torsdag 27 november 2014

Hållbart resande - är det verkligen mitt ansvar?


Jag lyssnar till orden och tänker att det är förskräckligt. Jag tänker att det är förskräckligt att vi, eller några av oss, tänker att det är någon annans ansvar. Att det FN.s, regeringens eller branschens - men inte mitt, för att jag är för liten, för ensam. Och att jag därmed inte riktigt behöver tänka eller anstränga mig själv. Så kan det inte vara. Så får det inte vara.

Jag är på en föreläsning där vi talar om schyst resande, om hållbarhet och om ansvarsfrågor kopplat till detta.

Jag tänker att vi måste få människorna att se att det är vårt eget ansvar att göra jorden till en bra plats att vara på, ditt och mitt, var och ens. Nånannanismen kan inte råda. Vi måste protestera när sakernas beskaffenhet är fel, när människor, miljö eller samhälle behandlas illa eller diskrimineras. I var och ens ansvar ligger också att det är FNs eller andra internationella organisationers ansvar, att det är alla regeringarnas ansvar och att det är resebranschens ansvar - men att allt utgår alltid ifrån vad var och en gör. Det är vårt gemensamma ansvar, var och ens, att se till att våra barn och barnbarn har en ren jord att leva på, resa runt och njuta av i all sin grönska och renhet. Det är vårt ansvar, ditt och mitt, oavsett vilken roll vi befinner oss i. Vi måste ta det ansvaret. När vi inte gör det, bidrar vi till att förstöra för våra efterlevande.

Hållbara aspekter i resandet (eller våra generella levnadssätt) är t ex sociala, miljömässiga och ekonomiska. Vi behöver se hur dessa samverkar och påverkar människorna och miljön, både lokalt och för vår jord generellt. Om jag reser till ett fjärran land eller om jag lever hemma; hur påverkar detta miljön och hur påverkar detta livet för dem som bor på den plats jag väljer? Och hur påverkar det vår jord?

Ja, det är FN.s och andra internationella organisationers ansvar. Ja, det är regeringarnas ansvar. Ja, det är branschens ansvar. Men, till dess de tar sitt ansvar för människornas och miljöns väl är det mitt ansvar att se till att leva så hänsynsfullt som det bara går. Jag vill att mina barn, mina och hela min generations barn och barnbarn och deras framtida barn och barnbarn i all oändlighet skall kunna leva i en ren värld, där t ex rent vatten, ren natur och frisk och andningsbar luft ingår som viktiga parametrar. Det jag gör påverkar dem, begränsar dem eller skapar nya förutsättningar för dem.

Ansvaret är ditt och mitt, var och ens. Jag kan inte övervältra mitt ansvar, även om ansvaret också är andras. Det du gör och det jag gör skapar skillnad för andra. Det vi väljer att se påverkar framtiden miljön, lokalbefolkningen och för de alla människor som kommer efter oss.

Hur vi reser och hur vi förhåller oss till det och dem vi möter spelar roll. Om du reser till ett All-inclusive-hotell, så ser du antagligen (medvetet eller omedvetet) aktivt till att dina semesterpengar hamnar i ett fåtal personers fickor, inte i lokalbefolkningens. Du gör det bekvämt för dig själv, men du tillför väldigt lite till lokalbefolkningens väl. Om du flyger igen och igen, flera gånger per år, så bidrar du till att flygets allvarsamma miljöproblematiska utsläpp fortsätter att växa. Om du, på hotellet, inte begrundar och ifrågasätter de anställdas arbetsvillkor, löner, mm, så bidrar du till att deras förhållanden fortsätter att ligga under levnadslönenivå eller med arbetstider, mm, som inte är drägliga.

Det sägs att det är den egna bekvämligheten, vinsten och den egna plånboken, som driver vårt - och företagens - handlande. Vi behöver lära oss att se bortom detta, se att det är vårt ansvar att vår värld är ren och att alla har rätt till en ren värld. Det är mitt ansvar - och ditt, inte som ett kollektivt ansvar, utan som ett individuellt ansvar.

Om jag, du, vi inte gör - så blir det ju aldrig bättre. Det duger inte att säga att någon annan skall göra om jag inte gör mitt yttersta själv. Det måste jag. Och du. Och FN. Och regeringarna. Och branschen.

Men.
- Innebär detta att jag inte har rätt att flyga till en solig kust och lapa sol & bada i salta hav eller i en skön pool i en vecka när det är just det jag vill ha?
- Ja, vad tycker du själv? Hur påverkar det miljön, människorna och vår planet? Vill du vara delaktig i att det påverkar miljön, människorna och vår planet just så? Och vad kan du (aktivt) göra åt det, när du hittar saker du faktiskt inte är riktigt bekväm med?

A..



Nätverket Schyst resande är ett projekt som drivs av Unionen, Svenska Kyrkan, Svenska Kyrkans unga, Fair Trade Center, IOGT-NTO-rörelsen och Hotell- och Restaurangfacket. Jag tänker att det är ett viktigt nätverk, ett sådant som kan utmana oss att tänka nytt. Att utmaningen i sig kan skapa förändring.

måndag 24 november 2014

Teater Carpa repeterar ....


Lek inte med kniven!

Smink & samtal
Lycka är att vara adopterad!
1700-tal! Tänk 1700-tal nu!

Ja, men underkjolen då? Hjälp mig med underkjolen!






Nej, men inte jag! Inte då! Men JA!























Foto & © Copyright Anette Grinde. Alla texter & bilder på denna sida ägs av Anette Grinde. De får inte kopieras och/eller användas utan särskilt tillstånd från ägaren. Vill du använda dem för något, så kontakta anette.grinde (@) foretagshuset.net eller ring 0708 905 731.

söndag 23 november 2014

Som om jag inte fanns

Överenskommelsen var att jag skulle få göra som jag ville. Och att alla skulle strunta i mig, inte se mig, låtsas som att jag inte var där. Jag fick gå där jag ville, utan särskild hänsyn till vad de andra hade för sig. Det är svårt för mig att göra det. Det känns som otillåten mark, även om jag har deras tillåtelse. De låter mig vandra på deras revir. Jag står på deras scen, även om jag inte lyckas förmå mig själv att ställa mig mitt på - så står jag ändå på deras scen. Jag känner mig ödmjuk och väldigt glad för att de låter mig stå där, även om de låtsas som om de inte ser mig.

Det är rätt förundrande att vandra omkring i en grupp, utan att de talar med mig eller ens bryr sig att jag är där. Ja, jag ser ibland en skymt i deras ögon, som visar att de ser mig, men dem tvingar sig ändå att inte bry sig om mig. Det är en del av instruktionen, så det glädjer mig även om det är lite märkligt.

Jag lyssnar till orden, anstränger mig för att inte kommentera eller visa mina reaktioner. Ibland bubblar fnisset igenom och ibland behöver jag fundera kring hur man kan tänka så. Jag betraktar, som helt utifrån. Gömmer mig bakom min mask, även om jag står mitt i. Det känns som om jag tjuvlyssnar, även om de vet att jag är där. Jag betraktar människorna, lyssnar på deras ord, känner in deras minspel och kroppsspråk.

Det ger mig sköna vibrationer att vara här. Det gör mig gott att vara här. Stort tack, för att ni lät mig vandra i ert revir. 

Ja, det gör mig gott att vara här.

A..


(Reflektion av mitt fredagskvällsnöje den 21 november 2014, när jag besökte en repeterande teatergrupp på Södermalm Sthlm)

fredag 21 november 2014

Akta katten!

Akta katten - kör sakta

Ja, visst ska vi akta katten och visst ska vi köra sakta.

Vi ska också akta ungarna (& andra) som går eller cyklar där, nära vägkanten.

Glöm inte reflexvästen! Den gör stor nytta även dagtid i denna årstid!

A..














torsdag 20 november 2014

Att ge ut en bok - så gjorde jag!

Att ge ut en bok - så gjorde jag!
Peter Fowelin
Dana förlag
2013
Isbn 978-91-979486-2-3

Jag fångade boken i hyllan, på Sundbybergs bibliotek, i avdelningen för skrivande av böcker. Den står rätt nära språkhyllan, där jag gärna botaniserar. Jag tog den nästan i farten, för att jag behövde något att läsa på bussen på väg till Norrtälje. Jag behöver något lätt och något viktigt. Att ge ut en bok, känns viktigt.

Boken är en bloggbok, om att ge ut en bok. Alltså bloggposter från en blogg, som skrivits under tiden författaren har skrivit på en annan bok. Han har skrivit om livets och bokskrivandets vedermödor och äventyr.

Fowelin skriver om inspiration, skrivcoach, typsnitt, formgivning, tryckeri, papper, omslag, marknadsföring, försäljning, upplaga, med mera. Han skriver också om beslut, pengar och nätverkande. Han skriver också om de viktiga kontakterna med läsare, sådana som kan föra en vidare i texten och sådana som förstår vad man håller på med. Ja, han skriver om det mesta som hör boken och skrivandet till. Han skriver på ett enkelt sätt. Så enkelt, så att boken är läsbar på ett rätt kort stund. Ja, den är matnyttig, på ett enkelt sätt.

Som en blogg, fast i bokform förstås.

Lånas lätt på ett bibliotek nära dig.

Det jag fortfarande undrar är; var på Öland håller han hus? Det känns nära, liksom ganska nära.

A..

Skapar de lycka i alla dessa rum?

Jag står nedanför och tittar upp mot de upplysta fönstren. Nästan alla lyser ännu, trots att timmen är sen.

Vad gör de där?
Njuter de av livet? Eller sörjer de den timme som just har gått?

Har de beslutat något viktigt? Eller kunde de lika gärna ha fikat med en vän en stund?

Har de nyttjat sin friskvårdstid idag? Eller hittade de kanske ingen tid?

Nere på marken ser vi den hysteriska juleskyltningen glimma, men inget fönster längre upp har ännu någon stjärna. Kanske har de inte tid.

Jag undrar, stilla för mig själv, vad gör människorna där uppe? Vad gör de bakom alla dessa fönster? Skapar de lycka där, i alla dessa ljusa rum?

A..

onsdag 19 november 2014

Bygd och Natur


Jag hittar plötsligt en fin liten tidning, Bygd och Natur, som ges ut av Sveriges Hembygdsförbund.

Sveriges Hembygdsförbund (SHF) är en folkrörelse och en riksorganisation för ca 450 000 medlemmar i ca 2 000 lokala föreningar och 26 regionala hembygdsförbund.

Det är ideell kraft som heter duga det. Glad blir jag av sånt.

A..

tisdag 18 november 2014

Hur kan det komma sig att 2,5 miljarder människor saknar tillgång till toaletter?

Den 19 november uppmärksammar FN behovet av sanitära anordningar, i samband med Världstoalettdagen. Är det inte märkligt att detta behövs, att väldigt många människor i världen saknar tillgång till toaletter?

2,5 miljarder människor i världen saknar tillgång till toaletter (DN 20141118/World Toilet Organisation).

1400 barn dör varje dag av diarrésjukdomar orsakade av brist på rent vatten, undermålig sanitet och hygien. Mer än en halv miljon barn dör alltså p g a brist på vatten och sanitära anordningar. (DN 20141118/Wateraid).

600 000 000 människor i Indien saknar tillgång till toaletter. De måste ta med sig vatten, gå ut i naturen och finna en säker plats för att göra sina behov på. För kvinnor är detta en mycket stor säkerhetsrisk och en stor källa till osäkerhet. Det sker många övergrepp i samband med dessa naturbesök.

Bristerna finns i städerna och på landsbygden. I Bombays slumområden saknas t ex ca 200 000 toaletter. Människor bor i mycket enkla hus, där vatten, avlopp och sanitära anordningar helt saknas. Det gör t ex sjukdomar vanliga och svåra att bemästra.

Mia Holmgren (DN 20141118) skriver om hur nya toaletter kan ge ett bättre liv till människor i slummen. Det är en oerhört viktig fråga, en sådan som skulle göra en mycket stor skillnad för väldigt många människor. Säkerhet, rent vatten, toaletter, schysta avlopp, mat på bordet och skolgång för ungarna är sådant vi tar för givet, men det finns oerhört många människor som inte har detta. Det är mycket som påverkar, men t ex deras fattigdom, tillhörighet till kast eller samhällsskikt, familjesituation, bostadsbrist och arbetslöshet sätter hinder i vägen för möjligheten att själva påverka vatten och toalettsituationen. 

Om Indiens nya premiärminister Narendra Modi har lovat 5 miljoner nya toaletter, så kanske bollen är i rullning. Låt oss hoppas att det är just så. 5 miljoner toaletter räcker inte till 600 miljoner människor, men är ändå en liten bit på väg. 

Säkerhet, rent vatten, toaletter, schysta avlopp, mat på bordet och skolgång är en självklarhet, eller hur? De hänger också väldigt mycket ihop. Säkerheten är ibland kopplad till att toaletterna inte finns, att vatten saknas eller att det saknas en dörr till toaletten. Skolgången blir drabbad av att mat eller toaletter saknas. Det kan tyckas enkelt att ordna, eller hur? 

2,5 miljarder människor saknar alltså tillgång till toaletter. Och en vansinnig mängd människor saknar också tillgång till rent och rinnande vatten. Hur kan det komma sig?

Hur kan det komma sig? Och vad gör vi åt saken?

A..



Dela gärna detta inlägg på Twitter eller Fb

Gift vid första ögonkastet

Fadime dödades för att hon ville leva sitt liv på sitt vis. Hon ville älska sin Patrik och sin familj. Andra ville annat, för att de tänkte att hon hade skadat deras heder. Det hade hon inte, men hon fick ändå plikta med sitt liv.

Pela dödades för att hon ville leva sitt liv på sitt vis. Hon älskade och saknade sin familj och återvände till dem. Några i hennes familj tänkte att hon hade skadat deras heder. Det hade hon inte, men hon fick ändå plikta med sitt liv.

Det finns fler exempel. Det finns många fler flickor och pojkar som har mördats här eller någon annanstans i  världen, för att någon annan tycker att de lever sina liv fel. För att de inte vill gifta sig med någon person som någon annan valt, ibland någon de inte känner eller ens har träffat. Här, i vårt trygga land, händer det. Det händer nära oss. Det angår oss.

Alltför många unga flickor och pojkar har mördats, hotats eller tvingats in i äktenskap och liv de inte önskat för att andra har ansett att deras kärlek och livsglöd inte har passat sig. Arrangerade äktenskap - eller tvångsäktenskap - hör inte hemma i vår tid. Egna val tillhör vår tid - och våra, var och ens, mänskliga rättigheter. Dit hör att själv välja vem vi vill leva vårt liv med, vem vi skall gifta oss med och vem/hur någon får tillgång till våra kroppar.

Just nu visar SVT Flow en ny serie; Gift vid första ögonkastet. SVT gör alltså nöje av en mycket allvarlig fråga. Deltagarna har själva valt att gå in i programmet, de är inte utsatta för våld, hot, tvång, skam eller hedersproblematik. Det är sålunda inte jämförbart med de människor som är just det, utsatta för våld, hot och tvång, men det finns ett stort men. Vad gör programmet med vår bild, din och min bild, av arrangerade äktenskap eller tvångsäktenskap? Vilken bild ger det oss av de hot och tvång som alla de ca 70 000 ungdomar i Sverige som inte vågar tro att de själva får bestämma över deras val av livspartner? Och vilken bild ger det alla dessa ungdomar? Hjälper eller stjälper programmet alla dessa ungdomar, där pojkar och flickor inte får välja själva, där familj och släkt avgör deras framtid?

En romantiserad bild av ett arrangerat äktenskap kan ingen av dessa ungdomar ha glädje av. Att göra skoj och nöje av så allvarliga frågor känns absurt. Hur tänkte SVT där?

A..

Artikeln är publicerad i Miljömagasinet den 28 november 2014.


Länkar! 

Fadimes tal i riksdagen 2001 (TV4 - Fadimedagarna januari 2014)

Fadimes bror dödad av polisen (Aftonbladet, april 2014)
Expressen om Fadime och hedersproblematik (Expressen, april 2014)
DN om Fadimes bror (DN, april 2014)

Motion om staty av Fadime i riksdagen (2009/10: K327)
F! - Hedersbegreppet gör våldet osynligt, Götblad! (Feministiskt Perspektiv 20141118)

SVT Flow - Gift vid första ögonkastet.
DN om programmet (20141115)

måndag 17 november 2014

Stockholm, Stockholm, Stockholm.

Alla dessa stadsvandringar
Mattias Henriksson
Isbn 978-91-7469-090-3
Ordalaget bokförlag Ab
2014

Det bästa sättet att lära känna Stockholm är att vandra på gatorna, säger Mattias Henriksson i den inledande texten till Alla dessa stadsvandringar.

Det har han rätt i, tänker jag, som nu tänker ge mig i kast med Stockholms gator. Jag tänker utgå i från lust, tid, väder och humör - och det som denna bok kan leda mig till. Jag har, som brukligt med en guidebok, inte bara några få dagar på mig. Jag har gott om tid och kan botanisera och återkomma. Det tänker jag verkligen göra.

På återseende, du Alla dessa stadsvandringar. Vi ses alldeles strax igen.

A..



Adlibris. Ordalaget. Litteraturrecensioner i denna blogg.

söndag 16 november 2014

Dags för årets boksläpp!

Öländsk Bygd 2014 - årsgång 65
utkommer i månadsskiftet nov/dec 2014
Dags för årets boksläpp står det i inbjudan som bara verkar gå till den innersta kretsen, alltså skribenter och de för övrigt närmast involverade. Det är då troligen så att jag är med i årets upplaga av Öländsk Bygd, som är den 65e i ordningen.

Det är rätt imponerande, vill jag lova, att i så många år prestera ideell kraft som skriver, redigerar och sammanställer en så omfattande skrift som rör hembygden. Heder åt folket som ser till att skriften kommer ut, år efter år.

Öländsk Bygd ges ut av Åkerbo Hembygdskrets, i ett samarbete mellan hembygdsföreningarna i Böda, Högby, Källa, Persnäs och Föra. De är sålunda fler om uppgiften att hjälpas åt att skramla in texter och att sedan sälja skriften så att de får täckning för de kostnader som uppstår, som tryck och sånt.

Hembygdskretsen ansvarar också för den fantastiska skurkvarnen i Jordhamn, förutom allt som görs i de olika hembygdsföreningarna var för sig. Skurkvarnen blåser sönder i de Öländska stormarna med jämna mellanrum, men nästa gång man passerar har de renoverat den igen. Det läggs många timmar ideell kraft och lust i alla våra föreningar, landet runt. Det är verkligen fantastiskt, tycker jag.

Vad vore vi utan alla dessa människors fantastiska kraft?

A..


Bygdegårdarna i bygden

Jag botaniserar på Bygdegårdarnas Riksförbunds sida och upptäcker i förlängningen också bygdegårdar/samlingslokaler i Norrtälje kommun. Jag inser att vi verkligen har många fantastiska gårdar och ideella föreningar även här. Ja, föreningslivet är verkligen fantastiskt i vårt land. Det finns nästan inget slut på allt de gör.

Denna lista över bygdegårdsföreningar och andra föreningar är sådana som, enligt Norrtälje kommun, hyr ut samlingslokaler. De har också mängder av egna aktiviteter där kultur, glädje och energi spirar. Bygdegårdar är inte att sammanblanda med alla fantastiska hembygdsföreningar och hembygdsgårdar. De samlas i en egen förening, och i ett eget förbund (Sveriges Hembygdsförbund) men månar också de om bygd, byggnader, kultur och historia.






St Eriks Gille, hembygdsföreningen i Roslagsbro, äger den gamla vackra gården Labacken i Övra Söderby. Där lägger de glöd och energi, tid och kraft - och skapar evenemang för att visa, berätta om det som varit och för att samla in pengar till fortsatt verksamhet i bygden och på gården. Heder till alla de fantastiska människor som arbetar i alla dessa viktiga föreningar. 

Mer om föreningen hittar du, om du klickar på bilden. (Bilden är inte från nu. Vi har ingen snö nu).


Hedersrelaterat våld och förtryck

Relevant läsning om hedersrelaterat våld och förtryck









lördag 15 november 2014

Resenödvändigheter

  • Pass (kolla giltighetstiden) - ibland räcker det med ett id-kort, men det visar sig från tid till annan att man blir krävd på pass även om vi inte behöver visa pass för att komma in i landet. Hotellen har ibland sina egna regler. Passet är då bra att ha med sig, förstås. 
  • Visum; för resa i Europa krävs inget visum. (För resa i Ryssland eller Vitryssland behövs det dock).
  • Reseförsäkring (i hemförsäkringen); reseförsäkringsdelen i hemförsäkringen gäller (normalt) i 45 dagar. Kolla vad den och hur länge den gäller och om du behöver någon form av plusförsäkring
  • Tilläggsförsäkring (om borta mer än 45 dgr); försäkringen behöver tecknas innan du åker. Den är inte så billig, men kan löna sig om olyckan är framme. 
  • Bankkort (gärna fler än ett). Var uppmärksam när kortet används, använd hellre kontanter än kort om du upplever situationen som osäker. 
  • Pengar i rätt valuta och i rätt mängd; vissa länder har mer kontanthantering än andra - och kanske också en annan säkerhet än andra. Euroländer; Holland, Belgien, Luxemburg, Frankrike, Spanien, Portugal, Irland, Tyskland, Österrike, Slovakien, Italien, Slovenien, Finland, Estland, Lettland, Litauen (2015), Grekland, Malta & Cypern. 
  • Kopia av pass & biljetter & kortuppgifter & sånt; förvarade på annan plats än originalen.
  • Europeiska sjukförsäkringskortet (om du skall resa i Europa); beställ kortet från Försäkringskassan. Alla i sällskapet skall ha ett eget kort. Glöm inte att kolla giltighetstiden om du har ett sedan förr! 
  • Vaccinationer; rätt sort för rätt land. Se över detta i god tid, eftersom några skall tas långt innan avfärd. 
  • Telefonnummer till t ex försäkringsbolag, SOS, kontaktperson hemma, spärrservice för spärr av kort.
  • Koll på landet; hur är det just där? Vilken valuta gäller? Måste jag ha pass/visum för att besöka landet? Är det tryggt och säkert (vilket ju är relativt och ställt till hur man själv uppträder)?
  • Kamera, telefon och/eller dator/platta, extraminne till kamera - efter eget val och intresse.
  • Laddarsladdar & elprylar; adapter för annorlunda eluttag/styrka.
  • Anteckningsbok & en bra penna! 
  • Solcellsladdare! (Står på min önskelista)
  • Cykeldator! (Står på min önskelista)
  • Resesinnet på!

A..

tisdag 11 november 2014

I Kungsan åks det skrillor

Hösten är här. Julskyltningen har börjat, alla ljus börjar tändas. Det är vackert med belysningen. Ljus är vackert.

Jag tänkte på Kungsträdgården och skridskoytan som finns där. Jag tänkte på de stunder jag och/eller barnens far varit där med ungarna, sett dem skratta, vingla, tampas med balansen och ramla. Det är en förunderlig konst att kunna åka skridskor. Jag hoppas att de underhåller sin kunskap, mina barn.

Jag gick ner till Kungsträdgården, som inte är så välbesökt i dessa dagar. Det är lite kallt och grått. På isplanen snurrade ett antal människor, mestadels unga, runt, runt. Unga, som i unga vuxna, inte barn. Jag satte mig ner vid kanten. Och betraktade.

En tjej åkte med sina lurar i öronen. Hon åkte för sig själv, dansade fram över isen, försvann i sin egen värld. Hon åkte med armar, kropp och känsla. Hon njöt, för sig själv, utan särskilda ansiktsuttryck men med en kropp som utstrålade njutning. Hon åkte varv efter varv, i sin egen dans. Det var vackert och mjukt. Hon var ensam på planen, med sin musik i sina öron, trots att hon inte alls var ensam på planen.

Två kvinnor höll krampaktigt i varandra. Det såg ut som om det var första gången de beträdde en is, åtminstone med skridskor på fötterna. De hade fantastiskt roligt tillsammans, med återkommande inslag av ren och skär skräck.

Fyra eller möjligen fem unga kvinnor övar också på isen tillsammans. De åker tåg, håller i varandra, för att strax falla handlöst åt alla möjliga olika håll. Skratt, förfäran och förtjusning byter av varandra. Tillsammans njuter de av stunden.

Ja, det finns män på isen också. Unga män. De åker på samma sätt som kvinnorna, ibland ovant och ibland med snits, men nästan helt utan skratten och njutningen.

Männen åker skridskor. Kvinnorna njuter, dansar och gläds.

A..








Se utställningen i Gallerian idag!

En halv miljon människor i de drabbade områdena saknar tjänliga bostäder och är oerhört sårbara i den pågående tyfonsäsongen. Hälften av dem är barn. Lärdomarna efter megatyfonen Haiyan i Filippinerna visar att man måste bygga upp samhällen på ett säkrare sätt för att klara framtida katastrofer. 

Haiyan, en av historiens värsta tyfoner, slog ner på östra och centrala Filippinerna den 8 november 2013. Över 6 200 människorna dog och över 14 miljoner drabbades, varav 5 miljoner barn. Hela samhällen spolades bort i den sex meter höga stormvågen som följde tyfonen och svepte in flera kilometer över land. 

- De främsta utmaningarna nu handlar om att invånarna i de drabbade områdena saknar jobb, skolor och säkra bostäder. Även en mild storm kan göra enorm skada när människor bor i tält och enkla skjul, säger Pia Stavås Meier, programchef och biträdande generalsekreterare på Plan Sverige. (Text från Plan Sveriges hemsida).

Jag besökte Plan Sveriges utställning i Gallerian idag. Det är sista dagen, så jag fick se till att ta mig tid. Utställningen visar fotografier från Filippinerna, som drabbades av tyfonen Haiyan. Bilderna är fotograferade av Pieter ten Hoopen. Informationen om fotografens namn är svår att hitta på Plan Sveriges hemsida, vilket är en stor brist. Den borde finnas i anslutning till varje bild. Den återfinns dock på deras fb-sida och i utställningen är den angiven. Tack, för det.

Bilderna är starka och fantastiska. Jag tycker att platsen för utställningen, de fantastiska fotografierna och det budskap utställningen sänder är viktiga. Det glädjer mig att Gallerian och Plan Sverige sett att platsen är en mycket bra - och viktig - utställningsplats. Jag hoppas också att Gallerian har låtit Plan Sverige nyttja utan utan krav på ersättning eller med en mycket låg ersättning.

Ja, bilderna är starka och fantastiska. Jag kommer inte längre än till den inledande texten, som beskriver utställningen, innan jag känner att tårarna pressar sig fram i ögonvrån. När jag går vidare till bilderna står de inte att hejda. De rinner sakta nedför mina kinder. Jag låter dem rinna. Det är inte lönt att försöka hindra dem eller sopa bort spåren. Utställningen är stark. Och vacker. Även om den också är fasansfull.

Människor försöker leva sina liv, trots att det saknas bostäder, är svårt att hitta jobb så att man kan köpa mat, skicka ungarna till skolan och betala sina räkningar. Vatten, eller något att dricka, är en allvarsam fråga. Det är skolgången också. Bilderna visar livet och förödelsen. En bil står långt uppe på land, omgiven av allsköns omöjligt bråte. I den omöjliga villervallan hänger fem rosa nytvättade klänningar på ett klädstreck. Bilden ter sig nästan absurd, men visar också på människornas vilja att leva sina liv. De vackra och rena kläderna är viktiga, trots att miljön runt omkring ter sig alldeles hopplös.

En riktigt duktig fotograf har fotograferat på ett riktigt allvarligt tema. I samarbete med Plan Sverige.

Utställningen Haiyan 365 dagar visas i Gallerian, Stockholm den 7-11 november 2014. Sista dagen idag, alltså. Den är vacker, stark och fyller mig med frustration. Den är viktig.

Besök den!

Idag!

Anette Grinde



måndag 10 november 2014

En paus från våldet

Tidningen Vi
nr 11 - november 2014
En paus från våldet
Text Linda Stark
Foto Åsa Sjöström

Artikeln har fem bilder av barn. Ingen kan visa sitt ansikte. Bilderna föreställer barn som måste vara osynliga, hålla sig borta från bilderna som snurrar på nätet. För att de har en förälder, eller en närstående, som är våldsam.

Artikeln beskriver situationen för kvinnor som varit tvungna att gömma sig, att byta ort, att bryta upp och byta liv. För sin och sina barns överlevnads skull. Den beskriver några andningsdagar, när mammor och barn kan åka på sommarläger någonstans i Sverige, tillsammans med andra i samma situation. När de kan njuta av sommaren utan rädslan för att hittas eller utsättas för våld eller annan kränkande behandling.

Artikeln beskriver också situationen för barnen. De små, lojala varelserna, som vill föräldrarna väl. Och som vill ha egna liv utan rädsla. Barnen, som vill leka, chatta med kompisar och ta bilder med kompisar och sprida med vindens hastighet på internet.

Artikeln avslutas med frågan; Hur kan det vara möjligt att det är kö till hemliga läger för våldsutsatta barn och kvinnor i Sverige 2014? 

Ja, hur är det möjligt?

Artikeln gör mig alldeles gråtfärdig, frustrerad. Jag känner hur mina ögon sakta fylls av tårar, hur de svämmar över. När tar våldet slut? Varför lyckas vi inte skapa trygghet i vårt samhälle? Hur kan vi tillåta att barnen och kvinnorna utsätts för allt detta våld?

A..

Svenska Afghanistankommittén

Häromsistens (18 september) lyssnade jag till en föreläsning där Svenska Afghanistankommittén (SAK), genom Jan-Inge Bengtsson som föreläste. Han har varit och är aktiv engagerad i Stockholmsavdelningen. Han berättade om läget, om landet, om svårigheter och möjligheter. Hans glöd stod inte att ta miste på. Han månade om landet och talade varmt om Afghanistankommittén som gör mycket stora insatser i landet. Det var oerhört glädjande att höra om deras insatser och att det verkligen har blivit mycket bättre. Även om en del ting är svåra att räkna.

SAK har startat många skolor i landet. En brist är just skollokaler, men också lärartillgången. Eleverna får ibland sitta utomhus, under bar himmel. Ibland sitter de direkt på marken men ibland har de något att sitta på. Lärarna får undervisa i tvåskift, en grupp på förmiddagen och en på eftermiddagen, så att fler skall få möjlighet att gå i skola.

Svenska Afghanistankommittén medverkade i årets insamling till Världens Barn, men samlar också in egna medel till sin verksamhet. De är beroende av vänliga gåvogivare för sin verksamhet. Vill du bidra, engagera dig eller veta mer om SAK? På deras hemsida hittar du mer information; www.sak.se

Strax efter föreläsningen fick jag Svenska Afghanistankommitténs verksamhetsberättelse och årsredovisning för 2013 i min hand. Den är fylld av nyttig information. Jag bläddrar, läser och begrundar.

Svenska Afghanistankommittén har en angelägen och vacker vision; Ett Afghanistan fritt från fattigdom, våld och diskriminering där mänskliga rättigheter respekteras och alla lever i värdighet, med lika möjligheter och social rättvisa.

När jag lyssnade till Jan-Inge Bengtsson kände jag mig hoppfylld. Hans glöd och känsla av hopp smittade av sig. Det är viktigt att människorna som arbetar med frågorna känner hopp och kan förmedla detta till alla oss andra som egentligen inget vet. För vad kan vi veta när vi inte har varit där? När vi inte har forskat, talat, lyssnat, sett och förstått.

När jag läser om 2013 i årsredovisningen blir jag sorgsen, men ser också ljusglimtar, precis som Bengtsson gav uttryck för. 2013 kännetecknades av fler civila offer för konflikten. Frekvensen ökade av rapporter kring övergrepp på mänskliga rättigheter och särskilt mot kvinnors rättigheter. Antalet registrerade fall av tvångsäktenskap, våld i hemmet och våldtäkter ökade kraftigt. Det pekar på allvarliga brister i genomförandet av lagen som utarbetats för att bekämpa våld mot kvinnor, men det kan också tyda på en ökad benägenhet att anmäla.

Bland det positiva som har hänt är att antalet barn i utbildning fortsatte att öka och att ca 40% av de 9-10 miljoner barn som nu går i skola är flickor. Ett stort problem kvarstår dock; kvalitet och utbildningsresultat i skolan, liksom alla de barn som ännu inte får möjlighet att gå i skolan. På den positiva fronten ses också hälsosektorns positiva trend. Den ökade tillgången till hälsovård ger en sjunkande barn- och mödradödlighet. Det är ännu en lång väg att gå innan de kan kallas goda resultat, men riktningen är positiv.

SAK utgår ifrån att landsbygdsbefolkningen, som de arbetar för och med, är aktiv i sin egen förändring. Utgångspunkten är alltså att människorna har rätt till självbestämmande. De skall inte bli utvecklade av andra, utan av sig själva. Det är därför viktigt att SAK fortsätter att utgå ifrån arbetssättet att involvera alla parter. Prioriteringar görs i diskussion med byarna och projekten görs i samarbete med dem.

SAK hade, vid utgången av 2013, 8 kontor i landet och arbetade i 17 av landets 34 provinser, företrädesvis i den nord/östra delen av landet.

Det är imponerande att höra och att läsa om det arbete de gör i Afghanistan. De har t ex bidragit till att många barn har kunnat gå i skola och till bättre hälsa för många barn och mödrar. Jag gläds stort åt det arbete de gör.

Anette Grinde

#Afghanistankommitén 
#Folkbildning 
#2013 

(Källor; föreläsning 18 september i Norrtälje samt Svenska Afghanistankommitténs verksamhetsberättelse och årsredovisning 2013).

lördag 8 november 2014

Besökta länder och viktiga listor :)

Mina besökta länder (när vi begrundande detta vid nyår 2011/2012) var Cypern, Spanien, Frankrike, Polen, Tyskland (maraton i Berlin), Belgien, Holland (maraton i Amsterdam), Danmark, Norge, Luxemburg, Ungern (halvmaraton i Budapest), Österrike, Schweiz, Indien (fina cykelturer), USA, Grekland, Italien, Finland, Estland, Kina, Thailand, Malta (maraton), England, Portugal (halvmaraton i Lissabon) och Sverige (25 st). Av dessa hade 16 besökts tillsammans med Leif.

Under 2012 besökte vi tydligen bara tidigare besökta länder, men under 2013 tillkom två nya till listan; Island (Reykjavik Marathon) och Turkiet (Istanbul Marathon). Jag var därmed uppe i 27 länder.

2014 - hittills - har vi besökt Frankrike (Paris Marathon), Polen, Litauen, Lettland, Estland (cykeltur i ljuvlig sommartid) samt Tjeckien (Prag, när Leif fyllde år). Av dessa länder är Litauen, Lettland och Tjeckien nya för mig. Jag är därmed uppe i 30 länder.

Hur många har Sofie nu, mån tro? Hon gick säkert förbi under sin Sydamerikaresa i våras, där hon rasslade in massor av länder på ett bräde.

Antal maraton/ultror uppgår nu till 21 stycken, och antal länder som rör dessa aktiviteter är 9; Sverige, Frankrike, Turkiet, Holland, Island, Tyskland, Finland, USA och Malta.

Vad kommer härnäst?

A..

fredag 7 november 2014

Judekvarteren - Prag,Tjeckien

Den gamla judiska begravningsplatsen i Prag är ett måste-besök för den som gillar kyrkogårdar och begravningsplatser. Det gör jag, så därför fick det bli ett besök.

Här begravdes Prags judar från 1400-talet fram till 1700-talet. Platsen räckte inte till, så på vissa stället begravdes människorna i tolv lager ovanpå varandra. Därför finns det nu också ett myller av gravstenar som ser ut att stå huller om buller på den relativt lilla ytan. Det är en fantastisk plats.

Författaren Franz Kafka har sina fötter & rötter i stan. Här står han staty och Leif står vid hans sida (som bevis på att han var där). Man hittar också ord om honom inne i den spanska synagogan. Den här statyn är belägen strax intill.

Mer om Franz Kafka hittar man naturligtvis också på Kafkamuséet, som ligger på den andra sidan stan, tvärs över floden Moldau via Karlsbron (Lillsidan).

A..




Prag. 
Tjeckien. 
29/10 - 3/11 2014.

torsdag 6 november 2014

Spår - av Lena Sundström

Spår
Lena Sundström
Natur & Kultur, Stockholm
2013
Isbn 978-91-27-13398-3
www.nok.se

Jag lyssnar till en föreläsning av Lena Sundström på Sundbybergs bibliotek. Det är kväll, onsdagen den 5 november 2014. Ute har mörkret fallit. Det småduggar och är lite råkallt ute. Föreläsningsrummet är fullt, t o m överfullt. Jag tänkte inte lyssna eftersom jag är förkyld, men råkar passera rummet just det när det är dags för föreläsningsstart. Jag tänker att jag kan lyssna en liten stund och ställer mig mot en hylla i utkanten av rummet, utan att leta reda på något att sitta på eller hänga av mig mina ytterkläder. Jag blir kvar. Efter en stund får jag ta av mig ytterkläderna och mot slutet fångar jag en pall att sitta på. Hon, Lena Sundström, talar engagerat, exakt. Hon är noga med att förtydliga sin princip, att allt skall vara sant och väl dokumenterat. Jag har inte tänkt läsa boken, men ändrar mig när jag hör henne tala. När föreläsningen är slut och jag vänder mig om för att gå, ser jag att flera exemplar av boken ligger på biblioteksdisken för att lånas ut. Jag fångar ett exemplar i farten.

När jag kommer hem öppnar jag boken, och har svårt att lägga ifrån mig den. Kvällen blir sen. Också en stor del av nästa dag ägnas åt Sundströms ord om de spår som visar sig allteftersom. Utredningen växer. Frågorna blir fler allteftersom, svaren är ibland få, men små toner och viktiga ord ger utredarna riktning och tillräckliga bevis. De är ihärdiga, vilket ger utdelning allteftersom. Sundström har dokumenterat andras arbete, alltså inte sitt eget. Hon har följt Fredrik Laurins, Sven Bergmans och Joachim Dyfvermarks arbete i spåren runt de utvisade egyptierna. Också deras arbete har varit engagerat, exakt. Hon har följt deras pussel, sett dokumentationen och skrivit på ett sätt som gjort spåren intressanta att följa. Boken är enkelt skriven, begriplig. Den är också påfrestande. Sverige är inte ett land som förstår att mänskliga rättigheter gäller för alla, alltid. Det är tydligt att rättssäkerheten inte är total, att det går att förringa händelser och att man gör allvarliga försök att dölja viktig information. Offentlighetsprincipen är viktig, men ibland lyckas sekretessen dra svarta streck över sådant som är riktigt viktigt. Det är då glädjande att det finns duktiga grävare som idogt pressar vidare och visar absurditeterna och rättshaveriet som följer i jakten på terrorismen. Det går inte att jaga urskillningslöst, det måste finnas någon hejd.

Boken bygger på ett mycket omfattande utredningsmaterial. Ett utredningsmaterial som idogt samlats av Fredrik Laurin, Sven Bergman och Joachim Dyfvermark för att sedan gås igenom och sammanställas i litteraturform av Lena Sundström. Hon har skapat en mycket läsvärd bok. Jag imponeras mycket stort av Laurin, Bergman, Dyfvermark och Sundströms idogt granskande arbete. Hatten av, för riktigt duktigt yrkesfolk.

Spår rekommenderas. Starkt och absolut.

Anette Grinde
Sundbyberg 20141106

Adlibris. Bokus. Svd. DN

onsdag 5 november 2014

Sara Mohammad - grundare av Riksföreningens Glöm aldrig Pela och Fadime

Sara Mohammad, född 1967 i området Sulaymaniyya i irakiska Kurdistan, är en svensk människorättsaktivist. Hon är en av grundarna av Riksorganisationen GAPF, Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime. Sara Mohammad har fått flera priser för sitt arbete mot hedersrelaterat våld och kvinnoförtryck.

När hon var 17 år lämnade hon sin familj efter att hon misshandlats och hotats till livet av sin bror som ville byta henne mot en kvinna han ville gifta sig med. Mohammads far vägrade gå med på broderns krav. Hon kom till Sverige som politisk flykting 1993.

Man räknar med att det i Sverige finns 70 000 ungdomar vars liv styrs av hederskulturens baksidor, där ungdomarnas egna val inte står högt på agendan. Sara Mohammad arbetar aktivt för deras rättigheter. När jag läser några av de artiklar som skrivits om Sara Mohammad känns hennes arbete oerhört viktigt. Hederskultur, hedersvåld, barnäktenskap, övergrepp inom familjerna, tvångsäktenskap, mm ligger på hennes bord, som oerhört viktiga frågor. Mänskliga rättigheter gäller även dessa ungdomar. Vi behöver verkligen se det. Sara Mohammad håller föreläsningar, utbildar, debatterar och informerar. Det känns viktigt.

Som alla kvinnor som tar i besvärliga frågor utsätts hon också för mothugg, hat och agg. Det glädjer att hon förefaller vara en kvinna som står över sådant. Hon fortsätter att tala, utbilda, föreläsa och debattera i frågor som rör hedersrelaterat våld.

Styrelsen för Riksorganisationen GAPF beslutade under hösten 2013 om att starta en insamlingsstiftelse, vars ändamål uteslutande skulle vara att stödja arbetet mot hedersrelaterat våld. Stiftelsen fick namnet Insamlingsstiftelsen Glöm Aldrig Pela och Fadime.

Insamlingsstiftelsen är helt fristående från Riksorganisationen GAPF och har i sin egna juridiska form en självständig förmögenhet. Styrelsen för Insamlingsstiftelsen Glöm Aldrig Pela och Fadime är namnkunnig och består av ordförande Nyamko Sabuni, före detta jämställdhetsminister och styrelseledamöterna Lise Bergh, bland annat tidigare statssekreterare (S) och före detta generalsekreterare för Amnesty Sverige, Leif Ericsson, Fadimes advokat, Elisabeth Massi Fritz, Pelas advokat, specialiserad på hedersbrott samt Sara Mohammad, ordförande och aktiv i Riksorganisationen GAPF.

Anette Grinde

Skrivet om eller av Sara Mohammad; 
Sara Mohammad - enligt Wikipedia
Stockholm Fria (20014/2014)
GAPF om Sara Mohammad
GAPF om insamlingsstiftelsen
Fri Tanke
Expressen 2014
Feministiskt perspektiv
Nima Gholam Ali Pour
Fria Tider
Talarforum
Kvinnliga talare
Gp
Kvinnojouren
Tranås Tidning

Lotta Edholm
Humanistbloggen

Ekonomi för icke-ekonomer

Kursdags! Ekonomi för icke-ekonomer.

Målgrupp; föreningslivets styrelseledamöter

Balans- och resultaträkning – vad innebär de? Lär dig förstå ekonomirapporten på styrelsemötet och känn dig trygg med att kunna fatta kloka beslut.

När; lördag 15 november 2014, kl 09.30-16.30
Plats; Korta Gatan 9, Solna
Ledare; Anette Grinde Lundeberg
Anmälan här

Nästa kurs; 28 mars 2015

tisdag 4 november 2014

Några dagar i Prag - Tjeckien

Prag.
Tjeckien.
29/10 - 3/11 2014.

Prag var trevligt, men ruskigt turistigt i de centrala delarna. Det gick knappt att ta sig fram i mängden turister. Priserna i turistkvarteren var också kraftigt turistanpassade, i jämförelse med andra kvarter i staden. De tog ordentligt betalt för många av sina sevärdheter. Jag tror nog inte att jag åker till Prag igen, såvida jag inte har ett särskilt ärende.

Hotellet (Relax Inn Hotell Prague, Novovysocanska 163/25) var helt i sin ordning. Frukosten var bra för den som äter kött, men inte för den som är vegetarian. Hotellet låg ca 1 timmes promenad från centrum. Ja, det gick att åka med allmänna kommunikationer (buss och t-bana/spårvagn) för den som inte vill promenera.

Tunnelbanan kostade 24 Czk (Tjeckiska kronor) för en 30 minuters biljett och 32 Czk för en 90 minuters biljett. Det går också att köpa t ex 3-dagars eller 30-dagarsbiljetter. Tunnelbanan är lätt att hitta i, är reklamfri och ren. För färd till/från flygplatsen; buss 119 från flygplatsen till ändhållplatsen, därifrån den gröna tunnelbanan in till centrum. 32 Czk kostar äventyret, som tar ca 45 minuter. Det går också flygbussar från/till flygplatsen från centrala Prag. Kostnaden för dessa uppgår till 150 Czk.

Stora torget i gamla stan var vackert, med de stora kyrkorna på ömse sidor och med den fantastiska astronomiska klockan. Torget var en utpräglad turistisk plats, där den lokala befolkningen nog inte lägger så stor del av sin tid. Ja, förutom musikanter, gycklare och sådana som på annat sätt vill roa (eller skinna) turisterna, förstås.

I de judiska kvarteren turistar vi t ex genom besök på ceremonihuset nära den gamla judiska begravningsplatsen. Här visas bilder och beskrivs ceremonier kring t ex sjukdomar och begravningsritualer. På alla bilder finns män, bara män. Inga kvinnor verkar existera i dessa rum. Det är ledsamt att se. Jag hoppas att det är bättre/annorlunda idag. Begravningsplatsen var roligare (om nu en begravningsplats kan vara rolig). Där var det trångt. De ligger, på sina ställen, begravda i 12 lager. Mängden gravstenar vittnar om trängseln. Det ser nästan ut som en plats för försäljning av gravstenar som är staplade nära, nära varandra. Vi vandrar också igenom Pinkas synagoga. Den gör mig sorgsen. Väggarna är fyllda av namn målade direkt på väggarna, från golv till tak, i rum efter rum. Namn och datum - där slutdatum är under under andra världskriget. Namn efter namn, familj efter familj - det är fasansfullt, starkt och så otroligt sorgligt.

Lillsidan, på andra sidan den hysteriskt turistinvaderade Karlsbron, hade borggården, den vackra parken högt uppe på kullen och en del andra begivenheter. Vi hittade också en vacker och talande, men mycket sorglig, installation genom minnesmärket över kommunismens offer.

Raul Wallenbergs promenad ligger på kullen ovanför Lillsidan, där också den svenska ambassaden är belägen. Det är en mycket vacker plats, med fantastisk utsikt och väl skyddad mot stadens återkommande översvämningar.

I staden, eller strax utanför, ligger en stor marknad. Promenadavstånd eller med en spårvagn ett kort stycke norrut. Hit hittar få turister. Kanske skulle marknaden vara större om också turisterna hittade hit. Det skulle göra skillnad för alla dem som strävsamt packar upp alla varor varje morgon och lika strävsamt plockar ner dem på kvällen. Jag tycker att marknadsmänniskor är ett fantastiskt folkslag. Vilket otroligt plockande de måste tvingas ägna sig åt.


A..
I parken högt uppe på kullen övar han på att gå på lina. Han har spänt band, 
hårt, hårt, mellan några träd. Koncentrationen är total.



















Valuta, ca kurs
1 sek = 2,7 czk

400 czk = 147 sek
2000 czk = 732 sek
3000 czk = 1103 sek

Minnesplats över kommunismens offer - Prag, Tjeckien

Monument över kommunismens offer av skulptören Olbram Zoubek.
Újezd, Prag 5.

Kommunismen i siffror

205.486 dömdes
248 avrättades
4.500 dog i fängelser
327 dödades vid gränserna



















Minnesplats över kommunismens offer.
Levande historia - brott mot mänskligheten


Recept

Recept på en skön stund i naturen!

1. Gå från jobbet så tidigt som möjligt
2. Dra till skogen, fjället eller varför inte stranden?
3. Spring eller promenera tills pulsen är hög eller andetagen tunga
4. Ta på en varm tröja
5. Lägg dig ned i mossan, gräset, sanden..
6. Andas, känn, se, lyssna, lukta, njut!

Upprepa varje vecka.

(Källa; Friluftsfrämjandet)