torsdag 3 november 2016

Teater, ja, vilken fantastisk grej det är.

Människor
Fantastiska människor.
Fantastiskt glädjefyllda agerande teatermänniskor.

Hon ringde mig. Hon bad mig att komma och fotografera gruppen. Jag har gjort det förut, krälat på golvet och försökt att fånga deras miner och steg, utan att själv bli översprungen eller vara i vägen. De har agerat omkring mig utan att se mig. Det är en fantastisk miljö att vara i, att stillsamt få sitta mitt i och betrakta, försöka fånga på bild. Det är, för mig, en fantastisk miljö att få öva mitt fotograferande i. Teaterfolket bryr sig inte om att förbättra sina anletsdrag. De är där i en annan roll, inte riktigt sig själva. Kanske är det därför de är så fantastiskt tillåtande. Det är fantastiskt fint, ljuvligt vackert.

Hennes uppgift till mig konkurrerade med andra uppgifter i min kalender, men ibland får man välja bort för att få plats med sånt man ändå förstår att man måste. Så jag gick till gruppen. Jag tog med mig min kamera och fotograferade de fantastiska människorna. De läste sina repliker, log, svor och skrattade. Någon agerade kraftfullt med hela kroppen, någon gick mjukt och lekfullt över golvet och någon stod lite stel i sina repliker. De övade, peppade, tipsade och gladdes tillsammans. De såg bilderna tillsammans, alltså inte de jag tog, utan de som de fann inom sig. Deras bild, som ju skall vara någorlunda lika i hela gruppen eftersom de spelar en och samma pjäs, är säkert ändå alldeles olika. Olika eftersom vi alla är så olika personligheter, fast vi ändå är så lika.

Jag följde dem genom kameran. Försökte fånga minerna, rörelserna och glädjen. Det är svårt men nästan omåttligt skoj. Genom sökaren såg jag t ex Rebecka, utan att lyckas fånga hennes särskilt väl på bild. Rebecka fascinerar. Hon agerar med röst och rörelser som inte går att missa. Hela hon är med i repliker och i den roll hon spelar. En skarp aktör, tänker jag, som gillar hennes agerande och personlighet. Rebecka är tydlig, mjuk och skarp. Jag följder också Maya, som har en helt annan personlighet och ett helt annat yttre, både i roll och i verklighet. Hon är också så fin att följa, en vacker skönhet både i roll och verklighet. Maya är vacker, mild och stark.

Ja, det finns många fler personligheter i lokalen. De är vackra, skarpa, agerande, varma, avståndstagande, välkomnande, tysta eller kaxiga. De är helt enkelt en fantastisk grupp, fyllda av enastående personligheter som skall fogas in i Mias härliga regi utifrån det manus som tryckts i deras händer.

Teater, ja, vilken fantastisk grej det är. Det är långt ifrån bara en föreställning som spelas upp inför en förväntansfull och betalande publik. Ja, det är verkligen så otroligt mycket mer.

Regissör Mia och hela hennes teatergrupp (Nya Teaterpiraterna i Sundbyberg) gör mig nästan omåttligt glad.

Det är himla tur att det finns en massa kreativa människor där ute - pepp för dem! Jag hoppas innerligt att de fortsätter att inspirera oss stelbenta kontorsråttor!

A..     

1 kommentar:

Unknown sa...

jamen visst. Teater det e livet de se`! Mia får vem som helst att växa både som människa och skådis. Hon var min första ingång till scenen och på den vägen är det. Du ska vara glad att du hittat Mia!!!
Hälsar Laila