onsdag 26 februari 2014

En löpares vedermödor ...

Han tog sina första löpsteg sen höst 2005, då 56 år gammal. Han utmanade sig själv, förundrade sin omgivning och han höjde samtidigt min ribba. Jag hade sprungit tidigare, men inte särskilt långt. Hans löparstart generade, efter en rätt kort tid, tankar kring tävling och långa lopp för oss båda. Det innebar både halva och hela maraton, som allteftersom ändrats till fler hela än halva. Det har gett oss en möjlighet att besöka nya länder tillsammans, med maraton, storstadsbesök och nya erfarenheter som tillförande resultat. Det har blivit 17-18 stycken sedan 2007 (som blev den första maran), en del milda och en del jobbiga, men alla tillförande. Det har mest blivit löpning, under vår tävlingstid tillsammans, förutom CykelVasan i somras som var grymt rolig. Ja, den var livsfarlig (för oss asfaltlöpare), men grymt rolig.

Efter CykelVasan fick han blodad tand och tänkte att han skulle nog kunna greja Lidingöloppet också. Det gjorde han förstås. Med bravur dessutom. Jag har aldrig hört honom prata så där särskilt om längdskidåkning, förrän han plötsligt efter Lidingöloppet började prata om köp av längdskidor, spann, klister och sån´t. Och fyller på med ord om cykel och simning. Man kunde ju undra vad som hänt. Jasså, tänker jag, han tänker lära sig att åka skidor och att simma. Simning har verkligen inte legat högt på hans prioriteringslista under de år jag har känt honom. Vatten tillhör verkligen inte favoriten. Man får ju ändå le när tävlingsdjävulen får fäste i hjärnan hos de som har vett att förstå att de kan. Och insisterar när sinnet tvekar. Sagt och gjort, utrustning inköptes. Sen skulle han köpa en startplats i Öppet Spår, vilket inte var lika lätt. Han höll på att stöta på patrull. Det var helt enkelt fullt i Vasaloppets Öppna Spår. Efter lite kringsnack i hembygden kom han ändå över en startplats. En riktigt bra sådan, dessutom. Den gav vallning, mat, boende, fest och skjuts på ett bräde. Träningen genomfördes med fokus att få till så många mil som möjligt innan snön försvann. Han fasade för plusgraderna och tjatade ständigt om snö och spårning. Han stretade frenetiskt i de spår som de ideella krafterna i bygden drog fram över ängarna på golfbanan i närheten. Man häpnar när man hör vad de gör, när ingen annan gör. Grabbarna som gillar skidåkning ser till att de andra också kan åka. Med ideell kraft och egna maskiner spårar de så snart snön har fallit i tillräcklig mängd. De andra har inte en susning om hur mycket kraft somliga har lagt ner för att göra spåren tillgängliga och fina. Imponerande skarpt! Vi bockar och bugar för deras fantastiska engagemang. Vad vore vi andra utan föreningseldsjälarnas fantastiska engagemang. När all snö var borta sades det att det ändå fanns en 80-metersraka i ett dike kvar, som det gick att åka på. Nja, han antog inte erbjudandet att nyttja diket, men vi noterade att det verkligen finns eldsjälar. Maratonlöparen fick verkligen skynda sig i skidspåret för att inte missa någon träningsmil. Man kan inte söla, när snötillgången riskerar att bli riktigt knapp. Han skyndade sig också i Vasaloppsspåret, där 8,26 fick duga som sluttid. Skarpt, för en som precis har börjat sin skidåkarkarriär, tycker jag. Imponerande skarpt. Skarpt också av svågern som lurade alla rep i sista stund och kom i mål på 12,49 denna varma Öppna Spår-åkardag, i flera grader plus, i februari 2014.

Nu skall maratonlöparen byta skidorna mot löparskorna igen. För att sen byta mot landsvägscykeln. Och dessutom öva simning för sitt Vansbroäventyr. Paris, Stockholm, Motala och Vansbro är startplatser som skall prioriteras denna vinter, vår och försommar. Någon tid för vila finns inte i sikte just nu.

Lidingöloppet var inte så besvärligt att hitta platser till. Det fanns råd att anmäla sig, även för dem som vaknat sent. För Öppet Spår blev det svårt ett tag när han var lite sen, men det löste sig till slut mycket bra. Det gick ju senare också att finna lösa ströplatser från andra om man ville, så det hade nog ordnat sig även om man vaknat alldeles för sent. Cyklingen var ett besvärligt anmälningskapitel. Där fick man ligga på, försöka igen och igen, och klura lite innan det gick hem. Simningen var lättare. Kanske är det ändå rätt få, som vågar simma i det svarta, kalla och strömmande vatten som bjuds i Vansbros trakter. Jag får väl erkänna att han imponerar på mig, den där Roslagssnickaren som började sitt träningsliv vid 56 års ålder, och nu vid 64 finner det vara dags att erövra en klassiker inkluderande flera aktiviteter han aldrig idkat förr.

Det är inte alla förunnat att kunna göra detta. Det är inte alla förunnat att ha en kropp som fungerar så väl, i idrottens famn. Och det är inte alla förunnat att klara att ha ett mental hållning som för träningen framåt, så att kroppen håller, resultaten blir bra både i resultatlistan och för hälsan och därtill så att inspirationen håller i sig med lust för nya stordåd.

Snickaren från Roslagen får ständigt beröm för sitt snickrande i bygden. Han inspirerar också andra med sina berättelser om resor i Indien och för sina idrottsliga tilltag. Han frestar därmed också andra, med sin glädje, att prova. Kan han, så borde väl också jag kunna prova, tänker många. Och det var just så han själv tänkte, när han tog sina första löpsteg, där under hösten 2005. Han tittade på mig när jag sprang ett halvmaraton i ett ruskigt väder på Åland. Och han tittade på sneda, äldre herrar som sprang maraton trots att de såg rätt kroppsbrutna ut. Kan de, så borde väl också jag kunna prova, tänkte han.

Ja, det kunde han verkligen.

Det är verkligen inte för sent att börja nu. Lyssna på en inspiratör nära dig. Lyssna, begrunda och gör. Följ i deras spår. De skapar mer. De skapar lust. Och de skapar glädje.

Anette Grinde


Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seKnuff bloggar  - Införs i Marathonlöparen nr 2/2014 Mer om Marathonlöparen i denna blogg

tisdag 18 februari 2014

Så. Då lägger vi sista handen vid ...

Så.
Då lägger vi strax sista handen vid Marathonlöparen för denna gång. Nästa nummer går i tryck i början av nästa vecka och sen når de medlemmarna strax därpå.

Det är onekligen en hel del pyssel med att göra en tidning. Artiklar skall in. De skall begrundas, korrekturläsas och det skall funderas kring om och var de skall tas in. Bilder skall också med, med rätt fotograf. Både text och bild, med ok att de får publiceras utan arvode eftersom tidningen är ideell. Inga pengar här.

Så småningom skall tidningen göras. Formas. Var sak på sin plats. Eller kanske på en ny plats. Bokstäver, siffror och bilder skall placeras på rätt sida och i rätt kolumn. Det skall vara rätt och det skall vara snyggt. Och konsekvent, ordentligt och övergripande fint. Ja, det är rätt mycket att tänka på, innan vår fantastiska Ann kan sända tryckfilen dit den ska. Jag skall vara uppmärksam på mitt sätt. Mats skall vara uppmärksam på sitt sätt. Och Ann på sitt. Och göra som jag ber.

- Eller är det kanske så att det är hon, Ann, som skall lotsa mig rätt. Hur som haver, är det fantastiskt bra att arbeta tillsammans med sådana som Mats & Ann. Ja, se utan dem så vore detta ingenting.

Återigen, ni fantastiska medarbetare. Ett stort tack, för glöd och engagemang genom denna återkommande procedur.

Anette Grinde
Redaktör Marathonlöparen
Svenska Marathonsällskapet



måndag 17 februari 2014

Jag tänker att jag ska...


... hoppa ...

Jag tänker att jag skall försöka ta ett stort kliv - eller ett rejält hopp - utanför min Comfort Zone, alltså min bekvämlighetszon Jag tänker att jag skyndsamt skall sluta göra sådant som jag tycker väldigt illa om, sådant som får mig att sova illa och sådant som får mig att må illa. Jag tänker att jag istället börja göra sådant jag tycker om. Våga. Göra.

Som att släppa taget om det gamla. Släppa taget om det jag egentligen inte vill göra. Och om det jag inte vill ha.

Och istället börja på nytt. Våga. Göra. Det som jag längtar till.

Bara tanken fyller mig med ren och skär skräck. Ren ångest. Men, visst bör det väl göras ändå?

A..

torsdag 13 februari 2014

Nu skall otrevliga chaufförer stängas av....

Löftet; Nu skall otrevliga chaufförer stängas av - DN 20140213 (skriven av Jessica Ritzen, DN).

Det började med en artikel om en 12-årig cancersjuk tjej som inte fick den färdtjänstbil hon hade beställt. Historien följs nu upp med ett löfte om att otrevliga chaufförer skall stängas av. Återigen blir man smått beklämd. Dagens artikel i DN utgår ifrån skärpta krav, kontroll, viten och avstängning av människor på vår sträva arbetsmarknad. En arbetsmarknad där skall vi passa oss noga, så att vi inte upplevs som otrevliga och drabbas av någon annans negativa kommentarer. Det kan sprida sig till många och det kan, som vi här tycks se, ge allvarliga konsekvenser.

Hur var det nu? Skulle samtal, återkommande kurser och utbildning, en positiv människosyn och välmening i arbetsgivarens tanke kunna påverka människor generellt i svåra miljöer? Jag läser i artikeln att utbildningen består av några timmars seminarium. Nog krävs det mer för att lära om människors problematik och hur vi förhåller oss till dessa?

Artikeln låter helt absurd ur ett människoperspektiv, både från chaufförens, arbetsgivarens, uppdragsgivarens och kundens.

Utbildning och kunskap, med framåtsyftande kunskap med lärdom om förutsättningarna, känns som en mer framkomlig - och mänsklig - väg än kontroll och avstängning.

Anette Grinde

onsdag 12 februari 2014

Fasan utan slut ...

SvD Världen, 2014 02 12; Oro för massaker i Homs.

Fasan i Syrien har inget slut. Nya tillkommer i en aldrig sinande ström. Gunilla von Hall skriver om evakueringen i Homs, om hjälparbetarnas heroiska insats och om att män tas ut till förhör och inte återvänder. - Och att FN står tysta och handfallna och ser på.

Nu - NU - måste världen se till att dessa illdåd tar slut. Vilka kan bidra till detta, när FN helt saknar förutsättningar? Måste vi verkligen bara se på, när Syriens folk mördas? Nu måste män, kvinnor och barn i Syrien får möjlighet att leva i fred och trygghet. Utan våld. Nu måste världen se till att detta tar slut och att de civila får tak över huvudet, mat på bordet och en möjlighet till försörjning. I fred. Utan våld.

Nu.

Varför kan inte världens alla - eller någon - fredsfrämjande organisationer se till att freden landar i landet? Hur kan det ses som ok att mörda befolkningen på detta sätt?

Varför? Hur? När tar det slut?

A..

tisdag 11 februari 2014

Tjej till salu

En fantastiskt vacker bild möter mig på Svd Insikt 2014 02 10. Dil Kumari Chudhary, 21 år, gosar med familjens gris. Det är grisen som motsvarande hennes värde, ur något perspektiv.

Berättelsen är inte lika charmerande som fotografiet är vackert. Ivar Anderssons ord blir besvärande. Jag irriteras, skäms och upprörs över världens orättvisor, kvinnors/flickors svårigheter, den bristande jämställdheten, våra brister i mänskliga rättigheter världen över - och flickors/kvinnors ständiga underläge. Jag upprörs över att vi inte har kommit längre.

Att unga flickor säljs för att bli livegna i andras hushåll - ännu 2014 - är fasa. Urmila Chaudhary var 6 år när det hände henne. Hon blev kvar i många år. Kamalari-systemet är ett slaverisystem, där fattiga familjer säljer eller "hyr ut" sina barn till de högre kasten i Nepal. Våld och sexuella övergrepp är mer regel än undantag.

Unga kvinnor - barn/flickor - säljs för att familjerna är fattiga. Människor köper och behandlar dem som en annan sort. Barn. Vi talar om barn som säljs och köps, misshandlas och utsätts för övergrepp.

Vad gör vi för att - en gång för alla - se till att alla unga fickor skall ha rätt till samma liv som sina bröder, systrar och andra barn världen över? - Med tak över huvudet, med mat på bordet, utan våld och övergrepp, med skolgång på dagordningen och ett liv i en trygg miljö? Hur gör vi för att komma till rätta med världens fattigdom och skillnaderna mellan pojkar och flickors livsförhållanden?

Hur kan det komma sig att vi ännu - 2014 - inte är där?  Hur lång tid skall det behöva ta?

Läs uppslaget SvD Insikt 2014 02 10.

A..

söndag 9 februari 2014

Ortorexi

Ortorexi
Fixering vid mat och träning
Yvonne Lin och Anatoli Grigorenko
Isbn 9789 186 32 3707
Sisu Idrottsböcker

Ortorexi innebär en fixering vid nyttig mat tillsammans med extrema träningsmängder. Det kan ses som en beskrivning av en hälsosam livsstil som har slagit över till nedbrytning och ett skadligt beteende. Gränsen kan vara hårfin att upptäcka och när den är passerad kan det vara svårt att hitta vägen åter till hälsans bästa nivåer.

Boken vänder sig t ex till tränare, lärare och anhöriga i syfte att skapa kunskap och uppmärksamma problematiken i ett tidigt skede.

Träning och nyttig kost hör ihop och är gott för hälsan. Låt oss hjälpas åt att se till att vi håller dem på rätt nivå. Här finns en mycket god möjlighet att lära mer.

Känner du någon som ligger i riskzonen? Sätt då denna bok i händerna på dem och deras närmaste.

Anette Grinde




Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seKnuff bloggar  - Införs i Marathonlöparen nr 2/2014 -  -  Kungliga biblioteket. - Mer om Marathonlöparen i denna blogg. Sisu Idrottsböcker. Adlibris. Wikipedia. DN. DN. DN.

lördag 8 februari 2014

Hur gör jag med min längtan och mina drömmar?

Spenat. Jag kände en stark längtan efter spenat. Jag tog fram spenaten, potatisen och laxen och tänkte det som en god kombination. Till detta ett gott Chardonnay.

Vi lagade maten tillsamman, njöt av måltiden och avslutade kvällen med musik och ordtävlan på TV. Vanligt, vänligt och trivsamt. Så småningom mötte jag John Blund.

Nästa morgon skulle något värmas i micron och vad hittade jag där? - Jo, spenaten. Jag tittade på den och undrar hur min längtan kunde försvinna så kapitalt, så att den helt glömdes bort.

Är det så med resten av min längtan också? Att den helt kan glömmas och bytas mot bara tom luft eller krassa måsten?

Så fasansfullt det vore om jag behandlar min längtan så. Det tål att tänkas på. Hur gör jag egentligen med min längtan och med mina drömmar?


Ps....
Nu finns det fler chanser att lyssna på ord om vår resa i Indien (som t ex beskriver frågor om drömmar & längtan). 
13 mars 2014; Rotary Norrtälje 
8 september 2014; Sundbybergs församling

Reklam - som når mig för att vi talar om saken ....

Han talade om reklamen och hur den påverkar oss som konsumenter, inköpare och investerare. Han talar om papperstidningar och internetålderns virrvägar. Om hur en bild eller film (läs annons) kan delas hur många gånger som helst och skapa en bild för varumärket. Byggandet av varumärket och upprepande av budskapet i positiva termer och bredd gör det starkare. Det är imponerande att se reklammakarnas fantasi och hur vi hjälper dem i sitt arbete. Han talar också om reklamen som skall nå oss för att vi är intresserade, inte där vi snarare blir irriterade. Poängen är att avsändaren skall känna till vår längtan, för att pricka rätt. Integritetsproblematiskt tänker jag, men förstår finessen ur säljaren synvinkel.

Senare under dagen talar jag med syster yster om inspiration, kurser, Indesign och Photoshop. Hon talar om kurser hos Sensus och Moderskeppet. Ja, tänker jag, det vill jag också och rör lite på musen till min dator, för att väcka den. Jag ler när jag direkt ser Moderskeppet mitt i mitt fb-flöde. Ja, visst skall jag ta tillfället i akt att gilla deras sida när de nu ber mig om detta, just när vi talar om det.

Men, hur gick det till egentligen? Hur kunde den dyka upp där, just när vi talar om saken?

A..



Föreläsning gm Roslagens Sparbank. John Karsberg. Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seKnuff bloggar  - Handelshögskolan - Företagshuset. DN.

Ps....
Nu finns det fler chanser att lyssna på ord om vår resa i Indien - tex; 
13 mars 2014; Rotary Norrtälje 
17 mars 2014; St Eriks Gille, Sockenstugan Roslagsbro, Norrtälje.
8 september 2014; Sundbybergs församling


torsdag 6 februari 2014

Fotoutställning; Fotograf Felix Widén - Restaurang Chutney (Södermalm, Sthlm)

Chutney, nära Skrapan (Södermalm, Sthlm) hänger fantastiska fotografier (från Sydamerika). Bilderna är vackra, färgglada, detaljrika och annorlunda. Vackra. De drar min blick till sig. De får mig att längta. Ur något perspektiv minner de mig om Lissabon (den branta spårvägen) och om Indien (färg & mångfald) även om bilderna uppenbart inte är därifrån.

Klotter, plåtskjul, städer och landsbygd. Och några få människor som präglas av anonymitet. Bilderna är vackra och förtjänar betraktelse.

Ta dig dit. Det är min starkaste rekommendation.

A..

onsdag 5 februari 2014

Incredible India....

Det är underbart, fantastiskt trevligt att hålla föredrag. Jag har idag hållit ett föredrag om våra Indienresor i Sofia församling, Sthlm. Det är underbart med intresserade åhörare, som förundras, ler och förskräcks.

Ja, våra resor känns roliga att tala om. Igen och igen. Det gör mig glad.

A..




Nästa föreläsning;
13 mars 2014; Rotary Norrtälje 
17 mars 2014; St Eriks Gille, Sockenstugan Roslagsbro, Norrtälje.





Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seKnuff bloggar  - Sofia församling - FbSvenska KyrkanFöretagshuset.

måndag 3 februari 2014

Föreningsliv; Den viktigaste rollen av alla...

Jag tänker ofta att kassörens/ekonomens roll, är den viktigaste rollen av alla i en förening eller i ett företag. Jag ser ofta att den inte ses så av andra.

Jag ser ofta, nu i två relativt stora organisationer på kort tid, att stora delar av styrelsen saknar grundläggande ekonomikunnande och att de tror att det ordnar sig utan att förstå att de äventyrar föreningens väl. Utan en god ekonomi kan föreningen inte växa. Eller ens överleva. Man kan inte satsa, bygga nytt eller mer, om man inte har en trygghetsbas. Man kan inte heller använda pengar som man inte har, tänker jag. Åtminstone inte när man inte har vidtagit åtgärder för att fylla de brister som finns.

Inga ansökningar. Inga intäktsskapande åtgärder. Bara tankar, utan göranden.

Detta gör mig beklämd. Jag undrar, i min stilla tanke, hur jag skall agera i denna typ av frågor i framtiden.

Det är svårt att få människor att lyssna när de glöder för en fråga. En fråga som de inte har kontroll över, men ändå låter växa. En fråga som i förlängningen blir skadlig, men man inte sätter stopp för.

Ja, det är svårt att ändra sin tanke. Det gör mig beklämd.

Kassörsrollen är, i många föreningar, den viktigaste rollen av alla. På den måste en duktig ekonom sitta. En som kan siffror och en som kan förklara dem så att övriga förstår vad man har och vad man inte har.

Och få resten av styrelsen att lyssna.

A..


lördag 1 februari 2014

Vänlighet gör mig glad.

Mellan jul och nyår blev jag vittne till en krock i en korsning i Norrtälje. Det blev plåtskador och inga personskador. Det är lite vånda att skriva papper i en sådan situation, så jag hjälpte dem att få ordning på detta, (pappersvan, som jag ju är). Jag har tänkt på dem en del sedan det hände, och hoppats att allt är väl med dem. Igår fick jag ett vänligt vykort - ett tack för hjälpen, från en av de som var inblandade i olyckan. Det gjorde mig glad och det väcker också mina tankar kring hur ofta vi gör de små enkla glädjande handlingarna i förhållande till andra.

Jag tänker att vi oftare skall göra så. Tacka, när någon gjort något som gjort oss glada. Ett vykort är en liten, liten handling - som kan göra stor skillnad för den som får det. Eller ett mail, telefonsamtal eller ett möte. Det är egentligen rätt lätt att uppmärksamma andra som gör gott. Men hur ofta gör vi det?

Har du någon i din närhet som gjort något bra på sistone? Har du berättat det för denne? Att du tycker att hen har gjort något bra, att handlingen spelat roll för någon annan. Positiva ord, allvarligt menade, till andra spelar roll. Vi bör använda dem i överflöd.

A..