torsdag 17 maj 2018

Teaterregissören Ronny Danielsson

Teaterregissören Ronny Danielsson är gäst hos Fredrik Önnevall - i programmet Sverige! (Svt). Han är en regissör som söker kontroll i sina uppdrag. Han behöver kontrollen och ogillar kaoset, åtminstone det som syns utåt. Kaoset får finnas inom honom, i det konstnärliga och i kreativiteten, men det ska vara ordningsamt och kontrollerat utåt - i hans utanpå. Han säger att hans identitet ligger i hans jobb. Han säger sig inte vara någonting utan sitt jobb. Jag gläds åt att han har fått vara sig, utvecklas i sig och bli en fantastisk - grundtrygg - människa och konstnär. Jag funderar kring vad det egentligen innebär att någons identitet bara ligger i hens arbete.

Han får frågan om motgångarna är en motor i honom. Han säger sig bli förlamad av motgångarna. Han ger uttryck för att han krymper av motgångar och motstånd. Han växer av att bli uppskattad och av att människor uppmuntrar.

Han växer av framgången, ja, det gör vi många. Det är ett mänskligt drag. Några växer också av motgångar, där den lilla tävlingsdjävulen drar igång och skapar mervärden. Jag känner plötsligt igen mig i det han säger om att bli förlamad av motgångarna, att man krymper av detta. Jag har inte tänkt tanken så, men känner igen mig i hans ord. Det känns också tydligt att han förlikat sig med den situationen. För mig känns det inte så bekvämt - för mig - att det är så. Det känns ur något mått sorgligt, men det känns också viktigt att tänka den tanken. Det förklarar en del händelser och reaktioner i livet. Kanske också jag ska förlika mig med detta?

Må lycka och fortsatt framgång följa i Ronny Danielssons spår. Jag noterar också att jag gillar Fredrik Önnevalls lugna sätt i sina samtal. Lugnt och tryggt, utan tvära kast i röst och rörelser för han samtalet vidare. Intervjuerna är värda att lyssna till. Verkligen, ja.

I samma program finns ett reportage om fotografen Anna Clarén. Hon är en uppmärksammad sådan. Jag tänker mig vilja fånga och begrunda hennes nya fotobok. Vem har givit ut den, tro?

A..

Inga kommentarer: