onsdag 20 januari 2016

Suffragette

Suffragette
Premiär i Sverige 15 januari 2016
Manusförfattare; Abi Morgan
Regi; Sarah Gavron
Skådespelare t ex; Carey Mulligan, Anne-Marie Duff och Meryl Streep

Filmen Suffragette går nu på våra biografer. Jag vill uppmana dig att se den och begrunda kvinnornas kamp genom tiden. Både då och nu. Det finns länder där denna kamp, den självklara jämställdheten, ännu inte är i mål. Ja, den är på sitt sätt inte i mål ens hos oss. Vi får rösta, vi får sitta i vår riksdag, men vi lever ännu inte under samma villkor som männen. Vi lever inte i ett jämställt samhälle. Förtrycket pågår alltså fortfarande.

Suffragette beskriver situationen i Storbritanien, men kan lika gärna vara på vilken plats som helst i världen. Skillnaderna mellan länderna är på sitt sätt marginella, men situationerna för kvinnorna är inte marginella. För vissa pågår det fortfarande, på samma sätt som det pågick för hundra år sedan hos oss.

Ordet suffragett, enligt vad som framgår av en artikel i DN den 15 januari 2016, dök upp för första gången 1906 i den brittiska dagstidningen Daily Mail för att beteckna de kvinnliga rösträttskämpar som, efter decennier av fredliga protester, tog till spektakulära metoder som att krossa rutor, klippa av telegrafkablar och spränga brevlådor. Under några av deras mest aktiva år satt som mest över 1000 kvinnor i fängelse för deras medverkan och aktioner. Under första världskriget upphörde deras aktioner, många engagerade sig istället då i försvaret. 1918 infördes rösträtt för kvinnor över 30 år, förutsatt att de ägde egendomar. Inte förrän 1928 tilläts kvinnor rösta i Storbritanien på samma villkor som män.

Det är tragiskt när våld blir ett måste för att kampen skall gå framåt, men civil olydnad förefaller vara ett måste för att kampen skall ge resultat. Jag gläds dock över att den våldsamma kampen betonade att människors liv och hälsa inte var föremål för våldet, de ville inte skada människor. Kampen får därmed sägas rymmas i måttet för civil olydnad, tänker jag om jag sträcker på tanken en aning. Jag ogillar våldet, förstörelsen, men kan ändå förstå att de kände det höjda tonläget behövligt. När man inte når framåt, trots decennier av aktivitet och samtal, krävs något annat, något mer, för att få den andre parten att lyssna.

Än mer tragiskt är det våld som kvinnorna utsattes för. Fysiskt våld, psykiskt våld, omåttligt våld, ja, långt över måttans gränser.

Civil olydnad inkluderar många delar. Den innehåller t ex en fast tro på något viktigt, en stark övertygelse om att samhällets nuvarande norm är felaktig. Och att det finns en vilja att förändra denna felaktighet, utan att skada andra människor. Däri ligger också öppenheten, att olydnaden förutsätter att vi inte gömmer oss bakom masker och anonymitet. Vi behöver stå för vad vi gör, alltså också vara beredda att ta konsekvenserna som kan vara fängelsestraff, böter, skadestånd, mm. I suffragetternas tid kunde det också innebära utanförskap och en konkret förlust av barn och familj. Den konsekvensen kanske inte finns på samma sätt nu, när vi vill förändra och nyttja den civila olydnadens ramverk. Konsekvensen kan ändå innebära utanförskap och personlig problematik p g a kritik från vänner och familj som visar bristande förståelse för kampsättet och sakfrågan. Så ja, också det är viktigt att begrunda när man bestämmer sig för att strida för sin sak.

Nåväl.
Se Suffragette.
Det är en högst sevärd film.

Anette Grinde


DN 15/1 2016 - Brittiskt radarpar skildrar våldsam kvinnokamp (Helena Lindblad)
Se filmen; Suffragette
wikipedia om rösträtt 
wikipedia om suffragetterna
Dn 

Inga kommentarer: