inte alla - men ändå väldigt många. Hur utbildas vi till att inte stå handfallna? För mig är det skrämmande läsning att vi bara skall lita till vad myndigheterna skall göra. Civilförsvarsförbundet lyfter fram vikten av medvetna, informerade och förberedda medborgare som grund för samhällets styrka, förutom det allmännas insats. Låt oss tillsammans insistera på detta - som i utbildning för ett medvetnare och kunnigare folk som också kan ta hand om sig själva och sina medmänniskor i tider av kris.

I skriften ordar Greenpeace om kärnkraften. Deras insikter kring säkerheten bör ge anledning till allvarlig reflektion i försvarsberedningen. Varför skall människors liv och hälsa äventyras för produktion av el? Skall vi inte hellre lägga våra resurser på sådant som inte är livsfarligt - och som är näst intill omöjligt ur ett säkerhetsperspektiv?

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) påpekar, igen och igen, att mansdominansen och exkluderingen av kvinnor är ett hot mot fred och säkerhet i världen. Fredsarbetet blir ohållbart utan ett jämställt deltagande. Kvinnors deltagande i fredsprocesserna - före, under och efter konflikter - är en nödvändighet. IKFF betonar vikten av arbetet med resolution 1325 och där inte bara ur ett smalt perspektiv. Resolution 1325 "skall inte förstås som en resolution om att göra krig säkrare för kvinnor. Det är en fredsresolution som reflekterar en insikt om att världen behöver jämställt konfliktförebyggande fredsarbete och att freden och säkerheten uteblir så länge detta inte sker."  IKFF avslutar med det viktiga budskapet - "En kommande process om en ny svensk handlingsplan för kvinnor, fred och säkerhet bör ta sin utgångspunkt i en bred diskussion, med brett ägandeskap. Strategier för att driva fram reformer kring konfliktförebyggande och kvinnors civila fredspolitiska deltagande bör stå i fokus."

Kristna Fredsrörelsen talar om att skydda utan vapen. De påtalar särskilt att konsekvensen av att vistas nära beväpnade personer ökar risken för att hamna i skottlinjen och att det för civilbefolkningen i konfliktområden medför en stor otrygghet när beväpnade män, kvinnor och barn finns i deras närhet.

En metod som Kristna Fredsrörelsen med framgång använder sig av - och förordar - är internationell medföljning. Det är en metod för att skydda civilbefolkningen utan att ta till vapen eller våld. Uppmärksamheten, närvaron och engagemanget minskar risken för övergrepp vid medföljning. Livet blir lättare att leva för de som utsätts för hot, när någon uppmärksammar dem, står vid deras sida och rapporeterar övergrepp och hot. Det är ett viktigt och tillförande fredsengagemang - utan inslag av våld och kränkningar. Kristna Fredsrörelsen rekommendationer utgår ifrån att civila utgör en majoritet av offren i väpnade konflikter. De måste därför beredas större utrymme för hur konflikter hanteras. Kristna Fredsrörelser vill bl a se att Sverige inleder en process för att gå från militär till civil krishantering. - Det ter sig, i mina ögon, alldeles självklart att de civila organisationerna och civilbefolkningen skall vara delaktiga i denna process.

Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund talar på temat att motverka våld och rättsosäkerhet. Våldet upphör inte förrän förövaren slutar slå. De flesta våldshandlingar begås av män, men det är också en säkerhetsrisk att vara en man. De är mer våldsutsatta än kvinnor. Ojämställdhet och våld är starkt förknippat tillsammans och barn som utsätts för våld eller bevittnar våld tar det ofta vidare i nästa led. Det är viktigt att förebygga att våldet upprepar sig. Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund talar också om det sexuella våldet. Det krävs här en förändrad lagstiftning och utbildning inom rättsväsendet i fördomar, attityder och värderingar kring sexuellt våld. Det är mycket svårt för den utsatte att få rätt och det är mycket lätt för förövaren att komma undan med det våld den utövar. - Det är helt oacceptabelt i ett land där vi månar om trygghet och rätt till alla de mänskliga rättigheterna.

Svenska läkare mot kärnvapen ordar starkt mot kärnvapen. De talar om riskerna, om skadorna, om de humanitära konsekvenserna och om vikten av att avskaffa dessa vapen. Ett förbud mot kärnvapen, likande det som finns mot landminor och klusterbomber, är en absolut målsättning. - När jag läser deras konsekvenser förvånar det mig mycket stort att världens ledare så starkt månar om sitt eget, istället för världens och människornas väl. Ja, att arbeta för en kärnvapenfri värld måste vara ett absolut måste. De konsekvenser Svenska läkare mot kärnvapen beskriver kan inte någon vilja att de blir verklighet. Låt oss förhindra detta genom att göra vår värld kärnvapenfri.

Östgruppen verkar för demokrati och mänskliga rättigheter i Östeuropa. De talar för säkerhetsgemenskap som intressant motsats till militär styrka och avskräckning. Varaktig och stabil säkerhet bör alltså inriktas på att främja framväxen av säkerhetsgemenskap mellan öst och väst, vilket avser en relation där krig betraktas som en utesluten metod för att lösa konflikter. Relationen kännetecknas av frånvaro av militära rustningar och krigsförberedelser och istället läggs fokus t ex på demokratisering och respekt för mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning, internationellt samarbete och nedrustning. Östgruppen förordar sålunda en aktiv politik, syftande att inlemma Ryssland i en alleuropeisk säkerhetsgemenskap baserad på demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Fred och säkerhet står högt på vår -  allas - agenda. Kvinnors medverkan i beslutsprocesserna, information och beredskap hos de civila organisationerna och hos medborgarna, vårt allas klimatansvar, avveckling av kärnkraften, civil krishantering, avveckling av vapenindustrin, information och utbildning kring våld och övergrepp för att stoppa våldsspiralerna, ickevåldsmetoder, förbud mot kärnvapen och en säkerhetsgemenskap med världens länder är några av de många viktiga reflektionspunkter som finns i detta dokument. Det löser sig säkert till det bästa, om riksdagen och dess försvarsberedning nogsamt lyssnar på det civila samhällets alla bidrag till debatten och tar hänsyn till den viktiga information kring fred och säkerhet de delar med sig från i sin stora kunskapsbas.

Fred. Frihet. Säkerhet. Tillit.
Utan vapen & våld.
För en fredlig värld.

Anette Grinde

Länkar & sån´t.
Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. * ISSUU. *  Dagens Arena. * Globalportalen. *  MyNewsDesk. * Fria Tidningen.
 

måndag 1 juli 2013

Heja Heja, Svenska Freds ....

Pax nr 2 - 2013 når mig i posten. Jag är tacksam att slippa webbtidningen, då jag hellre bläddrar i en papperstidning (även om det inte är vänligt mot skogen).

Jag läser "Under knappt två månader har årets gäng värvat över 630 nya betalande medlemmar och ökat Svenska Freds årsinkomst med 400 000 kr."

På bilden finns fem värvare. Vad jag förstår är de anställda av föreningen. Det kostar förstås lön, arbetsgivaravgift, försäkringar, kampanjtröjor och annat för personalens väl. Personal är inte en nådig kostnad så kanske blir det ändå inte så mycket pengar kvar i kassan. Jag förstår att det ändå måste löna sig att ha en sådan värvningskampanj. Tänk, så många de måste ha talat med och mött. Tänk, så många de måste ha försökt påverka och skapa nya tankar hos. Och tänk, så många nya medlemmar som har anslutit sig till den fredssträvande rörelsen.

Bara medlemmar är bra att ha även om de inte ger ett så stort överskott kvar efter avräkning av rekryteringskostnaden. Det ger en sorts tyngd bakom orden för den som sen ordar om föreningens frågor. Det är som om de som ordar talar för alla, trots att vi (medlemmarna) inte vet vad de tänker säga. - Mer än att det handlar om fred och en vapenfri värld förstås.

En annan god tyngd vore förstås om alla de nya medlemmarna (& de gamla) bestämde sig - var för sig och/eller tidsammans - för att orda för fred och en vapenfri värld, i en lagom spretig och olik form. Tänk, vilken kraft det vore. Om du pratar om freden och dess möjligheter och om jag skriver om den. Och om din vän pratar vidare eller skriver svar. - Och om ytterligare någon eller några finner fler skäl till fred och en värld utan vapen och ordar om detta igen och igen. Bara där är vi oerhört många fler som talar för det självklara, än om vi bara nöjer oss att betala en avgift och sedan sitta tysta och vänta på att andra skall orda för en fredlig värld.

Så. Ja, det är viktigt med fler medlemmar till bra organisationer eftersom det ger fler möjligheter till möten med människor och mer människor som kan vara intresserade av att ta sig ton i debatten. Heja Heja, säger jag därför till Svenska Freds- och skiljedomsföreningen och deras värvningskampanj som helt klart skapar mer.

Heja Heja, fortsätt så.

Anette Grinde


Länkar & sån´t. Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. * NT-bloggar. * Svenska Freds.