onsdag 28 september 2016

Hur långt sträcker sig mitt ansvar?

Jag sitter i (flera) föreningsstyrelser. Jag är ordinarie ledamot och har ansvar därefter. Jag känner till mitt ansvar, bl a för att jag är ekonom, judiskt kunnig och har intresserat mig för ansvarsfrågorna kopplat till styrelsearbete. När jag kommer till en ny styrelse kan detta ibland skapa problem, eftersom människor ofta tror att min fråga har med kontroll av dem som individer att göra. Det har det inte. Frågorna har sin grund i mitt ansvar och vad jag måste veta för att kunna ta det ansvar som ligger på min (& övriga styrelseledamöters) lott.

Det händer att människor säger att någon måste ha tillit för det som delegeras. Jag tänker att det är så, ja, men också att det måste finnas vägar, beslut, handlingar och faktiska arbetssätt som visar att eller hur saker görs. Om jag finns i en organisation och jag inte tydligt ser dessa vägar och arbetssätt, så är det mitt ansvar att ta reda på dessa. Inledningsvis är detta svårt att se och därför är det viktigt att jag får del av informationen som visar hur, vad och varför. När, eller om, jag ser att något är fel, så är det mitt ansvar att gräva djupare. Om jag inte gör det har jag inte gjort tillräckligt för att undkomma ansvar om något går fel. Det kan jämföras med ett fastighetsköp - när det luktar fel, så måste jag gräva djupare. Gör jag inte det, så kan jag sen inte komma och säga att jag inte visste. Jag får stå mitt kast. Mitt kast i en fastighetsaffär kan blir dyrt - och det kan det i en styrelse också, men där kan andra frågor av djupare dignitet också dyka upp. Det vill jag inte utsätta mig - eller de andra i styrelsen - för.

Om något går fel och jag hänvisar till tillit, istället för vad jag faktiskt har gjort för att begrunda informationen, handlingarna och arbetssätten  - så riskerar jag att hamna i ansvarstrubbel, som kan inkludera skadeståndsansvar eller fängelse. Det är jag alltså inte beredd att göra.

Övergripande kan sägas att en styrelse är överordnad en anställd. En anställd kan - får - inte sätta begränsningar i vad en styrelse kan få del av för information för att utöva sitt uppdrag. En viktig poäng är också att varje ledamot i en styrelse är lika ansvarig som den andre. En ledamot, en ordförande eller en styrelse kan - får - inte hindra en annan ledamot att ta detta ansvar. Därutöver är min önskan att vi arbetar tillsammans, i samma riktning och mot samma mål. Det är dock mycket viktigt att var och en tillåts fullgöra sitt uppdrag utan att hindra den andre.

När hinder inträffar - alltså att någon hindrar dig för att fullgöra ditt uppdrag - i styrelseuppdraget, trots att det inte kan/får hända, har du som ledamot t ex institutet avvikande mening att använda. Det innebär att du noterar frågorna och problematiken - din avvikelse - i protokollet. Detta kan uppmärksamma ansvarsfrågan för andra och också rädda dig i en situation av en rättstvist. Det är dock inte säkert att du får sekreteraren att skriva det du ger uttryck för. Då måste du gå tillräckligt många steg, så att frågan - orden som du tänkt dem - uppmärksammas av t ex revisorerna eller medlemmarna, beroende av typ av frågeställning. Ett annat alternativ är att avgå ur styrelsen, vilket förstå kan vara resterande styrelses avsikt.

Det svåraste är att skydda sig mot makt. Det står var och en fritt att utöva sin makt, t ex genom att mindreförklara en person, göra den skyldig till saker den inte är skyldig till, fatta beslut bakom någons rygg eller bara tiga ihjäl frågan eller personen.

Livet är - i vissa fall - superenkelt och fantastiskt. Och i andra fall inte alls.

A..

Inga kommentarer: