måndag 10 oktober 2016

Ickevåld. Berättelsernas betydelse. Det oprovocerade våldet. Hållbarhet. Rädsla. Tid.

Ickevåldsnätverket har mötts under den gångna helgen och talat om olika frågor. Vi har t ex talat om ickevåldet, om berättelsernas betydelse, om våldet och hur vi vänder det, om hållbarhet, om rädsla och om tid. Ja, vi har talat om många fler frågor än så, men framför allt har vi mötts under ett gemensamt tak och talat och tänkt tillsammans med varandra i vänliga ordalag. Därtill i en fantastiskt vacker miljö, dit jag gärna återvänder igen. Klubbensborg i Mälarhöjden visste jag inte ens att det fanns. Nu vet jag. Så fint, så fint.

Det glädjer också att veta att gruppen som ingår i ickevåldsnätverket inte är försumbar. Den spelar roll. Det värmer i mitt hjärta.

Tack, alla ni fantastiska människor. Tack, för att ni engagerar er och gör. Pepp!

Kerstin. Utbildningssekreterare hos Kristna Freds. Utbildar, peppar och brinner för ickevåldsfrågor. Skapar energi och hopp. 


Kerstin & Henric - ickevåldstränarna som vill och gör! Henric är här ickevåldstränaren som pekar med hela handen. Kanske är det för att diskussionen havererat, för att projektorn behöver vridas eller för att du där, som sitter i den riktningen, gjort något positivt som tydligt behöver uppmärksammas. 


Henric. Ickevåldstränare som inte har något emot att stå längst fram och tala. Positivt och tillförande. Det går som en dans.


Teresia. Kristna Freds Västsaharaexpert - programsekreterare för organisationens Västsaharasamarbeten.


Tova, världens bästa Tova. Klok och eftertänksam. 


Nike. Att återigen få träffa fina vänner värmer min själ. Det var så fint att se dig igen. 




Ellen. Jag tänker att man inte skall bilda sig någon form av uppfattning av människor efter utsidan, men att det ändå är lätt hänt. Det sägs att man bara har någon sekund på sig att göra intryck och att det är svårt att skaka av sig för den man möter. Min bild av Ellen är att hon är en aktiv, medveten, positiv, engagerad och kreativ människa. Jag blir också glad av hennes leende och hennes fina yrvädersfrisyr. Mitt första intryck - de första sekundernas bild på min näthinna - har inte ändrats under de dagar jag nu sett/hört henne lite mer.  

Helena. Mitt i samtalet - lyssnande och intresserad. 




8/10 2016. Stina Oscarson besökte oss och talade bl a om berättelser och hur - eller att - de styr oss. Det ger nu andra tankar hos mig, förstås. Vi (alla) har olika berättelser. De styr oss olika, ja, väldigt olika. Kanske kan berättelsen berättas på ett annat sätt och ge oss en annan riktning? Ja, det är tydligt att de kan - och att vi behöver se detta tydligare. Vem äger berättelsen? Är det den som lyssnar eller den som talar? Stort tack, Stina, för att du gav något av din tid och dina tankar till oss. Du tillför. 












Inga kommentarer: