lördag 31 augusti 2013

Glädje i regn & rusk. Island - Reykjavik marathon.


Avfärd från Arlanda kl 1420 på torsdag. Vårt maraton går på lördag. Vi behöver åka dit någon dag innan och stanna någon dag efter för att hinna se lite mer än maratonstråket.

Flybus från flyget till staden. Den kostar förvirrande många pengar för två. Tur & retur. Valhänt fumlar man med de nya sedlarna och undrar vad de är värda. Vi betalar med kort, så får det bli som det blir.

Landskapet från flygplatsen till Reykjavik är platt. Taket är lågt och fukten hänger tydligt i luften. Ett vulkanlandskap. Det är platt, stenigt och med en sparsam växtlighet. Kargheten känns i magen. Jag tycker om landskapet. Det är hårt, naket och vackert. På den ena sidan ligger havet. Nära. Långt bort skymtar bergen som siluetter i den grådimmiga vädret. Jag gläds åt att vara här, tillsammans med min bästa vän.

På bussen ser vi färgglada löparskor, vältränade människor och sådana med idrottskläder på sig i det senaste snittet. Misstanken är hög om att det är fler som skall springa maraton. Man ler igenkännande mot varandra, trots att vi aldrig tidigare har mötts.

Framme i Reykjavik bussas vi ända fram till vårt hotell. Det visar sig att utflyktsföretagen och flygbussarna regelmässigt gör just så. Att hämta och lämna alla resenärer (med små minibussar) på sina respektive hotell känns som en finfin service. Det gör det enkelt att resa.

Mitt i Reykjavik, eller på den högsta centralt belägna punkten, ligger Hallgrimskirkja. Det är en mycket hög (74,5 meter hög), ståtlig, enkel, rak och enormt vacker kyrka som tagit många år att bygga. Den är ritad 1937 och byggnationen pågick under perioden 1948 - 1986. Den syns nästan var du än är i Reykjavik. Orgeln med de stora orgelpiporna och trumpeterna som spelas i kyrkan ger ett nästan  öronbedövande ljud. Vi lyssnar en stund till en öppen repetition, där den vackra musiken med kunniga musiker övar inför en stillsamt vandrande eller vilande publik. Den öppna kyrkan gläder, liksom publikens möjulighet att få lyssna till repetitionen. Det måste också vara ganska speciellt att öva inför publik.

Under fredagen promenerar vi runt i staden, vår vana trogen. Vi hämtar nummerlappar, äter lunch och skyddar oss från det evigt strilande regnet. Det är ordentliga regnkläder, tjocka tröjor och bra skor som gäller här. Någon sol har vi inte sett, men väl en god dos regn. Fredagen blev en långvandrande dag runt om i staden, liksom förberedelser inför lördagens maraton. Oron gnager lite i magen beträffande vädret, men det få ändå bli som det blir. Det är bara att försöka klä sig rätt, för att det skall bli så bra som möjligt.

Lördag. Starten går kl 0840, så det blir tidig väckning. Jag har knappt sovit en blund på hela natten, så jag är väldigt trött när jag måste gå upp. Frukost på hotellrummet bestående av yoghurt, bröd, bananer och Philadelphiaost är det enda laddningsalternativet som står till buds i vårt bristande kök (som ju inte finns alls på hotellrummet). Jag undrar varför de inte kan sätta starttiden till kl 1200 istället. Då hade frukost, vila och laddning hunnits med på ett bättre sätt. 

Vi promenerar bort till starten. Det småregnar. Himlen är omåttligt grå. Vid starten finns möjlighet att lämna kläderna inomhus, vilket känns bra i detta väder. Vi står kvar inne så länge vi kan. Det finns gott om toaletter utanför, vilket är glädjande för allas oroliga tävlingsmagar.

Starten för maraton, halvmaraton och "Relay Marathon" (troligen en stafett, även om vi inte såg växlingarna under loppet) gick samtidigt. Regnpåsarna åkte av och spektaklet var igång. Vi har 42 km framför oss. Vi önskar varandra väl och springer loppet var för sig.

Loppet går runt staden. Den första biten springer vi tillsammans med halvmaratonlöparna. Vi springer nära staden, längs strand och kaj, i ett grått och småregnigt väder. Vi fryser dock inte. Det går att gömma sig lite i leden, för att undkomma lite av vinden som möter oss lite då och då. Arrangemanget inkluderar en hel del vätskedepåer. Ibland delar de också ut bananer och någon chokladbit. Vätska (vatten & sportdryck) behöver man inte lida brist av. Det är bra.

Så småningom lämnar vi kusten och viker av mot stadens utkanter, springer genom villaområden, parker och på promenadstråk. Det är omväxlande platt, uppför och nedför med en strid ström människor även om antal startande i Reykjavik Marathon inte uppgår till mer än sammantaget ca 850 löpare. Vi springer runt hela staden och är så småningom åter till utgångspunkten. Det har regnat och blåst, men humöret och orken har hängt med. Mitt maraton var rätt behagligt. Om nu 42 km löpning kan vara behagligt. Det var skönt, även om det skrek en del i mina lår i slutet av loppet. Ingen mental svacka passerar i mitt huvud under denna resa. Det är ovanligt, men glädjande.

Leif går i mål några minuter (ca 3,5 min) före mig. Jag inser att han klår mig p g a mitt toabesök under loppet, men det är honom väl unt. Han svimmar nästan av yrsel i målgång, så han har nyttjat de krafter han har. Eller så har han brustit i kost- eller vätskeintaget under dagen. Yrseln går dock över efter en kort stunds vila och kompletterande energiintag, så det känns inte som något allvarsamt att oroa sig över. En fin medalj är lagd till samlingarna. För mig är det maraton nr 16 (Leif nr 14). Denna gång på tiden 3.44.06 (Leif 3.40.32). Vi är ändå rätt jämna, Leif & jag, även om vi inte springer loppen tillsammans.

I sakta mak och med glädje i sinnet vandrar vi sakta hemåt till vårt hotell. Vi duschar varmt (här finns gott om varmvatten), vilar en stund och gläds åt välmåendet som finns i oss båda efter väl uträttat värv. Inga skador, inga blåsor och ingen pina i kropp och själ. Ja, det känns i låren att vi har ansträngt oss en aning, men ingen skada i något mått alls finns hos någon av oss.

Reykjavik är en väl utbredd stad. Den är inte skarpt centrerad, utan breder ut sig över området. Det finns gott om plats emellan områdena, men det är ändå relativt nära. Det är en liten stad, men ändå en väl utbredd stad. I staden finns i princip bara låga byggnader. Vi ser bara ett fåtal höga hus. De flesta är tre våningar eller lägre. Det beror naturligtvis på de osäkra markförhållandena i området.  Den låga staden ger en fin känsla av småskalighet och småstad. Det är det ju också, med bara ca 120 000 invånare i huvudstaden. Det finns gott om grönområden i staden och det finns också en laxbäck/flod inom stadens gränser. En guide säger att det är den enda staden som finns, som är så ren att laxar kan simma i staden.

Landskapet strax utanför staden består av böjande gröna kullar, bebyggda men med mycket grönt runt omkring. Husen är av sten, knappt några alls är av trä. Kanske beror det på ett väldigt fuktigt klimat?

Det är bara den stora ringvägen runt Island som plogas varje dag vintertid, säger guiden på vår busstur runt om i bygden. De små vägarna runt omkring får skötas på annat sätt. Jag undrar hur väder och vinterförutsättningar egentligen är här i den årstiden. Kanske får man åka hit igen, för att upptäcka nya sidor.

Island ligger på två plattor som rör sig med ca 2 cm per år. Dessa syns normalt inte då de ligger långt nere på havets botten. På Island kan de dock ses. De ligger tillgängliga för ögat, mellan två berg/kullar. Där finns en europeisk platta och en amerikansk platta. Den europeiska plattan innehåller färre branta berg/klippor än den amerikanska. Det är mer mjukt på den europeiska sidan. På denna plats - den öppna platsen mitt emellan - placerade vikingarna parlamentet. Det var centralt, här fanns mat/gräs, vatten, mm. Platsen blev en viktig plats för debatt - alla beslut togs i consensus. Alla skulle vara eniga för att lagar skulle stiftas, mm. 1262 förlorades självständigheten för att en familj krävde mer makt. Det ledde till att systemet kollapsade och självständigheten sprack.

Platsen där plattorna möts är en speciell plats, som finns på Unescos lista. Där finns två plattor, en historia kring parlamentet, en stor insjö, fantastiskt rent och klart vatten - platsen är väldigt vacker och unik, med en intressant historia och geologi.

När kristendomen kom till ön fördömdes en del av den gamla kulturen. De gamla namnen kan vara från denna tid, även om historierna bakom namnen inte alltid är kända.

Island är en ung stat. De första bosättarna kom på 800-talet (norrmän). De började då med ett mycket demokratiskt beslutssystem, där alla kunde påverka. 1783 drabbades ön av ett stort vulkanutbrott, som tvingade parlamentet att flytta. Kvar i området finns en fin liten kyrka och presidentens sommarresidens.

Den isländska landsbygden har låga träd, som buskar. De är vindpinade. Träden användes mycket när människan letat efter ved för värme/bränsle. Man försöker nu återplanera "skogen" men det är svårt i det steniga och vinpinade landskapet. Guiden säger; När du gått vilse i skogen behöver du bara ställa dig upp, så hittar du lättare.

Island har ett mycket vackert landskap med höga berg (vulkaner) och stora öppna grönskande, i princip obebyggda landskap. Vill man ha enslighet, så står den här att finna. Det finns många stora vidder, utan höga träd. Säker är det än vackrare i solens strålar. Vi har bara regn och rusk, vareviga dag, nu när vi är här.

Vikingarna tog hit hästarna. De är formade av tiden här under de senaste 1000 åren. De är lugna, stadiga och snabba. De töltar - stadigt och snabbt. Ridning är mycket populärt på Island. Hästkött äts ofta här, liksom även fölkött. Hästar får inte tas in i Island. Här finns stränga regler för att inte få in sjukdomar, mm, till de djur som lever här.

Vi åker till Gullfoss. Ett fantastiskt vattenfall. Det är 31 meter högt. Ägarens dotter räddade fallet från att bli ett kraftverk. Hon lade mycket tid för att förhindra byggnationerna. Det är ett väldigt vackert naturfenomen. Det finns onekligen stor kraft i vattnet. Fåran går i en skarp förkastning. Jag drar efter andan i hänförelse över det vackra. Vilken fantastisk natur det finns. Men nog kunde vädret ha varit lite bättre?

Vi besöker Geysir, en av Islands gejsrar. Vattnet kokar i ytan. 20 meter ner, under jorden, är det ca 127 grader. Trycket byggs upp och med ca 5-minutersintervaller kommer en hög kaskad med svaveldoftande och mycket varmt vatten (20-30 meter högt). Det är verkligen imponerande vilka naturkrafter som finns här. Runt omkring i området är det små kokande "grytor". Nej, det är inte badbart här, i dessa 100-gradiga vattenhål. Vi varnas för att gå för nära och för att känna på temperaturen i hålen. Vi uppmanas att tro på guidens ord, helt enkelt. Naturförhållandena är onekligen mäktiga här.

Alla djur på ön är hitförda av människan, när de befolkade ön. Här finns gott om hästar och får, men ont om kor. Korna är relativt ovanliga, vilket gör köttet dyrt. De är självförsörjande på mjölk och ost, med den besättning som finns.

Det varma vattnet används t ex för uppvärmning av bostäder. Det används också för uppvärmning av växthus, där blommor och frukt odlas. I Reykjavik går vattenledningsrören nära vägbanan, vilket ger isfria gator vintertid, tack vare det varma vattnet.

Vi besöker en liten by långt ute på landsbygden. Solen bryter igenom en kort liten stund. Det är ordentligt vackert. Hänförande. Vi besöker en liten, enkel kyrka med fantastiska fönster och en underbar mosaikbild som altartavla. En blå, ljus och vacker Jesusbild. Ja, den är fantastiskt fin. Strax intill ligger en liten, liten kyrka till - i gammal stil, men den är ändå helt ny. Den är helt i trä inomhus och hela utsidan är grästäckt.

Ja, vidderna är stora, nästan helt utan buskar. Inga träd. Gårdarna ligger väl utspridda, med någon/några km emellan. Runt gårdsplanen/husen har ibland träd planterats, i syfte att åstadkomma lite lä i det annars blåsiga landskapet.

Ute på landsbygden finns det en del sportstugeområden för fritidsrekreation. Det är komprimerade områden med fritidshus (byggda i trä). De ligger t ex i det buskiga landskapet nära vattendragen eller vid foten av en sovande vulkan. Landskapet är platt - men avbrott av ordentliga berg/vulkaner.

På sina ställen pyser det ånga/varmvatten från underjorden. Den tas på många ställen tillvara för energi, varmvatten, uppvärmning av hus (& vägar) eller till bageriet för "kokning" av bröd.

Vi avslutar dagen med ett kraftverksbesök, där energi produceras av det varma underjordiska vattnet. Stora kraftledningar drar iväg energin mot huvudstaden, över det månliknande landskapet där lavans syns tydligt under lagret av den gröna mossan.

Island har fina stora vägar, åtminstone de vi ser. På 1000-årig lava växer mossa, men inga träd och buskar. Island är rent. Vi ser inget skräp någonstans. De gående lämnas alltid företräde vid övergångsställen utan trafikljus - jag tror inte att det missades för oss vid något tillfälle alls.

Tröja, flieströja, fordrad träningsjacka och regnjacka. Mössa, vantar och paraply. Ja, det är en aning svalt i detta blåsiga och regniga land, när vi är här. Vi blir nästan euforiska i de kortkorta stunder som solen tittar fram.

Vi har haft trevliga dagar i ett land som jag gärna ser mer av vid ett annat tillfälle. Här skulle man kunna färdas per cykel eller per motorcykel, när vädret vill visa sig lite vänligare.

Anette Grinde




fredag 30 augusti 2013

Lösningsinriktad pedagogik ....

Igår lyssnade jag till en mycket intressant lunchföreläsning om lösningsinriktad pedagogik med fokus skola. Metoden går naturligtvis också att använda i arbetslivet (lösningsinriktat ledarskap). Fokus ligger på det som fungerar, på möjligheterna, på att förstärka styrkorna och sikta mot ett mål - ett arbete i positiv riktning istället för att tydliggöra det som inte fungerar.

Jag tänker att vissa saker är helt självklara, även om det ibland verkar omöjligt att arbeta just så.

Så jysst det vore om alla grupper liksom arbetade tillsammans. Mot samma mål. I positiv anda. Och med glädjestuns i sinnet. För en gemensam sak. Då vore det ju plättlätt, eller hur?


A..



Läs och lär!

Positiv kraft ....

Jag går in i styrelserummet fylld av positiv kraft. Samtalet med mina reskamrater i föreningslivet bygger god energi i min själ. Det känns vänligt och tillförande. Och oerhört viktigt.

I rummet finns människor som genomgående arbetar mot samma mål - en positiv verksamhet, i enlighet med föreningens stadgar. Det är ja och utveckling som gäller i vårt rum. Där finns också en uttalad riktning - att fokusera på möjligheterna, att avstå från ordet inte, att se det goda i medmänniskorna och att alla anstränger sig för att bidra med sin kompetens och en god dos av sin tid.

Vi har också åtagit oss att bidra till att ändra riktning - utveckla & utvecklas, se & lyssna, vara lyhörda för varandras & verksamhetens väl - när något har gått på tok.

Människornas engagerade och tillåtande göranden ger mig positiv kraft.

I detta är det fantastiskt att vara.

Anette

 



Länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.se.  Knuff bloggar.  

tisdag 27 augusti 2013

Genomförda lopp ...


Genomförda lopp med dignitet i "modern tid";

  • Reykjavik Marathon 2013 (3.44.06 - årsbästa än så länge. Regn & rusk. 5a i åldersklassen 50-59 år. 33a totalt av 225 damer. Nöjd & glad.)
  • Cykelvasan 2013 (95 km MTB - 4.38 - fantastiskt skoj!)
  • Ölands Marathon 2013 (3.55.36. Väldigt varmt. Guldmedalj i Veteran-SM (K50).
  • Sthlm Marathon 2013 (3.47.04. Bra löptemperatur. Dock regn mot slutet. Guldmedalj Veteran-DM Uppland).




  • Sthlm Marathon 2009,
  • Sthlm Marathon 2008,
  • Sthlm Marathon 2007. (4.09.32)

  • Tjejmilen 2006 (placering 188 - tid 46,27)


Jag summerar det till 16 genomförda maraton (inklusive 1 ultralopp). Inte fy skam alls, minsann.

A..

Krönika Helg - 23 augusti 2013

Älskade sommar. Lämna oss inte än.

Sommar. Du älskade varma njutbara sommar som snart går mot ditt slut. Stanna en stund till, är du snäll. Jag vill inte att du lämnar oss än. Våra rörelseaktiviteter blir så mycket lättare när du är här. Att idka uterörelse i kyla & höstrusk lockar inte än, även om jag ändå vet att det på något sätt är helt ok. Rörelsen och upptäckterna i alla aktiviteter vi företar oss måste få gå före väderproblematiken, helt enkelt.

För min del har sommaren varit fantastisk, men också lite jobbig. Problemet är att det finns alldeles för många roliga aktiviteter att göra. Det finns inte tillräckligt med tid för att hinna med paddling, vardagslöpning, cykling, simning, vandring, tävlingar, maraton- och ultralöpning och dessutom få fram inlinesen eller motorcykeln. Några av aktiviteterna hamnar på listan att göra sen och då saknar jag dem stort, även om det är fantastiskt med allt man ändå kan hinna med. Möjligheterna finns verkligen, när man kan, vill och gör. Man behöver inte åka till andra sidan jorden. Här hemma finns onekligen mängder av aktiviteter att göra.

I september kan man t ex vandra med STF, paddla med Friluftsfrämjandet, sjunga i kyrkans kör, springa med Marathonsällskapets eller Rånäs 4Hs sympatiska lag, spana efter naturens under med Naturskyddsföreningen eller leta efter svamp i allemansrättens ljuvligt doftande skogar. Man kan också springa en högst lagom och glad tävling uppe vid Campus Roslagen i mitten av september. Rånäs 4H arrangerar loppet och Roslagens Sparbank sprider aktiv glädje och god inspiration.

Älskade sommar. Plötsligt längtar jag ändå till hösten, med alla dess nya möjligheter och till vintern när skidorna och skrillorna äntligen får nyttjas igen. Eller när den tjocka sköna mössan får dras ner över öronen i den ljuvligt kylslagna vintertiden. Tiden när drivor av vacker vit snö syns över nejden. Då är det ju ändå härligt att få njuta att den rena och klara luften, eller hur?

Bortsett från att livet från tid till annan är rent bedrövligt, så är det också helt fantastiskt underbart. Jag är alldeles övertygad om att aktiv rörelse och ett flertal roliga aktiviteter gör livet avsevärt mycket lättare att leva.

För mig ger rörelse ljuvliga glädjeendorfiner, som ger lust för mer. Mer lust. Mer glädje. Det är skäl nog att anstränga mig för än mer rörelse. Och än mer roliga aktiviteter, gärna i föreningslivets famn.

Mantrat är som min fina dotter Sofie sa när vi reste i Indien, när hon skulle kliva på den kraftigt överfulla bussen. - Principen är att alla som vill skall med.

Häng på, vetja! Det finns plats för fler.

Anette Grinde


 

onsdag 21 augusti 2013

Valberedningen - det viktigaste av allt...

Det fantastiska styrelsearbetet går mig på nerverna, säger hon, med indignation i rösten. Varför gör inte valberedningen sitt jobb? Varför har vi dessa människor i styrelsen? Jag är tveksam till att sitta kvar i denna styrelse om det inte går att vaska fram bra personer som förstår sin roll och om inte ordföranden låter oss verka i en demokratisk ordning. Vi får ju inte någon vettig information innan mötet, så att vi kan ta ställning i frågorna. Det blir bara ett märkligt lotteri. Min roll blir bara märklig.

Ja, så kan det vara, tänker jag, när jag hör henne berätta om den styrelse hon verkar i. Jag har mött det i olika former och det kan bero på olika saker. Det är lika, men ändå väldigt olika, eftersom det är helt olika människor, olika förutsättningar och olika spelregler. Trots att det egentligen borde vara detsamma. Styrelsen arbetar för föreningens bästa, gemensamt och i nyttjande av var och ens bästa egenskaper. I en demokratisk form där alla kommer till tals. Valberedningen ser till att rätt kompetens finns i styrelsen. Svårare än så är det inte. I teorin.

I praktiken består styrelsen av människor, som strävar efter olika saker. Som orkar olika. Som vill olika. Som vågar eller inte vågar. Och som lägger mängder av tid eller knappt någon alls. Det finns människor som sitter i styrelsen för att de finner det vara fruktansvärt roligt, det finns människor som tror att de kan bidra och det finns människor som tror att det är bra för deras cv. Ja, det finns fler skäl än så. Människor, de där fantastiska varelserna som är underbart roligt att arbeta med, umgås med, osv - men de är också oerhört besvärliga och påfrestande när vi inte hittar ihop tillsammans i samma riktning. När vi skall arbeta mot samma mål. Då blir teorin och praktiken helt olika. Vilket ibland blir till skada för organisationen.

Tonen, vänner, är viktig. Glädjen att arbeta tillsammans, är viktig. Insikten om att alla i styrelsen har viktiga roller, är viktig. De demokratiska formerna är oerhört viktiga. Möjligheten att kunna vara väl förberedd till styrelsemötet är också viktig. Liksom känslan att alla får tala och lyssnas på. Med mera. Det finns oerhört många viktiga demokratifrågor i en styrelse. Envåldshärskeri, manipulation eller att bygga strategier vid sidan om hör inte hemma där.

Sitter du i en styrelse där du kommer till din rätt? Om ja, hur gör du? Om nej, varför inte?

Har din förenings valberedning gjort jobbet rätt? Törs den föreslå att en ledamot eller ordförande avgår (avsätts) när den inte fungerar som den bör? Speglar styrelsen många olika kunskapsområden? Talar ni väl med varandra?

Hur fungerar det i din förening? Har du, som ledamot eller valberedare, full koll?

Om inte, när och hur tänker du skaffa dig den kollen? Du vet väl att det är ditt ansvar att arbeta för föreningens bästa? Gör du det?

Anette Grinde



Länkar på tema valberedning och styrelsearbete.
 



Mer länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.se.  Knuff bloggar. http://www.foretagshuset.net/  Adlibris. Bokus.

tisdag 20 augusti 2013

Cykelvasan 2013


Cykelvasan 2013. Lördag 17 augusti 2013. Detta var en bra dag. En riktigt bra dag.

Regn fredag natt. Sol lördag. Regn till och från under söndagen.

Ja, vi hade en otrolig tur med vädret.

Jag tycker att Vasaloppsorganisationen presterade en riktigt usel information om allt kring arrangermanget. Gissa, leta och springa runt utan bra information är inte bra för tävlingsnerverna. Det går visserligen bra i sol och fint väder, men hade det varit regn hade det inte varit skoj att oroa sig och behöva leta. Funktionärerna var dåligt pålästa om arrangemanget i stort. Skyltarna var små. Översikten saknades. Ett stort minus för detta.

Loppet var fantastiskt roligt, men informationen var rent usel. Bättre borde Vasaloppsorganisationen onekligen kunna, vana arrangörer som de är.

95 km. Asfalt, grus, stigar, spänger, vasaloppsled, gräs mm ger en högst varierad terräng. Blöta & lera lägger till mer svårigheter, även om detta inte så vanligt förekommande. Det var hyfsat torrt, trots nattens ihärdiga regn. Det gällde att vara mycket kraftigt koncentrerad och absolut inte förflytta tankarna till annat. Loppet var fantastiskt roligt, men också ganska farligt.

Dricksvattenflaskan på cykeln hade vi kunnat låta bli. Den låter vi bli till kommande års deltagande i Cykelvasan. Dels flög den av i ett tidigt skede, dels behövdes den inte eftersom depåerna var mycket bra och därtill fanns det riktigt många sådana.

Tankarna virvlade i huvudet under natten innan loppet. Sömnsvårigheterna gjorde sig gällande samtidigt som regnet smattrade ordentligt på hustaket. Att cykla i regn och rusk kändes inte så kul. Sofie fick väderkolla åt oss på Yr.No. Där spåddes bättring, så vi lämnade till slut de stora regnkläderna kvar i bilen när vi drog till starten. Regnet höll sig borta. Solen sken rätt ofta utan störande moln.

Båda klarade sig helt helskinnade genom loppet. Inga skav och inga skador. Ingen av oss var heller helt slutkörda. Det var helt klart oerhört mycket fysiskt lättare att cykla 90 kilometer än att springa ett maraton.

Ja, jag vill absolut göra detta igen. Rörelse. Tillsammans. Ja, det står högt i kurs i min bok idag.

I reklamen står det. Nej, man åker inte skidor i jeans. Och man cyklar absolut inte i jympadojor. Ja, jag håller med, men här stod alternativet ändå mellan jympaskor och jympaskor. Mer fanns helt enkelt inte tillgängligt i vår rörelsegarderob. I den ryms inte riktigt allt, även om man skulle vilja.

Det fanns en mycket god känsla i cykelspåren. Inga sura miner, ingen irritation. Inga knuffar i spår eller vid depåerna. Ingen trängsel i våra led. God disciplin i spåret, där högerledet går långsammare än den vänstra omkörningsfilen. Medcyklisterna berättade dock om mycket allvarliga olyckor i de led som startade senare än oss. Där var trängseln större och olycksrisken också mycket högre, även om den var hög också i våra led. Detta var ett farligt, men roligt äventyr.

Ja, det var väldigt mycket farliga att cykla än att springa. Mer koncentration i cyklingen – mer seg uthållighet i maraton. Skärpa, skärpa hela tiden – i cyklingen. I löpningen kan man drömma sig bort.

Grannfolket på campingplatsen cyklade också. De gjorde sin första Cykelvasa och var glada, hela och nöjda. Han, på ca samma tid som oss. Hon, på nästa timtal. Vi kände oss nöjda med att vi i vår MTB-debut ha klått så många unga, starka ynglingar. Det är inte fy skam för en 50+ tant och en 60+ gubbe.

Vi körde loppet i vanliga cykelskor, utan fastlåsta specialskor. Det gör naturligtvis en väldig skillnad i möjligheten att dra tramporna hela varvet runt och man dansade runt på pedalerna i ojämnheterna. Att sitta fast gör naturligtvis skillnad, även om det känns skrämmande för cykelovana löpare som oss. Kanske ändrar vi oss i framtiden. Den som lever får se.

Cykelvasan var ett fantastiskt roligt spektakel. Usel information från arrangörerna, men fantastiskt roligt att genomföra.

På´t igen, säger vi båda glatt.

Anette Grinde

Bra där, Robert Hannah

Så där, ja, Robert Hannah.

Bra skrivet. (DN 20/8 2013)

Jag kan slå vad att du får fan för´t. Men också en massa cred.

Bra så.

Fint, som snus.

A..

söndag 18 augusti 2013

Tyst territorium


Tyst territorium
Sju reportage om Västsahara
Isbn 978 91 7389 4395
2013
Atlas förlag

För några månader sedan hittade jag, i en secondhandbutik i Götgatsbacken i Sthlm, några broschyrer om ockupationen i Västsahara. Ja, det måste ha varit Emmaus butik, i slutet av backen ner mot Slussen. Västsahara har ockuperats av Marocko, som också tar deras tillgångar. Jag hade tidigare inte sett eller uppmärksammat ockupationen och situation för västsaharierna och konstaterade, om man lätt gör, att de förenings- och rättviseaktiva i denna fråga i vårt land inte förmått sticka ut i bruset.

Det sägs att krigen minskar i världen, men ändå pågår en hel del aktiva konflikter i det tysta. I dessa konflikter skulle vi, Sverige, kunna påverka mer om vi såg vår del av ansvaret för rättvisa. Det verkar vi inte göra, om jag skall tro Laurin & Schmidt i Tyst territorium. Vi köper mat och råvaror från Marocko som odlats och utvunnits i Västsahara, av Marocko som ockupationsmakt. Och vi låter det vara så.

I kapitlet om Matlandet Västsahara ser jag att Ica, Coop och Axfood, liksom Hemköp och Lantmännen köper mat, foder och råvaror som odlats eller utvunnits i Västsahara, av ockupationsmakt och utan att det kommer västsaharierna till del. Etiknivån är alltså mycket låg och vi, Sveriges folk, låter det fortgå.

Tyst territorium innehåller viktiga reportage och är också berättelse om en resa, några enstaka dagar, i Västsahara. Den ger mig insyn i människor liv, den gör mig upprörd över hänsynslösheten och pengarnas makt. Den visar mig våldet, tortyren och hur människor kämpar för sitt land och för sina rättigheter.

Inget ändras trots otaliga samtal. Parterna står på varsitt håll utan att rucka en millimeter på sina krav. Världen tittar tyst på. Under tiden sitter generation efter generation i flyktingläger utan möjlighet att skapa riktiga liv. Allt är en hopplös kamp, som till slut rikserar att sluta i en explosiv maktkamp med många dödsoffer och än mer trasiga själar. Generationer av unika och fantastiska människor förhindras att leva sina liv.

Fredrik Laurin & Lars Schmidt har skrivit en högst läsvärd bok. Den känns trovärdig och mycket väl genomarbetad. Den ger mig möjlighet att lära mer.

Den lär, skapar irritation och frustration, och får mig att se ett konfliktområde från nya synvinklar.

Som sagt. En högst läsvärd bok.

Viktig.

torsdag 15 augusti 2013

Inkompetent? Pinsam? Skitstövel?

Hur mycket skit får man prata om varandra? Eller om andra generellt? Vad beror det på att det görs?

Ja, det beror på att man inte är nöjd. Eller att man är rädd. Eller på att man inte respekterar varandra. Eller på att man inte lyssnar och gör sitt yttersta för att förstå. Eller kanske tror sig vara duktigare, större eller bättre än någon annan.

Jag undrar; om du ofta talar i omilda toner om andra, hur talar du då om mig när jag vänder ryggen till?

Jag blir obekväm när människor talar illa om varandra. Jag blir betänksam och undrar om det är ett måste. Kan vi inte se saker från ett annat håll? Kanske från vår medmänniskas perspektiv istället från vårt eget? Varför är de som de är? Vilken roll finns de i? Vilken bakgrund har de? Varför säger de som de gör?

Kan vi utgå ifrån att alla vill varandra väl, vill göra sitt bästa och vill lära sig mer om det vi finns i tillsammans? Kanske också att vi alla vill synas och dela med oss av våra kunskaper och perspektiv, även om vi alla inte bär samma kunskap.

Jag vill höra den förstående och vänliga tonen. Den med kärlek till medmänniskan. Den negativa och kritiserande tonen gör ont i min själ. Den hämmar mig, gör mig liten och tyst.

Hon där borta har kunskap och erfarenhet. Som kan lära oss något nytt. Om vi lyssnar på det örat. Och begrundar.

Vi, du & jag, har kunskap och erfarenhet. Som kan lära dig något nytt. Om du lyssnar och begrundar.

Låt oss lyssna på varandra. Lyssna i ödmjukhet. Utan att håna, ironisera eller bli förbannade, ens i vår egen tanke. Låt oss lyssna för att lära oss mer och låt oss lyssna med respekt för den andra människan. Hen, som också vill bli lyssnad på.

Är en plats omsorgsfull, öppen och välkomnande om man ofta talar illa om någon som inte är på plats?

Vad säger du om mig, när jag vänder ryggen till?

Säger du att jag är inkompetent? Pinsam? En skitstövel? Eller ser du mig som en individ med unik kompetens som kan tillför mer till världen och dess väl?

A..



Mer länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.se.  Knuff bloggar.

onsdag 14 augusti 2013

Såld

Såld.
En sann historia.
Natasja T - Vera Efron
Efron & Dotter
2006
Isbn 13 978-91-856530-1-0

Såld är en skrämmande, gripande och sann berättelse om en ung flicka som drömmer om ett bättre liv men i stället blir ett offer för trafficking. Natasja växer upp på den fattiga landsbygden i Ryssland men vägrar förlika sig med den tröstlösa tillvaron i byn. Sjutton år gammal flyttar hon till Sankt Petersburg för att studera – men kommer inte in på högskolan.

Utan någonstans att ta vägen lockas hon av ett till synes oemotståndligt erbjudande om ett jobb som barnflicka i Sverige. Fast det hon tror är en biljett till frihet och rikedom visar sig bli en värre mardröm än hon kunnat föreställa sig.

Gång på gång säljs hon till olika män men trots att hon sakta bryts ner vägrar Natasja in i det sista att ge upp. I all tysthet börjar hon planera sin flykt ... I Såld berättar hon om hur hon mot alla odds lyckades bli fri.


Ja, Såld är verkligen en skrämmande berättelse. Skakande och fruktansvärd. Den måste vara skriven av någon med en väldigt livlig fantasi. Den får bara inte vara sann.

Det får inte vara sant att människor tar sig rätt att tro att man kan äga någon annan. Och agera som om rätten finns.

Det får inte vara sant att människor slår, våldtar och tystar oskyldiga, ovilliga och unga kvinnor i syfte att förminska dem, göra dem till sin handelsvara och förstöra deras liv.

Det får inte vara sant att polisen/utredaren säger att det är inte våldtäkt för att hon inte alltid vrålat nej, nej, nej och slagits för sitt liv. Hon överlevde för att hon stängde av, för att hon förstod att hon annars skulle dö. Dö av skam, av slag, av våld, av förnedring eller kanske av ett skott.

Nej, jag förstår att Såld är sann. Jag lider med kvinnorna och de fruktansvärda handlingar de har utsatts för. Lider, utan att kunna förstå hur man alls kan överleva dessa trauman. Jag förtvivlar över männen. Och över samhället som inte förstår och inte sätter stopp.

Kvinnor är ingen handelsvara. Deras kropp är deras egen. Den får inte skändas. Den får inte röras utan kvinnans medgivande och hennes kärlek till handlingen.

Såld gör mig rädd, arg, frustrerad och maktlös. Hur står det till med det mänskliga sinnet, som kan göra sådant mot unga kvinnor? Eller mot någon alls? Hur kan människor vara så grymma? Hur är det mänskliga sinnet konstruerat?

Med fasa läser jag om kvinnornas erfarenheter. Må vi få detta helvete att ta slut. Må männen straffas rättvist och må kvinnorna få hjälp att ta sig vidare till ett gott och kärleksfyllt liv. Ett liv fyllt av hopp och med en tro på att de flesta människor ändå är goda och vill dem väl.

A..


Adlibris. Bokus. Efron & DotterMer länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.se.  Knuff bloggar.

tisdag 13 augusti 2013

Urbota skitkorkat ...


Ja, skall man skratta eller gråta över SLs kort med reskassan? Jag reser till Stockholm från tid till annan och använder reskassan. Det går ju bra, om man bara skall åka med två kuponger. Eller skall byta till buss, för då kan man fylla på två kuponger själv. Men, när man skall åka lite längre utan att ha åkt innan blir det nästan skrattretande. Problemet uppstår när jag inte åkt buss eller tunnelbana på samma resa utan skall åstadkomma fyra kuponger på ett bräde. Det kan jag inte göra själv, och nästan inte chaufförerna heller. Det krävs flera knapptryckningar får att få det rätt och jag som resenär har ingen möjlighet att se vad som görs eller vad de åstadkommer. Långa köer uppstår och resenärerna blir mäkta irriterade.

Ja, skall man skratta eller gråta? Systemet är verkligen urbota skitkorkat. Ja, det är riktigt, riktigt dumt.

A..

söndag 11 augusti 2013

Svenska Marathonsällskapets tidning Marathonlöparen nr 3/2013 ...

För dig som är medlem i Svenska Marathonsällskapet kommer nästa nummer av Marathonlöparen snart i din brevlåda. Den fina omslagsbilden på nr 3/2013 är från Aros Marathon 2013. Fotografen som fångat det glada ögonblicket är Jesper Jonsson.

Medlemsavgiften är 300.-/kalenderår. Det ger dig t ex 5 nr av den fina medlemstidningen, rabatter på startavgifter på flera maratonlopp i Sverige, rabatter hos flera sportbutiker och möjligheten att erövra fantastiska utmärkelser - förutom att delta i en gemenskap av fantastiska människor som gillar långlöpning.

Här ansöker du om medlemskap - i samband med att du gör din inbetalning av avgiften till Svenska Marathonsällskapets plusgiro 8 26 07 - 3.

http://www.marathonsallskapet.se/formmail/nymedlem.shtml

Välkommen!

Anette Grinde
Redaktör Marathonlöparen
Svenska Marathonsällskapet
www.marathonsallskapet.se
 

lördag 10 augusti 2013

Vem kan springa?

 
Jag tror att nästan alla kan springa. Ja, självklart finns det någon som tycker sig vara för tung eller inte orka av något särskilt skäl. - Men jag tror nog ändå att nästan alla kan. Det gäller att bestämma sig och det gäller att göra. Och att inte sätta ribban fel. Inte för högt och inte för lågt. Ja, det gäller att göra.

Jag har sett flera börja och jag har sett dem sprida kraft och glädje omkring sig. Jag har hört om deras tappade kilon, att de kunnat kasta sina mediciner och hur de har skapat mervärden för sig själva. Jag har sett hur de själva har förvånats och hur de har förvånat sin omgivning. Som om de inte trott att det är möjligt. Men det är möjligt, även om du har passerat dina ungdoms dagar. Det går bra att börja även om du har passerat 30, 40, 50, 60 eller 70 år. Ja, säkert också mer än så. Det går. Det gäller bara att göra.

Börja lagom. Bra skor är viktigt. Och att börja i lagom takt. Om du tycker att det är för jobbigt, så sänk farten. Spring i pratfart, alltså så att du kan prata utan att det blir för jobbigt när du springer. Börja inte i för hög fart och börja inte med en för lång runda. Lagom är bäst. Öka sedan långsamt och lagom. Öka farten när det känns rätt. Sträckan likaså. Sträck ut, och njut. Det gör dig gott.

Vissa springer för att det känns bra, mest bara för hälsans skull. För att kunna konstatera att det är sant att man mår bra av att träna. Att det ger fantastiska mervärden. Vissa springer för att de vill prova något nytt, för att utmana sig själv eller andra. Vissa springer för att de vill pressa sig mer - på en tävling, i sitt arbete eller i sin vardag. Prestera mer gör man när man mår bra och det gör man av träning.

Att springa kräver inte tävling, även om många tycker att det är roligt att delta i en tävling. Man kan t ex tävla mot sig själv, man kan tävla mot andra eller man kan använda loppet som ett tillfälle till ett bra fart-tränings-pass. Om man gillar sådana, förstås. Man väljer själv varför man ställer sig på startlinjen, vilket kan vara olika i olika tid och för olika människor. Jag tävlar för att det är skoj, för att det utmanar mig och för att det ger mig ett krav att hålla igång min träning. - Den träning som får mig att må bra.

Träning kräver tid. Det kräver att jag sätter av tid - för mig. Tid för min hälsa. Tid för mitt väl.

Jag hoppas att du sätter av nödvändig tid för dig. Och använder den för ditt väl. Löpning är ett sätt. Ett bra sätt.

Jag är helt övertygad om att nästan alla kan - om de bara vill och aktivt försöker.

Do It - Just Do It!

Anette

Mer länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.se.  Knuff bloggar. AdlibrisSvenska Marathonsällskapet. Rånäs 4H.




 

fredag 9 augusti 2013

Ölands Marathon - Veteran SM Marathon 2013


Sommar.

Denna ljuvligt fantastiska sommar. Ja, jag blir glad av det ljuvliga solljuset och värmen. Fast det är klart, när man skall springa maraton skulle det kunna vara bra om värmen var lite vänligt blid. Tydligt är att man får ta det som det är.

Årets Ölands Marathon (27/7 2013) inbegriper Veteran SM i maraton. Då får jag ju ändå lov att vara med, trots att jag lovade ifjol att aldrig mer springa detta, eftersom det var så vansinnigt jobbigt. Först bränner jag mig i för hög fart startfart och sedan blir jag utmattad av den skarpa värmen. Kanske är det just det som gör att det blir så omåttligt tungt, för tränat väl har vi väl ändå gjort? Nåväl, Ölands Marathon förtjänar ett deltagande. Det är ett fint lopp och i år var också arrangemanget riktigt bra. De har hostat upp sig ordentligt vad gäller depåerna. I fjol fanns bara sportdryck och vatten. I år fanns det russin, saltgurka, chips, energikakor, bananer, energigel, coca cola, vatten och sportdryck. Mycket bra, säger jag, nöjd och glad! Mycket, mycket bra!

På Öland springer man tre varv på en rundslinga som går från Löttorp, ut mot den västra kusten och sedan åter till samhället. En liten extraslinga i Löttorp sätter psyket på prov, men sammantaget är rundan ändå riktigt fin. Högby IF Friidrott får klart godkänt för arrangemanget. De nya, kraftigt utökade, energitillskotten på de tre depåerna som finns på varje varv gjorde loppet oerhört mycket bättre än ifjol.

Med Veteran SM-status kommer det också några fler löpare till ön och till arrangemanget. Det leder till att fler får upp ögonen för det vackra Öland, lägger några av sina semesterdagar på ön och tittar runt när de ändå är här. Här kan man utforska bygden med löparskor eller cykel. Det finns fantastiska sträckor att springa på eller genom att trampa runt på cykel. Öland lägger stor kraft på att bygga ut cykelbanorna en god bit från den stora vägen och i mycket natursköna områden, vilket gör att man tryggt och säkert kan ägna sig åt fysisk aktivitet utan att behöva hamna i den stora trafiken.

Den västra kusten är en riktigt dröm, med löparskor och/eller cykel. Det går lätt att ta sig från Borgholm, upp till Äleklinta och sedan vidare norrut längs kusten upp till den norra udden. Det är en rent fantastisk kuststräcka, som (hos mig) skarpa lyckokänslor över vår ljuvligt vackra natur. Åk till Öland, vetja! Här finns ljuvligt vacker rörelsenatur.

Högby IF Friidrott, som stod för Veteran SM-arrangemanget i maraton detta år, arrangerade Veteran SM i friidrott häromåret. Också då stod glädjen högt i tak. En liten klubb med glödande idrottsmänniskor driver idrotten framåt i bygden. Det är riktigt värdefullt.

Jag tog hem guldet i K50, även om jag tidsmässigt blev klådd av äldre damer. Min gode sambo Leif Hemlin kämpade sig till en 6e plats i M60 och höll mig väl bakom sig. Man får verkligen pinna på, om man skall hinna med. Kanske har man lärt sig mer till nästa gång, så man kan plocka in några minuter på någon av de andra? Å andra sidan är det ju mest av allt en tävling i förhållande till sig själv. Mot eller med sina egna spöken, sin egen njutningsförmåga, sin egen ork och sitt eget sinne. Ja, det spelar onekligen en viss roll i denna aktivitet.

Jag har lyckats fresta en gammal barndomsvän att springa maraton. Hon sprang sitt första maraton i årets Stockholm Marathon och stod nu på startlinjen till sitt andra i Ölands Marathon. I vår ungdomstid (70-tal) var hon duktig på längdskidor, när jag körde mellan slalomportarna i backen i Vilhelmina. I början av 90-talet cyklade vi Vätternrundan tillsammans och nu var det maraton på agendan. Mellan skidåkningen och maraton har hon hunnit bli mor till nio (9) barn. Också det en imponerande prestation.

Härnäst står Cykelvasan, Reykjavik, Tjejmilen och Amsterdam på min agenda. Min sambo Leif byter Tjejmilen mot Lidingö av begripliga skäl. På Tjejmilens startlinje kommer två av mina systrar och min mor (80+) också att stå. Därtill min dotter och ett syskonbarn. Det skall bli riktigt skoj, minsann. För visst är det underbart när vi blir fler som springer tillsammans?

Ölands Marathon är ett fint arrangemang. Här finns fantastiska löpare och trevliga funktionärer. Här serveras god service och stor glädje. Öland i slutet av juli kan rekommenderas stort. Kanske ses vi nästa år?

Anette Grinde





Rånäs 4H. Högby IF Friidrott. Veteran Friidrott. Kungliga biblioteket.

Mer länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.se.  Knuff bloggar


Resultatlista Ölands Marathon 2013.

torsdag 8 augusti 2013

Öländsk bygd - Åkerbo Hembygdskrets ...

Öländsk bygd – Åkerbo Hembygdskrets (hembygdsföreningarna i Böda, Högby, Källa, Persnäs och Föra i ett positivt & engagerat samarbete).

Vad vore Sverige utan alla dess fantastiska hembygdsföreningar? Jag undrar hur många det finns i Sveriges avlånga land och jag undrar hur mycket som skulle falla i fullständig glömska om de inte fanns. De ideella krafterna i Sverige är fantastiska och jag förundras igen och igen över allt det goda de gör. På norra Öland ges Öländsk Bygd ut av Åkerbo Hembygdskrets, i ett samarbete mellan hembygdsföreningarna i Böda, Högby, Källa, Persnäs och Föra.

Öländsk Bygd 2012 är den 63e utgåvan. Den första utkom 1950, vill jag tro, eftersom den fjärde utkom 1953. De tre första utgåvorna har bundits in i 200 numrerade exemplar; Öländsk bygd – Åkerbo härad.

I årets utgåva finns en historia Som vaktman på Blå Jungfruns Nationalpark. Den är skriven av vaktmannen 1955, Göte Lindholm, som tillbringade två månader på ön i all sin ensamhet. Det var en fint skriven historia, som rent av gör mig avundsjuk. Tänk att få nationalparken Blå Jungfrun alldeles för sig själv i långa stunder, även om den ibland också besöktes av turister. 

Det är nu länge sedan jag var där. Kanske var det 1991, eller därikring. Döttrarna var små, den minsta kunde knappt gå. Det var sista sommaren med min vän Birgitta. Hur hon orkade är en gåta, men kraft finner man ibland när man gärna, gärna vill. Året därpå fanns hon inte mer.

Jag minns Blå Jungfrun som särskild och speciell. Dit vill jag gärna åka igen. Men, ack så svårt det verkar att faktiskt göra det. Varje gång vi färdas längs den västra öländska kusten syns hon i vyn. Nära, nära, men ändå så långt härifrån. Vacker och skenbart lättillgänglig, ligger hon där strax intill.

I Öländsk bygd finns mer att läsa. Och kanske vill någon också skriva. Jag saknar kontaktuppgifter till redaktören i tidningen. Jag saknar därtill kontaktuppgifter till respektive hembygdsförening. Kontaktuppgifter gör det onekligen lättare att ta kontakt, bidra med information till skriften och gå med i någon av de viktiga föreningarna. Kanske kommer den informationen i nästa nummer av denna fantastiska skrift? Kanske på en egen sida eller vid respektive förenings verksamhetsberättelse, där vi ändå får veta vad de gör. Det finns ju ändå gott om plats kvar lite här och lite där i skriften. För mig skulle det också glädja med lite kort information om skribenterna. Jag undrar var de hör hemma? Vad har de för relation till Öland? Vilken bakgrund har de?  

Öländsk Bygd gillas. Ja, den vill jag ha!

Anette Grinde
Korpskog
8 augusti 2013.

Vandring på Blå Jungfrun 1991


onsdag 7 augusti 2013

Ljuvligt solfina dagar ...


Häromnatten vräkte regnet ner och åskan dundrade förbi. Det gick undan, men smällen var kraftig och blixten tätt intill. När vi vaknade på morgonkvisten var solen framme. Det var varmt, så svetten lackade. Himlen var blå, inte ett moln syns till. De söta små tupparna hade lämnat allvarsamma spår på vår fina veranda, så nu blir de portade från vår hörna. De får motas i grind. Om det nu är möjligt. De är här, igen och igen. De visar sig också att de lämnar spår i gräset. Man får passa sig var man sätter fötterna, så att man inte får med sig spåren in i huset. Men, fina är de ändå. Till nästa år får vi skaffa några hem, tycker jag.

Sällskapet (sambon) snickrade ihop uthuset, som höll på att falla isär. Jag tycker gott att det kan falla, men om detta är vi visst inte överens. Det minner mig om någon jag inte vill påminnas om. Men, jag får väl stå ut att se det några år igen. Tyvärr. Målas må det dessutom. Annars skämmer det än mer.

Den gula linoljefärgen på våra fönster och dörrar behöver bättras. Igen. Nej, den är inte riktigt bra. Linolja kan te sig bra, men den skiner ur och den flagar alltför lätt. Nej, det var inte ett bra val i dessa kvarter. Men jag får härda, förstås. Mor gnisslar en aning när jag säger att den inte är bra. Handhavandefel, låter det på henne som jag har. Kanske är det så. Kanske är det rent av bara ett mentalt motstånd mot målning? Nåväl, ena dagen är det för varmt, nästa blåser det för mycket och rätt som det är är det regnet som är hindret. Mentalt motstånd? Nej, inte alls.

Vi har nu haft några solfina dagar. Varmt och ljuvligt. Lite blåsigt ibland, men ändå väldigt fint. Här är njutbart att vara. Här, på Öland, kränger jag av mig skorna varje gång jag går upp på vår fina veranda. De lämnas på den kant jag äntrar, vilket gör att skorna återfinns lite här och där längs kanterna. Jag konstaterar att jag behöver några fler lätta skor här, sådan man lätt kan kliva i och ur, för att lätt finna dem på alla kanter när jag skall ner på det fästingtäta gräset igen.

Ja, fästingar finns det gott om här. Hemma är jag ofta ute i skogs- och gräsmiljöer, men där får jag sällan fästingar. Här får jag dock flera per dag. De gillar mig tydligen bättre här. Jag kan inte påstå att jag är förtjust i detta fenomen. Jag undrar hur alla utlandsturister får koll på fästingfenomenet, detta lilla elände som är så omåttligt obehagligt.

Igår (6/8) flyttade våra svalor från sitt bo. De har byggt sitt bo på en fönsterkant på den norra sidan och smutsat ner ordentligt på fönstret, husväggen och verandan. De har bott där sedan tidig sommar, fött och fostrat sina unga ungar. Svalföräldrarna har gjort dem flygfärdiga och de har tillsammans susat omkring i grannskapet med sina vidunderliga flygkonster. När ungarna vuxit upp har de haft svårt att rymma hela familjen i sitt bo. Någon eller några har fått sitta på kanten strax intill. Nu ser de dock ut att ha flyttat. Deras bo är tomt. Verandan är ren, efter den senaste tvätten. Ja, de är ändå trevliga, men kanske inte på vår egna husknut. Kan vi få dem att bygga sitt bo i en trädklyka till nästa år, tro?

Vi hör med stor oro att Japan (fortfarande) släpper ut stora mängder radioaktivt vatten i havet i Japan (efter kärnkraftolyckan härom året). Kärnindustrin - med kärnkraftverk och kärnvapen - måste upphöra. Det är mycket tydligt att världen inte klarar att ta hand om katastrofer med anledning av kärnindustrin. Det känns vansinnigt, horribelt och outsägligt tragiskt att världens styrande inte tar ett större ansvar för vårt allas väl. Ja, kärnkraften måste upphöra. Kärnvapeneländet likaså. Igår (6 augusti 2013 - 68 år efter att USA fällde atombomben över den japanska staden Hiroshima) protesterade Svenska läkare mot Kärnvapen mot kärnvapen och manar till fred och nedrustning. Jag håller med dem - det är hög tid att utrota dessa fruktansvärda vapen och söka andra vägar för fred än att rusta med omåttliga vapen. De åstadkommer fruktansvärda skador på människor och mänsklighet. Nog vore det bättre att använda pengarna till sådant som tillför mervärde & hälsa till människors väl istället för sådant som dödar och skadar i evinnerlig tid?

Anette Grinde
7 augusti 2013. Korpskog.

 

tisdag 6 augusti 2013

Hus uthyres för permanentboende - Bredsättra/Norrtälje - ledigt från 1 februari 2014

Vi har ett hus på landet - i Bredsättra/Roslagsbro - ca 2 mil norr om Norrtälje - och söker nu en hyresgäst till detta hus - för permanentboende (tillsvidareuthyrning, sålunda). Huset hyrs ut omöblerat. Garage finns i anslutning till huset.

Huset är knappt 100 kvm stort - med två sovrum, vardagsrum, stor hall, badrum och kök. Boende för person eller familj (1-4 personer ryms i huset). Stora delar av huset är nyrenoverat.

Huset värms upp med en effektiv bergvärmeanläggning. Kostnaden för elen är beroende av antal människor som bor i huset och den egna förbrukningen, vilket inkluderar el till bergvärmeanläggningen och övrig hushållsel som lampor, vattenuppvärmning, tvätt, tv, mm, men kan uppskattas till någonstans mellan 500-1200.-/månad. Nej, det finns ingen öppen spis eller kamin i huset - men bergvärmeanläggningen fungerar väl.

Huset har en stor och fin tomt med närhet till vacker natur. En badsjö finns bara några hundra meter från huset. Det är ca 6 km till närmaste havsbad. Man kan sitta på trappan och njuta av stillheten i den ljuvliga sommarvinden eller njuta av värmen på uteplatsen eller på balkongen.

Fastigheten ligger mitt i byn, men ändå fri från insyn. Nära, men ändå ensligt.

Buss vid tomtgräns (SL-buss nr 645) till/från Norrtälje. Det är ca två mil till Norrtälje, och lite kortare till Älmsta. I Norrtälje & i Älmsta finns mataffär, bank, mm.

Till Drottningsdal (Roslagsbro) är det ca 8 km. Där finns skola för lägre åldrar, daghem/förskola och mängder av fotbollsaktiviteter. 

Vi hyr ut huset tills vidare, med uppsägningstid 3 månader. Huset är ledigt för nya hyresgäster från den 1 februari 2014.

Jag nås på tfn 0708-905 731 - ring mig gärna (inte sms). Jag nås också per mail; anette.grinde (snabel-a) foretagshuset.net

Där är riktigt fint!

Hälsar
Anette & Leif

måndag 5 augusti 2013

LCHQ - lågkolhydratkost av högsta kvalité.


Fredrik Paulún
LCHQ - lågkolhydratkost av högsta kvalité.
2012 - Isbn 978 91 7363 046 6.
www.fitnessförlaget.se

Jag läser på omslaget att bra för livet är grönsaker, nötter och frön, frukt och bär, olikvolja, avokado och oliver liksom fisk och skaldjur, ägg, ett glas rött och träning. Allt detta tillhör sådant som jag gärna förlikar mig med. Ja, det tilltalar.
 
Ibland läser jag i tidningen att LCHQ (lågkolhydratkost av högsta kvalitet) leder till att människor dör. Att det försämrar människors hälsa för att de äter omåttliga mängder av t ex bacon och smör. Ja, om man tar det minst bra från något som sammantaget är bra och dessutom lämnar träningen utanför, då lär det leda till att du dör i förtid. Det är som med alla goda råd, om man bara plockar någon del utan att se till helheten så blir resultatet något helt annat än tänkt. Ingen kost blir bra utan rätt fett - i rätt mängd, liksom rätt proportion grönsaker och andra nyttigheter. Och en stor dos av bra och återkommande aktivitet.
 
Fredrik Paulún verkar inte ha så mycket till övers för maratonlöpning bland oss vanliga dödliga, men han förordar ändå träning med lite stuns. Som powerwalks. Pulsen i powerwalks är bättre än den vanliga stillsamma promenaden. Ja, där håller jag med. Jag har själv skaffat ett par pumpstavar och känner skillnaden mot att gå utan. Steg med stuns skapar en oerhört skillnad för puls och välmående. Mer träning, ja. Börja lagom, ja, men lägg inte ribban för lågt. Du kan oerhört mycket mer än du tror.
 
Blåbär, hallon, linfrön och hasselnötter. Ägg och kesella. Kokosfett. Pumpafrön. Lax & skaldjur. Om jag åt kött kunde jag äta av min sambos hemskjutna älg och kanske också av vildsvinen. Här finns också fantastiska rödbetor, fetaost, ljuvlig olivolja och tonfiskomelett. Jag hittar också efterrätter utan tillfört vitt socker. Det gör mig glad! Ja, nog kan man hitta gott att äta även i denna bok. Den är informativ, innehåller en hel del resonerande klokskap och även något att ifrågasätta. För också det är bra att göra. Fundera och ifrågasätta är en del av livets väg.
 
Denna bok får vara med mig i min vardag ett tag. Jag väljer det som smakar bra hos mig. Lyssnar noga till min kropp och klurar vidare kring vad som ändå är bäst.
 
Avokado, lax, ris, löjrom och yoghurt är finfint. Med några små röda tomater. Och oliver. Det ter sig fint till middag idag. Kanske får nyplockade blåbär och hallon pryda efterrätten som körs i glassmaskinen – helt utan det förhatliga sockret.
 
I njutningstid.

Anette Grinde

Länkar.
Adlibris. Bokus. Tidningen Marathonlöparen. Svenska Marathonsällskapet. Fitnessförlaget – en del av Bonnier Fakta.

lördag 3 augusti 2013

Ljuvliga dag...


Det började med Axel. Han har goda idéer. Han behövde tjäna pengar, så han åkte runt i sommargrannskapet för att höra om han kunde ta sommargästernas soppåse till containern mot en krona. Han tjänade en hel del slantar på detta och när hans semestertid gick mot sitt slut bjöd han in sin kusin Andrea att vara med i uppdraget. Hon tackade ja, och när Axel åkte hem tog hon över uppgifterna i kvarteret. Varje kväll cyklar hon sin runda. Hon samlar in kvarterets sopor, får tomflaskor och burkar att panta och hämtar tidningen där det behövs. En och annan veranda har oljats och korsordsmakaren får några av de tomma rutorna målade i gult. Axel och Andrea, som nog är för unga för att få sommararbeta enligt gällande arbetslagstiftning, har alltså ordnat ett fantastiskt sommarjobb åt sig själva. De har lärt känna grannskapet och de får gott betalt för sina uppgifter. Vad månne bliva av dessa barn?

Igår badade Öland i sol. Dagen dessförinnan var blåsig, men solig. Gårdagen hade passat sig för en lång cykeltur, men ägnades istället åt gräsklippning och dikesröjning. Det blir som det blir, när arbetsuppgifterna pockar på att göras. Vi hoppas att vår grannfamilj från Norrtälje ännu är kvar på ön, så att de kan känna det vackra i annat väder än ruskigt regn, nu när solen ordentligt hittat hit.

Mor har goda bekantskaper här på ön. I går kväll åkte hon och köpte flera kg fantastiska hallon en bit härifrån. Precis nyplockade. Själv behövde jag bara komma med en liten bytta för att få del av härligheten. Det är riktig lyx, får man ändå säga. Vi åt den i frukostfilen idag på morgonen. Den är rent ljuvligt med en god dos färska hallon i solig frukosttid. Det är verkligen inte fy skam, det.

Idag är vädret fantastiskt igen, här på solen & vindarnas ö. Himlen är ljuvligt blå, vinden är relativt blid och solen gassar varmt. På vårt rörelseschema står det cykling, bestämmer vi raskt. Den norra udden skall rundas.

Vid 10-tiden kommer vi iväg. Vi lämnar regnkläderna hemma idag. Solen gassar skön från himlen. Vi åker ut mot kusten, passerar Alvedsjö bodar och njuter av färden upp mot Byrum. Kusten är förundrande vacker. Havet ligger lugnt och stilla. Norr om Byrum tar vägen slut. Här finns ett stycke vandringsväg genom sandig mark. Vi cyklar, men kanske borde vi istället gå. Naturen förstörs av cyklisterna här. Det är ömtåligt och förundrande vackert med sand, mossa och tallskog.

Strax är vi ute på cykelleden igen. Vi passerar Ramsnäs, Rörstensudden och Stendansen innan vi så småningom når Enerum strax innan Byxelkrok. Denna kuststräcka är, liksom hela sträckan från Äleklinta upp till fyren, helt betagande vacker. Det är natur av mycket hög kaliber. Ja, helt makalöst vacker, är denna kuststräcka, som bäst besöks med cykel eller per fot. Vi återvänder gärna hit, igen och igen.

I Byxelkrok tar vi en glasspaus. Medan jag handlar glass får Leif tala marathon med en man som får syn på Leifs finishertröja från Sthlm Marathon 2013. Det är glädjande, minsann, när man hör stoltheten hos människor som gjort det förr. De gläds åt sina bedrifter och också åt våra. Ja, man blir glad av sånt.

Mellan Byxelkrok och Långe Erik går vägen nära Netuni åkrar. I försommartid blommar här den fantastiskt vackra blomman Blåeld. Nu är här bara karg och förunderlig natur. Vi trampar vidare upp mot fyren och ser att här finns gott om folk. Den är välbesökt. På stranden näst intill har de besökande byggt stentorn på stranden. Små, lagom och höga torn av små och mellan stora stenar. Igen och igen, säkert ett hundratal. Solen skiner ljuvligt varm.

Vi vänder och trampar syd och sedan ost. Nabbelund, min barndoms sommarby, och Grankullavik. Grankullaviks Pensionat är ännu till salu. Prislappen är för dyr. Det är många hus som är till salu på denna vackra ö. Prislapparna är uppenbart för höga, när husen är till salu år efter år. Det är synd att se.

Fagerrör, Homrevet och Lyckesand är alla fulla av strandgäster denna dag. Parkeringarna till stranden är överfyllda. Vi trampar lätt förbi. I Mellböda stannar vi för lunch. En överdrivet dyr, men god, pizza slinker ner i den kurrande magen.

Det finns många naturreservat på Öland. Bödakustens västra naturreservat, Bödakustens östra naturreservat, runt Hornsjön, Neptuni åkrar och ett som rundar Nabbelund är några av de vi passerat idag. De ligger nästan vägg i vägg mot varandra och månar om Ölands ljuvligt vackra natur. Är kusten vackrast? Eller alvarsmarken? Eller den ljuvliga skogen med sand, mossa, bär i massor och tallmarken som doftar så underbart gott? Måste man välja, eller kan man få betrakta och njuta av allt?

Efter lunch smiter vi in på en liten väg strax syd om Mellböda. Via kurvor och svängar är vi strax vid Thujaskogen innan vi hittar ner mot Vedborm. Där hittar vi vackert siden och fint snickeri. Vilken dröm, att kunna måla vackert på siden och sy så fint. Ja, så fint, så fint. Det var bra att hitta hit.

Sista biten hem går via Löttorp, kohagarna vid Gudesjö och den sista färisten vid Erik på Torpet. Naturen är outsägligt vacker. Skiftande och vacker.

Tre fästingar har åkt snålskjuts på mig idag. Pyttesmå, men ack nej, säger jag om dem ändå. Oförtjust, helt enkelt.

Vi är hemma igen strax före 1700, nöjda över dagens värv. 82 km får duga. Rörelsemåttet uppfyllt också idag.
 
Anette Grinde



Från 1 till 50 löppass på 100 dgr (24/7-31/10).
1# Löpning 14,55 km. Rörvik + Skogen (24/7)
2# Löpning 10,67 km. Skogen (25/7)
-# Resedag (26/7)
3# Löpning 42,195 km. Ölands Marathon (27/7)
x# Cykel 37,41 km. Sjön - Byrum - Skäftekärr - Löttorp (28/7)
x# Cykel 45,26 km. Södvik - Sandvik - Löttorp - Gudesjö (29/7)
-# Regn & rusk (30/7)
4# Löpning 11,32 km. Korpskog - Erik på Torpet - Sjön - Korpskog (31/7)
x# Cykel 95,32 km. Korpskog - Erik på Torpet - sjön - Sandvik - Djupvik - Äleklinta - Alböke - Pinnekulla - Köpingsvik -

Borgholm - Köpingsvik - Pinnekulla - Löt - Föra - Södvik - Stenninge - Källa - Kvarnstad - Korpskog (1/8)
5# Löpning 11,26 km. Korpskog - Erik på Torpet - Sjön - Korpskog (2/8).
x# Cykel 82 km. Öland - runt norra udden. (3/8).

 

fredag 2 augusti 2013

Fotografen

Fotografen
Eva Rydinger
Ordberoende förlag
Isbn 978-91-978517-4-9
2013
www.ordberoende.com






Hudnära.
Ja, texten är hudnära.
Nära.

Alla karaktärer i boken är skadade. Skadade i kanten, längtande och sköra, trots att de är hårdhudade, verkliga och vardagliga. De bär alla sin mask. Jag ställer mig frågan om vi alla gör det i någon form. Om vi alla bär saker inombords som vi aldrig talar om, inte ser eller inte vill se.

Boken handlar om fotografen Vanjas liv, om hennes kunskap och hennes historia. Hon är fångad i kärleken, men kan inte hantera den innan hon kan klura ut varför hon är som hon är. Gjort upp med sitt liv. Boken handlar också om andra kvinnor, med likartade men helt andra problem. Alla bär på en historia som behöver tas upp i ljuset. Fästas på bild och kanske också kläs i ord. För att bli lättare att bära, och kunna förändra.

Sara. Magdalena. Johanna. Kristina. Med flera. Ja, kvinnornas kärlek till sig själva - eller kanske snarare frånvaron av denna, det liv de fått och hur de förhåller sig till detta ger mig nya tankar. Kvinnorna följer mig genom natten, får mig att undra vad det blev av dem sen. Jag saknar historierna som visar hur de utvecklas och var de tar vägen. Boken ger mig bara svar på hur - eller att - Vanja ändrar sin riktning, men inte alla de övriga. De lämnas som om de inte betydde något. Som tomma spår.

Jag känner saknad när jag läst klart. När den sista stavelsen är svald och ficklampan är släckt. Jag saknar kvinnorna och jag vill veta mer. Jag känner dem kvar i mig. Ja, hudnära. Mörkret sluter sig runt mig i den Öländska natten. Kvinnorna och deras väl följer mig sakta in i mina drömmars värld.

Fotografen, av Eva Rydinger, är läsvärd. Den föder nya tankar.

Anette Grinde
  

Adlibris. Bokus. Eva Rydinger. Mer länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.se.  Knuff bloggarPublicerad i Miljömagasinet.